Livet

Den ej så vackra sidan

Alla löppass är minsann inte vykortsvackra och halleluljamoments. Inte färgmatchning eller “efterdyningar” av ett träningspass heller för den delen.

Så här:

Kuta ute i 08a land just nu är verkligen inte “vackert”. Grått och skitigt med inslag av hundskit. Emellanåt är det dessutom med risk för både sladd, slir och vurpa.


Men så kommer man till några stråk av bar grusväg och då har man plötsligt glömt allt det där. Snacka om mikrominne.


Ovackrast ute är ändå “min” sjö. Eller alltså den är ju vacker men den där isen stör enormt. Jag vill ju kunna hoppa i sjön!  Och bada! (Hann inte ta mig till Hellas eftersom “genvägen” förvandlats till isstig och den andra vägen skulle ta för lång tid.)


Sen var det där med färgmatchning… Blågrönt, orange och rosa. Jag tror inte det skulle godkännas av en modespecialist men å andra sidan kanske det livar upp det grådaskiga ute med  färgkrockar inne på gymet.?


Och efterdyningarna. De märks mest efter simningen. Det är förvisso noll tjusighetsfaktor med badmössa men trots allt ger den garanterat bra om man har en bad hair-day. Goggles är en nödvändighet om man inte vill se rödögt försupen ut efteråt men de där glosögonringarna man garanterat får av dem skulle jag klara mig alldeles utmärkt utan. ?



Nåja, man kan kan väl kanske inte få allt här i livet. I alla fall inte samtidigt.

Kram från Ingmarie

Kontraster

Jag gillar kontraster. För mig är det på något vis det som gör allt så levande och dynamiskt. Och utan en motsats kan inget finnas oavsett vad det är. Ljus-mörker. Sommar-vinter.Glädje-sorg. Värme-kyla. Sjuk-frisk. Lugnt-intensivt. Kärlek-hat. Trött-pigg. Eftertänksam-spontan. Lång-kort. Ja du fattar.

Det som är s.a.s “mindre roligt” är förstås också mindre önskvärt men när det kärvar på ett eller annat vis brukar jag tänka på just det där att motsatsen måste finnas. Annars kan jag inte heller uppleva det som är riktigt bra och positivt. Jag brukar också påminna mig om att inget vara för evigt. Inte ens eländet.?

Dagarna verkar rusa fram i mitt liv just nu och jag tycker nästan det precis varit fredag och nu är det fredag igen. Och även om jag gillar alla veckans dagar så känner jag att det går lite för fort för att jag ska må väl. Därför är fredagar en särskild mysdag helt utan stress. Jag halvdagsjobbar och gör sen aktiviteter som coolar ner mig. I alla fall skallen. Simma kan verkligen vara galet jobbigt. Helt ärligt tror jag inte ens de hårdaste löpintervallerna kan ge mig lika hög puls som simintervaller. När jag når kanten har mjölksyran spritt sig ut i varendaste liten cell som finns i min kropp och det finns verkligen ingen kraft kvar. Men jag återhämtar mig hyfsat snabbt i alla fall. Och jag glömmer den där nära-döden-upplevelsen fort som fasen.?

Simning är dock inte så svettigt i den vanliga bemärkelsen. Det sköljs liksom bort. Men man förlorar mycket vätska så det gäller att fylla på! Svettigt så det märks är dock Hot vinyasa yogan.Love it! Särskilt när bästa Sami har det. Efteråt är jag lugn och långsam som en koalabjörn. Inte ens isgatorna stör mig.


Kontraster är häftigt och nödvändigt. Så känn gärna efter vad du behöver mer, eller mindre, av för att skapa jämvikt och balans i ditt liv.

Kom ihåg att även den mörkaste himlen har sina hål dit ljuset letar sig fram.


