Det blev bättre

Somnade på tok för sent efter gårdagens kvällsjobb vilket gjorde att jag även vaknade sent. Om det var därför jag kände mig låg och ”olustig” låter jag vara osagt men så var det i alla fall. Hjälpte inte ens att solen sken. Helst ville jag liksom bara ligga kvar i sängen och sova bort hela dagen och natten i en förhoppning om att det gråsvarta inombords skulle ha försvunnit. Men innerst inne så vet jag ju att det inte funkar så. Det blir bara värre av inaktivitet. Min fasa är ju att jag ska trilla ner i det där ”svarta hålet” så hur mycket jag än ville ”försvinna” så använde jag mina sista krafter till att både bokstavligen och bildligt tvinga mig ut. Jag lovade mig själv minst 20 minuter. Om det inte vänt då så skulle jag få gå in igen och dra täcket över huvudet.

Redan innan två minuter gått träffade jag Christian som var ute och gick. Stannade bums för att slippa kuta. Så tråkigt kändes det. Pratade bort en stund och kände mig allt lite gladare. Sprang sen vidare på blytunga ben. Började klura på ”kortaste rundan” för kuta fram och tillbaka ville jag minst av allt. Av någon anledning så sprang jag ändå förbi den där ”kortaste rundan” och efter drygt 20 min. träffade jag på Liselotte och än en gång stannade jag för att slippa kuta. Fatta mig rätt, jag pratar gärna med de allra flesta men jag stannar väldigt, väldigt sällan på ett löppass för att göra det. Särskilt inte när det blåser isvindar. Men just i dag tror jag de där två var utsända för att hjälpa mig.

Jag kutade vidare. Tog det löjligt lugnt och det var knappt styrfart uppför backarna. Men jag brydde mig inte. Sprang helt på känsla och plötsligt märkte jag hur min hjärna gjorde rundan längre och längre. Och den blev längre och längre. 2, 5 timmar för att vara mer exakt. Utan vare sig vätska eller energi, jag skulle ju bara vara ute i 20 minuter, och jag var inte ens trött.

Så märkligt va? Men gissa om jag mådde bättre? Det slår banne mig aldrig fel! Naturen (och rätt människor) hjälper och läker!

Fick i mig lite fika, och hann tina upp händerna, innan jag cyklade ner till Söderbysjön. Två dagar utan iceswim och min abstinens var enorm! (Kanske det var därför jag var extra låg…?)

Det blåste fortfarande mycket, sådär så hojjen höll på att välta, men det hade nog inte varit mycket som kunnat hindra mig. Bara jag, sjön, månen och vinden. Total frihets- och lyckokänsla för mig!

Ca 1,5 grad både i vatten och luften men jag tror vinden sänkte luft-temperaturen rejält! Inte ens Dryroben och teet kunde hjälpa mig få upp värmen men det var ändå lite svårt att slita sig från detta.

Så där  ”enkelt” var det i alla fall att komma väldigt, väldigt långt från det där svarat hålet. Tacksamhet är bara förnamnet.

Kram från Ingmarie

Gilla ute

Grått, blåsigt och lite ruggigt. Då finns det massor av plats ute! Framförallt på utegymet!

Helt ärligt hade jag absolut inte kört där om jag inte hade kutat innan. Och det gick absolut inte att såsa runt för även om jag gillar iceswim så gillar jag varken kalla svettkläder eller att stelna till pga att jag fryser. Men jag är ganska bra på att hålla cirkulationen igång om jag får säga det själv. 🤪


 

Framförallt sparade jag ju en massa tid mot om jag  hade behövt åka till inne-gymet. Hade nämligen ett möte innan jobbet som låg på helt ”fel håll”. Sen fick jag en massa (nåja) ljus och frisk luft på köpet!

