Gym

Skift-fördelar

En stor fördel med att jobba skift är att man ofta kan träna på dagtid när det är ljust och på tider då icke-skiftare jobbar. Dvs det är ofta gott om plats på ”inomhus-ställena”. Och för all del även på ”ute-ställena”.

Dagens löppass var både folktomt och ljust. Så ljust det nu är när dimman ligger fet-tjock vill säga. (Inga bildbevis. Mer än skitiga skor och smutstvätt men det besparar jag dig…🤪)

Gymet var förvisso tokfullt när jag kom, och min klass överfull, men när jag var klar med den var tydligen de flesta andra det också så jag hade gott om plats att härja runt på. (Lunchtid du vet.)

Samma sak på Eriksdalsbadet. Trots att alla 50-meters banor + 2 av 25-orna var stängda pga tävlingar så fanns det gott om space! Hade jag kommit bara en timme senare, när icke-skiftarna kommer, så hade det däremot garanterat varit sillburks-sim…

Det är sånt här tänk jag peppar mig med när jag är hemma sent på kvällarna och jobbar på helgerna när icke-skiftarna roar sig. För nej, det syns inte i lönekuvertet att man jobbar på knastider.

Kram från Ingmarie

New York dag 3

Hello!

I dag har det både regnat, varit mulet och varit sol så kläderna har åkt på och av fortare än kvickt. Mest av faktiskt. Men det är bra! Det betyder att våren är på väg!

Roa sig kan man hur som helst göra i denna stad oavsett väder. Den dag man inte kan hitta på något att göra här finns liksom inte. Det mest galna är att man även gillar sånt man i vanliga fall tycker är ganska trist. Gå långsamt och fönstershoppa är så långt från mitt vanliga jag som det bara går , eller glo i/på byggnader, men ändå har jag ägnat flera timmar åt det i dag och tyckt att det varit supermysigt! Å andra sidan hör väl t.ex varken Grand Central, 5th avenue, Empire State building eller St Patricks cathedral till dussinvarorna att glo på precis…🙄

Lunch blev det på helt ok Fresh&Co.

Och fika på Fika såklart! Men nej de snackade inte svenska. Däremot hade de en gammal bild på kungafamiljen.🙄

En av mina absoluta favvobutiker både i NY och i USA är ändå Wholefoods. Åtminstone är det den vi besökt flitigast här och utan konkurrens spenderat mest pengar i!

Det syns även i lyan…

Men jag hittade faktiskt två härliga butiker till i dag som jag inte ens visste fanns i morse. Eller kanske det var de som hittade mig. Vem vet. I den första kom jag ut med en välfylld påse. Jag som inte ens kan komma ihåg när jag köpte ”vanliga” kläder sist har plötsligt fem nya plagg i min ägo!🤪

I den andra butiken höll jag dock hårt i plånboken. Mest för att det skulle bli risk för övervikt på hemresan annars. Men den finns ju på internet också… 🙃

Det här är dock varken min bil eller min typ av butik. 🤪 Chaffisen verkade dock vara van både på att vänta och på att bli fotad.

Det har blivit många steg även denna dagen men mina ben och min rygg fick i alla fall vila från att springa. Ibland är jag verkligen precis så klok som jag verkar! Om det hjälper är en annan sak… Jag är ingen crosstrainer-fan men med en hightech-variant där jag samtidigt kunde lyssna på flera superbra TED-talks. så försvann tiden på ett tjillenix. Varför har jag inte kommit på det innan?

Leta efter en simbassäng var däremot inte så skoj. Särskilt inte på kvällen i stadigt stril-regn. Tydligen kan man inte lita helt ens på Google-maps.😳 Men det blev nästan lika bra med ett gympass. Nästan.

I morgon är det mammas stora dag och den egentliga anledningen till varför vi alla är här. En av överrasknings-presenterna har hon redan fått och jag är jätte-avis på den. Ännu mer avis är jag på morgondagens! Just saying…😄

Kram från Ingmarie

New York dag 1

Gårdagens seg-resa är glömd och förlåten efter en många timmars god nattsömn och furstlig (homemade) breakfast i lyxsviten. T.o.m morgonrockarna är så där extra suuuuperlyxiga! (Men nej, vi vann inga miljoner på Triss-lotterna…)

