Happy life

Nynäshamn swimrunbana

Egentligen skulle jag varit längst ut på Värmdö i dag och kört swimrun-äventyr med gamla och nya vänner men som du vet blir det inte alltid som man tänkt och planerat. Efter för många sena jobbkvällar i kombination med tidiga morgnar så fick jag helt enkelt prioritera sömnen.

Tack och lov har jag ju många (äventyrliga) vänner så istället blev det en (senare) färd tillsammans med coach Ulf och Josefin söderut till Nynäshamn och swimrunbanorna de har där. Två stycken närmare bestämt. 5 + 10 km.

Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade. Vi hade dock kommit överens om att köa 10 km banan och att vi körde vårt eget tempo för Ulf och Josefin skulle träna med lina och ”trycka på” lite.

Jag tuffade på i min egen takt. Riktigt skönt även om sällskap också är trevligt förstås.  Fina stigar med bra markeringar och de första simningarna var enkla att följa och vattnet nästan ljummet trots att det var havet.

Vid fjärde simningen simmade jag fel, jo man kan det för solblekta gula skyltar är inte helt enkla att se. Särskilt inte när de sitter bakom en klippa. Det var inte första gången det blev fel. Varken i havet eller på land. Men jag kom, som du förstår, i mål till slut med några kilometer extra på klockan. (Sånt gillar jag!) Banan var oerhört fin, även där jag var fel, och oerhört varierande! Jag har klättrat på klippor, röjt bland snår, åkt kana ner4för branter, klättrat över stockar, öst på när det var snubbelfria stigar eller grusvägar. Och jag har simmat i vågor! Så roligt! Samt fastnat i näckros-stim och sjögräs. Mindre roligt just då men kul efteråt.

Jag träffade inte på mina kompisar under de timmar vi var ute och fastän jag hade börjat lite innan dem så var de före mig i mål. Förklara det den som kan…

Banan startar och slutar precis jämte Lövhagens cafe. Ett supermysigt litet ställe där vi avnjöt vår (sena) lunch i den stora trädgården.

Vi kände alla tre att det varit ett helt fantastiskt litet äventyr och att vi var så glada! Du vet så där så man nästan känner sig lite hög! Inte blev det sämre av att jag hann med en timmes vattenlöpning på E-badet också. Sista dagen de har öppet ute för denna säsongen OM de inte inser hur bra det är att det är öppet. Som den obotliga optimist jag är hoppas jag de tar sitt förnuft till fånga och håller öppet längre.

Och jodå, jag kom ihåg utmaningen också men det var bra nära jag glömde. Skyller på lyckoruset.

Kram från Ingmarie

Avslutning och en ny vän

I dag var sista openwater-simningen med Team Snabbare och en bättre Grande Finale tror jag inte vi hade kunnat få! Magiskt! Ja du ser ju!

Och fika efteråt såklart.

17 grader i vattnet så det var helt ok. Körde inte riktigt hela sjön runt men tre kilometer blev det i alla fall.

Man kan ju bli blöt av annat än att simma. Som när himlen öppnar sig och man precis just då är ute och springer långt ute i skogen. Tur jag inte har någon frissa jag måste ”vara rädd om”.

Dag 20 blev förresten så här.

En helt annan grej. Vänner är som de flesta vet otroligt viktigt. Helt ärligt tror jag det är oerhört svårt att leva utan åtminstone en vän, eller vad tror du? Jag hade troligtvis ruttnat inombords och känt mig oerhört ensam utan mina vänner. Som de i morse t.ex. (Kan vara svårt att tro men simning är oerhört socialt!)

Vi har fått en ny liten vän. En fyrbent. Eller fått och fått, vi lånar honom. Nero har fyra ben, är två år och är räddad från ett hårt liv i Ryssland. Han är oerhört söt och snäll och smart som få. I dag har han varit hos oss några timmar för att testa om det funkar. Ungefär som inskolning på dagis!

Kram från Ingmarie

 

Slut för denna gången

Så var jag tillbaka i 08a land igen. Känns alltid sorgligt att åka från Rådmansö men jag är såklart oerhört tacksam över alla dessa fantastiska dagar jag fått!

Jag körde hem i ösregn (inkl galna köer, lastade av i ösregn, lämnade bilen i ösregn, åkte SL i ösregn, handlade i ösregn och traskade hem i ösregn. Men 90%  av sista dagen i Skaparladan (för denna gången) var det sol!

Morgon-sprada i sol är bra fint det!

Det har varit underbart att få och kunna vara så länge som 10 dagar på Rådmansö. Ju mer jag är där ju mer förälskad blir jag. Under åren har jag ju varit där alla årstiderna så jag är mycket väl medveten om att det är väldigt, väldigt mörkt och öde på vintern. Som den lantis jag i grund och botten är så gillar jag även det.

