Author: Ingmarie

Inte alltid lätt att veta vem man ska lyssna på

Det sägs ju att för att allt ska klaffa till 100% så ska kropp och knopp vara i harmoni men ibland tvivlar jag faktiskt på om det verkligen stämmer.

Mitt huvud sa att jag nog skulle behöva chilla i fåtöljen hela dagen. Läsa en bok, äta kakor och ha benen i högläge. T o m klockan sa att jag borde vila. (Det gör den i och för sig var och varannan dag. Den borde ha lärt känna mig nu och veta att jag inte pysslar med sånt. haha)
Kroppen däremot ville springa intervaller. 3 x 10 minuter och förutom lite mag-ras så gick det riktigt bra!

Samma sak innan gymmet. Huvudet sa att ”det räcker väl med intervallerna” men kroppen sa ”nu kör vi”! Resultatet var ett av de bästa, längsta och svettigaste gympassen denna sidan nyår.

Nu fattar jag ju såklart att i längden funkar det inte att ha osynkad hjärna och kropp  men visst är det intressant? Latmasken i hjärnan kan vara rackarns högljudd men jag har lärt mig att alltid nonchalera den. Alltid! För om det skulle vara som så att det (egentligen) är en signal på att något är fel i kroppen så märker jag det inom 15-20 minuter när jag börjat träna. (Den tiden krävs för att min motor ö h t ska ha startat. Innan dess känns det nästan aldrig ”bra”.)

Så ibland ska man verkligen lyssna enbart på kroppen!

Den, kroppen alltså,  ville också i havet och det ville huvudet med så de kanske har blivit sams nu. Hörde det var 11 grader i vattnet och jag tror det stämmer för det biter riktigt rejält i skinnet. Gött! Om det var därför, eller för att det precis hade regnat, vet jag inte men det var ovanligt folktomt på bryggan och jag kunde njuta i lugn och ro.

Kram från Ingmarie

Det är i alla fall inte förutsägbart

Det finns ett ”fel” med Skåneleden runt Åhus. Eller kanske två om man räknar med att motvinden kan bli överjäklig om man väljer fel håll en blåsig dag. ”Felet” ’är att den drar och det är därför plättlätt hänt att man springer längre än man tänkt.
Jag hade tänkt vika av innan golfbanan men se det gick inte för benen ville fortsätta runt både den och Transval-området. Få se hur mycket det straffar sig till morgondagen.

Vädret är ju minst sagt omväxlande så tröjan åkte av och på oräkneliga gånger. Det regnade i alla fall inte. Då..

Ännu fler oräkneliga var nämligen regnskurarna blandat med blå himmel och sol denna dag. Är det någon som med vilje manipulerar vädret? Att det går är ju ganska säkert numera…
Utemöbel-dynorna har åkt ut och in och när jag flyttade ut min lilla ateljé så blev det lite extra stänk från ovan. (Så hur blir det? Kan jag då verkligen signera de färdiga tavlorna eller måste jag få en krumelur från vädergudarna också? )
Jag har inget staffli där ute och det inne är på tok för tungt att flytta så det blev riktigt bra mobilitets- och flexibilitetsträning!

Simpasset var lika ”spännande”. Det var förvisso varmare i vattnet än på land men jag är tacksam att jag var klok nog att ta på mig swimrun-dräkten…

Kram från Ingmarie

En sån dag

Inte ens jag tycker det alltid känns lattjolajbans att snöra på löparpjuxen för en springtur. Särskilt inte en dag som i dag när benen protesterade bara av att gå uppför trappan.
Men springa ville jag ändå och hade förberett mig mentalt på ett seg-trög-tråk-pass.

Jag hade fel.

Redan efter ett par minuter kändes det lätt. (I vanliga fall tar det minst 10 minuter innan jag fått upp ångan och kroppen fattar vad den ska göra.)

Det hjälpte säkert att 95% av turen var så här.

Svårslaget om du frågar mig. Dessutom har jag bara några få ynka jobbpass kvar innan ny semester. H-u-r-r-a!

Kram från Ingmarie

Blev visst både toktrött och toklurad

12 x 2 minuter med 1 minuts gå/joggvila. Plus upp och ned-jogg 30 minuter. Det tog musten ur mina ben denna dag men det kan ju såklart spela lite roll att jag dessutom kört ben på gymet 2 dagar på raken och sprang långt i fredags.

Hur som helst så gick det faktiskt ganska bra. Svetten rann och benen blev trötta men det gick att både hålla farten och trycka på.