Men visst. Gyma inne är ändå oftast bäst. Utbudet är ju trots allt ett helt annat! Inspioratioopns-påfyllnaden också. Kanske särskilt när det är en grå, blåsig och lite ruggig januaridag.  Men man tager vad man haver och lurar hjärnan så gott det går. 🤪

Kram från Ingmarie

 

Bra start!

Om året fortsätter så som det varit i dag under årets första timmar kommer 2020 bli hur bra som helst! Eller förresten. Löpmässigt får det gärna vara lite bättre för även om det var ok i dag var det inte toppernbra. Benen får väldigt gärna vara en smula piggare om jag säger så…

Resten har varit absolut högsta poäng!

Du vet ju vid det här laget att jag kommit att älska iceswim och vi blir fler och fler som fattar grejen. Det här gänget jämte mig t.ex har i dag testat på för första, men garanterat inte sista, gången! Nog ser de ganska lyckliga ut?

Magnus, Inger, Joachim, Lena och jag.

Extra tufft att våga testa en blåsig dag (det är alltid lite värre då) med denna temperaturen i vattnet. (Men det sa jag aldrig innan. hehe.)

Det stämmer verkligen att man kan mer än man tror! Alla vågade våga och ingen ångrade sig även om tvivlen var skyhöga innan.

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Foto:Lena Grundin

Jag njöt massor! Hade det inte varit för att de andra redan var uppe, och för det faktum att jag vet att just blåst förvärrar uppgången och efterfryset oerhört mycket, så hade jag nog varit i ytterligare 5 minuter. Att de andra gillade det vet jag för vi ska göra om det redan på måndag! (Du är välkommen såklart! Kl. 14 på vänstra bryggan bakom repan i Hellas.)

Såklart eftersnacks-fikat och den vackra himlen även bidrog till att det blev så himla härligt. Allt räknas för det är en helhet i det här.

Lena är inte bara en rackare på att simma i bassäng och i OW. Hon är minst lika bra på iceswim!

 

New Mexico + Dalarnamössor = sant!

Det hela blev ännu lite bättre senare när mörkret fallit för då fikade jag (inomhus) i Hellas Storstuga tillsammans  med Anders och lillebror Markus med sötnosarna som var på besök i 08a land.

Ja du ser! Så bra start hade jag! Hur har din varit?

Kram från Ingmarie

Nyfikenhets-längtan

Jag tror, och hoppas, att vi alla har någon slags längtan efter något vi vill göra. Något som liksom ligger och gror i bakhuvudet och som du vet du ”måste” göra för att få ro i själen. En längtan efter något som du vet kommer att ske men du vet kanske inte precis när. Vissa saker kanske förblir en längtan men då tror jag egentligen mer det handlar om att den inte är tillräckligt stark för att man ska sig tiden och energin till att genomföra det. Och ibland kan en längtan faktiskt t.o.m ebba ut och försvinna men då har man nog het enkelt väntat för länge. Jag tror nämligen också att en längtan som inte uppfylls till slut mycket väl kan dö. Rent spontant tänker jag att det är ju ganska sorgligt för grunden till den där längtan är som jag ser det en slags nyfikenhet och dör den så dör också en del av oss själva.

Så vad du än gör fortsätt längta, gör din längtan och fortsätt vara nyfiken! Det värsta som kan hända när man uppfyller sin längtan är väl i princip att det inte var lika roligt, häftigt, vackert eller härligt som man trodde. Men då vet man åtminstone det och slipper dö nyfiken.🤪

Simningen började också som en slags längtan för mig. Jag ville verkligen kunna simma så där coolt i bassäng, sjöar och hav som jag sett andra göra. Att lära sig simma har dock inte varit någon ”quick fix”, faktum är att jag kanske aldrig kommer lära mig det på riktigt, men så mycket vet jag att det varit och är värt varenda slitig sekund jag lagt ner på att öva rör att komma dit jag är nu. Jag är evigt tacksam att jag tog vara på den där längtan och gjorde den till verklighet. Nu längtar jag mest efter mer och fler simäventyr! 🥳