Skaparladan är alltid fin oavsett väder och årstid. Skapa kan man ju tack och lov alltid göra.

En del nav min hörna denna helgen. Älskar ladans fönster!

Och de här människorna alltså. Weronica, Jonna och Peppe. Och hunden Inga såklart. Så otroligt härliga och underbara! De är de som gör Skaparladan till den unika plats det är. Frihet, Närvaro, Tillit, Nyfikenhet… …och TRYGGHET!

Kram från Ingmarie

Olika slags trötthet

Att köra (tröskel)intervaller kl 08 är inte min grej men ibland händer det. Efteråt känner jag mig som en superduper-woman och undrar varför i all sin dar jag inte gör det oftare….

Träna (hårt) blir man ju såklart trött av fast samtidigt blir man ju faktiskt även pigg av det. Utan träning blir jag seg, trög, trött och oerhört lat. Det är liksom som om jag aldrig riktigt kommer i gång om jag inte gör någon slags fysisk aktivitet. Antar att det är en av anledningarna till att jag varken kan eller ens vill helvila. Jag skulle helt enkelt fastna i soffan och inte få någonting gjort. Dessutom skulle jag bli deprimerad…

Måla och skapa blir man också trött av. Och pigg! Som jag skrev i går testar jag lite nya metoder och milde himmel vad det tar på krafterna. Inte rent fysiskt som de där intervallerna utan mer mentalt. Fastän jag egentligen inte ”tänker”. Men jag fokuserar och är verkligen i själva processen. Det är jobbigare än man tror. Men också vansinnigt skoj!

Därför är det superviktigt med pauser. Ibland sitter jag bara och dumglor. Ibland går jag ut i galleriet och inspireras av Jonna och Peppes konst.

I bland pratar jag med någon annan som tar paus eller som i dag, tar en tur till Rådmansö bageri. Det är ett måste att besöka när man är här. Finns ju liksom en anledning till varför de år efter år efter år efter år blir framröstat till Roslagens bästa och till varför folk mer eller mindre vallfärdar dit.

En annan bra grej är att simma. Helt ärligt var det en smula motigt att gå till sjön i regnet men väl i spelade det ju absolut ingen roll! Tror t o m att det var varmare i sjön än på land.

Men jag var glad över att jag hade en mössa i jackfickan…

Kram från Ingmarie

Skaparladan igen

Efter fyra ljuva och fria dagar är det äntligen målarkurs igen. Denna gång i Vedic Art. Eftersom jag gått alla stegen flera gånger innan, vilket inte betyder att man kan allt, så blir det en ytterligare fördjupning. Det här tar nämligen i princip aldrig slut. Målandet är som livet. Det går upp och ner, fram och tillbaka. Det finns hela tiden nya utmaningar, nya upptäckter och nya upplevelser. Jättehäftigt tycker jag! Jag märker att jag har stor nytta av detta i mitt vardagsliv. T ex att man får ångra sig, det är inte farligt att göra ”fel” (vad nu det är) och man får göra både om, nytt och samma igen. Om man vill. För det är mycket det som är grejen. Att känna inåt och klura ut vad man egentligen vill och gillar. Inte vad man tror andra förväntar sig av en. Faktum är att jag funderar på om jag lärt mig mer om mig själv på dessa målarkurser än alla mina sammanlagda terapitimmar genom åren…

Hur som helst så passar jag alltid på att testa lite nya grejer, färger och former när jag är här. Dels för att jag kan fråga och få hjälp om jag helt kör fast och dels för att här finns enorma mängder av inspiration att få.

En del av Skaparladan inifrån. Alla har sin egen plats och man går aldrig in i någon annans utan att ha blivit inbjuden. Superbra!

Helgens lärare är Jonna och Weronica. Liksom Peppe är de helt obeskrivbart underbara! Gillar man inte dem måste man ha ett stenhjärta.🤪

Medvetet har jag chillat med träningen i dag. Lite sim, lite vattenlöpning plus de där armhävningarna förstås.🤩

Eftersim-chill

Så här fint var det i kväll när jag cyklade hem. Måtte hösten bli lång och varm.

Kram från Ingmarie

Också en slags kärlek

Swimrun alltså. jag minns ännu mitt första ”riktiga” ever för ganska exakt 5 år sedan. Föga visste jag då att jag skulle bli helt hooked. Inte heller anade jag att jag inte skulle ha några som helst problem med att köra solo och hitta på egna rundor. Som i dag. Tre timmar kärlek i ömsom sol och ömsom regn. Men vem bryr sig om regn när man ändå är blöt?