Att vara med på ett Body Balnce-pass innan kvällsbadet kändes som en helt galet bra idé så jag hojade till gymet för att vara med. Det var bara det att jag kollat på fel dag… I stället blev det dess motsats för Sh´bam dance class är verkligen inte varken lugnt eller avslappnande. Men det är rackarns skoj även om jag gör långt ifrån som de coola och dansanta instruktörerna. Och vem bryr sig? Det är svettigt oavsett! Även i foppa-tofflor! haha

Badet var dock precis som planerat. 13 grader i vattnet just nu så det friskade upp ordentligt!

Kram från Ingmarie

Äntligen kom finbesöket!

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag maxade ben på gymet i går.

Dels var det innan jobbet och där kan det bli extra tröttsamt om man har ben som inte vill vara med och dels så visste jag ju att vi äntligen skulle få finbesök av Anna och Fredrik i dag. Själva besöket är såklart inga problem med trötta ben men den (snudd på) obligatoriska löpturen kan ju verkligen bli det. Nu är det ju dock så bra att eftersom jag bor här och hittar bäst så fick jag även bestämma rundan. Det vill säga de kunde inte springa ifrån mig utan fick snällt springa i mitt tempo. Smart va? Haha!

Men det var verkligen ingen fara för båda ungdomarna är snälla människor och extremt både lättsamma och anpassningsbara. Inte konstigt jag blir så glad och tacksam varje gång jag får en chans att hänga med dem! Det blev en runda i min skog, på Pans 5a, utmed havet och kajen innan vi avslutade i Äspet-skogen där Anders mötte upp.

I Äspet ligger havet nära så vad var väl bättre än en (trumvirvel) sprada!?

15 grader enligt Fredriks klocka. Helt galet härligt!

Jag är ganska säker på att det var detta, deras sällskap och mat oi magen som gjorde att jag fick ett ryck och cyklade till gymet. Blev ett riktigt röjar-pass med extra allt! Kan bli en mycket intressant start på nästa vecka…

Nytt försök med de där chinsen. Det SKA gå utan gummiband!

Kram från Ingmarie

Skåneleden SL 6 norrut

Jag har inbillat mig att jag är åtminstone lite bra på att läsa kartor med tanke på att jag klarar både Naturpasset och Hitta ut (utan kompass) men helt klart har jag haft fel.
När jag har kollat på Skåneleden  mellan Åhus och Ekenabben så har jag hela tiden trott att man måste ta tråk-cykelvägen utmed bilvägen. Hade jag bara kollat in kartan lite bättre och inte inbillat mig en massa så hade jag nog fattat men nu hade jag inte gjort det. Ändå bestämde jag mig för att springa just den sträckan, man kan ju liksom inte bo här utan att testa den, och sen fortsätta till åtminstone Tivoliparken inne i Kristianstad.

Vi kan väl säga som så att jag hade tokfel och att det är väldigt skönt att ha just tokfel ibland!

I stället för att springa direkt ut till leden, och cykelbanan, så tog jag en liten krok genom skogen. Var rädd att det skulle bli den anda biten med mjukt underlag. Även det var jättefel skulle det visa sig.
Efter bara ett par hundra meter svängde leden av från cyklebanan  och då fattade jag! Det här skulle bli nya upptäckter!

Leden går bakom Rinkaby ganska nära vattenriket. Först på en vacker gräsbevuxen väg och sen på en gullig liten asfaltsväg med ännu gulligare hus. Någonstans där såg jag t o m en annan löpare! (En ynka till blev det under hela sträckan. Var är alla???)

Efter Rinkaby kan man välja att svänga höger eller vänster (de sammanstrålar sedan) och jag valde vänster för att komma ännu närmre vattnet och Hercules-området. Där finns bl.a ett fågeltorn som man kan gå upp i både för att se utsikten (jättefin) , läsa om området och sitta ner en stund för att t ex fika om man vill. Jag tog en klunk vatten och kollade på vyn innan jag tog mig vidare.

Vid Ekenabben hade jag kutat ca 18 km och därifrån och framåt har jag sprungit innan. Helst hade jag velat springa ända till nästa ”hållpunkt” men det är bortom bortom, dvs det går inga bussar där, och behöva kuta tillbaka på asfalt var inget som lockade. Dessutom hade det blivit för långt för mig just i dag.

Vid Tivoliparken går Skåneleden ihop med Linnerundan. Jag har sprungit den en gång innan men då var det åt andra hållet och med mitt minne så blev det som en ny runda!

Egentligen hade jag tänkt nöja mig med den och sen springa tillbaka till stationen i stan, ta en kaffe och åka hem men jag var pigg och sånt ska man inte slarva bort! Så jag fortsatte och tog mig till C4-centret. Det var också den enda egentliga tråkiga biten på hela rundan. Resten var ljusår över förväntan! Den är pannkaksplatt och lättsprungen, lagom varierande, vacker och har flera möjligheter till förkortning/förlängning om man vill det. Det var en hel del raksträckor men tack och lov hade jag mest sidovind och när det blev motvind koncentrerade jag mig på alla vackra blommor!

