Author: Ingmarie

Långt in i ett av våra förråd, bland skor, gamla cd-skivor, julpynt, pärmar, en stol, verktygslådor, buntar med papper, presentsnöre, massor av kanvarabraatthasaker och en skrivare står en grå ganska stor kartonglåda. Den ser inte ut att innehålla något viktigt när man ser den. Faktiskt inte ens när man öppnar den. En bunt med olika typer av block bara.

Men för mig är den där lådan guld värd!
För i den ligger alla mina träningsdagböcker!

33 stycken ligger där just nu. Och fler lär det bli.
En del är vanliga simpla kollegieblock som jag själv ritat streck för dagar och veckor. En del är sådana jag fått på olika lopp där start och mål på dagboken är själva dagen för loppet. Andra är avancerade grejer med tabeller och statistik (som jag aldrig fyller i). En del är stora och en del är små men alla har använts på samma sätt.

Jag har skrivit hur länge jag kutat, var och vad jag gjort och ibland även farttider. Om hur det kändes, om jag hade sällskap, om det blev buskbesök och ibland även om vädret.
Man kan ju tycka det är tramsigt men om det skulle börja brinna, eller om vi får inbrott, så är den där lådan den jag skulle rädda först.
Där har jag ju skrivit ner mer än halva mitt liv! Internet i all ära men dels skriver man ju inte allt där och dels gillar jag både att skriva för hand och att kunna sitta och bläddra i mina böcker.
Och minnet kan jag absolut inte lita på. Det bleknar ju fortare än kvickt.

Hur gör du?

Dagen har annars varit både rolig, solig och svettig.
Tre löppass. Två företagspass och ett Indoor Running. Två tuffa med intervaller och ett lätt. Med andra ord ganska mycket som ska få plats i dagens lilla träningsdagboksruta.

Värm upp, spring, vila, repetera.
Typ så.

Det där med vila var det väl i och för sig lite si och så med. Stopp i tuben p.g.a dörrfel. Tur jag redan var svettig för inklämd bland hundratals andra en hot sommardag gör inte att man varken ser ut som man kom från skönhetsfabriken eller luktar smultron precis. Inte för att jag gör det annars heller, åtminstone inte det första, men du fattar nog vad jag menar.

I morgon ska jag dock undvika tuben helt. Och vila benen.

Kram från Ingmarie

Beslutet jag tog någon gång på senvintern, att satsa mer på att coacha/instruera löpning fram till midsommar, är verkligen extra glassigt just nu.
Ljusa, ljumna, fågelkvittrande, blomdoftande dagar och kvällar där det enda jag behöver ha med mig är det jag har på mig (så länge jag har rätt “uniform”), en linda, telefonen, SL-kortet och en visselpipa.
Ibland inte ens det för ligger det rätt till så kutar/cyklar jag dit och hem och på Indoor Running räcker det med det jag har på mig. 🙂

Begriper fortfarande inte riktigt hur man kan välja löpband framför utomhus. Själv vill jag ju bara vara ute! Men hur det än är så är det grymt effektiva 45 min.(mina pass är ingen walk in the park om jag säger så), man slipper pollen om man nu lider av det och man kör helt efter sin egen förmåga utan att bli frånsprungen.
En annan bra grej är att när jag nu ändå är “tvungen” att vara inne så passar jag på att köra på gymet med. Himla smart om jag får säga det själv.
I morgon är det dock sista innelöpningen för denna säsongen. Nu blir det sommaruppehåll och det känns faktiskt lite skönt hur mycket jag än gillar de där passen.

