Author: Ingmarie

Den snabba tiden

Det är när man (t.ex) gör såna där utmaningar à la 25 armhävningar/dag i 25 dagar som man man märker hur rasande fort tiden går! Jag är redan inne på dag 18 av 25! Vad hände? Tycker jag började typ i förrgår.

Jag tycker också det bara var nyligen Eriksdals utebad öppnade men även om det var väldigt försenat i år, faktiskt flera, flera veckor, så var det fortfarande långa ljusa kvällar med en känsla av att ha hela sommaren framför sig. Nu är det snart mörkt klockan 19.30 och utebadets öppetdagar lätträknade. Så jag njuter och nyttjar verkligen varje minut jag kan få där.

Springa funkar fortfarande göra barbent och trött går ju alltid att bli om man är på det humöret. 30-sekundare (med lika lång gå/joggvila) kan verka plättlätt men gör man bara tillräckligt många, typ 60 st, blir åtminstone jag förbenat trött.

Hur märker du att tiden går (extra) fort?

Kram från Ingmarie

 

Ute, inne och en nödlösning

Egentligen skulle Eriksdalsbadets utebassäng stängt i går men någon snäll och klok människa har bestämt att det ska vara öppet en vecka till. jag har ju inte varit särskilt flitig besökare denna sommaren, öppet vatten är ändå det jag gillar mest, men för att verkligen visar hur mycket jag uppskattar deras gest så var jag där i dag. Kändes väldigt ovant men jösses vad skoj! Dessutom kom jag en perfekt tid så det var nästan ingen där!

Passade på att gyma också när jag ändå var inne i stan. En timmes svettfest! Om du tror det är enklare att göra armhävningar på en skivstång ska kan jag berätta att det är det inte. Den rör sig nämligen. Men kul och effektiv övning!

Jag brukar inte köpa eller ta varken shakes eller bars men ibland blir det nödvändigt och då är det bra att det finns. SATS har lanserats sina egna produkter nu och jag får säga att jag gillar både barsen och den här shaken, Vegan såklart!

Hur gör du? Brukar du ta bars/shakes efter träning?

Kram från Ingmarie

Slut för denna gången

Så var jag tillbaka i 08a land igen. Känns alltid sorgligt att åka från Rådmansö men jag är såklart oerhört tacksam över alla dessa fantastiska dagar jag fått!

Jag körde hem i ösregn (inkl galna köer, lastade av i ösregn, lämnade bilen i ösregn, åkte SL i ösregn, handlade i ösregn och traskade hem i ösregn. Men 90%  av sista dagen i Skaparladan (för denna gången) var det sol!

Morgon-sprada i sol är bra fint det!

Det har varit underbart att få och kunna vara så länge som 10 dagar på Rådmansö. Ju mer jag är där ju mer förälskad blir jag. Under åren har jag ju varit där alla årstiderna så jag är mycket väl medveten om att det är väldigt, väldigt mörkt och öde på vintern. Som den lantis jag i grund och botten är så gillar jag även det.

Skaparladan är alltid fin oavsett väder och årstid. Skapa kan man ju tack och lov alltid göra.

En del nav min hörna denna helgen. Älskar ladans fönster!

Och de här människorna alltså. Weronica, Jonna och Peppe. Och hunden Inga såklart. Så otroligt härliga och underbara! De är de som gör Skaparladan till den unika plats det är. Frihet, Närvaro, Tillit, Nyfikenhet… …och TRYGGHET!

Kram från Ingmarie

Olika slags trötthet

Att köra (tröskel)intervaller kl 08 är inte min grej men ibland händer det. Efteråt känner jag mig som en superduper-woman och undrar varför i all sin dar jag inte gör det oftare….

