Livet

Sommardag mot en skurad veranda

Det känns som om väldigt många i min närhet åker utomlands under sommaren. Jag kan på något litet vis förstå det, särskilt med tanke på det minst sagt varierande sommarvädret, men ändå inte. Jag älskar verkligen den svenska sommaren och vill ogärna lämna landet även om det regnar en massa. (Att jag frusit och huttrat så tänderna skallrat, piskande nordanvind och iskallt vatten har jag helt förträngt…) Jag vill liksom tokbunkra mig med ljuset, dofterna, ljuden, stillheten, färgerna och den där speciella känslan av just den "svenska" solen på huden. Utomlands sparar jag till vintern, kylan och grådasket när jag inte är riktigt lika entusiastisk över vårt land…
I dag har verkligen varit en sån där härlig äkta svensk sommardag med sol (i bland bakom moln), ljumna vindar, fågelsång och picknick.

Först en löptur. Tog favvorundan runt Flaten. Kom på att det var jätte-jätte-jättelängesedan! Enda abert är att jag känner av (diskbråcks)ryggen igen. Ok att jogga men sen finns det ingen mer växel och den är ontstelt som attan.😳



Hojade sen direkt ner till Hellasgården. Simmade min längsta tur där ever! 45 min utan paus. Solo! Kändes vansinnigt lätt och bra. Tacksam för det!

Hade lätt kunnat simma längre men jag hade hunnit bli duktigt hungrig. Turligt nog kom Anders precis då för att hålla mig sällskap.


Den stora bryggan är ofta full med soldyrkare, simmare som är på väg i eller precis kommit upp, glassätare, kaffedrickare, hoppaiplurret-badare (högt räcke att hoppa från) hundägare som pausar och sådana som bara passerar för ett foto. Men det är emellanåt också väldigt lugnt. Och alltid fridfullt…


Det är lätt att älska både Sverige, Stockholm och livet när det är så här, eller hur? Och vi har lyckats hamna i en annan idyll. Ett foto på en skurad veranda för bara några veckor sedan gjorde att vi helt oplanerat hyrde en stuga vid havet utanför Norrtälje. Har aldrig gjort detta. Hyrt en sommarstuga i Sverige alltså. Kändes vansinnigt pirrigt innan vi kom fram på kringelikrokvägarna. Men jag är ganska säker på att jag inte kommer längta särskilt mycket varken efter 08a land eller något annat ställe.



Kram från Ingmarie

Faced my fears and dared to dare

För mig har ju det här med att simma med huvudet under vattnet varit en stor grej att liksom göra öht. Jag har ju min anledning och bakslag har kommit när jag minst anat det Nu älskar jag att simma som du vet men jag har fortfarande mycket att jobba med. Hoppa i vattnet (särskilt utan skor) och simma solo i OW är t.ex fortfarande en (inre) kamp för mig. Simma solo kan jag lite begripa att jag upplever som läskigt fast helt ärligt kan det ju inte hända särskilt mycket i en sjö. Det där med att inte våga hoppa i utan skor är däremot väldigt tramsigt. Särskilt när jag hoppat i på samma ställe oräkneliga gånger med skor.

Hjärnan är verkligen en invecklad och komplicerad sak som inte är helt enkel att begripa sig på men jag har lärt mig att den går att både programmera och omprogrammera. Jag vill verkligen inte vara begränsad av ett gäng fjantiga hjärnspöken så då är enda alternativet att ta död på dem. Eller i alla fall skrämma bort dem.

I dag tog jag därför fram både stora modet, stora beslutsamheten, stora knutna näven (plus våtdräkt, goggles, öronproppar och badmössa) och hoppade i plurret (utan skor) och simmade solo i 2 km.💪🏻🏊🏻

Vet du, jag är så där drygt osvenskt skitstolt över mig själv just nu! Och jag tycker faktiskt fler borde vara det oftare. Jante är trams!