I flera veckor, kanske t.o.m månader, har det funnits en annan simäventyrs-längtan inom mig och i kväll blev den verklig. Jag tror att det var helt oplanerat och spontant men egentligen vet i sjuttsingen om det egentligen var det. Jag har ju som sagt var längtat och klurat ganska länge. Men det var både spontant och oplanerat på så vis att jag bestämde mig inte förrän jag kom innanför dörren efter gym- och sim-träning inne i stan. På rekordfart packade jag upp allt blött och svettigt, svirade om och packade ner handduk och pannlampa i en påse. Hann inte ens koka te som jag alltid har med mig på iceswim-äventyr.😱 Då är det bråttom och då längtar jag väldigt mycket. För det jag ville var iceswim i skymningsmörker.

Det var precis lika läckert som jag föreställt mig. Eller nej förresten, det var bättre! Mycket bättre! Förutom att det blåste så var det så stilla, tyst och fridfullt att jag nästan kunde ta på det! ❤️

 

Efter en liten stund sprang Anders förbi för att kolla läget och gjorde allt ännu lite mer magiskt genom att lysa upp med sin pannlampa.

Tänk om jag inte följt min längtan. Då hade jag missat allt detta! Så enormt fruktansvärt det vore!

Om allt blir som jag tänker och vill så kommer det även bli ett mörker-iceswim i fullmånesken.

Kram från Ingmarie

Juldags-lycka!

Sömn alltså. Vilken dunder-honung det är! Efter att inte ha sovit ordentligt på över en vecka så sover jag som om jag vore medvetslös nu. Så där så jag nästan får trycksår för att jag sover så tungt och ligger så stilla. Men hellre det än att raggla fram dagtid och vara snurrig i huvudet p.g.a sömnbrist.

Så det var väl antagligen därför jag fick sån feeling på intervall-passet. Jag var plötsligt sömn-dopad! Kände mig både odödlig och stark som en björn! 16 x 2 min. med 1 min gå/jogg-vila + en massa spänstgrejer i backe. Såklart jag blev glad av det! Hade nog kunnat fortsätta det dubbla men jag är inte hur korkad som helst…

Och sen det här. Näst efter riktig värme och solsken är detta mitt favvo-väder. Vindstilla, några plusgrader, fuktigt och dimma. Jag älskar dimma! Den är som en slags trygg, mysig och vacker filt som liksom omfamnar allt och alla.

Bästa Ville var lättövertalad  och hakade på när jag skulle simma (Jag ska bl.a vara med i hans lag på Stockholm winterswim ) Jättekul såklart för hur mycket jag än gillar mitt eget sällskap, och hur mycket jag än gillar stillheten, tystnaden och långsamheten med ice/coldsswim, så är fint sällskap aldrig fel.

 

Blev såklart glad av att änderna ville hålla oss sällskap. De är så himla roliga!

(Som vanligt finns en liten film på Insta. @iIngmarie_yoging)

2.6 grader i vattnet och några grader varmare i luften. Oftast är jag inte i längre än dubbel tid mot (Celsius)temperaturen.  Faktum är att jag brukar känna mig ganska nöjd då också. Så var det även  i dag.

Som alltid avslutade jag med varmt te och en cookie.  (Det är nämligen en mycket viktig del av det hela.) Har jag tur fick Ville mersmak så jag får sällskap fler gånger.

Kram från Ingmarie

God Jul!

Vi har inga riktiga jultraditioner men så här blev den i år.

Började med en långfrukost med ”strump-tömning”. För jodå, tomten hade varit hos oss under natten. 🤶

Fortsatte med en makalöst skön löptur som jag hade velat fortsätta med till solen gick ner. Men 80 minuter är bättre än noll, eller hur? Och självklart sprang jag förbi skogens fina julgran.🎄



Och självklart spradade jag!

Makalöst vackert! Och änderna höll mig sällskap!