Träna (hårt) blir man ju såklart trött av fast samtidigt blir man ju faktiskt även pigg av det. Utan träning blir jag seg, trög, trött och oerhört lat. Det är liksom som om jag aldrig riktigt kommer i gång om jag inte gör någon slags fysisk aktivitet. Antar att det är en av anledningarna till att jag varken kan eller ens vill helvila. Jag skulle helt enkelt fastna i soffan och inte få någonting gjort. Dessutom skulle jag bli deprimerad…

Måla och skapa blir man också trött av. Och pigg! Som jag skrev i går testar jag lite nya metoder och milde himmel vad det tar på krafterna. Inte rent fysiskt som de där intervallerna utan mer mentalt. Fastän jag egentligen inte ”tänker”. Men jag fokuserar och är verkligen i själva processen. Det är jobbigare än man tror. Men också vansinnigt skoj!

Därför är det superviktigt med pauser. Ibland sitter jag bara och dumglor. Ibland går jag ut i galleriet och inspireras av Jonna och Peppes konst.

I bland pratar jag med någon annan som tar paus eller som i dag, tar en tur till Rådmansö bageri. Det är ett måste att besöka när man är här. Finns ju liksom en anledning till varför de år efter år efter år efter år blir framröstat till Roslagens bästa och till varför folk mer eller mindre vallfärdar dit.

En annan bra grej är att simma. Helt ärligt var det en smula motigt att gå till sjön i regnet men väl i spelade det ju absolut ingen roll! Tror t o m att det var varmare i sjön än på land.

Men jag var glad över att jag hade en mössa i jackfickan…

Kram från Ingmarie

Skaparladan igen

Efter fyra ljuva och fria dagar är det äntligen målarkurs igen. Denna gång i Vedic Art. Eftersom jag gått alla stegen flera gånger innan, vilket inte betyder att man kan allt, så blir det en ytterligare fördjupning. Det här tar nämligen i princip aldrig slut. Målandet är som livet. Det går upp och ner, fram och tillbaka. Det finns hela tiden nya utmaningar, nya upptäckter och nya upplevelser. Jättehäftigt tycker jag! Jag märker att jag har stor nytta av detta i mitt vardagsliv. T ex att man får ångra sig, det är inte farligt att göra ”fel” (vad nu det är) och man får göra både om, nytt och samma igen. Om man vill. För det är mycket det som är grejen. Att känna inåt och klura ut vad man egentligen vill och gillar. Inte vad man tror andra förväntar sig av en. Faktum är att jag funderar på om jag lärt mig mer om mig själv på dessa målarkurser än alla mina sammanlagda terapitimmar genom åren…

Hur som helst så passar jag alltid på att testa lite nya grejer, färger och former när jag är här. Dels för att jag kan fråga och få hjälp om jag helt kör fast och dels för att här finns enorma mängder av inspiration att få.

En del av Skaparladan inifrån. Alla har sin egen plats och man går aldrig in i någon annans utan att ha blivit inbjuden. Superbra!

Helgens lärare är Jonna och Weronica. Liksom Peppe är de helt obeskrivbart underbara! Gillar man inte dem måste man ha ett stenhjärta.🤪

Medvetet har jag chillat med träningen i dag. Lite sim, lite vattenlöpning plus de där armhävningarna förstås.🤩

Eftersim-chill

Så här fint var det i kväll när jag cyklade hem. Måtte hösten bli lång och varm.

Kram från Ingmarie

Också en slags kärlek

Swimrun alltså. jag minns ännu mitt första ”riktiga” ever för ganska exakt 5 år sedan. Föga visste jag då att jag skulle bli helt hooked. Inte heller anade jag att jag inte skulle ha några som helst problem med att köra solo och hitta på egna rundor. Som i dag. Tre timmar kärlek i ömsom sol och ömsom regn. Men vem bryr sig om regn när man ändå är blöt?

De där 25 armhävningarna var dock lite segare att göra än de andra 10 gångerna.