Kram från Ingmarie

Vitsvett

Tydligen var det 111 år sedan det kom så här mycket snö i 08a land. Inte konstigt det blev lite rörigt. Man måste ju faktiskt komma ihåg att vi är många som bor här, många som jobbar här, många som ska ta sig fram och att ytorna är extremt begränsade. Men vi kämpar på.?

Snö må vara kallt som attan men om man jobbar i eller med den kan man få upp både kroppsvärme och puls rejält.

Mina skogsvägar var fortfarande väldigt oplogade i morse och därför lika jobbiga, och svettproducerande, att springa på som i går. Särskilt uppför. Och särskilt när jag hade sällskap av en 20 år yngre (manlig) gasell. Men det är bara att gilla läget och anpassa sig. En av fördelarna med att plöja fram i djupsnö är att när man kommer ut på en cykelbana så känns det som rena autostradan trots att den inte ens är ordentligt plogad. Lättlurad och lättroad man är…?

Och en annan fin sak med snö är att även om man inte är en löpare så lär en hel del folk få träning vare sig de vill eller ej. I alla fall om de behöver sin bil.?


De “vanliga” vägarna är nog egentligen värst. Cykla kan man glömma om man inte har superdubbar och/eller är en kamikazepilot.Slir är bara förnamnet oavsett hur man försöker ta sig fram. Inne i stan är allt dessutom blandat med små käcka issjöar.


Men snö är också vackert när det ligger orört och lyser onekligen upp novembermörkret. En kort, men underbar, stund visade sig även solen! Då blir (nästan) allt vackert. 


Jag är alltid tacksam över att jag inte bor mitt inne i stan, min skogssjäl hade ruttnat inom ett dygn, och just nu är jag extra glad över att slippa gråslabbet där. Men det finns guldkorn som gör att jag ändå utsätter mig för kaoset på min lediga tid. Då är det typ superbäst. Som t ex ett Yin yoga 

pass med bästa Jenny. Finns nog ingen kropp och själ som inte blir lugn och lycklig av en sån stund.


Kram från Ingmarie

Paradiset i 08a land

Jo det finns faktiskt där. På två, snart tre, ställen. Paradiset i 08a land  har förvisso inga palmer, vita stränder , bambuhyddor eller smaragdgrönt vatten men det är ändå ett paradis på sitt vis.

Ett matparadis!


Här hittar du massor av (eko)frukt och grönt och allt du någonsin behöver för att göra bra och näringsrik mat. Här finns hushållsgrejer, böcker, hudvård, kosttillskott och en jättefin “foodbar”.  Om du varit på Wholefoods i t.ex USA så vet du vad jag menar. Man vill liksom aldrig gå därifrån. Begriper inte varför det tagit så lång tid för mig att hitta dit när det även finns en på Söder. Ja jag skäms! Enda ursäkten jag har, och den är pinsamt dålig, är att den ligger på ” fel tublinje”.


Men i dag har jag alltså äntligen varit där. I många timmar! En del av tiden ägnades åt att bara gå runt och kolla, klämma, lukta, smaka och köpa mumsiga grejer. Mesta tiden ägnades dock åt att presentera och intervjua Peter Wilhelmsson som bl.a skrivit denna fantastiska tegelsten. 600 nördiga sidor om integrativ idrottsnutrition.


Hur skoj som helst och massor av härliga människor som kom och lyssnade.? Självklart bjöd vi på färgglada, goda och näringstäta drinkar, smarriga bars och fina erbjudanden från Alpha Plus. Är man i Paradiset så är man och då ska man ju såklart ha det allra bästa.


Nästa gång ska jag gå loss i Foodbaren. ?

Kram från Ingmarie

Hur man håller värmen när det isregnar

Alltså, jag är inte gjord för det här vädret.?


Vem kom egentligen på isregnblötsnö? Vem kan ens behöva det?


Men det hjälper som bekant inte att gnälla på vädret. Det är som det är. Man får helt enkelt gilla läget, skratta åt eländet och skapa sin egen värme. Och jag är ganska bra på det om jag får säga det själv.?