 

 

Anders passerade precis när jag kom dit men märkligt nog ville han inte haka på…🙄 (Det är därför han som fotat/filmat. Full video on Insta – @Ingmarie_yoging)

 


Hann med en snabbfika innan kneget. Så här var jag när du (antagligen) kollade på Kalle & Co, åt julmat, spelade spel eller slöade i soffan.

Det var väldigt mycket bättre och lugnare än förra året men så mycket julmat och julfirande blev det inte där, lugnt och bra var det inte,  men jag var hemma innan tolvslaget och då hade minsann tomten varit hos oss igen!

Hoppas du haft en fin julafton!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Dan före dan-tacksam

När nu jobbet håller på att knäcka mig är jag extra glad och tacksam över att ha  TS-gänget.. Det spelar ingen roll att jag hade haft ännu en sömnlös natt (har snittat ynka 3-4 timmar/natt i över en vecka) det här var och är värt att släpa sig upp och iväg till!

Sömnbrist tar dock förr eller senare ut sin rätt du vet så det var tur det fanns tid och möjlighet för en powernap i dag. Kroppen har liksom hamnat i fel sömnrytm. Eller rättare sagt så här. Jag sover kasst för att jag ”jobbar” även på natten fastän jag inte är på jobbet. Jag går igenom allt som hänt/inte hänt om och om igen och blir både arg för att det är som det är och ledsen för att jag inte kan sova. Galet, jag vet, men just nu verkar ingen av mina vanliga strategier att funka… Så onödigt för jag får ju inte ens betalt! 🤪

Powernapen gjorde hur som helst susen så jag var även en sväng på gymet. Blev ett grymt bra pass!💪🏻

Så just nu känner jag mig både pigg och glad. Får jag bara sova i natt så ska jag nog även palla morgondagen.

Kram från Ingmarie

 

Nedräkningen är påbörjad

Helt ärligt är jag väldigt less på jobbet just nu men om mindre än en månad ska jag ta en rejäl paus från det. Tror faktiskt inte ens jag kommer att gå tillbaka dit igen. Hur det än är så är min hälsa det viktigaste för mig och som det är nu så är det inte hälsosamt någonstans. Jag fick förvisso matpaus i dag,  men först efter 5 timmars idiot-jobbande vilket inte är helt lagligt, plus ett toabesök och ingen övertid. Antar jag ska vara tacksam över det… 🙄 ( OBS ironi!)
Redan nu kan jag säga att julen kommer bli ett helvete.
Att det är så här gör också att jag sover skitdåligt innan jag ska jobba. Arbetsbelastningen är ju liksom ingen inbillning eller något jag ”tror” kommer hända. Ännu en anledning till att det inte är hälsosamt…

Nedräkningen har i alla fall börjat till långpausen och hade det bara hjälp så hade jag räknat baklänges ännu fortare!


Kram från Ingmarie

 

 

Julafton innan julafton

Har du också vaknat med en idé i huvudet som du inte kan släppa utan liksom bara måste genomföra omedelbums hur knasig den än kan verka? En ide som du inte riktigt begriper vad den kommer ifrån, men som antagligen legat i bakhuvudet och grott, och som också är en längtan så stark att om du inte genomför den så kommer du ångra dig för all tid och evighet.

Så var det i alla fall för mig i morse och då var det bara att göra.

På med de där speciella antifrys-kläderna , koka te, packa ner en handduk och cykla iväg ner till sjön. Jag hade t.o.m. en hammare (!!!) med mig för så sent som i går var den istäckt. Den behövdes dock inte och bra var det för då kunde jag verkligen (is-)simma! 🤩

Och jo, det var /är kallt. Faktiskt det kallaste jag varit i! 🥶 Så man kan väl säga att det blev ett slags PB? Vilken tur att jag hakade på min idé annars hade jag ju missat detta! 😍

Tyst, stilla, fridfullt, levande, vackert och så  enormt energigivande!