Jag är helt övertygad om att det allra mesta går om man bara innerst inne vill. Det känns ofattbart men en gång i tiden tyckte jag t.ex att yoga, oavsett form, var lite scary. Nu för tiden går jag på det mesta och har ju t.o.m egna klasser. Hur festligt och häftigt är inte det?

Så vad du än är rädd för, som du inte vill vara rädd för, face your fears and dare to dare! Du kan!

Kram från Ingmarie

Sidsjön och Himlabadet

Man får tycka vad man vill om fejjan men den är ett fantastiskt bra redskap när man vill hitta likasinnade och/eller få tips på i princip vad som helst. Och är man bara det minsta open-minded kan det sluta med att man både lär känna nya människor och får en upplevelse man aldrig kommer glömma.

I går kväll klurade jag på var som skulle kunna vara bra simställe här runt Njurunda/Sundsvall. Så kom jag på att FB- kompisen Magnus bor ju här. Så jag skickade iväg ett mess för att fråga och svaret kom nästan omedelbums.

”Hej Ingmari😊 kom till Sidsjön imorgon så kan vi träna ihop om du vill. Där brukar vi träna.” ”En tjej som heter Linda hänger också med”.

Nu ska man först veta att Magnus är en sån som klarar stentuffa race som t.ex Höga kusten Swimrun. Linda var en okänd filur men om hon brukar träna med Magnus så antog  jag att hon väl var av typ samma kaliber. Dvs en helt annan nivå än min. Men man ska också veta att Swimrun-människor är till 99% härliga, snälla, hjälpsamma och trevligt folk. Så jag sa ”ja tack”. Tänkte att jag hade ju absolut inget att förlora. Det var ju liksom mest synd om de två som skulle dras med mig. 😜

Som alltid så oroar man sig dock mest i onödan. Magnus och Linda är såna där man vill hänga med 24-7. Så himla goa och mysiga. Och rundan! Magisk. Ner till Sidsjön, simmade över den, uppför skidbacken och sen vidare. Lugnt och fint utan hets och stress.















Anders hängde också med. Men utan simgrejer. Det är förresten han som fotat.😄


Undra just om spontanbesök och spontanplanering ändå inte är bland det bästa? Så otvunget och avslappnat liksom. Linda bjöd på fika efteråt och sen drog jag och Anders till Himlabadet. Jag älskar det stället! Perfekt för både vattenlöpning och sim inkl voltövningar. Anders är lustig för han säger att han inte gillar att simma i bassäng men gissa vem som simmade 1500m.? Han simmar bra också! (Så gissa även vem som försöker bearbeta honom till att börja med Swimrun…?😜)



Kram från Ingmarie

Bassängliv och andra liv

När jag började simma var det mest för att jag helt enkelt ville kunna och för att jag inte ville vara ”rädd” för öppet vatten. Men även för att jag tyckte det såg  så galet häftigt och coolt ut när någon crawlade.  Det tycker jag fortfarande och allra coolast är att själv vara en av många i vattnet. Att simma tillsammans i en sjö, titta upp och se sina medsimmare glida fram jämsides är en otroligt häftig känsla!

Simning kommer nog alltid vara en utmaning för mig. Som jag skrivit innan så har jag det liksom inte naturligt i kroppen. Men övning ger färdighet. Och mod. Det har jag ju verkligen lärt mig här i livet Nu har jag dessutom fått för mig att jag ska lära mig voltvända också. Precis som simning så ser det ju plättlätt ut men i verkligheten är det skitsvårt! I alla fall för mig. Mina kullerbyttor är sneda, osynkade och fjantigt fnjuttiga. Men det är sjukt skoj! Det ska gå. Some day…


Simmade förstås vanligt med. Och vattenlöpte. Gäller att passa på för mycket bättre än så här blir ju knappast bassänglivet.