Och jag är ju tack och lov till 98% ute.
Med små gäng såväl som med stora gäng. Snabba racerlöpare såväl som nybörjare. Unga, äldre och mittemellan. Tävlingsinriktade såväl som “gladaöveratttasigut” löpare. Likt en kameleont byter jag skepnad och anpassar mig efter gruppen och förutom att det är überlyxigt att få betalt för att träna så är det fantastiskt kul att se hur deltagarna utvecklas och hittar både rörelse- och löpglädje.
Endorfinrus är bästa ruset alla kategorier och det helt utan baksmälla! Om man bortser från ev. träningsvärk, ökad aptit och mer tvätt vill säga.
Jag erkänner direkt att jag är kraftigt beroende. Men hellre det än att ha cravings på självtaskiga grejer. Eller inga cravings alls! Måste ju vara otroligt trist att inte längta tokmycket efter någonting!

Mitt sista pass i dag innebar ännu mer intervaller så svetten rann. Det låter nog tuffare än vad det var för svettas när det är 20+ är trots allt inte särskilt svårt. Vi var ca. 20 pers på Outdoor Running-passet som härjade runt nere vid vattnet i Tanto och jag tyckte jag hade en idiotsäker idé till hur vi skulle coola ner oss efteråt.
Ja du anar nog vad…

Vid Tanto finns en jättefin badplats och fastän jag glatt hoppade i först så var det bara två till som vågade sig i.
Två!
Men hallå! Vad är det för fel på (löpar)folket?

Fast jag såg och hörde allt efteråt att det var många som ångrade sig.
Det gäller att ta chansen när den kommer annars kan den försvinna.
Nästa gång ska vi vara åtminstone det dubbla i plurret för nu är det ju faktiskt sommar. 🙂

Kram från Ingmarie.

Det känns som det var väldigt längesedan jag gjorde en vanlig gammal hederlig Sprada. På sistone har jag ju liksom alltid haft den där våtdräkten på mig och det är ju inte riktigt samma sak.

Men i dag blev det äntligen igen! Först en härlig löprunda i skogen och sen helt vanlig badning i ljuva Flaten. 🙂

För att njuta extra länge av skönheten, och solen, så hade jag med mig lunchlådan. Det där är vardagslyx för mig!

I dag är det ju dessutom tisdag vilket är = Sickla Swimrunkväll. Hur trött jag än kan vara, och hur opepp jag än kan känna mig, så vill jag inte missa det. För när man väl kommer dit så rinner all ev. trötthet, olust och opepp av som ovattenfast mascara i regn.
Det är, på riktigt, så skoj att jag dör skojdöden varje gång.
Och jag är inte ensam om att känna så. Vi blir bara fler och fler och alla är verkligen superhärliga! Spelar ingen roll om det är ett superproffs eller en gröngöling. Alla är lika välkomna och alla månar om alla.
I en värld där mycket handlar om att prestera så är detta en så otroligt skön kontrast tycker jag.
Varje gång samlas vi på “verandan” nedanför Hammarbybacken innan vi kutar iväg mot Sicklasjön där vi swimrunner valfritt antal varv. Tror vi var över 30 pers i dag.

Jag hade laddat upp med nya paddlar och med facit i hand så funkade de ruskigt bra! Kände mig nästan snabb! I alla fall tills ena gummibandet lossnade… Så nu måste jag lära mig hur man gör dem “idiotsäkra”. Typ som man lär sig knyta skorna “idiotsäkert”. Sånt där fippel har man ju liksom inte tid med för hur det än är så vill man ju det ska flyta (!) utan avbrott.

Jag och min Stockholm swimrun-partner Ingemar körde hela timmen tillsammans och övade på att hålla ihop med vårt gummibands-rep. Tanken med det är att man ska hjälpas åt att dra varandra, på land såväl som i vatten, och om man bortser från lite trassel så funkade det faktiskt superbra! Lite mer övning så kommer det bli perfekt!

Inte frös vi heller. T.o.m jag svettades under våtdräkten och då är det varmt! Och som du vet så älskar jag det verkligen!
Så stanna goa värme!

Vet du, jag hade lätt kunnat vänja mig vid en sån här dag.

Kram från Ingmarie