Happy life

Solsken & månsken

Förutom att vi har tomtar som hejar så finns det även ett spår med påhejande skyltar. Dvs det finns massor av pepp och egentligen inga som helst ursäkter för att inte att sig ut!

I dag var det dessutom strålande sol och vindstilla. Det borde ha varit knökfullt med folk ute men det var absolut trängselfritt. Jag hoppas det var för att jag var ute på ”fel tid” och inte för att människor satt inne. Inte för att jag vet vad fel tid skulle vara men den finns kanske…?

Jag kan lite mer förstå att det var trängselfritt på bryggan i kväll men ändå inte för det var absolut bedårande vackert.

Några minusgrader i luften och några plus i vattnet. Helt tyst och absolut vindstilla. Jag dog minsann lyckodöden där och då.

Kram från Ingmarie

Sällskaps-sim och månskensbad

Lite besviken var jag allt över att inte ha en hejdundrande träningsvärk från i går. Maskade jag? Eller fuskade på något vis fastän jag inte varken fattade eller tyckte det för min trötthet var absolut äkta.

Men lite kändes det ändå på simpasset. Musklerna var inte helt återhämtade och intervallerna sved ovanligt mycket men jag hade fantastiskt bra sällskap av Eeva så det gick ändå jättebra. Simma med sällskap är typ triljoner gånger roligare än att simma solo för jo, simning är en social sport.

Hemresan gick otroligt smidigt. Fina vägar, lugn rytm och få bilar. Det var betydligt kämpigare att handla men jag hade planerat den bästa belöningen. Nu har nämligen bryggan fixats efter stormen så halva är öppen igen. Lägg till månsken och nästan vindstilla och jag tyckte jag fått årets julklapp i förskott!

I morgon är det julafton och jag är så laddad och förberedd som jag kan inför att jobba och mysa.

Firar du jul och i så fall hur?

Kram från Ingmarie

Tomtelöp och annat skoj

Jag har läst om Tomtelöpet på Annas blogg typ 100 gånger (nästan i alla fall) men pga avstånd, jobb och logistik har jag aldrig lyckats vara med på detta som verkat vara årets happening.

Tills nu!

Jag ska ärligt erkänna att jag var lite orolig för att jag inte skulle hänga med. Med åren har jag nämligen lärt mig att det där med ”lugn fart”. På något inlägg stod det att vi skulle springa 18-20 km inkl. stopp för dans, dricka och foto på 2 timmar. På något annat stod det att det skulle ta 3,5. Nu vet jag att det var någonstans mittemellan och att jag inte alls behövde vara nervös.

Anna kom och mötte upp mig så vi kutade de ca 4 km till starten tillsammans. Den snabb-inhandlade ej testade tomtedräkten visade sig vara en glidig och allt för stor historia men med en hårsnodd och lite smarta knutar löste det sig riktigt bra!

Jag har sprungit med tomteluva oräkneliga gångetr men då under själva julen och med max en till. Nu var vi några fler…

Kanske är det just tomtar som ger mig energi? Det verkade ju så i fredags. Inte en enda gång kändes det jobbigt eller segt. Att springa tillsammans så här är verkligen både superskoj och supersocialt. Dessutom var just detta event ett perfekt sätt att göra sightseeing i Malmö på! Vi började med löpning längs hela fina Ribban och jag tänkte i mitt stilla sinne att stackars den som hade tänkt köra fart i motsats riktning mot oss. Sen var det in på Centralen, genom stan, dans runt x antal granar, sång (eller vad man nu ska kalla det), genom flera köpcentra och upp och ner för Malmös (enda?) backar.

Ungefär halvvägs var vi vid Stadion där det bjöds på godsaker.

Man kunde hoppa på och av längs vägen precis hur man kände men jag tror det flesta sprang hela varvet. Svårt att veta hur långt det egentligen blev för Gps:en funkar ju en smula dåligt i köpcentra och under mark men jag tippar på 23 km. Det kändes dock som max 13. Så galet skoj och jag längtar redan till nästa år!

När man är i Malmö måste man ju även testa någon av deras badbryggor. Här har man fattat grejen! Jag var inte ensam om att vilja i. Dessutom jättebra vindskydd så kläderna inte blåser i väg och en säker stege. Fler ställen borde ta efter dem!

Malmöbesöket avslutades med guda-god mat hemma hos Anna, Fredrik, Bertil och Ove. Svårslaget!

Kram från Ingmarie

När dagen överträffar sig själv

Hur sammanfattar man en dag man trodde skulle bli bra men som överträffade sig själv?

