Author: Ingmarie

Blandad kompott

Med bara några få dagar kvar här så hittade jag (förstås) superfina byvägar som är helt perfekta att springa på. Förvisso inga grusvägar men när man hamrat betong så känns asfalt nästan som en studsmatta under fötterna. Vägarna slingrade sig fram mellan hagar, prunkande blommor, porlande vatten, olivodlingar och gigantiska gårdar En infart hade t o m trafikljus!
ja du fattar va…? Det där var inget nyckelfärdigt standardhus precis.
Efter gårdagens och nattens regn luktade det så där gott som det bara gör då och hade jag kunnat så hade jag bara andats in hela tiden.

Som du ser var det mulet men ändå varmt. Det var det när vi kom med bussen till Puerto Alcudia också. Visade Anders alla ställen jag bott på där och var jag brukade springa. I början på 1990-talet var jag nämligen här i princip minst en gång varje år. Mycket var sig likt men en hel del var också förändrat. Stranden och havet var i alla fall precis som jag minns det! Med facit i hand så hade Alcudia kanske varit ett bättre val för där finns bättre ställe att springa på men å andra sidan har jag nu stillat min nyfikenhet när det gäller Puerto de Pollenca och hotellet vi bor på. Vore ju faktiskt otroligt trist att dö nyfiken.

När vi kände oss nöjda där traskade vi vidare upp mot gamla Alcudia. Det var också då regnet kom. Hinkvis! Från precis alla håll och kanter plus från bilarna som susade förbi.
Men det var bara vatten och gamla Alcudia är otroligt fint oavsett väder! De har verkligen lyckats behålla och göra allt väldigt fint och mysigt där.

Bussen till och från funkade otroligt smidigt. Man blippar sitt betalkort när man går på och stiger av och betalar därmed bara för den exakta sträckan man åker. Smart!

Lagom tills det var dax att simma så kom solen tillbaka och jag tror det är slut på regnandet nu. Åtminstone tills vi åker hem och det räcker för mig.

Ander satte en slags rekord i distans i vuxen ålder utan att ens ha varken planerat eller laddat för det!

Kram från Ingmarie

Förändringar

I går morse var min stund vid havet så här.

I dag så här.

Lika men ändå helt olika. I går stilla och klart. I dag kraftfullt med stora svarta moln som omringade färgexplosionen.

Klarade mig precis från första regnskuren för ja, det har minsann regnat här i dag. Massor! Det största problemet med det är inte varken bristen på sol eller att allt blir blött. Det är även fortfarande varmt men allt blir verkligen snorhalt. Betong och blank asfalt är eländigt på flera vis…

Lägligt nog stod det cykel och gym på planeringen. Himla smart! Hehe

Två flaskor med vatten och elektrolyter krävdes under mina 80 min på hojen. (!) Inte ens en bastu hade nog kunnat få mig att svettas mer. Benen var som spagetti efteråt vilket jag hoppas bero på att jag körde på riktigt bra.

4 x 5-3-1 min (1 min lugn trampvila) + 10 x 30-30. På köpet hade jag fin utsikt över poolen och kunde studera simtekniker. När jag orkade. Haha

Styrketräningen var som den var. Ok men detta är inget gym jag liksom ”går igång” i, det är helt enkelt tråkigt, så därför är en timme där verkligen en fjäder i hatten! Fatta mig rätt, jag vill styrketräna. Det är platsen som är tråkig men när det bara är en begränsad tid så funkar det.

Sen vet jag inte riktigt vad som flög i mig men jag blev lite wild&crazy, tog på baddräkten igen, täckte mig med en handduk (som om det hjälpte) och gick till havet änu en gång. Var typ bara jag på hela stället och just i dag kan jag lite förstå varför. Fick binda fast handduken och lägga sand i skorna för att de inte skulle blåsa i väg men vattnet alltså! Ljummet! Det är dessa stunder som gör att jag känner mig både levande och i nuet. Som ger minne för livet och, tror jag, lite mer mod för även om jag inte är rädd så är det lite läskigt när naturens krafter slår till.
Men som jag brukar säga: I might be crazy but I´m not stupid så jag tar aldrig några risker.

Framåt kvällen lugnade allt sig och vi har ätit på ännu ett riktigt bra ställe. Nature poke hade inte bara grymt god mat utan också väldigt trevlig personal och fin utsikt. Bara en massa plus!