Men om det är något jag verkar vara bra på (just nu) så är det att återhämta mig. Mat och en 20-minuters powernap sen var jag redo för gymet. En timme ”kärlek” där också för jo, jag tycker det är skitskoj! Jag älskar känslan av att känna mig stark plus att jag ju vet att det faktiskt är snudd på livsviktigt. I alla fall om man vill kunna göra det man vill och sköta sig själv även om 10-20-30 år. Träning är såklart ingen garanti för någonting men man kan vara ganska säker på att utan den har man ännu mindre säkerhet mot ”ålderskrämpor”. Dessutom blir åtminstone jag både gladare och mer produktiv.

Kram från Ingmarie

 

 

Det lilla som egentligen är gigantiskt

Jag känner mig ofta både bortskämd och oerhört priviligerad för allt jag har och får av livet. Tänk ändå att jag av alla miljarder människor som finns på vår planet bor där jag gör, gör det jag gör och har de vänner jag har. Det är banne mig hisnande när man tänker efter! Allt är förstås till låns under den tid jag är här på vår jord men det skulle ju lika väl ha kunnat bli att jag fötts i slummen någonstans där jag tvingats tigga varje dag för att få mat, där mitt hem (i bästa fall) bestått av två plåtväggar och där de enda vänner jag hade var de i samma situation. Eller att jag fötts upp i en djurfabrik utan att få se varken ljus eller gräs under min korta levnadstid innan slakthuset gjorde slut på plågan.

Ibland får jag väldigt dåligt samvete över detta fastän jag ju vet att det inte hjälper ett skvatt. Som många andra ”dövar” jag mitt samvete genom att skänka pengar och kläder till  organisationer som jobbar med att hjälpa de som behöver. Nu hjälper jag förvisso sjuka människor i mitt jobb men det är en annan sak. Jag får ju faktiskt betalt för att göra det. Mest skänker jag nog ändå pengar till olika djurrättsorganisationer för djur har verkligen ingen som helst möjlighet att få det bättre utan snälla människors hjälp.

Varför jag tänker extra mycket på detta just i dag är nog för att jag tillsammans med Fredda varit hemma hos Eva och Roger i deras supermysiga hus. Så otroligt gästvänliga, trevliga och härliga människor att man nästan inte tror det är sant! Blev bjuden både på lunch, efterrätt och lån av tvättmaskin. Plus oräkneliga skratt, djupa samtal och massor av inspiration.

Plus att jag fick gosa med alla söta kissekatterna som verkligen lever riktiga djurliv! Tror de var totalt fem med granngästerna. Total lycka för en sån som mig!

Sprungit har jag också gjort. Två timmar av en annan slags total-lycka. Vår svenska natur och allemansrätt är unik och alldeles för lätt att ta för given men de är inte självklara. Jag tror vi måste påminna oss om det med jämna mellanrum och inse hur förbenat bra vi faktiskt har det.

 

Och dagens 25armhävningari25dagar-plats.

Kram från Ingmarie

När det inte går att förklara

Vissa upplevelser och träningspass går inte att förklara hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Dagens löppass i Riddersholms naturreservat är ett sånt. Jag och Anders var här den där augustidagen för 3 år sedan då jag även hittade bageriet och Skaparladan. Vi var lika euforiska då som jag var i dag. Det är ett magiskt ställe. Så vackert och varierande att man fullkomligt tappar andan. Jag tror banne mig det går att springa där flera dygn i sträck utan att korsa samma väg eller stig två gånger.

När de här tjurarna låg/stod på stigen vände jag dock…

Hade det stått ”Till salu” här hade jag slagit till direkt. Utan att fråga varken om priset eller om banken tyckte det var en bra ide. Vilken pärla!

Riddersholms gård. Hade inte tackat nej till den här kåken heller…

Finns även ett fint vandrarhem man kan bo på!

Dagens armhävningsutmanings-plats.

Och sprada såklart!

Samma sak med dagens simpass. Varmare i plurret än på land och vattnet var silkesmjukt!

Det är betydligt svalare att simma nu än för bara någon vecka sedan. Vare sig jag gillar det eller ej så är hösten på väg med stormsteg så det gäller att verkligen njuta av de här sista mössfria dagarna!

Kram från Ingmarie