Happy life

Över (och i) sundet

Lousiana.
Det är ännu ett ställe jag aldrig varit på trots att jag velat dit i flera evigheter. Fråga mig inte varför det tagit så lång tid för jag har inget vettigt svar men jag tänker att bättre sent än aldrig.

Jag hade verkligen bästa sällskapet för jag hade Ulrika med mig. På så vis fick jag inte bara se på rolig, vacker, konstig och spännande konst utan även hänga med henne en hel eftermiddag. Hur bra som helst! Som alltid har vi outsinligt många samtalsämnen och jag blir alltid både inspirerad och glad av hennes sällskap.

Åka till utlandet, ja Danmark är ju faktiskt det, är plättlätt nu för tiden när man bor i Helsinborg. Båten över tar 20 minuter så det är knappt lönt att ens ta en kaffe.

Tåget till Humlebaeck finns precis utanför färjeterminalentog 11 minuter, och promenaden till muséet typ 10 minuter, så det är med andra ord en busenkel och smidig resa!

”Louisiana is often hailed as one of the most beautiful museums in the world due to the harmonious architecture and scenic location. Since its opening in 1958, the museum has conveyed international art and culture of high quality to its guests in Humlebæk. The aim has been – and is – to reach a large and diverse audience with an equally broad and varied selection of art and culture from the 20th and 21st centuries.”

Jag gillade absolut inte allt men jag förstår nu hur det kan vara så populärt att åka dit, det är tydligen det mest besökta Modern Art-muséet i hela Skandinavien, för det är verkligen ett häftigt ställe. Jag fick massor av inspiration och idéer som jag ska testa att göra i min lilla ateljé. Inte för att jag har som ambition att få bli världsberömd utan för att jag tycker det är roligt och utvecklande att skapa och prova nya saker, metoder och material.

Det enda som var synd var att man inte kunde bada i havet pga stängsel mot icke-betalande. Men det var nog en mening med det för hade jag badat där så hade jag missat denna minst sagt magiska kväll här hemma. Milde himmel alltså!

Benen känns oförskämt pigga sen i går i fall du undrar men jag var förnuftig nog att låta dem löpvila i dag och valde att simma och vattenlöpa i stället. Jag har aldrig varit med om så mycket folk på Filborna som i dag. Det var t o m kö till duschen!
Men det gick bra ändå för det var tack och lov inte lika trångt i bassängerna.

Semester alltså. Vilken grej!

Kram från Ingmarie

Skåneleden och Flickorna

Nu vet jag både hur lång, kuperad och makalöst vacker Skåneleden mellan Utvälinge och Ransvik är och det är tack vare Catrine som tog mig med på detta löparäventyr.

Lugnt och fint tog vi oss fram på grusvägar, stigar, spång, ängar, ett kalkbrott ute i typ ingenstans, en cool hängbro och hagar där man fick passa vad man satte fötterna. I alla fall om man ville undvika att lyan skulle lukta ko/får-bajs för obestämt lång tid framöver.

Precis innan Arild fick vi zick-zacka mellan får och kossor. De brydde sig inte ett skvatt om oss men jag hade allt lite skrämselhicka när dessa låg precis vid grinden vi skulle ut genom men de var lika lugna som de var söta. Vet i sjuttsingen om de ens märkte att vi passerade.

Efter Arild söta lilla hamn och gulliga hus börjar b-a-c-k-a-r-n-a. De är branta både upp- och nedför så benen fick verkligen jobba men utsikten topparna gav var värt allt. Catrine är en sjukt duktig ultralöpare med tokstarka ben så jag fick kämpa på för att hänga med henne. Men hon är också en perfekt guide och utan både prestige och krav på fart. Hon liksom jag har bara längtan efter att få röra oss ute i naturen.

Vi var även förbi Kullamannens grav. Eller åtminstone legenden om den.

Sista biten ner till Ransvik var det mest nedförsbacke. Jag har aldrig varit där och det var minst sagt en positiv upplevelse! Supermysigt ställe där vi badade och fick sällskap av våra snälla män som hade med sig både mat och torra kläder.

30 km blev det och många höjdmeter. Så himla tacksam både över äventyret och sällskapet!