Inte ens den sega morgonlöpningen var egentligen dålig för hur märkligt det än kan låta så njöt jag. Av färgerna, av luften, av att vara här och av att jag lever. Jag tänker ganska ofta på att det kommer komma en dag när jag inte längre är här och just i dag slog det mig extra mycket. Det gäller alltså att passa på att njuta så länge man kan.

Mitt på dagen har jag varit med på en kurs. En påbyggnad på Sats Indoor Running och även om det inte var särskilt mycket nytt för mig så var det inspirerande och roligt.

Mina Sats-pass blev dock två andra. Varför nöja sig med ett liksom?

Lika skoj och jobbigt som alltid och ännu bättre blev det av att jag hade Camilla som sällskap!

Och jag fick hennes fina sällskap även ner till Årstaviken. Hon hade med både lyktor och värmande buljong så tillsammans med stadens ljus blev mysfaktorn skyhög!

Sen var vi så hungriga att vi nästan inte tuggade när vi väl fick mat. Tur att Chutney på Södermalm har både mycket och god mat.

Ännu en kväll jag kommer somna mätt och lycklig. Tack Camilla!

Kram från Ingmarie

Kärt återseende

När jag bodde i Bagis försökte jag och Kari ses åtminstone en till två gånger /månad för att springa tillsammans. 90% av gångerna har Sälka varit med och även om hon inte kan säga ”ja” eller ”nej” som vi människor så vet vi att hennes svar om hon vill med alltid är ja.

Att äntligen få ses igen, springa några timmar och verkligen hinna prata är och var så uppskattat och välbehövligt. Dessutom hade vi lyckats pricka in en dag med sol. Snudd på ofattbart och jag är fortfarande lite chockad. Turen gick bland annat genom Nackareservatet och runt Flaten. Omöjligt att inte älska denna plats och ja, jag saknar det väldigt mycket emellanåt. Sprang förbi vårt gamla hem på vägen till Kari och även om jag inte vill bo precis där igen så kändes det lite i hjärtat och ska jag någonsin tillbaka hit så är det Bagis som gäller.

När vi kommit runt hela Flatensjön och liksom var klara på den delen fanns det bara en sak att passa på att göra.

Sprada såklart!

Alla bryggor har blivit restaurerade och snatrt kommer den nya bastun vid själva Flaten-badet att gå igång. Roligt att det fixas så mycket! Tippar på att det var max 7 grader så det var extra härligt och uppfriskande! Sälka hade badat typ 37 gånger redan så hon var tillfälligt nöjd och vaktade istället oss.

 

Lite stelt var det att springa vidare men vi hade ingen brådska. Förutom att vi skulle tillbaka till Karis snälle man som fixat grymt god (vego)lunch till oss! Vilken lyx alltså.
Nu dröjer det ett tag till nästa gång men denna dagen kommer jag ha med mig länge. Tack kära vänner för i dag!

Som en extra fin avslutning på dagen var jag på ett 90 minuter Yin yoga-pass. Väldigt skönt. För mig är det också inspiration och utveckling till mina egna klasser. För mig är det viktigt både för att jag ska fortsätta tycka det är skoj och för att deltagarna inte ska tröttna.

I morgon blir det minst lika bra men på ett helt annat vis. Längtar redan!

Kram från Ingmarie

(Nästan) en favorit i repris

Minns du när jag berättade om min tur på Blekingeleden till Långasjönäs  och att vi då även hittade det där fantastiska matstället.
Well, i dag blev det nästan samma men ändå helt annorlunda.

I stället för att jag sprang A till B så parkerade vi vid Nyatorpet i Långasjönäs naturreservat. Smidigt och enkelt! Finns det inte plats där så finns det flera andra ställen att välja mellan. Sen tar man bara backen ner mot sjön för att hitta en stor fin superbra info-skylt. Enda knepiga med den är att välja vilket spår man ska börja med och vilka om man inte har tid att springa alla. Jag valde 8 + 5 + en extra sväng men det visste jag inte då.

Lederna är extremt välmarkerade och man får endast vistas där till fots vilket är ganska skönt för då vet man att ingen cyklist dyker upp i maxfart i en krök. Dessutom håller spåren bättre när två-hjulingar och hästar inte far fram där. Just nu är det blött, geggigt och fullt med löv så det är svårt att se var man sätter ner fötterna men det spelade ingen roll. Detta måste vara varje löpare/vandrar/naturälskares paradis! Det var nära på att jag började lipa för det var så himla fint och härligt!

Extrakroken blev för jag ville kolla in bastun och där hittade jag ännu en runda som jag liksom var ”tvungen” att testa. 95  springminuter (och x antal fotominuter) senare möttes vi vid bilen för nästa upplevelse. Anders var minst lika lyrisk och då ska man veta att han är inte den som hetsar upp sig och sprider superlativ i onödan.

