Author: Ingmarie

Rivstartar veckan

I dag var kroppen så där lurig igen!

När jag sprang till gymet kändes det nämligen inte alls som jag hade någon power i kroppen men den känslan var tydligen helt fel. Eller så bara ändrades och byttes den för när jag började lyfta kändes allt plättlätt! Då är det bara att passa på att lasta med mer vikter.🤩🏋️‍♀️

 

Lika roligt och härligt varje gång!

Benen kändes med ok så nu hoppas jag inte dagens tok-jobbpass helt förstört dem.🤪 (

Fatta mig rätt, jag gillar att ha att göra och kvällen har gått rasade fort! Men 9 patienter på 7 IVA platser är lite to much.🤪

Hur har din måndag varit?

Kram från Ingmarie

 

 

Bakgårdslöpning, teater och toksim

20 km på min bakgård denna söndag och alltså vilken bakgård jag har! Lyllos mig! Att solen sken från en klarblå himmel gjorde ju inte det hela direkt sämre. I medvinden med solen i ansiktet önskade jag att jag hade kortbrallor. I motvinden i skuggan önskade jag att jag hade mössa.

Egentligen hade vi planerat en utflykt men insåg att tiden inte skulle räcka till för eftermiddagen var vigd åt kulturen. Jag har sett Phantom of the Opera en gång för 130 år sedan i Stockholm, eller i alla fall minst 40 år sen, och minns hur hänförd jag var. Det blev samma känsla i dag även om träsmaken pga dåliga stolar höll på att döda min rumpa och mina ben. (Anders också!) Jag är helt fascinerad över de medverkandes röster och orkesterns musik. Ofattbart när man funderar på hur mycket de måste ha övat och hur de kan leverera föreställning efter föreställning.

Den där musiken klingar fortfarande i mitt huvud och var med mig på hela simpasset utom när jag höll på att dö av mjölksyra och syrebrist. Tufft och skoj! Coach Håkan vet minsann hur vi ska utmanas.

Kram från Ingmarie 

Intervaller och jobb

När jag ska jobba vill jag träna men jag vill inte bli tokslut. Jag behöver verkligen all energi jag kan få till min hjärna när jag är där. Så jag valde 30 x 30-30 sek. Ett rackarns tidseffektivt pass och jag kan absolut bli trött men inte utmattad.

Jobbet är en utmaning men på ett bra sätt. Alla är otroligt snälla och hjälpsamma, det är extremt utvecklande och ingen dag är den andra lik. Om jag skulle lära mig lika mycket i vardagslivet som jag gör där varje pass så vore jag snart en dubbel-professor. Haha!

Det bästa är nog att alla gillar sitt jobb här. Aldrig att man hör något gnäll om att det är tråkigt, stressigt eller dåligt och efter alla år inom vården på olika ställen vågar jag påstå att det är unikt! Sen kan man såklart tycka att vissa saker är mindre bra men då gör man något åt det. Underbart!

Eftersom jag är en liten Alfons som “ska bara” händer det att min matpaus blir både kort och sen men det är ok för det är (oftast) självvalt.

Kram från Ingmarie

Sportlov

Ledig fredag är guld för då kan jag simma med klubben. Det är tydligen sportlov så det var lite extra gott om plats idag. Underbart! Fast lite konstigt också. Ska man inte sporta mer på sportlovet? Eller har alla åkt iväg för att sporta någon annanstans?

Simningen gick väl si så där men det kvittar för oavsett så är det bra och skön träning med roligt före- och eftersnack.

Kanske var det sportlovet som gjorde det var gott om plats på gymet också fast det borde ju egentligen vara tvärtom…


Hur som helst så sprang jag dit och hem för även om det regnar så vill jag ju vara ute (och sporta). Faktum är att dagsljus är livsviktigt för oss alla på många olika sätt och vis så det borde vara lag på att alla ska ha tillgång till det. Eller vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Åt andra hållet

Om man går/springer åt ett annat håll än det man brukar så kan man verkligen få uppleva något helt annat än det gamla vanliga. Nu är ju Skåneleden runt Åhus inte precis det “gamla vanliga” för mig ännu men du fattar nog vad jag menar.

I stället för moturs så sprang jag den medurs och jag tror faktiskt jag gillar den lite bättre. Började i “min skog”, tog höger på Skåneleden in mot Åhus och havet.

Efter bryggan, evenemangsområdet och silo-byggnaderna kommer man till den lilla hamnen och centrum. Ännu är det väldigt lugnt där (läs dött) men i april kommer allt att ändras. Ska onekligen bli spännande att uppleva! Husen runt torget och centrum är verkligen modell pluttinuttiga.

Leden fortsätter sen mot, och runt golfbanan, genom Sånnarnas naturreservat, förbi utemuséet, grustaget, fotbollsplanerna och sen in i det jag kallar “Horna-skogen”.

