Klockan ringde strax efter 06 denna morgon. Snortidigt om du frågar mig. Särskilt en lördag.?
Men det gäller att passa på när det bjuds på swimrunrace för säsongen är kort som en vindpust. Fick erbjudande om att hoppa in som stand-in på Västerås swimrun för några veckor sedan, eller kanske rättare sagt jag tjatade mig till det, och Fredrik kunde tack och lov tänka sig att dras med mig några timmar. I verkligheten blev det nästan en hel dag för vi skulle ju dit och hem med.? Vi två samt Karin åkte med Jan-Erik och med så många pratglada i samma bil tyckte t.o.m jag att det var helt ok att sitta still hela vägen. Annars är ju det också en av mina dåliga grenar…
Loppet gick ute på Björnö. Ett ställe jag tills i dag inte ens visste fanns. Ärligt talat har jag inte varit i Västerås särskilt mycket heller. Kan faktist inte minnas när/om jag någonsin satt ner mina fötter där. Men nu vet jag att Björnö kan bjuda på både backar, stigar, lera, näckrosor i överflöd, vackra vyer, fårhagar, platta rakor och gyttja upp till armhålorna.
Fredrik och jag hade som enda mål att ha kul och kämpa på så gott vi kunde. Så som jag alltid tänker med swimrun. Det är upplevelsen jag är ute efter! Känslan av att inget stoppar mig samtidigt som jag är ett med naturen. Som lag delar man på allt och det gör verkligen att allt blir dubbelt så bra på något vis. Utom när det är tungt för då delar man bördan och den blir bara hälften. Visst är det fint?
Vi hann precis lagom hämta startkitet och svira om innan den obligatoriska genomgången och sedvanliga fixasistaminutengrejerna.. D.v.s. knyta skorna, kolla utrustning, kissa, jogga, kissa igen, jogga, kissa igen, ställa sig i starfållan och babbla.
Jag har ju lärt mig att inte lyssna på vad andra anser vara lagom mycket kläder så jag litade på min känsla. 15-16 grader i luften, ev. regn och 14-18 grader i vattnet betydde värmetröja för mig och inte ens våtdräkt för andra. Hur de andras val blev vet jag inte men mitt var perfekt! Blev varken för varm eller för kall.
Som så ofta var det tokrusning i början men även om 16 km löp +drygt 2 km sim kallas sprint så tar det sin lilla tid och det gäller att köra smart för att inte krokna allt för långt från mål.
Swimrun går absolut inte att jämföra med samma sträcka löpning varken i tid eller ansträngning. Totalt nio sim där det bitvis var rejält guppigt, bitvis sjukt mycket näckrosor av olika varianter att ta sig igenom ( o de är olika för en del vägrar verkligen att ge efter hur man än vevar med armen), bitvis grumligt lervatten som luktade allt utom hallon och någon kort liten snutt med mer ”simvänligt” vatten.
Plus att det var övervägande knepiga i- och uppstigningar. Fredrik fick se, och höra, en av mina ej så charmiga sidor när jag svor högt över den vansinniga idén att ha en uppstigning på en brygga från djupt vatten. Fördelen med mig är dock att jag glömmer fort så 10 steg senare var jag go och glad igen. ?
Löpningen däremot var till 90% helt i min stil med springbara vägar och stigar. Fredrik som haft det lite kämpigt med ett knä och därmed tappat löpträning tuffade på bra och när jag märkte att han började bli lite seg babblade jag så mycket att jag tror han glömde att han var trött och mest önskade att jag skulle hålla tyst. Stackars människa… Men han fick vila både öron och kropp under simningen för där är han i en helt annan liga än min.
Jämn och fin fart ända in i mål och så där lycklig och tokglad som man alltid blir av detta!❤️ Tydligen blev vi nia i mixed! Riktigt bra tycker jag!
Actionfotona är tagna av Swimears.com och här är två bönor jag fick med på bild. Annika och Åsa som har samma coach som mig var snabbare än ljuset. Ruskigt tuffa brudar!
Efteråt var det mingel, fika och slapp i gräset med ” mina boys”. Hög mysfaktor på den och det där regnet SMHI ”lovat” såg vi inte skymten av. Gillar sådana felprognoser.
Sammantaget ett jättebra arrangemang, härlig stämning, perfekt service och fin bana (om man bortser från en del av simningen) som ger 4+ av 5 swimrun⭐️ av mig.
Tusen tack för i dag Fredrik, Jan-Erik, Karin och alla andra som jag träffade! Ni vet vilka ni är. Underbart och härligt som alltid! ?
Kram från Ingmarie.
Galet skoj! Jag lärde mig massor av nya grejer och upptäckte stigar jag absolut inte visste fanns trots att jag kutat där miljarder gånger. ( Ja nästan i alla fall.) Passet innebar långa intervaller på trail och korta på platten med ännu kortare vila.