Jag har medvetet bromsat lite i dag för även om man behöver spänna bågen ibland för att det ska bli lite mer fart så bör man ju inte spänna för hårt du vet. (Kutade nämligen i går med trots dubbelpasset i tisdags.) Ett hot yoga och ett yin yoga- pass har jag därför sett till att hinna med. Förstår helt ärligt inte hur jag kunde klara mig utan yoga förr i tiden. Eller varför jag var så himla anti innan jag väl började. Men det gör jag å andra sidan inte med simningen heller. Förstår varför jag var så anti innan alltså. Eller voltvändningar. Inte ens vattenlöpning och löpning har alltid varit en självklarhet i mitt liv. Nästan så jag tror att jag då förvisso var jag men i ett helt annat liv.😳

Kram från Ingmarie

Sport-torsdag

Det är väldigt enkelt att börja tro att man liksom inte kommer någonstans med det man håller på med och som man försöker utvecklas i. Jag skrev ju lite om det där här. Och visst, ibland står det stilla och går t.o.m bakåt men i det stora hela går nästan allting ändå framåt på något vis om man utgår från nuet. Faktum är att trots att livet tar slut när man dör så kanske det ändå inte är slut. Vem vet liksom vad som egentligen händer när vi är klara här? Men det där är en helt annan fundering och det var inte det jag tänkte på just här och nu.

Förra gången jag var i Halmstad så sprang jag ett 3-timmars pass på Prinsens stig. I dag kutade jag 2.50 men kom nästan lika långt som då. Inte riktigt samma runda men ändå! Det gick lite snabbare och ffa kändes det mycket bättre! 

Jag kutade först hela Prinsen till slutet vid Möllegård.( Ca 18-19 km) Det är förresten där ”berömda” Riccardos ligger.


Jag skippade dock glassen och kutade vidare över Söndrum, ner till Prinsen igen och tillbaka till stan. Jag undrar faktiskt om det finns någon lika fin och varierande runda någon annanstans. (?) Hav, trollskog, grusvägar, backar, platt, öppna fält, fiskeebodar, flådiga lyxvillor och man behöver inte ens ha någon välfylld vattenflaska med sig för det finns massor av ställen att fylla på sitt vätskebehov på.










Det bästa var dock att jag inte hade, eller har, ont någonstans! Tack kroppen och då särskilt ryggen.💕

Lunchen intog jag i gräset. Sen somnade jag i solen. Hur härligt är inte det?

Jag vaknade tack och lov i tid till min och Mickes simträning. Vi ville ju öva ordentligt tillsammans efter Peddas grymma coachning i onsdags. Mycket att pyssla med och hålla reda på men det gick riktigt bra! Kul har vi alltid!


Efter en sån här sport-dag är det riktigt härligt att få avsluta med att se andra kämpa och uppleva lyckorus. Klubben har även i sommar en Triathlon cup där alla har chans att vara med. Många som var med i kväll och vackrare än denna är svårt att få.


Kram från Ingmarie

Livskvalité upphöjt till max

Jag är lättroad och lätt att behaga. Det behövs inte särskilt mycket för att jag ska tycka att livet är supertoppen. Basen är, som för de flesta, sömn och mat i magen. Sen räcker det fint med värmande sol och att jag får umgås med både mig själv och härliga människor. Helst i aktiv form men ligga och slöa i solen som jag och goa Heléne gjorde vid fina Söderpiren i dag funkar alldeles utmärkt det med. 


Älskar det där stället så don’t miss it om (när) du kommer till Halmstad!


Söderpiren ligger ju väldigt nära Brottet (också ett besökstips) så där hängde jag lite med mig själv. Eller ja alltså jag var inte direkt ensam men jag körde vattenlöpningen solo. Ja du fattar säkert hur jag menar.😀

Min vanliga morgonyoga är däremot helt solo. För mig är den där stunden väldigt betydelsefull och viktig. Det är då jag liksom bestämmer hur jag vill att dagen ska bli. Och hur jag vill känna mig när det är kväll igen. Det verkar funka för faktum är att det blir oftast som min intention är. 