Min och Anders dag var dock inte slut där. Via en (gratis)dusch på campingen i Mölle så åkte vi till Flickorna Lundgren på Skäret  för att ffa fira Anders födelsedag som var för en vecka sedan men även för att få uppleva deras ”Lyktafton”. Har aldrig varit här heller och jösses så fint, mysigt och gulligt ställe!

Maten var absolut god och helt ok men jag tror det är för fikat och miljön man ska åka omvägen hit.

Jag kommer somna med ett leende på läpparna i kväll.

Kram från Ingmarie

Ven med extra allt

Så länge jag har vetat om att Ven finns har jag velat åka dit och när jag dessutom fick se att det finns en etapp av Skåneleden där så har längtan blivit ännu större. Lägg till att varenda kotte som varit där är lyriska över ön, reklamen och varenda bild man ser är som tagen ur en sagobok. Såklart jag hade skyhöga förväntningar när vi tog båten över från Landskrona.
Skulle de infrias eller skulle jag bli besviken?

Välkommen till Ven! Mitt ute i det blåa Öresund reser sig ön brant ur havet och bildar en grönskande platå med en vidunderlig utsikt mot de skånska och danska kusterna. En ö som är enkel att uppleva och lika enkel att förälska sig i.

Det går att åka från Helsingborg under en kort period på sommaren men vi missade sista dagen med fyra dagar. Med facit i hand så blev det väldigt bra men det visste vi inte då.

30 minuter tar färden och väl där var det plättlätt att hitta vart vi skulle.

Jag skulle springa hela Skåneleden och Anders skulle gå en del av den med ett första mål att kolla in Tycho Brahe-muséet som ligger nästan mitt på ön.
Skåneleden går på mestadels fina grusvägar och stigar men jag är förvånad över hur mycket asfalt det ändå var. Det går upp och ner, slingrar sig utmed havet, in i skogen, över ängar, förbi prunkande trädgårdar och genom små fiskebyar. Att säga att det var helt galet vackert räcker liksom inte. Det var magiskt fint och så oerhört fridfullt!  Det blev många fotostopp men även pauser för att mumsa på björnbär. Det fanns obegränsat av dem på hela ön!

Vid campingen kunde jag inte hålla mig längre.Havet kallade och jag lyssnade för hur skulle jag ha kunnat motstå detta?

Jag visste ju heller inte då att jag skulle komma dit en gång till när jag och Anders traskade dit efter fikapausen mitt på ön.  Det finns en hel del matställen men dels var där klent med vego-utbud och dels var det hutlöst dyrt. Vi köpte istället mega-goda brödbullar på bageriet och kaffe plus kaka på Tycho Brahe caféet eftersom Anders redan var där. Helt perfekt!

13 km löpning blev det för mig innan vi traskade vidare tillsammans. Märkligt nog såg jag inte en enda till som sprang. Däremot oräkneliga som cyklade. Kanske var det för att jag var så unik som så många verkade komma ihåg mig på båten hem för det blev väldigt många som sa de sett mig springa förbi på lätta ben. (Något jag tolkar som att de behöver synundersökas för några lätta ben hade jag då inte! haha)

Vi tog oss ner till campingen igen men i stället för att bada där en gång till så gick vi vidare till hamnen för ett dopp. Ljuvligt!

Vi hade verkligen en perfekt dag på ön och på hemvägen förvandlades ljuset så allt på något vis blev inbäddat i ett dis och om möjligt ännu vackrare. Så ja, Ven levde verkligen, verkligen upp till mina förväntningar. jag skulle dock inte vilja bo där men det är en annan sak.

Så var det det där med Landskrona. Om vi inte hade åkt därifrån så hade vi nämligen missat den fina Citadellen som vi spontanbesökte och som mer än väl är värt ett besök!

Från början av 1700-talet användes fästningen som fängelse och 1827 blev det fängelse för livstidsdömda. Under 1900-talet fungerade Citadellet som tvångsarbetsanstalt för kvinnor. Citadellet är Nordens bäst bevarade slott från 1500-talet och är Sveriges enda bevarade jordfallsfästning.

Citadellområdet är idag en härlig, grön plats som inbjuder till umgänge. Här finns en stor lekplats, café, konstnärer och butik med antikviteter.

Nu är både hjärtat, själen och huvudet fullt av fantastiska och härliga intryck som skapat fina, fina minnen.

Alltså jag älskar semester och jag älskar Skåne!

