Kroppen är både fantastisk och märklig. I morse kände jag mig superpigg och jättepepp. Ändå gick löpningen skitsegt. När jag lite senare kom till gymet var jag så osugen och det brukar jag ju inte vara. I synnerhet inte när jag egentligen känner mig pigg.
Då gäler det att ha idiotsäkra ess i båda fickorna. Säcken är ett garanterat sådant!
Och såklart det funkar på andra hållet också. Om jag behöver få ur mig överskottsenergi.
Kram från Ingmarie
Onsdagsmorgnar med Team Snabbare betyder fart-träning.
Något som verkligen känns som en omöjlighet när klockan ringer kl 6.20. Men kl 7.30 står man ändå där redo vid bassängkanten och en dryg timme senare längtar man redan till nästa gång.
Vi körde drills och intervaller tills vi inte orkade mer. Och då körde vi lite till. Men utan coachen hade det varken blivit så bra, så mycket, så lärorikt eller så skoj!
Hade jag inte varit så trött, och det blev så sent i kväll efter jobbet, så hade jag velat simma en gång till. Ute under denna.
Men förhoppningsvis är den kvar lite till så jag hinner och förhoppningsvis kommer den då inte skymmas (helt) av moln.
Kram från Ingmarie
Det här att vi i princip alltid omger oss med en ”lagom” temperatur må vara bekvämt och skönt men det är förödande för kroppens förmåga att kunna reglera sin temperatur. De flesta av oss har helt enkelt skämt bort kroppen! Som de flesta kan räkna ut så är det ju inte alltid så bra. Förutom att vi blir sämre på att hantera förändringar så försämras bl.a immunförsvaret.
Jag gör mitt bästa för att min kropp ska klara av både kyla och värme. I dag har den då verkligen fått jobba! Och den har gjort det så himla bra!
Inne är det ju alltid ”lagom” så länge allt fungerar som det ska med element/AC och täta fönster. Ute kan vädret vara i princip hur som helst men vid denna årstiden är det åtminstone inte ”varmt” även om jag väl får säga att den är ovanligt mild. Faktiskt skrämmande mild…
Men hur ljummet det än är ute just nu så känns det nästan alltid lite bistert precis när jag kommer ut för att kuta. Efter de första 5-10 minuterna brukar dock kroppen ha tinat upp och när dagens intervaller var igång frös jag inte någonstans.
Och om nu någon inte tror att jag kan bli trött så kan jag avslöja att det är helt fel. Jag blev skittrött av de där 8 x 5 minuterna.
Inte blev jag direkt piggare av utegyms-övningarna men jösses vad kul det var och så bra det gick! För att inte tala om hur himla bra jag mådde efteråt.
Det var svettigt förstås men så fort jag var hemma och chillat ner några minuter var kroppen som vanligt igen. Men det varade inte ens en timme för sen var det dax för detta.
Bästa Ville hakade på och jag älskar att jag har en likasinnad som nästan-granne! Han är en så fantastisk inspirations- och energikick!
Söderbysjön är i princip alltid lite kallare än Hellas så om det var en ynka grad där i går så var det antagligen ännu lite svalare i Söderbysjön i dag. (Glömde kolla…) Egentligen kvittar det för kallt är det och det tar tid att tina upp även om man ”bara” varit i 4 minuter. Kanske var det då märkligt att jag svettades kopiösa mängder på Hot yoga-passet bara några timmar senare. Men det gjorde jag. Så där så det var en mindre sjö runt mattan! Skönt!
Och nu, när jag sitter i soffan här hemma, är allt så där ”lagom” igen. Nog är kroppen en fantastisk manick?
Kram från Ingmarie
Jag började med att bli jätteblöt på Eriksdasldsbadet. Sim + poolrun tills jag var alldeles skrynklig och goggle-ögonen väl förankrade i nunan. Det ska väl synas vad man har gjort?
Hem så fort det gick med SL och hoj, snabbt ombyte och ännu snabbare mumsande av ett fröknäcke med groddar för jag hade bråttom att komma i väg igen till Hellas. Hade nämligen ett helt gäng som väntade på mig för att få testa iceswim!
Ja alltså de hade såklart kunnat testa utan mig men det jag tillsammans med Wolff-Wear som ordnade ett ”prova-på” tillfälle igen. Precis som på Nyårsdagen. I dag var vi dock dubbelt så många! Fantastiskt skoj! Jag började med att berätta lite både om cold/iceswim, om vad man ska tänka på, tips och hur vi skulle göra. Inte för att jag är något särskilt proffs men jag börjar bli van och ffa vet jag att man ska vara försiktig.
