Jobb

Ner-upp-ner-taggad

Ibland är det bra att vara lite envis, plikttrogen och inte känna efter så himla mycket. Och ibland är det dumt. Rent av korkat. Gränsen kan vara hårfin och oftast vet jag inte förrän jag provat. Som i dag. Jag hade sovit kasst, drömt så där ”sant” att jag inte visste hur den riktiga verkligheten egentligen var när jag vaknade och jag kände mig ruskigt illamående. Men så hade jag ju det där Indoor runningpasset jag skulle köra och eftersom jag vet hur svårt det är att hitta vikarie så bet jag ihop. Tänkte att i allra värsta fall får jag väl coacha från golvet. Så jag joggade iväg med (den blytunga) ryggan på ryggen. Inte ända fram, jag fuskade lite med tuben, för någonstans inom mig hade jag en förhoppning om att kunna kuta hemåt efteråt och en gång genom City räcker liksom. Det kändes märkligt nog helt ok. Passet också trots musikstrul och ett headset som levde sitt egna liv.

Det verkade med andra ord inte vara några större fel på mig.🤪

Så jag kutade vidare hemåt efteråt. Med ryggan som nu även innehöll en bra mängd svett. Tog mig genom stan och ut på Söder Mälarstrand på isfria cykelbanor. S-å-h-i-m-l-a-s-k-ö-n-t.

På andra sidan Söder, vid Eriksdalsbadet , hittade jag det jag ville. Ett litet isfritt område i vattnet precis vid en av bryggorna!

Det var så härligt uppfriskande att jag var i två gånger!

Sen jäklar var jag minsann helt friskförklarad från både trötthet, skumma verklighetsdrömmar och illamående. Fast jag mikrosomnade nog på den varma, sköna Hot yoga release-klassen kollegan Tonny hade. Jag må vara bra på att tagga till mig men jag är också minst lika bra på att tagga ner mig.

Kram från Ingmarie

Glad och tacksam över det lilla

Det är minsann inte lätt att vara löpare i (is)tider som dessa. Särskilt inte när man har en klen kropp som inte klarar dubbskor…

Jag investerade förvisso i ett par icebugs i höstas men de är nog mer lämpade för geggamoja och swimrun än att hålla den som har på sig dem upprätt på blankis. Dessutom känns de stenhårda. Men jag ska ge dem några chanser till.

Asfalten är fortfarande förrädisk och jag tappade till slut räkningen på hur många gånger jag höll på att vurpa på dagens löppass. (Jag vill förstås aldrig trilla och slå mig men särskilt inte nu när jag vet hur läget är på SÖS och Stockholms alla andra sjukhus just nu. Bli inte sjuk här säger jag bara!)

Så gissa hur glad jag blev när en av grusvägarna hade flera stråk av barmark? Korta men underbara!

Liksom de korta men underbara sittpauser jag lyckades få till på jobbet.

Jomensåatt. Man får som sagt var vara glad och tacksam även för det lilla.🤪

Kram från Ingmarie

Intervalldagar

Ibland bara orkar jag inte kriga mot is, modd, regn och kyla. Dessutom var jag sugen på fart i dag så då fick det bli hamsterbandet. Men antingen är jag i sämre form än jag trott eller så var bandet galet felkalibrerat för jäklar vad jobbigt det var trots ganska modest speed.

Eller så berodde min ”långsamhet” (jag vet att allt är relativt) på att jag dels slitit hårt på jobbet med övertid, klena pauser och sena kvällar och dels pga att jag drillades hårt av PT-Rafael i går när vi körde ett delvis gemensamt cirkelpass. Skitskoj! Och skitjobbigt! Men det var skönt att slippa bli trött ensam.🤪

Simintervallerna gick hur som helst helt ok.

Det bästa är att jag sluppit både slir och att frysa och jag kunde belöna mig med lite smarrig havremjölks-cappuccino. Vi har nämligen inget sånt i Bagis. Ännu…

Kram från Ingmarie

Nyårsafton 2018

När jag helt frivilligt går upp 06.15 any morning, och ffa Nyårsaftons morgon, då är det garanterat något verkligen speciellt och extra skoj.