Några hundra meter från parkeringen precis vid en av sjöarna har Friluftsfrämjandet den där bastun. Vem som helst får nyttja den för ynka 30 kronor. Hos killarna var det snudd på fullt men jag hade damernas helt för mig själv! Så himla lyxigt! Den var förvisso inte på men det gick fortare än jag trodde att få den varm. Eller så kändes den bara varm för det första jag gjorde var såklart att ta mig ner till sjön och var i så länge att t o m nästippen domnade. . Även här var jag helt solo på egen brygga. Alltså jag dog verkligen lyckodöden!

Tre gånger var jag i. Bara för att jag hade chansen för vem vet när jag får uppleva detta igen? Anders tog sig minsann i från ”killbryggan” en gång han också!

Bastu-huset

Men dagen och kalaset var inte slut där. Till saken hör att denna helgen firar vi 22 år tillsammans och då ska man ju ha lite extra guldkant, eller hur? Fram tills dess hade det ju varit perfekt och bättre blev det.

Vi har varit på Afternoon Tea innan men ingen av dem slår Afternoon Tea på Mormors bakeri! Detta ställe alltså! Så himla mysigt, trevligt, gulligt, avslappnat och verkligen så udda att man bara måste älska det!

Precis som förra gången så kunde vi nästan inte prata för att det var så gott. Jag valde den veganska varianten och Anders den vegetariska. Två rejäla mackor med smarrigt pålägg, en stor chiapudding med jordgubbssylt, två bakelser,  kakor/scones, grädde och såklart te. Allt vackert serverat av den väldigt, väldigt trevliga personalen. Sen var vi så mätta att vi nästan inte kunde resa oss.

Jag vet inte vad du tycker men jag/vi tycker detta var en perfekt första söndag i november och en lika perfekt 22-årsdag!

Kram från Ingmarie

Ett riktigt 50-årskalas!

Anna har sen hon fyllde 40 haft som vana att vart 5e år ordna kalas då man springer samma antal kilometer som år. Om man vill alltså. Det går lika bra att göra mindre dock tveksam till om det går att göra mer. Ingen vill ju liksom fylla mer än vad man gör.
Hon fyllde 50 i fredags, Fredrik lite tidigare, och i dag var det (löp)fest med stort F.

Kl 8 började de riktigt tuffa. De som var både morgonpigga och sugna på 50 km. Varje varv var 6,7 km så för att få ihop 50 behövdes det 7,5 varv. Några hoppade av efter lunchpausen, några tillkom och några körde alla. Jag nöjde mig med 5,5 varv helt enkelt för jag kände att även om jag skulle klara 50 km så skulle det kosta för mycket efteråt.

Rundan var verkligen helt perfekt! Lite asfalt, mycket vacker skog, varierande, rolig och väldigt mycket gegga. Tur jag inte hade nya skor…

Jag hade verkligen inte min bästa dag men tack vare trevligt sällskap, pepp och massor av godsaker så gick det ändå bra. Jag har inte sprungit över 22 km på flera månader så även om jag helst hade velat fira med 50 km så är jag väldigt nöjd med 37.

Några av alla som sprang

Varje varv började prick på timmen. Dvs kl 8-9-10-11 osv. Precis som en Backyard alltså. Den pausen man fick ägnades åt att värma sig inomhus, käka godis och dricka galet gott fin-kaffe som Fredrik fixade.

Mellan kl 12-13 bjöds det på supergod lunch och hade jag inte hade ”behövt” springa efteråt hade jag ätit betydligt mer.

Deras fina Sportstuga är verkligen perfekt för just sport och friluftsliv. Jag är allt lite avis men mest tacksam över att jag får vara med på ett hörn så här

Det regnade i princip hela tiden men det fanns inte en sur min någonstans. Vilket gäng alltså! Jag är så impad! Snabba, starka, trevliga och lättsamma allihop. Mest impad är jag nog ändå av Fredrik och hans mamma som fixade och servade allt så himla bra. Han lyckades t o m göra spillet på tröjan som värsta finaste cappuccino-hjärtat!

Efter sista varvet var det avslutning med värsta godaste pajen! jag skämdes inte ens när jag lassade på så det nästan rann över tallriken.

Köra hem i mörkret gick bättre än väntat. Trodde jag skulle vara skittrött men tydligen inte. Nu hade ju det där lilla badviruset planterat sig redan innan dagen började men jag ”vågade” inte göra det efter löpningen för tänk om pajen hade tagit slut! Så det blev i Åhus. I mörkret. Men det finns ju pannlampa! Fortfarande mycket tång så fick klafsa genom den innan jag kom i plurret men väl där var det s-å-h-ä-r-l-i-g-t!