De där 25 armhävningarna var dock lite segare att göra än de andra 10 gångerna.

Men om det är något jag verkar vara bra på (just nu) så är det att återhämta mig. Mat och en 20-minuters powernap sen var jag redo för gymet. En timme ”kärlek” där också för jo, jag tycker det är skitskoj! Jag älskar känslan av att känna mig stark plus att jag ju vet att det faktiskt är snudd på livsviktigt. I alla fall om man vill kunna göra det man vill och sköta sig själv även om 10-20-30 år. Träning är såklart ingen garanti för någonting men man kan vara ganska säker på att utan den har man ännu mindre säkerhet mot ”ålderskrämpor”. Dessutom blir åtminstone jag både gladare och mer produktiv.

Kram från Ingmarie

 

 

Det lilla som egentligen är gigantiskt

Jag känner mig ofta både bortskämd och oerhört priviligerad för allt jag har och får av livet. Tänk ändå att jag av alla miljarder människor som finns på vår planet bor där jag gör, gör det jag gör och har de vänner jag har. Det är banne mig hisnande när man tänker efter! Allt är förstås till låns under den tid jag är här på vår jord men det skulle ju lika väl ha kunnat bli att jag fötts i slummen någonstans där jag tvingats tigga varje dag för att få mat, där mitt hem (i bästa fall) bestått av två plåtväggar och där de enda vänner jag hade var de i samma situation. Eller att jag fötts upp i en djurfabrik utan att få se varken ljus eller gräs under min korta levnadstid innan slakthuset gjorde slut på plågan.

Ibland får jag väldigt dåligt samvete över detta fastän jag ju vet att det inte hjälper ett skvatt. Som många andra ”dövar” jag mitt samvete genom att skänka pengar och kläder till  organisationer som jobbar med att hjälpa de som behöver. Nu hjälper jag förvisso sjuka människor i mitt jobb men det är en annan sak. Jag får ju faktiskt betalt för att göra det. Mest skänker jag nog ändå pengar till olika djurrättsorganisationer för djur har verkligen ingen som helst möjlighet att få det bättre utan snälla människors hjälp.

Varför jag tänker extra mycket på detta just i dag är nog för att jag tillsammans med Fredda varit hemma hos Eva och Roger i deras supermysiga hus. Så otroligt gästvänliga, trevliga och härliga människor att man nästan inte tror det är sant! Blev bjuden både på lunch, efterrätt och lån av tvättmaskin. Plus oräkneliga skratt, djupa samtal och massor av inspiration.

Plus att jag fick gosa med alla söta kissekatterna som verkligen lever riktiga djurliv! Tror de var totalt fem med granngästerna. Total lycka för en sån som mig!

Sprungit har jag också gjort. Två timmar av en annan slags total-lycka. Vår svenska natur och allemansrätt är unik och alldeles för lätt att ta för given men de är inte självklara. Jag tror vi måste påminna oss om det med jämna mellanrum och inse hur förbenat bra vi faktiskt har det.

 

Och dagens 25armhävningari25dagar-plats.

Kram från Ingmarie

När det inte går att förklara

Vissa upplevelser och träningspass går inte att förklara hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Dagens löppass i Riddersholms naturreservat är ett sånt. Jag och Anders var här den där augustidagen för 3 år sedan då jag även hittade bageriet och Skaparladan. Vi var lika euforiska då som jag var i dag. Det är ett magiskt ställe. Så vackert och varierande att man fullkomligt tappar andan. Jag tror banne mig det går att springa där flera dygn i sträck utan att korsa samma väg eller stig två gånger.

När de här tjurarna låg/stod på stigen vände jag dock…

Hade det stått ”Till salu” här hade jag slagit till direkt. Utan att fråga varken om priset eller om banken tyckte det var en bra ide. Vilken pärla!

Riddersholms gård. Hade inte tackat nej till den här kåken heller…

Finns även ett fint vandrarhem man kan bo på!

Dagens armhävningsutmanings-plats.

Och sprada såklart!

Samma sak med dagens simpass. Varmare i plurret än på land och vattnet var silkesmjukt!

Det är betydligt svalare att simma nu än för bara någon vecka sedan. Vare sig jag gillar det eller ej så är hösten på väg med stormsteg så det gäller att verkligen njuta av de här sista mössfria dagarna!

