Den där Skaparlada-Rådmansö-lugnalivet-bubblan jag njutit av försvann betydligt snabbare än den kom. Upp i ottan, gym, jobb, jobb, jobb, vattenlöpning, hem, slutirutan.
Det är ganska galet när man tänker efter.
Men utan dessa tokdagar så hade antagligen inte de där sköna inneibubblan-dagarna varit riktigt lika härliga. Det är i alla fall vad jag försöker intala mig…
Hur tänker du?
Kram från Ingmarie
Avslut och farväl är som bekant inte min grej. I alla fall inte när man lämnar något roligt, fint, spännande och mysigt. Rådmansö i allmänhet, och Skaparladan i synnerhet, är alltid svåra att säga hej då till. Även fastän jag vet att jag kommer tillbaka. Det har varit en jättehärlig vecka och jag är så himla tacksam för allt jag lärt mig och upptäckt! Utan Jonna, Weronica och Peppe hade det såklart inte blivit någonting men de andra kursdeltagarna berikar också massor!
Att bara vara där är inspirerande. Galleriet är mer än väl värt ett besök.
Galen bild på Peppe.:-)
För att inte tala om Rådmansö bageri! Man får beslutsångest varje gång man är där men man kan vara helt säker på att man ändå väljer rätt. Det kan liksom inte bli fel.
Man kan även här njuta av att titta på en del av Jonnas fina tavlor!
När vi haft vår sista samling och kramkalaset var över stack jag ut på en sista (för denna gången) löptur.
Efter alla gånger jag varit på Skaparladan har jag lärt mig att jag når bäst av att få vara en stund i ”mellanrummet” innan jag kastar mig in i 08a tempot och allt det intensiva det innebär. Kuta är ett bra knep. Göra en mini-picknick med världens bästa sambo ett annat. Med macka från ovan nämnda bageri och sista bitarna av de smarriga tofubitarna.
Min fantastiske man kom nämligen ut till Norrtälje för att möta upp mig ( och hjälpa mig med all packning) så vi tog en liten sväng till Gillfjärden där jag var i fredags. Det var betydligt mycket mer folk på den lilla gräsplätten i dag och betydligt guppigare vatten!
Men perfekt för lite vattenlöpning!
Nu är jag tillbaka i 08a lyan. Trött, omtumlad, lycklig, inspirerad och väl mottagen av ”vår” fyrbenta lilla vän.
Kram från Ingmarie
Det är enkelt att älska livet när man har det så här. Sova, äta, träna, måla, äta, träna, måla, sova i precis den takt man själv vill.
Två simpass, yoga, ett vattenlöpningspass, många timmars målande ute i det fria, meditation och lunch vid vattenkanten är lite av det jag pysslat med denna ljuva sommardag.
https://blog.yoging.se/wp-content/uploads/2019/07/img_1942-1.mov
Kram från Ingmarie
Tänk att livet kan vara så här enkelt! Och framförallt, tänk att just jag har valt att ha det så här! Men som jag sagt så många gånger innan, livet kan ta märkliga svängar och ta en till de mest oväntade platser och upplevelser! Om man vill. Som människa där har vi ju faktiskt lyxen att kunna välja vad vi prioriterar. Åtminstone i den delen av världen vi lever i.
Jag var inte riktigt lika tidigt på plats som i går men tillräckligt tidigt för att hinna måla en timme innan morgonens gemensamma meditation och ”linjedragning” började. Två väldigt bra saker att göra för att starta upp sin kreativa sida. Det är också mycket det Vedic Art handlar om. Att ha verktyg för att öka kreativiteten vi alla har inom oss. Det handlar också om frihet att göra precis hur och vad man vill. Inom lagens gränser och utan att göra skada förstås. Det finns helt enkelt ingen regel mer än den att det inte finns några regler.😀
Inte ens klädstilen spelar någon roll!
Eller var/vad man väljer att skapa.
Mina flickor/kvinnor fortsätter att komma fram i bilderna. Och ett och annat djur. Jag låter dem hållas för ännu gillar jag dem! Få se vad det blir av dessa två.😍
Mitt på dagen valde jag att ta några timmar off. Sprang en härlig runda som började med bly i skorna och ben som fyllts med betong men som slutade med studs i hela kroppen och sprada i Djupsjön.
Så härligt att jag direkt hämtade simgrejerna för att simma!!
Den heter dock inte Djupsjön för intet. 5,4 meter djup ör den tydligen.Temperaturen var förvisso 17,5 grader vid bryggan där det var mer grunt, men bara 15-20 m ut var det betydligt svalare! Men simmade gjorde jag och bra gick det även om det inte blev så långt eller länge.