Av de som kom hade hälften aldrig testat över huvudtaget men precis alla kom i! (Och upp.) Det är faktiskt både stark och modigt gjort! En grad Celsius är banne mig bitigt. Men det var vindstilla och hela 5 grader på land.
Själv var jag som vanligt lyckligare än en unge innan julafton.
Som en liten hönsmamma försökte jag se till att alla mådde bra. och klarade det. Tror jag lyckades hyfsat.
Jag var precis lika lycklig som alltid och hade gärna varit i lite till men ville inte de andra skulle behöva vänta på mig. Det var ju liksom inte sista chansen för mig.
Nog ser vi alla väldigt glada och lyckliga ut?
Och sjävklart fikade vi efteråt!
Nu har jag även duschat för andra gången så tror det får räcka med väta för i dag. Det kommer ju en ny dag i morgon!
Kram från Ingmarie
De flesta av oss lever antagligen ett övervägande hektiskt, stressigt och ”välfyllt” liv där i princip varje vaken minut är fyllt med något och/eller någon. En del klarar det där galant men jag tror att om man aldrig pausar ,och umgås med bara sig själv, så straffar det sig förr eller senare. Ingen kropp mår bra av ett ständigt påslag oavsett sort.
Allra viktigast är det nog att pausa när man egentligen inte tycker att man har tid. Man behöver inte göra det varken avancerat eller komplicerat. 5-10 min då man t.ex bara koncentrerar sig på hur andningen känns i näsan, lungorna och magen räcker långt! Som jag ser det handlar det i grunden om att stilla surret i huvudet och vara i kroppen i stället för i knoppen. Att vara med bara sig själv tror jag är en förutsättning för att verkligen begripa vem man är och hur man fungerar. Det kan ju vara nog så klurigt utan en massa yttre påverkan…
Detta är i alla fall en av mina favvovarianter när det gäller att chilla. I skogen bortom buller, sorl, intryck och aktiviteter.
Nedräkningen till en period av mindre stress börjar närma sig. Om en vecka har jag denna stassen på mig för sista gången innan ett långt uppehåll och det ska bli så skönt! Vem vet, jag kanske inte ens kommer tillbaka till detta stället.
Hur chillar du bäst?
Kram från Ingmarie
Somnade på tok för sent efter gårdagens kvällsjobb vilket gjorde att jag även vaknade sent. Om det var därför jag kände mig låg och ”olustig” låter jag vara osagt men så var det i alla fall. Hjälpte inte ens att solen sken. Helst ville jag liksom bara ligga kvar i sängen och sova bort hela dagen och natten i en förhoppning om att det gråsvarta inombords skulle ha försvunnit. Men innerst inne så vet jag ju att det inte funkar så. Det blir bara värre av inaktivitet. Min fasa är ju att jag ska trilla ner i det där ”svarta hålet” så hur mycket jag än ville ”försvinna” så använde jag mina sista krafter till att både bokstavligen och bildligt tvinga mig ut. Jag lovade mig själv minst 20 minuter. Om det inte vänt då så skulle jag få gå in igen och dra täcket över huvudet.
Redan innan två minuter gått träffade jag Christian som var ute och gick. Stannade bums för att slippa kuta. Så tråkigt kändes det. Pratade bort en stund och kände mig allt lite gladare. Sprang sen vidare på blytunga ben. Började klura på ”kortaste rundan” för kuta fram och tillbaka ville jag minst av allt. Av någon anledning så sprang jag ändå förbi den där ”kortaste rundan” och efter drygt 20 min. träffade jag på Liselotte och än en gång stannade jag för att slippa kuta. Fatta mig rätt, jag pratar gärna med de allra flesta men jag stannar väldigt, väldigt sällan på ett löppass för att göra det. Särskilt inte när det blåser isvindar. Men just i dag tror jag de där två var utsända för att hjälpa mig.
Jag kutade vidare. Tog det löjligt lugnt och det var knappt styrfart uppför backarna. Men jag brydde mig inte. Sprang helt på känsla och plötsligt märkte jag hur min hjärna gjorde rundan längre och längre. Och den blev längre och längre. 2, 5 timmar för att vara mer exakt. Utan vare sig vätska eller energi, jag skulle ju bara vara ute i 20 minuter, och jag var inte ens trött.
Så märkligt va? Men gissa om jag mådde bättre? Det slår banne mig aldrig fel! Naturen (och rätt människor) hjälper och läker!
Fick i mig lite fika, och hann tina upp händerna, innan jag cyklade ner till Söderbysjön. Två dagar utan iceswim och min abstinens var enorm! (Kanske det var därför jag var extra låg…?)