Om det var det eller om det bara var en ”sån dag” då allt blir bra låter jag vara osagt men bra blev den! Så där superduperbra! Som en julafton innan julafton! 🤶🎅

Simmade ett ”riktigt” pass lite senare och aldrig har väl vattnet på Eriksdalsbadet känts så varmt som just i dag! Körde det mesta med paddlar för att riktigt utmana axlar och rygg. Kände mig t.o.m så modig att jag körde i ”snabbcrawl-banan” minsann. 😁

Helt slut var jag ändå inte för det fanns krut kvar till ett gympass. Jag kände mig skitstark! 💪🏻 Och ruskigt pigg!

Armhävningar på en rörlig skivstång är mer utmanande än man tror. Prova får du se! Eller så är det bara jag som är klen…

Nu var ändå allt det braiga inte slut där. dagen innehöll nämligen även tre överraskningar!
Den första var att jag har fått veta att jag blivit utvald som ambassadör för Wolff Wear.! 😄

Wolff Wear är butiken för alla som gillar sport och uteliv vare sig den är på land eller i vatten och man kan handla både via nätet och i butik. Dessutom ordnar de bl.a en massa skojiga event och resor.  Som t.ex detta.  Inom en kort framtid kommer jag tack vare detta samarbete att kunna erbjuda dig rabatter, tips och annat skoj. Mer om det senare. Jag kom ut med en påse full av fina leksaker som jag vet jag kommer ha skitskoj med och som kommer att nötas tills de faller sönder.🤪

Så snacka om tidig julklapp! Min fina, fina vän Inger bjöd även mig och resten av gänget som var där i dag på gofika.☕️

Överrasknigarna  nummer två och tre fanns när jag kom hem. Jag fått ett paket från Cellexir med deras nya grymma produkt! Jag vet att den funkar för jag har fått tjuvyesta. Påminner igen att om du vill testa deras tillskott så får du 30% på en månads förbrukning alt 15% vid prenumeration (ingen bindningstid) om du uppger rabattkod ”ingmarie”. Bra va?😁

Paket två kom från min oas och stora inspirationskälla Skaparladan.❤️

Men vet du, det är en bra grej till! Jag har fått kompledigt i morgon! Att få det en helgdag är typ lika sannolikt och svårt som att vinna mer än 500 kr på Triss. Ja du fattar va? Gissa om jag ska leka?

Nu återstår dock frågan om detta var min julafton i stället för den på tisdag… Å andra sidan ska jag jobba då så det blir svårt att slå denna dagen oavsett.🙃

Kram från Ingmarie

Vänner

Jag varken kan eller vill föreställa mig hur livet hade varit utan vänner. Antagligen väldigt tomt, tråkigt, innehållslöst, sorgligt och meningslöst.
Jag har turen och privilegier att ha vänner i alla möjliga åldrar med olika bakgrunder och liv mot mig själv.
En del har funnits där i oräkneliga år. En del är ganska ”nyfunna”. En del träffar jag ofta. Andra med långa mellanrum. Men de är alla mina vänner!

En som jag hoppas alltid kommer vara min vän är denna bönan.

Jag fullkomligt älskar att hänga med Yvonne  oavsett vad vi hittar på. Det blir i och för sig alltid sånt vi båda gillar. Som t.ex att träna och käka.

Vi träffades förresten via Team Snabbare men det var lilla  Demi som förde oss samman ”på riktigt”. Fyrbenta vänner är verkligen fantastiska på flera sätt!

Att träffa TS-vännerna är också alltid en höjdpunkt! Jag blir lika glad varje gång även om det är snortidigt och även om jag kan bli så trött, så trött så trött att jag (nästan) inte orkar prata.

Och (nästan) inte orkar ta mig upp.

Men jag är en rackare på att repa mig, även efter mjölksyra upp i hårfästet, så redan på väg till omklädningsrummet är jag mitt vanliga jag igen. Och längtar till nästa gång. Jag har nämligen ett väldigt, väldigt kort minne också…

Kram från Ingmarie