En fördel med att inte köra långa race är att man inte behöver ta det särskilt lugnt och vila varken före eller efter. Och tur är ju det för när det är fortsatt Ingmarie-väder så vill jag ju kunna få njuta extra mycket av det. T.ex genom att springa ett 2-timmars pass varav 9 km konstant upp eller ner för Hammarbybacken under solens sköna sken. Samma 2,2 km runda som jag brukar. Den är såklart jobbig men också galet fin och faktiskt väldigt rolig!
Det är där nere jag vänder på “baksidan”.
Och hit upp jag kutar 2 gånger/varv.
Det är där borta någonstans jag börjar och slutar förresten.
Anders, som skumt nog inte är lika förtjust i den där backen, valde att kuta runt fina Flatensjön medan jag låg och slappade för fullt. Jodå, jag är typ världsbäst på det när jag valt det själv.
Däremot simmade jag i den. Guppiga små vågor och så härligt!
Kram från Ingmarie
Jag hade behövt en sån där backe. Märktes med all tydlighet i Gbg när jag blev trött av minsta motlut… men backar är svårt när man bor på en åker…
haha. Du måste alltså komma hit upp lite oftare!
Haha! Rastlösa Fia… 😉
Eller myror i brallan-Nilsson. 😉