Njöt sen av min lilla enkla matlåda på bryggan. Jösses alltså! Vilken lyx och ynnest detta är!😍🙏🏻
Kram från Ingmarie
Hoppet är det sista som överger en heter det ju och tur är väl det. För skulle man ge upp hoppet varje gång det tog emot hade man inte kommit långt här i livet. Det kanske t.o.m är som så att vi ska ha motgångar för att utvecklas. Precis så som Anders Hansen pratade om i ”Sommar”.
Är det för enkelt och lätt finns en hög risk att man tröttnar och tappar intresset har jag märkt. Det är också lätt att tro att ”alla andra” har flyt och framgång mest hela tiden men vet du, det är inte sant. Ingen har (hittills) glidit fram genom livet på en slät väg utan minsta gupp. Alla möter hinder av olika varianter utmed livets väg. A-l-l-a. Dock hanterar och tacklar vi dem olika.
För mig handlar det nog om hur starkt jag vill något. Och hur mycket kraft jag har för tillfället. Och tid. Allt går ju faktiskt inte att lösa pga just tidsbrist. Ex går ju ett lopp när det går oavsett vad en deltagare råkat ut för. Då handlar det mer om att acceptera och veta att inget varar för evigt men också att det kommer nya chanser! Om man vill.
Under de mer än 35 år jag hållit på med löpning har jag haft fler motgångar än jag kan räkna till. Ändå har jag aldrig gett upp. Med en dåres envishet har jag tagit mig igenom och ur skador och svackor gång på gång och tro det eller ej men för varje gång har det blivit enklare. Och jag har blivit starkare. Kanske delvis för att jag inte längre har löpning som profession. Det är ju trots allt en vis skillnad om man lever på sin idrott. Men mest tror jag det beror på att jag numera vet att det (mesta) kommer gå över. Och att det faktiskt kan bli något både nytt och bra även av elände.
Benet börjar sakta, sakta bli gladare. Det går långsamt och trögt. Det är tungt och den fina formen jag byggde upp i USA är gone by the wind för längesedan.
Men det går framåt och jag känner stort hopp just nu!
Att just detta ljuset kom när jag yogade lite efter dagens löptur är inte planerat eller fixat på något vis men visst är det en smula coolt? Är man på det humöret kan man ju t.o.m tro att det är någon slags (krigar)tecken!
Som du kanske vet är simning inget som varit ”naturligt” för mig. Det är inget som varit enkelt, lättsamt och lustfyllt. I alla fall inte de första åren. Ändå har jag fortsatt. Lika dåraktigt envist. Helt enkelt för att jag någonstans långt inne så har jag verkligen, verkligen velat kunna simma.
Nu kommer belöningen. Jag är inte varken snabb eller simmar ”bra” men jag grejar att simma utan några större problem. Jag kan och vågar simma i grupp, ensam, i bassäng och i öppet vatten. Det är det som varit mitt mål och nu är jag där. I dag simmade jag först 2 km utan våtdräkt och sen drygt 2,2 med. Utan problem. Något jag inte var i närheten av förra sommaren. Flit och envishet lönar sig!
Simningen och swimrun har ju också gett mig en massa nya vänner. Fredrik är en av dem. Efter mitt första simpass i dag satt vi länge i solen, åt lunch och snackade om livets alla (härliga) kringelikrokar.
Jag har också börjat klura på några nya (sim)mål. Jag känner och tror nämligen att det är dax att ta ännu ett steg på ”simstegen”.
Vill du bli inspirerad lite extra så rekommenderar jag denna boken. Låt dig inte skrämmas av titeln. Boken handlar ffa om livet, om hur lågt man kan sjunka och ändå ta sig upp igen.
Liksom ex denna podden när Rich Roll blir intervjuad av Dr Chatterjee. Och förstås hans egen podd.
Enjoy!
Kram från Ingmarie
Ännu en helg när det känns som om ”alla” tävlar och har hur kul som helst. Utom jag. Vilket såklart inte är sant.
Det som grämer mig mest är att jag inte kommer hem till Halmstad och att jag inte kunde hjälpa till på Halmstad Triathlon.
Men nu är det som det är och det är inte ett dugg synd om mig.
Efter 10 (!!!) timmars sömn var jag inte som ny men helt klart mådde jag bra mycket bättre och var väldigt mycket piggare än i går. Många jobbkvällar på rad sliter på mig.
Så denna dagen har jag ägnat åt att ladda upp mig igen. En heldag vid och i Flaten är ett garanterat bra recept för sånt!
Simmat, vattenlöpt, läst, sovit, gjort ingenting, mediterar och lyssnat på ”Sommar”.
S-å-h-i-m-l-a-s-k-ö-n-t.
F.ö rekommenderar jag Anders Hansens ” Sommar”.