Tur vi vaknade tidigt för det är mycket som ska hinnas med i denna galna, fascinerande, coola, magiska, roliga och ofattbara stad som aldrig sover. Jag tycker det är helt obegripligt hur man kan klämma ihop allt som finns här på en och samma lilla plätt. Att den inte sjunker! Det är en himla tur att Central Park finns för annars vet jag inte om jag skulle pallat ens ett dygn här. Fatta mig rätt, jag gillar NY massor även om den kanske inte är min absoluta favvostad. Kan inte ens komma ihåg hur många gånger jag varit här men första gången var i alla fall 1991. Mycket är sig likt men mycket har också förändrats. Jag återkommer till det. Utan Central Park skulle det hur som helst bli snudd på omöjligt att kuta här och jag skulle få ännu svårare att andas. Hur mycket skit det finns i luften här vill jag inte ens veta. NY-borna har nog inte de sundaste lungorna… Genom åren har jag sprungit oräkneliga varv i den där parken och jag kan nog våga påstå att jag varit på de flesta vägarna och stigarna vid det här lager men ändå känns varje gång lika häftigt. Denna gången bor vi dessutom i princip next door.

Vi startade tillsammans men sen drog jag på mitt håll och Anders på sitt. Någon måtta på umgängestid får det ju lov att vara.🤪

Jag tog mig bort till The reservoir och vidare på grusvägarna. Jag skulle inte vilja kuta här varje dag året runt men jag älskar det lika mycket varje gång jag är här. Precis som det mesta i NY så känns det som att vara med i en film.

En annan grej jag älskar att göra här är att ta (gratis)färjan till Staten Island fram och tillbaka. Så jag drog med hela gänget på en tur. Mamma, (såklart för det är ju henne vi ska fira extra alla dessa dagar) Ulf, Markus, Daniel och Anders.

Vyn när man kommer tillbaka är oslagbar och så galet cool tycker jag!

En av de saker som förändrats här är Ground Zero. Eller rättare sagt, det är en ny grej. Jag var faktiskt uppe i ett av WTC-tornen när de fanns och även om det i sig var hur coolt som helst så är jag förstås extra tacksam med facit i hand. Förra gången vi var här var allt mest bara en byggplats och inte mycket att se. Nu finns både One World Trade Center, Museum och en fin park med två ”vattenfalls-pooler”. Hur hemskt och förskräckligt det hela än är så har det på något vis blivit något väldigt fint. Terroristerna må ha skapat skräck och förödelse men de ”vann” liksom inte.

Ätit har vi förstås också gjort. Helt ärligt så tror jag man skulle kunna äta på ett nytt vegohak varje dag om man bodde här ett år. I dag blev det lunch på Terri. Vi kan väl säga som så här att det mmmmm:ades mycket och jag är fortfarande mätt.😍

Vi har även tittat lågt och tittat högt. Nackrörlighet är viktigt i denna staden.

Union Square är ett annat av mina favvoställen här. Fråga mig inte varför. Jag bara gillar det! Alltid massor som händer och liksom både mysigt och roligt!

Plus att en av de bästa Sportbutikerna jag vet finns där. Och det slutade som typ alltid…

Det har blivit många trampade steg i dag trots att vi ”fuskat” med tuben men jag ville ändå inviga hotellgymet för vem vet hur morgondagen blir?

Kram från Ingmarie

Bakvänt

Vårsolen är här i 08a land i dag igen och även om vindarna emellanåt varit isande kalla så hjälper den då mitt välbefinnande massor åt det positiva hållet.

Ändå har jag varit mer inne än ute i dag. Frivilligt!😱

Dels har jag härjat här inne.

Hade både klass och körde eget. Sen drog jag direkt till Eriksdalsbadet.. Där ”måste” man liksom vara inne om man inte vill torrsimma ute vill säga. Och det vill jag inte.

I dag var det betydligt mer plats mot i går i alla banor och bassänger. Lyxigt värre!

Har även varit hos bästa Kiropraktor-Micke för lite fix innan NY-resan i morgon. Han fixade även till ett par specialgjorda flip-flops till mig!

Tror dock de får stanna hemma för så varmt kommer det inte att bli…

Kram från Ingmarie

Typiskt bra lördag!

Jag vågar inte ropa hej ännu men jag tror faktiskt att det har vänt nu. Att ljuset, glädjen, hoppet och livslusten är tillbaka hos mig igen. Det har i alla fall varit flera bra dagar på raken nu! Och även om jag inte är ”säker” ännu, och benen s.a.s är vingliga, så är jag obeskrivbart tacksam för ännu en lustfylld dag. Att kunna skratta på riktigt och verkligen vilja leva är ett stort privilegium och inte alls en självklarhet. T.o.m städningen kändes ok! Då är det en bra dag för det tillhör inte mina favvo-sysselsättningar oavsett. Eller jo, efteråt.🤪

Kroppen och känslan sa backe i dag. Snö-och iseländet är helt borta där nu. Det är som att när den tinar bort så tinar även jag upp både fysiskt och emotionellt. Jag må vara född i rätt land men jag bor då i helt fel november till april…

Det är bara så himla underbart med mjukt grus under fötterna!