 

 

Den sista delen är en av mina favvisar här. Mjuka fina stigar som slingrar sig fram genom tallskogen.

Drygt två timmar senare var jag hemma igen. Hade visst inte ens vatten med mig men tydligen behövde jag det inte för jag tänkte inte på det förrän jag skulle ta av mig kläderna och inte hade någon flaska att ta bort. Haha!

När jag sprang förbi havet visste jag att bad-viruset hade vaknat men för att kunna njuta extra länge så fick det lugna sig till lite senare.
Grådis, dimmigt och vindstilla. Mitt absoluta favorit-badväder!

Inne har jag dock vår. Massor av blommor och i dag fick jag ytterligare några av vänner på besök. Tack!

Kram från Ingmarie

Det märkliga livet

Livet är verkligen både fascinerande och konstigt. Lite som en väldigt oförutsägbar berg- och dalbana.
Det går upp och ner, höger, vänster, rakt fram och bakåt. Det blir ljust och mörkt, man blir förväntansfull, rädd, glad, lättad, ledsen, road och helt plötsligt hamnar på ett helt annat spår på en helt annan bana.

En dag tar den slut och vad som händer då vet väl egentligen bara de som är där… Jag “tror” inte på någon särskild gud men jag inbillar mig att det finns “något mer” efter jordelivet. Tids nog får jag veta om jag inbillat mig rätt.

Att åldras har sina fördelar men som det mesta annat även nackdelar. Bli gammal, sjuk och behövande är det nog ingen som vill. Mitt mål är att vara frisk så länge det bara går och leva så länge jag lever. Självklart har jag inget recept eller svar på hur det ska gå till men nu för tiden har vi ändå ganska mycket kunskap om hur man håller sin kropp glad länge. Sen kan det såklart ändå hända oförutsedda saker.

Sverige har en förhållandevis bra äldrevård  men den är verkligen inte bra överallt. Min pappa har dock hamnat på ett väldigt fint avlastningshem (på andra kustsidan) och även om han såklart helst vill vara hemma så känns det som ett bra alternativ. Nytt, eget rum, trevlig personal och fina utrymmen.
Det finns även ett stort Fia med knuff spel. Hade nästan glömt hur man gör. Haha. (Pappa vann. Jag var toksist.)

Träningen är ju som bekant lite som livet själv och den där berg- och dalbanan. Jobbet och detta med pappa tär på mig mentalt så har jag har känt att det varit lite tufft att fokusera och pusha mig till att köra “hårt” på sistone.

Men i dag bara flög jag! Tänkte inte på någonting mer än att kuta. Så härligt! 16 x 2 minuter med 1 min. gå/joggvila

Samma på gymet. Total fokus och med mycket kraft.

 

Kanske var det en effekt av gårdagens vårkänslor och årets första barbens-löpning?

Kram från Ingmarie

Inte alltid sol

Regn och blåste från alla håll och kanter. I dag var det verkligen en perfekt dag att dra filten upp till hakan, surpla varmt kaffe/te och läsa en bra bok om man nu är lagd åt det hållet.

Det är inte jag.

Åtminstone inte om jag inte rört mig och varit ute innan.

Så jag traskade till gymet, körde en timmes svettig cykling och gick samma väg hem igen. På olika vis två härligt blöta timmar!

Nu kunde jag ändå inte njuta under den där filten för plikten kallade, men själva idéen lät väl ganska bra ändå?

Kram från Ingmarie

 

A till B med extra allt

I måndags testade jag ju Skåneleden nästan hela vägen till Gropahålet men fick vända eftersom jag behövde ta mig hem igen. I dag hade jag lyxen att kunna springa one-way för Anders kunde möta upp mig i Friseboda.

Vädret var lika fint som i måndags förutom lite mer vind. Jag sprang genom stan via fina Äspet innan jag hoppade på Skåneleden.

Helgeån genom Åhus

Denna sträckan klassas som enkel men jag tror inte den som bestämt det har sprungit alla kilometrarna i sanden. Den suger! Men det gör inget för dels tänker jag att det är bra träning och dels är det så vackert att man liksom glömmer bort hur tungt det faktiskt är.

Stränderna är som tagna ur en resebroschyr och stigarna är varje (trail)löpares dröm!

Husen man springer förbi är ofattbara och jag har fantasi-köpt minst 23 stycken bara i dag.

Precis när man börjar känna att benen inte orkar med mer sand så svänger leden av in i skogen och man får springa stig igen ända till bron över Gropahålet.

Vid Nyehusen tar leden slut och man får hitta egna vägar fram till Friseboda. Det finns massor av stigar att välja mellan och så länge man bara har koll på vad havet är kan man i princip inte springa fel. Har man pigga ben väljer man sandstigar. Om inte kan man välja skogen. Hur bra som helst!