Faktum är att jag tycker det borde vara obligatoriskt att lyssna på. För alla. Nu fick jag ännu mer bekräftat att min alldeles egna metod mot ”det svarta hålet” är helt rätt. Och att min hjärna fungerar precis som den är menad att göra.
Kram från Ingmarie
Jag sov ruskigt dåligt i natt. Så där du vet när natten känns evighets-evighetslång. Ingen aning om varför. Det var bara en sån natt.
När klockan ringde var jag övertrött, typ lipfärdig, men jag tog mig ändå upp och ur sängen. Och ja, jag funderade faktiskt på att sjukskriva mig för en trött skalle är inte någon vidare hit på mitt jobb. Men jag bestämde mig för att ge kroppen en chans för att se hur det utvecklade sig.
Yogade, meriterade, åt frukost och stack ut på en helt kravlös tur i skogen. Och minsann!Ddet vände! Inte så mycket att jag plötsligt kände mig utsövd men det där luddet i skallen gav i alla fall vika. 70 min varav 90-95% jogg!
Besöket hos Micke på Kiropraktorkompaniet var som alltid både upppiggande och upplyftande. Det där ställer är verkligen bra för både in-och utsidan av kroppen. Klokskap och tänkvärdheter ingår.
Till synes små saker som gjorde dagen väldigt bra trots att natten var så obra. Jobbpasset tog dessutom slut ovanligt fort. Vilket det ju sällan brukar när man är trött.
Kram från Ingmarie
Årets midsommarafton går till historien som en härligt avslappnad, lättsam, jobb-befriad och (ovanligt) solig dag.
Mestadels har vi hängt vid Flaten och haft picknick tillsammans med våra goa vänner Finn och Yvonne. Smarrig vego-mat, mycket snack, vackert och fridfullt. Hur skönt som helst! Och exakt vad jag behövde just nu. 🙏🏻
Två vattenlöpningspass blev det också. Och ja, jag fuskade med swimrun-våtdräkter igen.🤪
Bättre än så här blir det banne mig inte! Det extra bra är att jag är ledig även i morgon och då blir det garanterat lika härligt men på ett helt annat vis.😍
Kram från Ingmarie
När man jobbar oregelbundna (och obekväma) arbetstider har man fördelen att vara ledig på vardagar. Vara ledig en solig och varm måndag är ruskigt fint! Särskilt nu innan alla semestrar drar igång.
Det är oftast gott om plats i skogen oavsett men extra mycket en vanlig vardag. Samma på utegymen. Jag håller mig fortfarande till jogg-gång för att inte förvärra något och varje steg framåt är bra. Även om de är långsamma.
Benet är varken bättre eller sämre men jakten på en MR-tid har i alla fall börjat för nu vill jag veta vad som felar. Inte tro.. Tur jag är envis för det är ingen enkel uppgift. 😱
Simma är däremot (hyfsat) enkelt för det mesta. Och härligt! 20 grader i plurret nu. Makalöst ju! Det må se lugnt ut i vattnet men jag kan berätta att långt där borta var det rejält guppigt och en hel del vita gäss. Men det gick bra! Jag höll mig filbunks-lugn trots en hel del (våg)kallsupar.
Jag hängde inte riktigt med de här grabbarna i vattnet men hänga på bryggan med dem grejar jag däremot galant!
Kram från Ingmarie
Hellasgården är en oas för simmare och det har blivit världens sim-Mekka. Det är i princip alltid ett par gäng som fyllt ”stor-bryggan” med diverse prylar och kör olika slags träning.
Egentligen hade jag inte tänkt simma i dag igen men när Christian frågade om jag ville haka på behövde han inte ens försöka övertala mig. Det var ju minst sagt ett oemotståndligt erbjudande!!!
Två varv à ca 1350 m blev det. Ett utan paddlar och ett med. Kändes bra hela tiden. Hade gärna kört (minst) ett varv till men det var det där som stavas j-o-b-b som hindrade mig.
Att hänga vid Hellas är också galet inspirerande just för att det är så många som tränar där. En del mer än andra. Bästa Sofia & Co hade t.ex kört 10 km. I mina öron låter det galet långt men vem vet. Om viljan, längtan och lusten finns så brukar även kraften att flytta gränser infinna sig. Eller hur?
Jag känner att det där att simma lugnt och ”långt” är väldigt härligt. Det är inte utan att jag undrar, och funderar på, vart det här simmandet ska ta mig i framtiden. Jag är supernyfiken! Men egentligen kvittar det för det är just nu som räknas.
För övrigt har jag haft en av mina mest dramatiska jobbkvällar på många år. Men i morgon är jag ledig!🙏🏻😍
Kram från Ingmarie