Och jag slog backen. 18-0 till mig!

Det tar lite tid det där passet så jag hann bara svira om och fylla på magen lite innan jag for till stan för ännu ett Hot mojo-pass. Har jag sagt att jag älskar värme?😍 Tack och lov för den hur den än gestaltar sig. När jag ändå var där passade jag även på att nyttja gymet.. Ombyggt och fint! Mitt i allt dök Fredda upp och plötsligt befann vi oss i värsta kälkracet! Galet skoj! Och jobbigt förstås. Men det är ju liksom själva poängen med det hela.

Har jag tur blir jag påmind om denna glädjedag i form av lite go träningsvärk i morgon.💪🏻

Kram från Ingmarie

Sprucken plan

Egentligen skulle jag varit i Halmstad nu. Bott på finhotell några dagar, tränat, myst med familjen och firat min fina, fina mamma som snart fyller jämt.

Men jag är som du kanske anar kvar i 08a land. Energin till först den resan och sen en långresa bara en dag senare för att verkligen fira mamma finns liksom inte. Så jag fick välja. Något som faktiskt inte var helt enkelt men nu när jag bestämt mig känns det bra! Halmstad och alla människor där finns (förhoppningsvis) kvar även om några månader, men en resa med mamma, Ulf, några av mina bröder och Anders till New York är garanterat once in a lifetime.

Så plötsligt har jag en massa lediga dagar hemma. Som jag verkligen behöver. Sover, sover, sover och ändå krävde kroppen en powernap efter förmiddags-intervallerna. De var för övrigt både jobbiga och härliga. Jobbiga för att kroppen är seg (och för att intervaller är intervaller såklart) och härliga för att jag kunde springa på mjuka grusvägar till 90%. Vet du, det var så vårlikt att jag behövde både cabba ner brallorna (eller upp beroende på hur man ser det) och ta av vantarna!

Nu i kväll var tanken lite styrka och sen spinning med bästa Fredda. Vilket det i och för sig blev om man tar bort det där lilla ordet ”lite” före styrka. 🤪Jag hamnade nämligen på ett MA circuit-pass.

Det är lite som Transformer eller crosstraining men typ sju resor värre. Eller i alla fall tre. För mig. Inte konditionsmässigt, där krävs det mer, men tekniskt. Jag och jämfotahopp upp på lådor, eller bli dragen baklänges av ett elastiskt rep, är några av de övningar jag är hopplöst kass på. Jag klarade inte ens av studsmattan efter spinningen. Det gjorde däremot Fredda. Han är typ bäst på allt den grabben!

Men allt var skoj, svettigt och endorfinbefrämjande. Det är ändå viktigast för mig just nu.

Kram från Ingmarie

Tröttisen som kämpar på

Det finns ett visst hopp om att våren och barmarken kommer även detta år. Hittade en grusvägs-backe som var fullt springbar utan att riskera varken benbrott eller skallskador. Att vägen dit och hem var sisådär väljer jag att bortse från för att inte helt tappa det där hoppet… Eftersom även mitt telefonbatteri dör av kylan så finns inget bildbevis men 16 gånger blev det upp och ner hur som helst. Varje uppochner tog ganska exakt 3 min. 90 sek upp och 90 sek ner. Det kallar jag jämn fart.💪🏻

Sen hann jag bara duscha och äta lite innan jag somnade. Igen. Antingen sover jag inte alls eller så sover jag halva dygnet. D.v.s allt utom jämnt… Märkligt hur det kan bli när själen är trött.

Den där powernapen gjorde i alla fall att jag var piggare när jag träffade Camilla på favvo-gymet. Eller om vi säger så här, jag ville inte sova i alla fall. Som alltid härligt att hänga med henne och passet gick bra! Liksom förra vecka när vi härjade på både gymet och hamsterbanden. Visa människor har ju den effekten. Kanske särskilt på tröttisar som mig.🤪

Kram från Ingmarie

Nödlösningar

Jag vet att man inte kan göra något åt vädret men som det är nu påverkar det allt till det sämre.

Egentligen vill jag ju vara ute och göra mina aktiviteter. Jag t.o.m behöver det! Syret, ljuset, ljuden och friheten. Men när det snöregnar på tvären, ligger förrädiska isfläckar på marken och isen är tjock får jag välja inomhus. Det är ändå bättre än ingen träning alls. Löpband är inte superskoj men det är tur att de och innegym finns. Viss halkrisk finns dock, för jag svettas som i en bastu, men jag slipper i alla fall alla lager kläder, modd och att frysa.