Det blåste fortfarande mycket, sådär så hojjen höll på att välta, men det hade nog inte varit mycket som kunnat hindra mig. Bara jag, sjön, månen och vinden. Total frihets- och lyckokänsla för mig!
Ca 1,5 grad både i vatten och luften men jag tror vinden sänkte luft-temperaturen rejält! Inte ens Dryroben och teet kunde hjälpa mig få upp värmen men det var ändå lite svårt att slita sig från detta.
Så där ”enkelt” var det i alla fall att komma väldigt, väldigt långt från det där svarat hålet. Tacksamhet är bara förnamnet.
Kram från Ingmarie
Grått, blåsigt och lite ruggigt. Då finns det massor av plats ute! Framförallt på utegymet!
Helt ärligt hade jag absolut inte kört där om jag inte hade kutat innan. Och det gick absolut inte att såsa runt för även om jag gillar iceswim så gillar jag varken kalla svettkläder eller att stelna till pga att jag fryser. Men jag är ganska bra på att hålla cirkulationen igång om jag får säga det själv. 🤪
Framförallt sparade jag ju en massa tid mot om jag hade behövt åka till inne-gymet. Hade nämligen ett möte innan jobbet som låg på helt ”fel håll”. Sen fick jag en massa (nåja) ljus och frisk luft på köpet!
Men visst. Gyma inne är ändå oftast bäst. Utbudet är ju trots allt ett helt annat! Inspioratioopns-påfyllnaden också. Kanske särskilt när det är en grå, blåsig och lite ruggig januaridag. Men man tager vad man haver och lurar hjärnan så gott det går. 🤪
Kram från Ingmarie
Om året fortsätter så som det varit i dag under årets första timmar kommer 2020 bli hur bra som helst! Eller förresten. Löpmässigt får det gärna vara lite bättre för även om det var ok i dag var det inte toppernbra. Benen får väldigt gärna vara en smula piggare om jag säger så…
Resten har varit absolut högsta poäng!
Du vet ju vid det här laget att jag kommit att älska iceswim och vi blir fler och fler som fattar grejen. Det här gänget jämte mig t.ex har i dag testat på för första, men garanterat inte sista, gången! Nog ser de ganska lyckliga ut?
Magnus, Inger, Joachim, Lena och jag.
Extra tufft att våga testa en blåsig dag (det är alltid lite värre då) med denna temperaturen i vattnet. (Men det sa jag aldrig innan. hehe.)
Det stämmer verkligen att man kan mer än man tror! Alla vågade våga och ingen ångrade sig även om tvivlen var skyhöga innan.
Foto:Lena Grundin
Foto:Lena Grundin
Foto:Lena Grundin
Foto:Lena Grundin
Jag njöt massor! Hade det inte varit för att de andra redan var uppe, och för det faktum att jag vet att just blåst förvärrar uppgången och efterfryset oerhört mycket, så hade jag nog varit i ytterligare 5 minuter. Att de andra gillade det vet jag för vi ska göra om det redan på måndag! (Du är välkommen såklart! Kl. 14 på vänstra bryggan bakom repan i Hellas.)
Såklart eftersnacks-fikat och den vackra himlen även bidrog till att det blev så himla härligt. Allt räknas för det är en helhet i det här.
Lena är inte bara en rackare på att simma i bassäng och i OW. Hon är minst lika bra på iceswim!
New Mexico + Dalarnamössor = sant!
Det hela blev ännu lite bättre senare när mörkret fallit för då fikade jag (inomhus) i Hellas Storstuga tillsammans med Anders och lillebror Markus med sötnosarna som var på besök i 08a land.
Ja du ser! Så bra start hade jag! Hur har din varit?
Kram från Ingmarie
Det blev ungefär samma slut som förra året. Trodde jag. Tills jag kollade hur det egentligen var. Men som jag brukar säga, minnet är väldigt bra men det är oerhört kort. På gott och ont antar jag.
Det som var samma är i alla fall att jag precis som förra nyårsafton har jobbat. Non-stop. Men jag fick rast! Och utsikten från det nya var bättre än förra årets. 🤪Där vi är på fjärde våningen ser vi nämligen ut mot hela stan!
Resten blev annat. Kutade korta intervaller (40 x 30-30) tills benen inte mäktade mer. Med facit i hand kanske det inte var jättesmart för de blev ju inte direkt piggare av jobbet. Men vem vet, kanske de blev både lite starkare och uthålligare av ”ovilan”.
Sen kunde jag ju inte låta bli min lilla sjö. Varken jag eller mina likasinnade badankor.
Var du än är och vad du än gör så önskar jag dig ett Gott slut och Gott Nytt År! 🥳
Kram från Ingmarie