Ska bli spännande att se när mina skor och fötter ser mer normala ut men jag är så himla tacksam över denna dag! Tack Anna & Fredrik, er familj och alla som var med! Detta är onekligen ett minne för livet! Tack tack tack!

Kram från Ingmarie

Fullrulle-dag

Vissa morgnar börjar helt klart både annorlunda och lite lyxigare än andra.

Morgonlöpning före frukost är som du vet inte min favvo och var inte i dag heller för kroppen var som sirap med träningsvärk.🤪 Men sträckan var fin!


Belöningen var ännu finare! Frukost med (nästan) hela Sats Halmstad gänget på ProfilHotel. Känner mig oerhört priviligerad som får vara en del av denna goa lilla ”familj” för det är så den känns. Som en familj!


Resten av dagen har ägnats åt kyrkogårdsbesök, färd till Helsingborg för lägenhetsvisningar och Ikea besök.( F ö vårt snabbaste och billigaste ever!)

Nu är vi hemma i Åhus igen och jag hoppas jag både sirapen och träningsvärken försvinner tills i morgon för då ska bästa Anna firas och det kommer garanterat bli både svettigt, blött, lerigt och mumsigt gott!🥳🎉

Kram från Ingmarie 

Tack!

Sista dagen här på Mallis och den kunde nog inte blivit mycket bättre.

Som alltid en härlig morgon vid stranden innan frukost. Inte and under de två regndagarna har jag behövt skippa detta. Helt otroligt när man tänker efter!

Sprang en fin runda ”på landet igen. Småvägarna är verkligen guld trots att de är asfalt.

Hängde sen mest på stranden, badade, läste och lyssnade på detta intressanta avsnitt på Feel better live more-podden. Förvisso något år gammal men väldigt bra samtal mellan Dr Chatterjee och Eliud Kipchoge om löparlivet i allmänhet och livet i synnerhet.

Ett sista pass i bassängen blev också ett av de bästa. Härligt att få ha med sig den känslan hem!

Kommer du ihåg toppenstället vi var och åt på första kvällen? Vad kunde vara bättre än att även avsluta där? Bellaverde är utan tvekan ett av de bästa, trevligaste och mysigaste ställe jag varit på och maten är outstandning! Kommer du hit m-å-s-t-e du besöka det.

Tack för dessa veckor Puerto Pollenca och Mallorca! I morgon åker vi hem men första sova lite i den vackra månens sken

Kram från Ingmarie

Nya upptäckter

Att vara nyfiken på att testa annat och nytt tror jag är bra. Antingen kommer man på att det inte var ens grej eller så kommer man på att det är det!

Yoga och meditera i soluppgång  och sen simma lite på morgonen i ljummet vatten är definitivt min grej! Jag känner verkligen en enorm tacksamhet och lycka varje gång!

Att jag gillar att svettas, när jag har träningskläder på vill säga, är ingen ny upptäckt men jag har insett att jag kan svettas kopiösa mängder och att det därför är nödvändigt att dricka extra elektrolyter. Något jag trodde jag inte skulle behöva eftersom jag klarar värme såpass bra som jag gör men man lär så länge man lever! Om man vill… Körde cykelintervaller i går så halva gymgolvet var dränkt. Krävdes ett helt badlakan för att torka upp efter mig!

Gympasset i dag var också svettigt. Tills någon nitisk satte på AC:n men då var jag tack och lov klar. Avskyr verkligen det när jag ska träna. Nästan alltid annars också förresten.

Jag svettas ute också men då märks det inte alltid lika väl för vinden ”trollar” liksom bort svetten. Om det blåser vill säga. På dagens lilla äventyr delvis på Cala Sant Vicenc upp i bergen var det inte mycket vind men desto mer klättra och leta stig. Ska erkänna att jag var lite rädd ett tag när jag inte visste varken hur jag skulle komma upp eller ner. Det visade sig sen att jag hamnat på fel stig så nedfärden blev åtminstone lite enklare. Där uppe fanns både lite grusvägar och hisnande utsikter så det definitivt värt både skrapsår och skrämselhicka!

Anders gick ungefär samma runda som jag försökte springa. Det är väl kanske egentligen det som är tanken med leden men varför gå där man kan springa?

Enda gången jag (hittills) har frusit här är efter vattenlöpning i den ”vanliga” bassängen och det är så skönt! Tänk om man kunde bunkra värmen och solen på något vis….

Mest har jag/vi ändå slappat. Läser böcker, lyssnar på poddar, badar, pratar, filosoferar och jag njuter av varje värmedag vi får!

Kram från Ingmarie