Som bastun efter simningen. Den är alltid lika fantastiskt ljuvlig! För hur jag än kämpar för att behålla blodet flytande så blir jag frusen så fort jag slutat. Begriper inte hur simmarna överlever alla timmar i plurret utan att förvandlas till stelblåfrusna smurfar.

Sats-passet jag håller på onsdagarna blir jag alltid både varm och glad av trots att jag inte gör många knop. Men deltagarnas energi och kämparglöd smittar snabbare än en nysning flyger genom luften. Helt omöjligt att inte bli varm ända in i magen av sånt! ? Sen hjälper det förstås en del att det är inomhus.?

Men precis samma känsla får jag av att träffa och träna med mitt och  Coach Nicolas fantastiska trail-gäng. Och det trots att det är utomhus i kolsvart mörker, ganska sent på kvällen och jag är absolut sämst på obanad terräng. Men jag tänker att dels är jag bra på annat och dels att min utvecklingspotential är enorm. ?


Å andra sidan är det inte heller så svårt att hålla värmen när man ska kuta backe upp och backe ner samtidigt som man får kämpa med att hålla sig på benen bland sly, gegga, utstickande grenar, hala stenar och ännu halare rötter med bara reflexer och pannlampa som guide. Egentligen är det där ju inte alls min grej. Jag tycker i ärlighetens namn det är ganska läskigt. Inte mörkret utan det faktum att man ju faktiskt kan vurpa och slå sig halvt fördärvad.? Men ännu har vi alla klarat oss finfint! För mig är detta verkligen både nyttigtoch  utmanande. Du vet mitt motto: “Face your fears Ingmarie”.  Gör jag inte det, och utmanar mig själv emellanåt, då stagnerar jag och det är banne mig värre än att ev. vurpa. Dessutom har vi sjukt skoj!


Vad utmanar du dig med just nu?

Kram från Ingmarie.

Dubbelkasst

Alla träningspass är inte lattjolajbans. En del är faktiskt så tråkiga att man snudd på dör tråkdöden innan man ens har börjat. Löppasset i morse var ett sådant. Kallt, mörkt, segt och där varje steg kändes som jag hade gyttja upp till armhålorna. Helt tvärtemot i går. Märkligt det där…

I kväll lyckades jag komma med på ett Yin yoga-pass som jag aldrig kört förut.(Ny lärare och annat center mot där jag bruka hänga.) Det var så uselt att jag nästan blev full av skratt. Då är det väldigt dåligt.?

Men men. Jag tänker att jag lär mig säkert något av detta  också. Om inte annat övas tålamodet.

Tuben har i alla fall funkat finfint och jag har inte dött frysdöden trots isregn! Sånt ska minsann inte föraktas.


Kram från Ingmarie.

Favorit i repris

Varför ändra på ett koncept när det både är kul, “lagom” jobbigt, bra och härligt? Väldigt onödigt tycker jag så jag gjorde som förra lördagen men med lite tillägg. Så jag inte stagnerar.?

Hammarbybacken är en sån där backe man både hatar och älskar. Den suger som fasen men varje gång man kommit upp är man lycklig som en unge på julafton. För att inte tala om när man är klar. Utökade med 2 extra backar så det totalt blev 12 ggr upp och ner. Jag har en runda där jag springer upp på framsidan, ner på baksidan och sen omvänt tillbaks. Varje runda är ca 2 km och backen ca. 90 höjdmeter så det blev en del (höjd)kilometer bara där.


Vägen dit och hem är inte precis pannkaksplatt heller och totalt gnetade jag ihop 2,5 timmar. Plus bad förstås! Aldrig att jag skulle skippa en Sprada när det finns möjlighet.


Höstluften, vinden och vattnet tar på krafterna, i alla fall mina, så när jag duschat,käkat och fixat lite somnade jag som en stock. På spikmattan. Då behöver man verkligen sin lilla powernap.?