Kram från Ingmarie

Upp på toppen och ner på botten igen

Från ”vår” strand ser man en borg högt upp på ett berg långt bort. Eller snare ett slags torn och ruin. ”Ruines d´en Colomer”. Det är samma väg som jag sprang i söndags men man får göra en avstickare och ta sig ännu högre upp för att komma dit.

Eftersom jag älskar långa backar har tanken på att ta mig dit upp inte försvunnit och i dag gjorde jag önskan till verklighet.

Början är platt utmed havet och biten upp till den första utsikten visste jag var utmanande men mest härlig, rolig och med bedårande utsikt.

Jag sprang förbi kaoset vid Coll de la Creueta där i princip alla stannar för att kolla utsikten, fika, fota och hämta andan direkt upp mot toppen. Här var det betydligt glesare med folk kanske för att det är en mindre cykelvänlig väg, smalt och brant. Jag matade på, kände mig skitstark och var så där lycklig att det bubblade i magen!

Drygt en timme tog det för mig att ta mig de 8-9 km hela vägen upp till toppen. Om det var värt det? Till 100%!!!!!

Formentor-playan

Nedvägen till Formentor-playan gick betydligt snabbare men det vet i sjuttsingen om lång nedförsbacke ändå ibland faktiskt är jobbigare än uppför. Benen kan ju liksom inte gå hur snabbt som helst hur länge som helst även om de får hjälp. I alla fall inte mina.

Mötte ingen annan löpare denna gången heller men oräkneliga cyklister och bilar. Jättekonstigt om du frågar mig!

Rolig banprofil!

Nere vid playan väntade Anders som tagit båten dit. Trots en hel del folk (vågar nästan inte fundera på hur det är vid högsäsong) så är detta ett perfekt ställe att sprada, simma, slappa och fika. Vattnet är nästan löjligt vackert!

Tillbaka blev det båt även för mig. En dryg halvtimmes färd förbi kåkar så pampiga att man nästan trodde de var fejk. Samtidigt hade jag aldrig velat bo så där. Hade garanterat känt mig både instängd och inlåst bland de höga klipporna. Och var skulle jag ha kutat? Fast hade jag haft råd att bo där hade jag antagligen haft en båt (med förare) som kunnat ta mig till magiska trails och någon slags virtuell löparbana för regniga dagar. Haha

Tillbaka på hotellet så körde jag lite svalkande (läs iskall) vattenlöpning. Som sagt var förhoppningsvis ett bra sätt att vänja kroppen vid den svenska vattentemperaturen.

Kram från Ingmarie

Fredagen den 13e – 2023

I dag kanske det var den sista dagen med konstant sol och toppvärme så jag har njutit extra mycket av allt! Vi har verkligen haft tur som prickat in så många fantastiskt fina dagar!

Jag hoppas få någon mer sådan här morgon. De är verkligen obeskrivbart fina. Det känns liksom som om inget kan bli helt fel när man börjat sin dag i lugn och ro till detta skådespel som en soluppgång är.

Intervallerna blev så där skönt svettiga att jag nästan inte såg för all svett till slut.

I joggpauserna gjorde jag mitt bästa för att heja fram de sjukt tuffa och starka cyklisterna som kom farande mot stan. Det har varit någon slags stor Master-tävling här i dag med 30-70 åriga män. Shit vad de är modiga alltså! Uppförsbackarna hade jag antagligen älskat men feg som jag är så hade jag bromsat nedför och därmed högst troligt haft ungefär samma tid ner. Haha!

Just där och då kunde jag inte alls förstå hur jag skulle kunna frysa senare på kvällen men det skulle jag. Frivilligt dessutom. ”Lekpoolen” är nämligen inte uppvärmd på samma sätt som simbassängen så efter 30 minuters poolrun var jag som en isbit. Faktum är att jag huttrar fortfarande trots varm dusch, filtar och extra hot mat. Havssimningen är ljummen så ganska märkligt att den är så kall ändå! Men det är nog bara bra jag får lite tillvänjning inför baden hemma.

Hur som helst har det varit en väldigt bra fredag med siffran 13 där vi även tagit del av det spanska Nationaldagsfirandet. Den var förvisso i går men en del har fortsatt även i dag. Hur har din varit?