Om du undrar över den lilla blå ”bulan” vid Viby så var det för jag sprang inom Fresta gård för att fylla på vatten. Ett ställe jag inte visste fanns men som jag definitivt kommer ta mig tillbaka till för att stanna och käka!

C4 är inte jordens roligaste ställe om man inte älskar att shoppa men de har en Espresso House så jag kunde stilla min hunger och mitt kaffesug en smula efter de där 29 kilometrarna. (Det finns även gratis toa så man kan ”snygga till sig” lite. haha)

Dessutom går bussen precis utanför så jag kunde nyttja mitt sommarkort för att ta mig hem. Himla bra grej!
Det går dock inte ta sig till finsjön med kortet så dit fick det bli med bil. Den var betydligt guppigare mot mot förra fredagen men lika vacker! Ingen av de andra i klubben kunde men Anders var minsann med ännu en gång och simmade!

 

Kram från Ingmarie

 

Den lille rackararen

Jag fortsätter gneta på med min lilla backe för ja den är liten om man jämför med t ex Hammarbybacken.
Men jag vet hur den ändå kan döda benen.
Man börjar ca 70-80 meter från ”foten”, kör på i relativt hög fart och trycker på det man kan kan uppför och en bit på toppen. Sen vänder man och springer i hyfsad fart ner till starten igen och börjar om direkt.
Gör man det 2 x 12 gånger (à 70 sekunder) så svider det åtminstone i mina ben till slut. Eller redan innan det är slut om jag ska vara ärlig.

Sen kändes det ganska bra att min avdelning bara ligger på tredje våningen.

Kram från Ingmarie

Grus i maskineriet

I vanliga fall när jag kör de virtuella passen så går de igång e-x-a-k-t på den utsatta tiden så det gäller att inte släntra in för sent om man vill vara med på hela resan från början.

Så har det varit tills i dag då. Jag var på plats och hade trampat igång, minutrarna tickade på men ingen The Trip startades och eftersom jag skulle till jobbet efteråt hade jag inte så mycket ”väntetid”. Och cykla ville jag. (Gyma i cykelbrallor/skor kändes inte så lockande och springa skulle vara i princip omöjligt.)

Hon i repan fick till slut i gång filmen och ordningen var återställd.

Trodde jag.

Efter ungefär halva passet började det hacka och plötsligt blev det svart. Sen var den igång igen. Efter en stund samma sak och det där upprepade sig så många gånger att jag tappade räkningen. Min fasa var att det helt skulle lägga av för det hade verkligen blivit antiklimax. Att få avbrott mitt i en intervall är inte skoj men det hade varit ännu värre om hela programmet lagt av. Cykla intervaller utan ens någon bakgrundsmusik hade krävt mycket pannben! Nu fick jag svettas och bli trött så jag kunde cykla hem lycklig.

Kram från Ingmarie

Letar vidare och har laddat

Förutom att Hitta ut-kontrollletande är en bra aktivitet, man upptäcker nya platser och hjärnan får jobba lite så är det också ett väldigt bra sätt att få träning och samtidigt en aktiv återhämtning som inte sliter. Det var en av anledningarna till att jag tog mig till Bromölla för att leta upp checkpointsen där. (De andra anledningarna var att jag ville upptäcka just det området, sprada och göra en mini-utflykt.)

Förutom en rejäl bom så prickade jag alla ganska exakt. Varierande väder, terräng och en miljard mygg fick jag på köpet.

Förra gången jag spradade här gick jag i från stranden. I dag sprang jag ut på udden och hittade två platser med stegar! Hur fint som helst och vattnet var alldeles ljummet! Med andra ord inte så svalkande men jag blev åtminstone lite renare. haha

På hemvägen åkte jag via Nymölla och Tosteberga. Det första är nog mest känt för att Stora Enso ligger här. Det andra är för att det kallas Skånes enda skärgård. Om du har möjlighet så ta dig dit för det är så gulligt så man dör gullighetsdöden direkt. Även i ösregn!

Hann lagom hem för att både hinna fika, måla och ta mig till gymet för att vara med på crosscage-passet. Roligt, svettigt och riktigt svidigt för ben och armar.

Det var det sista för mig innan sommaruppehållet för nu ska det jobbas extra mycket. Men jag är minsann redo för del ett av denna och nästa vecka! Bara hoppas jag hinner äta upp dem också….

Kram från Ingmarie