I dag visste jag i och för sig att dagen skulle sluta på topp. Swimrun blir ju i princip sällan fel och tillsammans med ett stort gäng härliga medmänniskor i magisk natur så blir det garanterat bättre än bäst! Ja du ser ju… 





Jag insåg också att jag har bebispaddlar i jämförelse med vissa andra. Inte konstigt jag ligger efter och har klenast axlar.😳


Men jag är snabbare i vattnet så det är bara att gneta vidare.😀

Kram från Ingmarie

Torsdags-kärleksmys

Saknaden efter lilla Elvira kommer aldrig gå över, inte sorgen heller, men här nere har jag en vansinnigt fin tröst. Silver-katten är rolig, söt, kelig, pratsam och störtförtjust i räkor. Så jag fjäskar duktigt för honom. Varje dag.


Han vill gärna vara med och yoga också.


Och hjälpa mig när jag jobbar.


Inte konstigt jag gillar honom så mycket!💕

Hela denna dag har varit mys faktiskt. I alla fall med mina mys-mått mätt. Jag gillar ju att härja på utegym t.ex.


Och drillas av bästa Pernilla på Yogainstitutet. Alltså det stället. Och den Quinnan! Kärlek rakt igenom!

Inte jag alltså utan Pernilla OM du trodde något annat.😜


Har även hängt en stund vid Söderpiren igen. Svårt att inte älska även det stället med sitt lugn, vackra miljö och gofika. De har även en väldigt bra påminnelseskylt till oss alla. Naturen är ingen soptunna men ofattbart många verkar inte förstå det. Hur svårt kan det liksom vara att plocka upp efter sig?

​
Jag har klippt mig också. Syns det?😀


För tro det eller ej men jag har inte alltid badmössa på eller ser ut som ett troll i huvudet. Ett par gånger om året, när min superfrissa Anne fixar till krullet, så ser jag faktiskt riktigt normal ut.😜



Kram från Ingmarie

Behålla jämnvikt

Min personliga uppfattning är att fler skulle må så himla mycket bättre om de hade mer balans i livet. Om aktivitet och vila vore lite mer i harmoni och följdes åt. Det går ju liksom inte att köra intervaller hela tiden inom allt man gör. Hemma, på jobbet, på träningen och kanske t.om även på sätt och vis när man sover genom att man sover för få timmar för att ”hinna” allt. Då blir bl.a binjurarna snart utmattade och kroppen överkokt. Men det funkar inte heller att vara för passiv och inaktiv för då blir det tok på det hållet. Då slaggar det mesta igen och både rostar och segar ihop. Ja så tänker i alla fall jag. Yin och Yang. Plus och minus. Därmed inte sagt att jag är expert på det där. Men jag är åtminstone ruskigt medveten och strävar hela tiden mot den där mittlinjen.😊

Därför var det så perfekt att hinna med både en powernap och ett Yin yoga-pass denna söndag för hela helgen, ja hela veckan om man ska vara petig, har varit superaktiv. Bara roliga grejer men är bägaren full så är den full även om det är guld i den. Bästa  Annelie tyckte precis samma.💕

Precis innan hade hon aktiverat sig med gräsklippning och jag med gym.


Och innan dess hade vi tillsammans aktiverat oss med ett hejdundrande härligt Swimrun-pass! ( + att jag cyklat 15-20 km bara för att komma dit och hem.) 

Vi testade en del nya vägar och fick till simsträckor på allt från 150 m till 1 km. Goa grejer det där och en obeskrivbar frihetskänsla! Totalharmoni!