Och det var det! Som alltid! För simträning med Team Snabbare och Coach Ulf är alltid, alltid, alltid roligt! Många var vi också för en hel bunt lyckliga har kört simcamp sen innan jul och är inne på sluttampen nu.

Det ”klassiska” nyårspasset är det där 100 x 100 meter men då hade vi behövt lite mer tid än den som var bokad åt oss. Och tid för vila efteråt. Vilket jag inte hade haft oavsett för min nyårsafton har spenderats på jobbet. Väldigt bra sätt att hålla sig vaken på ända till tolv-slaget!

Det har varit ett fantastiskt 2018! Förvisso med några rejäla dippar men det mesta har varit väldigt bra! Om jag ids ska jag göra en sammanfattning av det.  Jag är jättenyfiken på vad 2019 har att erbjuda mig och ser verkligen fram emot ett helt nytt år att leva och upptäcka! Så tack 2018 och välkommen 2019!

Gott slut och Gott Nytt År!

Kram från Ingmarie

Tur jag hann att ladda

Det var ”tur” jag hade tokladdat mig inför jobbet i dag för hu vilken kväll. Ingen rast, noll (!) toabesök plus övertid. Inte skoj någonstans men jag försöker verkligen tänka som jag skrev i går att hur tufft det än är och har varit denna julhelg så är jag tacksam jag slipper vara sjuk och tvingas vara kvar. Jag fick ju som sagt var en fin uppladdning före även i dag…

Jag hoppas verkligen det blir lugnare till nyår.. Eller att vi plötsligt blir fler som jobbar alt. färre som blir sjuka. Jag vet att det är en utopi men hoppas kan man ju alltid…

Kram från Ingmarie

Dopparedan

Är det dopparedan så är det! Och alla vet väl att man ska julsprada! Eller i alla fall julbada.😄 Det funkar även när isen ligger tjock för tack och lov finns det nästan alltid några små isfria plättar. Hellas har t.exen och det var härligt uppfriskande vill jag lova! Och garanterat både alg- och myggfritt.🤪

När jag var hemma igen testade jag denna (uppvärmda) värmande kombon. Jättegott!

Och som de flesta vet så blir människor sjuka och behöver både vård och opereras oavsett dag och tidpunkt på dygnet. Jag är tacksam att jag inte är en av dem utan bara behövde ta hand om några av de drabbade…

God Jul och kram från Ingmarie

Vinter

Det är ju inte direkt någon hemlighet att jag inte är någon vintermänniska men nu är det som det är och det blir vinter varje år vare sig jag vill eller ej och oavsett vad jag än tycker. Det är bara att gilla läget, acceptera och sen fly så fort det går.🤪

I stället för att tänka onda tankar om det kalla vita/grå/halkiga så försöker jag se det som är bra. Det är ju t.ex extra najs att svettas på gymet.

Och att se ut som en färgklick i allt det svart-vita. När jag växte upp var kombinationen rött och rosa big no-no men sånt struntar jag i nu för tiden. Det kanske inte ens är ett litet no-no those days? 🙄

Det är också helt ok att jobba (inne) en hel helg trots att man vet att ”alla andra” springer tomtelöp i alla möjliga och omöjliga former och har haft  hur skoj som helst. Och man har det inte roligare än man gör det mellan jobbpassen, eller hur? Ha roligt är ännu en grej jag är absolut världsbäst på! Även utan tomte.

Från det att jag stämplade ut i kväll är jag dessutom ledig ända till julafton! Hur bra är liksom inte det?