Men den gjorde tydligen susen för det gick som tjohejsan på gymet. Älskar att vara där på helgerna för det finns (nästan) hur mycket plats som helst att härja runt på. Och pusta ut på.


Kram från Ingmarie.

En typiskt bra fredag

En sån då jag:

* Avslutat ett stort jobbprojekt, klickat på “send” samtidigt som jag tänkte “phju-jag hann!”

* Kört två timmar helt olika yogapass på raken med två olika instruktörer som båda är top of the top. Dessutom mitt på dagen. På samma gym. De har verkligen fattat hur man planerar.


* Lyckats frakta hem två stora, blytunga kartonger + matkasse på hojen utan att varken välta eller dö krampdöden. Jag fick nämligen gå jämte och hålla stenhårt i den ena kartongen med ena armen och i styret, som hela tiden drog åt höger, med den andra. Så blir det när man är lat. Orkade nämligen inte cykla till postombudet  en gång till…

* Läst ut en hel tidning.

* Lyssnat på tystnaden.

* Haft en hel simbana helt för mig själv hela passet. Trodde inte ens det var möjligt.


Hur har din fredag varit?

Kram från Ingmarie.

(Övermycket) jobb-hjälp

Så mycket som jag jobbar nu minns jag inte när jag gjorde senast. Det är ganska säkert inte helt sunt, i alla fall inte för mig, men om det inte är för lång period så går det bra. Mina ledord är “en sak i taget” och “andas lugnt”.  På mig funkar det i alla fall. Inbillar mig att det är tack vare alla år av flitigt yoga- och meditationsövande. Som med all träning måste man förstås hålla i. Use it or lose it. Å andra sidan blir det enklare och enklare ju mer man övar.

Utan träning i någon form ( förutom det ovan) hade det troligtvis känts ännu tuffare. Jag behöver verkligen den där stunden varje dag. Ibland blir det t.o.m några stunder. Känslan, längtan och behovet får ofta styra vad det blir. I dag blev det halvlångt och nästan kriminellt långsamt. Ljuvligt!


Sen har jag en väldigt söt liten assistent också. Sånt hjälper onekligen.


Kram från Ingmarie.

Och en (magiskt) fin torsdag

Du har säkert också varit med om de där dagarna när du vaknar och helst hade velat ligga kvar i sängen tills det var dax att lägga sig igen. Men du masar dig ändå upp, gör dina vanliga morgonritualer, käkar din frukost och gör dig lite halventusiastiskt redo för dagen.

Men någonstans där bara vänder det. Utan att man riktigt vet hur. Eller så vet man exakt.

Min “förvandling”, från att ha trott det i bästa fall skulle bli en ok dag till att tro att det skulle bli en superdag, kom långt ut i skogen när jag plötsligt sprang ihop med min (ganska nya) vän Stefan. Jag bytte löprunda och hakade helt fräckt på honom. Så i stället för ett sololöp fick jag ett härligt sällskapslöp.  Mina halvladdade och halventusiastiska tankar  byttes mot tokladdade och superentusiastika! Tack!


Hela jobbdagen flöt sedan på ofattbart bra. Så himla skoj när det är så där! Jag hade även en svag, svag förhoppning om att komma med på Jennys Yin yoga men det såg ju si så där ut vid lunchtid… 31 före i kö är galet många!?


Men ibland har man extra tur. När väntelistan släpptes kom jag med! Och fick ett lika magiskt 75- minuterspass som alltid när Jenny guidar. ?


Om det var en ren tillfällighet att dagen blev så bra som den blev, eller om det var löpturen då jag vände tankarna som gjorde det hela, kommer jag aldrig få veta.Men jag gillar det sista alternativet bäst för det betyder ju att slumpen inte styr mitt liv utan att jag kan påverka en hel del själv. ?

Hur har din torsdag varit?

Kram från Ingmarie.