Kram från Ingmarie

Njutarstunder

27-28 grader, ljumna vindar, sol, kristallklart vatten, många bad och två tuffa träningspass. Det är ju nästan som om jag vore på träningsläger på sydligare breddgrader!


Eftersom det här Ingmarie-vädret verkar vara högst tillfälligt så ser jag (förstås) till att maxnjuta. Det är förresten en av mina talanger. Jag kan på nästan ingen tid alls ta mig till härochnu-njutarmood och glömma i princip allt annat. Det behöver inte vara några märkliga grejer. Ett gott kaffe, 5 sekunder av varma solstrålar, cykelturen hem från jobbet i medvind, kraften i en intervall eller riktigt kallt vatten när törsten är stor. Livet är fullt av njutarstunder om man bara ser till att uppleva dem!

Det kan vara utmanande mitt i en kämpig intervall men jag kan på något vis verkligen både gilla och uppskatta den där trötthetskänslan som förr eller senare kommer. I dag blev det senare och då är det ännu bättre! Jag satte t o m någon slags Pb som 58 +are på 1 km enl Garmin. Vem blir inte lycklig då? För den som undrar gjorde jag 8 x 5 min med 1 min vila.

Crosstraining-passet var en killer och jag trodde ett tag att både armar, ben och core skulle lägga av men allt höll ihop till slutet. När jag är så där riktigt trött så försöker jag tänka en repetition och en övning i taget samtidigt som jag föreställer mig hur muskelcellerna drar ihop sig och jobbar. Det brukar faktiskt funka till 98%.

Enklaste njutarstunden kanske ändå var att sitta på balkongen, äta middag och dricka öl ur platsmuggar för ja det funkar finfint även om det kanske inte är lika tjusigt som glittriga glas. Dessutom kommer jag just därför att minnas denna  sköna stunden ännu lite bättre.

Hur man sightseear ett finbesök

Bästa Lisa kom och hälsade på ända från o8a-land (via lite annat) och eftersom jag ville visa henne så mycket som möjligt av stan och dess fina omgivningar (helst vill jag att hon flyttar hit med hela familjen och blir min kollega) och hon liksom jag gillar att springa så var ju valet på vad vi skulle hitta på väldigt enkelt. Löp-sightseeing måste vara den bästa sightseeingen ever!

Man hinner se och uppleva massor tillsammans, prata utan andra avbrott än något litet foto-stopp och får träning på köpet. Vi ses inte ofta men varje gång är det som det var i går och det är så himla skoj att ha följt henne från att ha varit tonåring till att bli både läkare och två-barnsmamma! Med tanke på att det skiljer sig bra många år mellan oss är jag extra tacksam både att hon vill hänga med just mig och att jag pallar hänga med henne.

Är det semester så är det så jag och Anders har lyxat med ännu ett besök på Brukets kaffebar. Jag kan avslöja att de där hummusmackorna var ruskigt goda! Kaffet också!

Som vanligt ändras väderprognosen snabbare och oftare än min hjärna hinner med och det gäller verkligen att ha en plan b,c,d,e…k.
Jag begriper verkligen inte att de så bombsäkert vet hur vädret ska vara om 30-40 -60 år men inte ett dygn framåt…?
Om de nu har rätt så ska det bli tråkväder om några dagar så trots rejäla vågor så bestämde jag mig för att simma i havet. Kan bara konstatera att precis som man aldrig ångrar ett bad eller ett träningspass så ångrar man inte ett öppet vatten sim heller. Inte ens fastän man som jag tycker de där vågorna är jätteläskiga. Men det är ju också som så att det är när man utmanar sina rädslor och nojjor som man växer, eller hur?

Kram från Ingmarie

 

S-e-m-e-s-t-e-r

Från i går kväll har jag 13 dagar ledighet framför mig. Hur najs är inte det? Jag ska minsann maxnjuta varenda dag!

Innan det där sista jobbpasset i går testade jag för första gången Carbon-skor. De flesta har både hört talas om dem och har en åsikt om dem. Är de fusk? Funkar de ö h t? Är de värda pengarna?
Jag har inga svar på det, trots att jag nu provat, men jag kan säga att de känns annorlunda. Ungefär som att studsa fram på moln! Inte för att jag vet hur det är men jag inbillar mig att det känns ungefär så. Kanske att några av intervallerna gick lite snabbare än innan också men det var marginellt.