Kram från Ingmarie

När livet vill en extra väl

Lustigt det där hur en sak som en gång varit snudd på livsviktig kan bli totalt ointressant. En gång i tiden var Stockholm marathon under många år en av årets absoluta höjdpunkter och otroligt viktig för mig. Inte bara för mig personligen förresten utan även för sponsorer, ekonomin och klubben. Men det var då. Nu kan jag inte bry mig mindre. Hade det inte varit för Facebook hade jag troligtvis missat att det var i dag. Som det kan bli va? Och visst är det härligt på något vis? Att livet är ständigt föränderligt, att dagens ”sanning” inte behöver vara morgondagens sanning och att det kan hända magiska saker om man har ett öppet sinne och litar på att både livet och människorna man möter vill en väl.

För tänk om jag aldrig bestämt för att lära mig simma, om jag inte vågat mig på den där första open water simningen och första swimrunloppet, om jag inte sökt om att få skriva på Allt om Swimrun eller varit med på Swimrunpoddens event i höstas. Då hade denna dagen ganska garanterat inte hänt. Och det hade varit väldigt sorgligt…

För utan allt det där så hade jag troligtvis aldrig träffat Camilla Renz. Denna fantastiska kvinna som inspirerar mig som sjuttsingen och redan tagit en stor plats i mitt hjärta. Då hade vi inte kutat en härlig (halvlång) runda tillsammans i skogen i dag.



Att kunna kuta utan smärta och med någon annan är verkligen dubbel glädje för mig.

Om allt det där ovan inte hänt hade jag inte heller blivit hembjuden till hennes fina hus Ro. (Jo det både  heter och är precis så.) Då hade jag inte simmat i Drevviken med henne och Ylva, badat vedeldad bastu och haft en fantastisk grillkväll med alla dessa underbara människor och djur som var med.









Så obeskrivbart tacksam och lycklig över allt livet ger mig. Tack för i dag!

Kram från Ingmarie

Fredagsfunderingar om sånt jag begriper att jag inte begriper

Jag har förstått att det finns de som tycker träning i allmänhet, och yoga i synnerhet, är tråkigt och händelselöst. För mig är det helt obegripligt. Lever dessa människoknytt på en annan planet än jag? Det händer ju någonting varje gång och jag vågar påstå att jag även lär mig något nytt under varje pass. Även under de  s.k ”tråkiga”.

I går innan jag skulle ha ett yogapass lärde jag mig t.ex att om man trycker in en särskild knapp, som egentligen alltid ska vara intryckt men någon klåfingrig pillat på, samtidigt som ljudrattarna är på blir det väldigt högt ljud.😱 

I dag lärde jag mig bl.a dels  att kombon yin-yoga+ hot vinyasa funkar utmärkt.


Och dels fick jag kunskap om att helt plötsligt kan värsta popmusiken börja spelas på megahög volym inne i hot salen utan att någon kan förklara hur. Eller ens stänga av den. Nästan så man börjar tro att det finns ett litet ljud- och musiktroll på den där anläggningen. 😜 Jag tyckte mest det var festligt och ett fantastiskt sätt att träna sitt yogiska sinne på.

I dag kom jag även ännu en gång på att några ny-gamla gymövningar kan göra sig väldigt påminda dagen efter. På ett bra sätt! Det är ju liksom skönt att veta att rumpan både lever och funkar.😜 

Och den som tycker vattenlöpning är tråkigt har verkligen inte fattat grejen. Det är ju hur mångsidigt som helst. I princip kan man köra alla slags pass. Utom möjligtvis backpass. Vill man så kan man dessutom vara supersocial samtidigt. Jag och Lisa är  världsbäst på det och vi löser allt från stora världsproblem till hur man behåller sin barnslighet oavsett ålder.


Simningens alla upplevelser och lärdomar bryr jag mig inte ens om att förklara. Du som håller på vet. Er andra tycker jag mest synd om. På riktigt.


Helt ärligt så tror jag att de som säger så där, att träning är tråkigt och händelselöst, helt enkelt aldrig riktigt har provat. Eller så är det kanske den bästa sämsta ursäkten deras latmask kan hitta på…

Kram från Ingmarie