Kram från Ingmarie

Favorit-repriser

Jag valde samma runda som första dagen vi kom hit i dag. Utmed havet och upp i bergen på Bouqer valley- trailen. Förutom några partier med (för mig) på tok för mekkigt underlag så är den hyfsat springbar. Allt är ju som bekant. relativt men just nu är jag tacksam för allt som inte är asfalt och betong… Utsikten och backarna är i alla fall perfekta!

Not my kind of surface…

Eftersom det vankas sämre väder på lördag så blev det en lång slappdag på playan där det mest spännande var att ambulansen kom. Eller egentligen inge ens det utan för hur den lät! Vi trodde nämligen att det var en glassbil! Haha

Har även blivit några kilometer sim i hav och bassäng. Helt omöjligt att låta bli här och varför skulle jag? Fick dessutom finsällskap i bassängen igen.

Kram från Ingmarie

Nya upptäckter

Att vara nyfiken på att testa annat och nytt tror jag är bra. Antingen kommer man på att det inte var ens grej eller så kommer man på att det är det!

Yoga och meditera i soluppgång  och sen simma lite på morgonen i ljummet vatten är definitivt min grej! Jag känner verkligen en enorm tacksamhet och lycka varje gång!

Att jag gillar att svettas, när jag har träningskläder på vill säga, är ingen ny upptäckt men jag har insett att jag kan svettas kopiösa mängder och att det därför är nödvändigt att dricka extra elektrolyter. Något jag trodde jag inte skulle behöva eftersom jag klarar värme såpass bra som jag gör men man lär så länge man lever! Om man vill… Körde cykelintervaller i går så halva gymgolvet var dränkt. Krävdes ett helt badlakan för att torka upp efter mig!

Gympasset i dag var också svettigt. Tills någon nitisk satte på AC:n men då var jag tack och lov klar. Avskyr verkligen det när jag ska träna. Nästan alltid annars också förresten.

Jag svettas ute också men då märks det inte alltid lika väl för vinden ”trollar” liksom bort svetten. Om det blåser vill säga. På dagens lilla äventyr delvis på Cala Sant Vicenc upp i bergen var det inte mycket vind men desto mer klättra och leta stig. Ska erkänna att jag var lite rädd ett tag när jag inte visste varken hur jag skulle komma upp eller ner. Det visade sig sen att jag hamnat på fel stig så nedfärden blev åtminstone lite enklare. Där uppe fanns både lite grusvägar och hisnande utsikter så det definitivt värt både skrapsår och skrämselhicka!

Anders gick ungefär samma runda som jag försökte springa. Det är väl kanske egentligen det som är tanken med leden men varför gå där man kan springa?

Enda gången jag (hittills) har frusit här är efter vattenlöpning i den ”vanliga” bassängen och det är så skönt! Tänk om man kunde bunkra värmen och solen på något vis….

Mest har jag/vi ändå slappat. Läser böcker, lyssnar på poddar, badar, pratar, filosoferar och jag njuter av varje värmedag vi får!

Kram från Ingmarie

Letar vidare

Jakten på grusvägar och stigar fortsätter och jag får väl tyvärr säga att det går si så där. Fick tips om en trail som åtminstone började ruskigt bra!

Sammanlagt handlade det om max 1 km för hur jag än valde sedan så var det sten, ännu mer sten och/eller snåriga buskage så jag gav upp och fortsatte på småvägarna. De är verkligen väldigt fina och gulliga men mina fötter (och ben) är extremt svårflirtade när det gäller just underlag.

Det blev ju onekligen en ganska rolig krumelur i alla fall!! 😀

Men det är som det är och det går verkligen ingen nöd på oss! Börjar man dagen så här så ska man faktiskt skämmas om man gnäller!

Simningen är också guld värd! Jag känner mig som en supersimmare när jag flyter fram. Allt salt gör att man är helt viktlös och man flyter som en kork oavsett om man rör sig eller ej! Sjukt häftigt! Dock inte lika häftigt om man får vatten i munnen…

Gymet är litet och långt ifrån det bästa jag varit på men också långt ifrån det sämsta. Jag har absolut inga problem med att hitta på olika roliga svett-grejer i 40-50 minuter!

Att sen maten ’r outstanding gör ju allt ännu lite bättre! Vi valde Abacco och det var precis lika fantastiskt som förra gången. Undra om man kan få med den kocken hem…?

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag

När man hyr bil för en dag kan man också passa på att springa från A till B om den ena kör. Vem som gör vad i vår lilla familj kan du antagligen räkna ut. hehe.
Det blev inte riktigt som jag tänkt men det blev bra ändå.  Kutade från hotellet utmed havet bort till vägen upp mot Formentor. Tre platta kilometer.