Oavsett om de gör en snabbare och oavsett om man tycker de är fusk så springer de inte av sig själva. Jag blev i alla fall trött.

Första semesterdagen startade jag med ett riktigt bra simpass. Något har hänt där för det känns nästan alltid både roligt och lätt nu. Jag tackar och tar emot och njuter så länge det varar.

Gympasset på kvällen gick också bra! Mycket folk och massor av energi. Sånt gillar jag!

Men jag har (såklart) inte bara tränat. Ledig på en strålande dag är som gjort för en cykeltur till vackra Sofiero Slott för att fika på det mysiga caféet och bara strosa runt bland allt det fina. Tänk att ha haft detta som ”sommarställe”! Tack Gustav VI Adolf för denna gåva till Helsingborg. Det finns tydligen givmilda kungligheter…

I morgon blir det en helt annan slags sight-seeing!

Kram från Ingmarie

 

Favoritkombon och lite annat

Har jag sagt att jag älskar värme?
Och att svettas?
Och att träna?
Kombinera de där tre och jag är i himmelriket!

4 x 10 min tröskel i finskogen. Kändes riktigt bra även om det inte var så snabbt som jag trodde..-. Ibland tndrar jag om Garmin verkligen stämmer.. Men känslan är viktigast och jag blev trött oavsett.

Ännu svettigare var crosstriningpasset i Halmstad på kvällen. Det stänkte om mig! Attans var skoj det var och attans vilken träningsvärk jag kommer ha i morgon!

Nu har jag dock inte svettats hela dagen.

Hänga upp några av mina tavlor på Galleri 70 var det inte men däremot lika roligt som träningen fast på ett annat vis såklart. Jag rekommenderar alla ett besök där för det finns massor av fina grejer och verkligen något för alla att titta på!

Det känns både roligt, spännande, äventyrligt och lite läskigt men jag har bestämt mig för längesedan att strunta i både jantelagen och i vad ”andra ska tycka och tänka”. Jag gör min grej och lever mitt liv helt enkelt!

Besöket hos mamma, Ulf och sötaste lilla Sheila blev en perfekt avslutning på en finfin dag. Så himla mysigt och jag blev jättemätt.

Kram från Ingmarie

Favorit i repris; Landskrona – Helsingborg

För nästan exakt två år sedan gjorde vi samma grej och sprang mellan Landskrona och Helsingborg. Efter i dag är jag minst lika kär i sträckan som då och jag hoppas och önskar detta kan bli vår lilla tradition.

Den är makalöst vacker och innehåller typ allt. Även industriområden men dels kan de ju faktiskt vara riktigt coola och dels spelar det ingen roll när man har bästa Anna som sällskap. Det finns oändligt många samtalsämnen att beta av och dessutom är hon snäll nog att anpassa farten till min något långsammare än hennes vanliga. (Jag tröstar mig med att hon fortfarande är ungdom även om hon i alla fall kommit upp i vuxen ålder.)

Vi ses i Landskrona och i motsats till förra gången är det sol. Vi kryssar oss fram mot havet och Skåneleden men inte alls samma väg som förra gången tydligen för bilderna blir inte alls desamma. Inte hela tiden sedan heller och jag vet inte riktigt hur det gick till! En del foto från förra årets äventyr minns jag inte alls att jag såg i dag. Har de tagit bort statyerna och bänkarna eller var jag bara helt lost i skallen? Men vem bryr sig? Det var ju lika magiskt och backarna var lika branta för nej Skåne är inte platt.

 

Många fotostopp och 25 km senare var vi framme vid ”min” brygga, som f ö är precis vid Helsingborg Marathons mål, för en välförtjänt och efterlängtad sprada. Mina fötter var inte jätteglada i dag så det kändes extra skönt för dem att få komma ner i det svalkande havet. T o m Anders badade när han mötte upp oss! Fredrik hade cyklat från Malmö och tyckte säkert det var lika härligt som oss. Hur kan man inte gilla det liksom…?

Sånt här kräver såklart mat och valet var enkelt. Bruket Kaffebar har kanske inte den längsta menyn men både den och kaffet är garanterat gott och man blir precis lagom mätt.

Är osäker på om det var den, solen, det fantastiska sällskapet eller siestan jag tog vid havet efteråt som gjorde det men jag drog till gymet framåt kvällen. Tänkte att lite core och stretch skulle sitta fint.