I Friseboda väntade Anders (han hade orienterat lite) men innan picknicken fanns bara en sak i mitt huvud trots att jag egentligen var både hungrig och sjukt kaffesugen. Men havet alltså! Hur skulle jag kunna motstå det?

Finns det förresten något härligare och godare än just kaffe och lite goda (vego)mackor efter träning och bad? Finare än så här blir det nästan inte!

Men dagen var inte slut där. Efter handling och förberedelser för middag och matlådor var det dax för söndagssimmet med klubben. Håkan bjöd på ett ruskigt roligt pass och Anders visade ännu en gång att han är en stjärna i bassängen! jag har försökt lära mig voltvända i typ hundra år. Han klarar det direkt. Fort simmar han också!
Helt klart är han en simmare. Han har bara inte fattat det ännu.

Helgen blev som sagt var inte som planerad men den blev väldigt bra ändå!

Kram från Ingmarie

Lurad

Visst har Otto härjat runt rejält men mindre än jag trodde med tanke på hur han lät. I alla fall här. Det blev en del hinderhopp på löpturen i morse.

Jag fattade ju att det skulle vara en chansning att åka till Kristianstad för att åka tåg till västkusten men tåget skulle gå i tid enl. personalen och även anslutningen. Så jag åkte. Tyckte det flöt på fint och hann både slappa och plugga lite.

Så kom jag till Lund och skulle byta tåg. Hade nio minuter på mig så gott om tid. Men det var inställt. Nästa, en timme senare skulle dock gå enl. värdarna. Det skulle ställa till det lite men ändå funka. Jag skulle nämligen bli upplockad av lillebror för att vi skulle åka till pappa som är inlagd och sjuk.

Var i god tid till när tåget skulle gå 14.22. Kl 14.17 rullar ett SJ-tåg med samma destination in och jag minns att jag för några sekunder tänkte att jag kanske skulle ta det även om jag fick betala mer men eftersom det fortfarande stod att Öresundståget skulle gå så tog jag för givet att de inte skulle ställa in med så kort varsel. Plus att SJ-tåget ju verkade åka.

Jag hade fel. Tokfel.

Inte med SJ tåget för det åkte i tid, utan om att de inte skulle ställa in med kort varsel. Sex minuter innan avgång ställer de in. Hur är det ens möjligt?
Gick åter till värdarna som inte visste någonting om någonting. Varför det står “Skånetrafiken – fråga mig” på deras gula västar är för mig en gåta. De kunde inte svara på om det skulle gå några tåg ö h t, om det fanns ersättningstrafik, hur vi annars skulle ta oss vidare eller om man fick ta taxi. De kunde inte ens själva ringa Skånetrafiken för info. Jag försökte men det var såklart kö. Det enda de visste var att man fick vänta.

Med många frågor, inga svar och ont om tid fick jag bestämma mig snabbt. Chansa på att det kanske skulle gå något tåg så småningom men då riskera att ändå inte få träffa pappa men dock några andra i familjen eftersom jag skulle sova över i Halmstad, eller åka hem med nästa tåg.

Jag valde att åka hem. Bli fast i Lund kändes inte särskilt lockande…

Så där gick i princip en hel dag till att bara åka fram och tillbaka till Lund. När jag väl fick tag på kundtjänst så var det lika mycket goddag yxskaft där som hos värdarna så det var nog ändå bästa valet. Ofattbart att det kan och får skötas så här dåligt! Jag var ju långt i från den enda som drabbades och absolut inte en av de som drabbats värst. Jag förstår att vädret var jobbigt och svårt men dels hade allt lugnat sig och de hade haft tid att röja ev hinder, dels rullade andra tåg utan problem men framförallt var servicen och informationen under all kritik.

Nu hjälper det ju inte hur arg man än blir eller hur mycket man än skriker för de skiter i vilket. Den enda som drabbas är jag själv om jag låter besvikelsen och ilskan få övertag och fäste. Men jo, jag var arg! Jättearg! Tro det eller ej men jag kan lätt bli det. Dock rinner det av mig lika fort bara jag fått ösa ur mig det. När jag kom hem bytte jag snabbt om och traskade till gymet där Anders mötte upp. Händer minsann inte allt för ofta att vi är där samtidigt.

Det blev ett oväntat bra pass och jag testade bl.a lite nya rörlighets/styrke-övningar jag sett på Insta. (ag är en riktig härm-tjuv och kopierar ofta andras övningar. Men å andra sidan vet jag att andra gör det med mina så det jämnar nog ut sig.

Mådde utan tvekan miljarder gånger bättre efteråt men det som verkligen fick mig i balans var helt klart detta.

Kram från Ingmarie