Kram från Ingmarie

 

 

Avchillad

Det bra med att låta kroppen chilla några dagar är att den sen blir snudd på överfull av energi. Vad just chilla betyder är såklart både relativt och högst individuellt men för mig räcker det oftast med 2-3 dagar med bara lugna pass för att det ska bli lite action i kroppen igen. Det är lätt att vara ivrig när allt känns bra men med högre ålder krävs det (förstås) fler dagar mot när jag var yngre så det gäller att tänka sig för.

I dag har jag i alla fall kört på! Först ett riktigt bra intervallpass. Kanske ett av de snabbaste i år? 10 x 120-60 + 10 x 60-30 + 10 x 30-30. All vila var gå/jogg. Plus upp- och nedjogg och armhävnings-utmaningen.

Man kan väl säga som så att det var skönt både att få sträcka ut sig på gräset och att få sätta tänderna i lunchen efter det där.

Sen drog jag in till ”stan”. Dvs Norrtälje. Nu när jag varit här en hel del så hittar jag ganska bra och har liksom byggt upp en bas med bra ställen.

Friskis är ett sånt. Trevligt, stort, bra grejer, fräscht, lättillgängligt och bra pris när man bara gör ströbesök. En timme gnetade jag på. Den här bollen är f.ö i princip den enda bollen jag tycker är kul att leka med.

Svårare än det ser ut…

Sen drog jag hit. Till Uddeboö badplats.

Vägen dit är en liten slingerväg som det är absolut omöjligt att begripa hur man får köra 70 på! Det finns inte heller någon egentlig parkering mer än en smal remsa utmed vägkanten. Men just i dag var det gott om plats överallt! Det var typ jag och kanske någon fågel där. Svårslaget!

Nu ska jag hålla mig lugn ända tills i morgon.

Kram från Ingmarie

Ett slut och en början

Det kändes enormt lyxigt att få stanna kvar i dag och veta att man har en hel vecka kvar på denna fina plats när alla de andra på kursen var tvungna lämna idyllen. Nu har jag fyra dagar utan kurs och utan några större planer än att upptäcka, träna, sova, äta och besöka några kära vänner.

Hurra!

Jag började upptäcka lite redan i dag. Inte på morgonturen för jag hade en tid att passa och då vågar jag inte chansa och helt virra bort mig. Men säkra rundor är också fina! Särskilt när de innehåller en sprada!

För att göra den där armhävnings-utmaningen lite skojigare gjorde jag den i vattnet. Jo jag vet. Jag är lättroad!

Simpasset var också på det vanliga stället i Djupsjön. Ingen lång historia men allt räknas, eller hur?

Upptäckten jag gjorde var bl.a gulliga Åkerö-badet.

Där finns nog en av de sötaste badhytterna jag någonsin sett!

Denna helgens Skaparlade-kurs är som sagt var slut och jag har verkligen lärt mig en massa nytt och verkligen både improviserat och utmanat mig själv. Så himla skoj! Några grejer är klara men många ska jag jobba vidare med nästa helg. Vi avslutade helgen med att mumsa i oss av Rådmansö bageriets enorma kardemumma bullar. De är nog de största du kan hitta i världen! Det är alltså ett mycket hett tips att inte missa bageriet när/om du kommer hit.

Peppe knöt ihop allt så fint med bl.a en text och ett stycke från ett radioprogram om det här med att känna prestationsångest. Väldigt bra och väldigt både tänkvärt och påminnande. Vi är inte vår prestation och så länge vi behåller barnasinnet och upptäckarlusten så löser det mesta sig.

Jag vägrar hamna i något prestationsträsk när det gäller målandet. Faktiskt i det mesta när jag tänker efter. Jag lever ju mitt liv för min egen skull, inte någon annans liv för någon annan. Därmed inte sagt att man ska vara 100% egoistisk men jag tror du förstår vad jag menar. Jag målar enbart för min egen skull och jag målar helt och hållet utifrån mig själv. Med andra ord skulle jag aldrig kunna göra något på beställning. Jag leker runt med färgerna, verktygen och formerna och plötsligt kan det bli något av ingenting. Igen! Lika häftigt varje gång!

Början…

…och slutet

Den här dök också upp från ett annat ”ingenting”. Tycker hon är riktigt rolig!

I Peppe och Jonnas galleri finns massor av otroligt vackra skapelser och bl.a hittar man några av Peppes många, många kor. Han har nog gjort oräkneliga vid det här laget och de är sjukt fina, roliga, vackra, tokiga och häpnadsväckande. Denna är utan tvekan en av mina favoriter. Jag dog sötdöden direkt och hade det inte varit för att vår lya redan är full av tavlor hade jag slagit till direkt!

Förresten, om man tror det minsta lilla på tecken och vidskepelser så blir min framtid extra spännande efter att jag fått dessa två på en och samma eftermiddag!

Kram från Ingmarie