Så blev det inte…

Det blev ett rejält benpass inkl resten av kroppen plus stretch.

Kan bli en mycket intressant morgondag…

Kram från Ingmarie

Jobbhelg

Jag är verkligen lycklig över att vi hamnat där vi har nu när vi flyttade hit. Tror inte det hade kunnat bli bättre faktiskt. Dessutom älskar jag vår lya. Både i går och i dag har kvällarna bjudit på denna snudd på oslagbara utsikten.

”Min” skog är magiskt vacker och den är bara 5 minuters slöjogg bort. Även när det ösregnar från precis alla håll som i går. Mamma Mia så blöt jag blev och emellanåt såg jag knappt någonting pga allt regn i ögonen.

I dag däremot bjöds jag på solglimtar och båda dagarna har bjudit på pigga ben så jag är extra tacksam över det.

Förutom att springa och städa så har jag dock mest jobbat denna helg. det är alltid halv- eller helgalet på akuten oavsett dag men på helgerna är vi också alltid färre personal. Som på de flesta, eller t o m alla, ställen så har akuten i Helsingborg personalbrist. Strejken gav oss absolut ingenting så någon förbättring blir det inte heller. Mycket trist och mycket, mycket oroande med tanke på att trycket på vården bara ökar och ökar.

Men hur galet det än är så trivs jag jättebra!

Kram från Ingmarie 

Hur man vänder en eländes-dag. till en toppen-dag

Ibland blir en dag precis tvärtemot vad man trott. Denna tisdag skulle börja hos tandläkaren (igen) och jag visste inte hur ”illa” det var. Lägg till att jag är nyopererad sen i går och att tanden jag behövde ta bort var ingen enkel historia och hålet krävde många stygn efteråt. Jag och värktabletter är heller ingen bra kombo, jag blir helt sänkt, men jag är såklart tacksam över att de finns och tar när det behövs. Smärta orsakat av ex en operation kan man nämligen inte ”vänja” sig vid och det kan t o m bli värre om man inte bryter den.
Så jag trodde det skulle bli en smärtsam, jobbig, lång, seg och tråkig dag.

Tji fick jag!

Tandläkaren Charlotte och tandsköterskan Dennis som jag har hittat här är outstandning! Som 60-talist har jag sjuklig tandläkarskräck efter alla fysiskt och psykiskt smärtsamma besök och mår dåligt flera dagar före jag ska dit. Ännu värre är det under tiden och jag mår nästan inte ens bra efteråt för då är jag orolig något ska hända så jag måste dit igen. De jag haft i vuxen ålder har varit bra men spåren sitter tydligen väldigt djupt rotat.
Men nu tror jag banne mig jag kan slappna av för att besöka dessa två är som att gå på en liten fest! Nej jag skojar inte! De är inte bara superproffsiga och kunniga utan även snälla, trevliga, roliga och enormt lugnande. Dessutom är miljön fantastiskt vacker och stillsam.

Allt gick smidigt även i dag och eftersom jag får träna ”fullt ut” igen så stack jag ut och sprang så fort jag kommit hem. Trots tung kropp så var det underbart!

Tog en (välbehövlig) kort tupplur och fick massor av ny energi för att gymma. Kände mig stark och tog i så svetten rann.

För några veckor sedan hade Sats en Insta-tävling och jag var med trots att jag aldrig vinner men tydligen gör jag det för kolla! En stor påse med fina grejer som en yogamatta, ett block, gummiband och en boll. Nu ska jag tävla mer!

Allt detta firade jag på mitt bästa sätt.

Nu var ju dagen inte slut där. Vi fick ett ryck och hojjade iväg till Kärnan. Försvarstornet uppe på höjden vars historia började år 1070. Vi trodde det bara var själva utsikten som var grejen men det finns massor av jättefina utsällningar och audio-berättesler att se och lyssna på. Upp till toppen är det 146 snirklande trappsteg och väl där uppe ser man långt mer än hela Helsingborg. Vem behöver New York när man har Helsingborg?

De högsta husen längst bort är där vi bor.

Så summa sumarum så kan i princip vilken dag som helst bli en toppendag! Även de som från början verkade bli bland de dystraste. Jag behöver inte ens några värktabletter längre! Hurra!

Kram från Ingmarie