Dunbarn, sim och plikt
Just nu känner jag mig mer som en simmare än en löpare. Landdjuret har liksom blivit ett vattendjur. Som det kan bli va? Men attans vad jag är tacksam över att inte ha lagt alla sport-ägg i samma korg! Då hade livet varit ganska miserabelt nu…
Och tänk att jag, som inte gillar tidiga morgnar, plättlätt går upp innan tuppen för att cykla till Hellas och simma med TS-gänget. Bara det är ju anmärkningsvärt.
Jag fick äran att köra lite uppvärmningsyoga.
Med sällskap av söta dunbarn och en boxer som mest var intresserad av sin boll.
Tomas var dagens simcoach. Superbra som alltid!
Temat var distans och vi simmade runt nästan hela Källtorpssjön. Vattnet var ljuvligt, solen strålade, vindarna ljumna och jag fick jättebra tips av Tomas. Helt klart en av de där (sim)morgnarna som kommer vara kvar i minnet for ever.
Gissa om jag var osugen på att jobba sen! Men vad gör man? Det är bara att gilla läget och jobba på.
Nu blev det förvisso en ovanligt lugn kväll men känslan att få gå ut från ”vita huset” är ändå alltid oslagbar!
I morgon kommer jag (förhoppningsvis) köra en slags repris av detta.
Kram från Ingmarie