Men jag undrar om vi inte har lyckats hitta universums fulaste gran. Eller i alla fall 08a-lands.😄

Men jag är fortsatt skeptisk till det här med snö. Tror min stackars cykel är av samma åsikt

Kram från Ingmarie

 

Nu börjar nedräkningarna

Du som hängt här ett tag vet ju att jag försöker leva i nuet så mycket jag bara kan men det betyder ju inte att jag inte tänker tillbaka på sånt som varit eller planerar framåt. Jag gör båda. Tycker det är jättekul att minnas och prata om underbara stunder som varit och att planera framåt. Särskilt det sistnämnda är ju förresten nästan ett måste. Om inte annat för att få mat och ha rena kläder.🤪

Just nu har jag tre nedräkningar eller vad man nu ska kalla det. På tisdag ska jag hem till min fina hemstad några dagar och i mellandagarna ska jag på ännu en kurs i Skaparladan. Både jul och nyår jobbar jag så var jag tillbringar dem är planerat sen länge. Långresan till mitt andra ”hem” bestämdes i höstas och jag längtar som en tok efter allt det där! Och det är allt lite härligt att få längta!

Och redan innan den första utflykten sker så kommer jag hinna med ännu ett PT-pass med Rafael. Sånt måste ju också planeras om det ska bli av. Dagens drill var riktigt tuff men lika bra och skoj som alltid!

Hela jag var som ett litet (svettigt) asplöv efteråt men turligt nog har jag sluppit slita allt för mycket (fysiskt) på jobbet. Däremot fick jag jobba över så det var tur det serverades extra lussebullar. Fast utan Lucia. Jag har faktiskt inte sett en enda i dag! 😱

Tur jag har mitt eget lilla ”tåg”. 😀

Kram från Ingmarie

Olika lika många steg

Nu var jag ju i och för sig väldigt många fler timmar på jobbet kontra löpturen i skogen i förmiddags men om jag hade haft stegräknare på mig är jag ganska säker på att det skulle ha blivit ungefär lika många steg på båda. Det festliga, eller vad man nu ska kalla det, är att jag garanterat kom en väldigt mycket längre sträcka i skogen kontra på de ynka kvadratmetrar jag härjar runt på på jobbet trots att den första var väldigt mycket kortare tidsmässigt. Skogsstegen var inte heller ens i närheten av att vara lika jobbiga som jobbstegen. Antagligen för att de dels var på stenhårt golv och dels innebar att jag bara stod rakt upp och det är skitjobbigt om du frågar mig.

Men hur trötta mina ben, och min skalle, än är just nu så är jag tacksam att de funkar och att jag inte behövde ligga fjättrad i en sjuksäng. Sånt är viktigt att komma ihåg tänker jag. Det är ju faktiskt inte ens alla som har ben att bli trötta i…

Kram från Ingmarie

Vissa helger alltså

De där då man nästan kan tro att den bjudit på massor av extra timmar. Men jag lovar det har bara varit 24/ dygn.

Jag har kutat intervaller så både snor och svett rann över. Inte fort men ändock. Det var intervaller!

Jag har Spradat. Det var bara någon vecka sedan isen låg här så det var härligt uppfriskande! Tippar på 3-4 grader.

Jag har kutat en lugn härlig snackerunda med min goa vän Ulrika. Det kan verka motsägelsefullt, med tanke på vilken soldyrkare jag är,  men jag älskar det här grådisiga! Tycker det blir som att vara i en mjuk sagobubbla!

Tack vare en liten hyrbil har jag och Anders kunnat besöka Rådmansö bageri. Jag förstår att de än en gång blivit framröstade som ”årets bageri” och att folk kör omvägar för att besöka det. Där finns verkligen mumsmums to die for!

Nästan precis jämte ligger ju sen underbara Skaparladan som jag hittade av en slump för drygt 1,5 år sedan. Det var läskigt där och då men nu är jag extra glad och tacksam över att jag vågade våga anmäla mig till den där första kursen.. För förutom att kolla på den fina adventsutställningen hämtade jag hem sex av mina dukar som nu ”förvandlats” till riktiga tavlor efter att Peppe spänt upp dem. Känns faktiskt stort. Och väldigt häftigt!

På hemvägen passade vi på att testa ett (för oss) nytt Sats. Och jodå, det gick utmärkt att bli trött även där!

Och just det ja! Jag har ju jobbat också! Till sent. Men med både rast, toabesök och inget överbeläggnings-kaos utan enbart öppet där borta vid ljuset precis som det ska vara på helgerna när det ”bara” är akutoperationer.

Hoppas du också haft en fin andra adventshelg!

Kram från Ingmarie