Även om jag älskar långa backar så var jag en smula nervös för varje gång jag sagt att jag skulle kuta upp dit har jag fått varningsord om att det kommer bli väldigt tufft och en del har t o m sagt att det inte går. Men för att veta måste man testa, eller hur?
Så jag gnetade på uppför, sa hej till getterna, förundrades över hur man kunde välja att cykla uppför och undrade hur man vågade släppa på nedför. Det kryllar som sagt var av cyklister men jag såg inte en enda löpare. Skumt.
Jag njöt av utsikten och känslan av starka ben och undrade när det ”hemska” skulle komma.

Det kom aldrig. I stället blev det nedför de slingrande vägarna och plötsligt hade jag kommit förbi den berömda stranden. För logistikens skull, och et var där min originalplan så att säga sket sig, så fortsatte jag bara drygt halva vägen upp till fyren innan jag vände tillbaka ner till playan för en sprada. Jag hade fattat att den skulle vara fin men det var bara förnamnet! Spelar ingen roll hur många bilder jag hade tagit för det hade ändå inte gått att fånga men kanske kan du ana?

Vi fortsatte sen vår lilla roadtrip till den lilla resort-byn Cala Sant Vincent där vi badade, käkade och slappade en stund. Väldigt mysigt och vackert!

Lunch-vy!

Nästa stopp blev klostret i Lluc. Eller snarare förbipasserande för detta ställe som jag besökte för många år sedan hade förvandlats till ett kommersiellt jippo kändes det som. jag minns det som en lugn och vacker plats där man kunde strosa omkring. Nu kostade t o m parkeringen pengar! Trist. Dessutom var det knökar med folk så vi drog vidare mot Soller och stannade vid flera av de fina utsiktsplatserna på vägen. Det är förresten egentligen själva vägen som är grejen för den är minst sagt krokig och brant. Att det inte händer fler (cykel)olyckor än det gör är ett mirakel!

Ett annat ställe som också verkligen har förändrats är Alcudia. Om det är bättre eller sämre vet jag dock inte för vi var där bara en kort stund innan vi åkte ”hem” igen men spontant så tror jag det är bra och jag gillar stället väldigt mycket!. (Visst är det förresten festligt hur lätt något blir ”hemma” fastän det inte alls är det egentligen!)

Hann t o m med et litet poolrun-pass innan mörkret kom!

Kram från Ingmarie

Om det vore annorlunda

Ibland kan jag fundera på hur mitt liv varit om jag var född någon annanstans. T ex här där det är behagligt varmt, och t o m väldigt varmt, året om. Var hade jag bott och gjort? Vilka människor hade jag umgåtts med och vad hade jag jobbat med? Jag inbillar mig att jag hade haft en liten gård i bergen men nära havet och att jag hade jobbat med människor på något vis men tveksamt om jag hade varit sjuksköterska. Kanske hade jag haft ett pensionat och en konst-ateljé? Eller  ett vego-kafé  där man kunde pausa när man var ute på träningsturer av olika de slag?
Eller hade jag varit en rökande, småfet hemmafru med 13 snoriga ungar och en gård som ständigt behövde renoveras? Vem vetagens morgon-sim liksom? Är livet redan förbestämt? Är det ödet hur det blir eller slumpen? Vad tror du?

Jag kan dock mycket väl tänka mig att jag hade kunnat bli både triathlet och/eller simmare för här skulle jag slippa frysa! Och vem blir inte sim-kär med en sån här ”bassäng” och vy? Just dagens morgonsim är utan tvekan en av mina bästa och vackraste ever!

Havet var betydligt varmare än bassängen men passet gick så bra att det inte spelade någon roll. Dessutom fick jag lite sällskap!
Antingen är det något magiskt med just denna bassängen eller så har jag ovanligt bra flyt just nu! Både bildligt och bokstavligt för det känns väldigt lätt! I havet kan jag fördstå det för det är så salt att man flyter som en liten kork men i en bassäng…? Bara att tacka och ta emot!

God mat i dag såklart fastän (!) den var hemlagad. Har hittat riktigt bra vego-grejer här i närmsta butiken så det är hur enkelt som helst. Vyn får vi på köpet. Älskar verkligen att kunna sitta ute och äta och njuta av kvällsvärmen och ljuset.

Kram från Ingmarie