Simbassäng inne är guld särskilt sådana här dagar. Där finns ju även (oftast) bastu! Och bara det här att träffa Team Snabbare-gänget gör att mina just nu väldigt få livsandar vaknar till liv en smula. Eller nej, snarare lika många smulor som i ett helt bageri!!!

Coach Ulf är outstanding och axeln klarade hela passet! Inkl. intervaller!

Nu hoppas jag denna glad-känsla håller i sig ett tag. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

.

Kyrkogård, sol och frysgym

Det kanske är lite perverst på något vis men jag gillar verkligen kyrkogårdar! Det är alltid så fridfullt och lugnt och de påminner mig alltid om livets skörhet och skönhet.

Skogskyrkogården är extra fin och fantastisk tycker jag. Inte bara för att det är ett Världsarv utan även för att den är jättefin att springa i.

Kanske särskilt i förmiddags när solen gjorde allt lite extra vackert. Jag älskar verkligen solen! Djupt och innerligt.

Jag tar det dock väldigt easy. Kroppen och huvudet är trötta efter hela denna omställning med väder och tidsskillnad känner jag. Så där så jag faktiskt får kämpa för att ta mig upp ur sängen på morgonen och sen inte fastna i soffan. Dvs inte riktigt jag. Men det vänder säkerligen så småningom. Gympasset gick i alla fall oväntat bra. Trots att det var lite ”Aussi-AC” varning för värmepumpen hade visst gått sönder. Värst var det såklart för de i repan som måste stå still. Vi som tränade höll ju oss åtminstone hyfsat varma. Och axeln kämpar väl!

Fast jag får ju lov att säga att jag var extra tacksam att jag hade tagit på mig min Dryrobe. Jösses vad den värmer gött! Och jag är även väldigt tacksam över att det är dagsljus fastän klockan passerat 17.

Kram från Ingmarie

Drama-day

Naturen är stark när den visar den sidan. Har man otur kan det sluta riktigt illa. Tänker inte på vågen som tog mig även om jag blev kraftigt påmind i dag för hade jag varit i havet hade det kunnat sluta precis hur galet som helst!

Det var någon gång strax efter lunch. En lunch som jag förresten hade mumsat i mig med denna vyn.

Jag låg i sanden försjunken i ännu en bok.(Som även den nu är slut.) Så känner jag hur det börjar blåsa extremt kraftigt och ser hur sanden yr som fasiken ett 10-tal meter bort och nära på lyfter tältdukarna och staketet som ska skydda sanddynorna. Så plötsligt svänger allt till vänster och med en faslig fart drar ner mot havet där barnen har simskola. De skriker, lärarna skriker, kläder, flaggor, väskor och surfbrädor lyfts från sanden och flyger ut i havet av denna (fick jag veta senare) mini-tornado. Tack och lov var där ingen i vattnet just där och då. Vågar nästan inte tänka tanken på vad en surfbräda eller en dunderkraftigt piskande våg kan göra för skada på en stackars människokropp.

Sen blev det helt lugnt igen. Som om det aldrig hänt. Riktigt läskigt och jag får erkänna att det kändes lite nervöst att gå vattnet i lite senare för svalka och vattenlöpning. Men det kom inga mer och både barnen och de större ungdomarna fortsatte med sina olika slags simskolor. De är tuffa!

Den andra incidenten i dag, som egentligen var den första, hände i morse och hade väl egentligen inte så mycket med naturkrafter att göra. Jag hade kutat intervaller ( gick f.ö riktigt bra) och tog som vanligt med Amber till parken där jag gjorde mina hopp&skutt-övningar. Plötsligt ser jag hur hon liksom vrider och vänder på huvudet samtidigt som hon krafsar frenetiskt som för att få loss något. Jag springer dit och ser hur det rinner blod ur munnen och att hon inte kan stänga den. Min första tanke var att hon höll på att kvävas och som den ömhjärtade person jag är när det gäller djur ville jag helst bara försvinna och trolla så det blev bra. Eller i alla fall att någon annan fixade det. Men jag var tvungen att agera. Fort! Fanns nämligen inte en människa inom synligt avstånd. Så jag kopplade på min akut-sjuksköterske hjärna. Höll henne stilla, öppnade munnen så jag kunde se och hittade direkt felet. En pinne hade fastnat i gommen. Jag fick loss den och Amber grymtade bara lite och sen var allt som vanligt igen tyckte hon. Lilla skruttan. Jag är helt förälskad i henne!

Resten av dagen har dock varit helt drama-fri. Tvärtom har den varit fantastisk! Nu klarar jag i princip all styrketräning med axeln!

I morgon kommer det bli en sorgedag men jag försöker att inte tänka så långt…

Kram från Ingmarie