Livet

När packningen är för liten för att den är för stor

Det kanske verkar skrytsamt men jag tycker jag är hyfsat bra på att planera mina dag-packningar. De där när jag har med allt som kan behövas under en dag hemifrån. Allt från jobbgrejer och matlåda till planeringskalender och bastubadshandduk efter träningen.

Men det innebär också ytterst lite plats för spontanträning. Så när jag kom till badet och fick ett våldsamt sug efter att vattenlöpa fick jag helt enkelt hyra ett bälte. För 30 riksdaler får man använda det hur länge och mycket man vill så länge det är öppet där. Ruskigt bra! Att det sen inte är jordens bästa får man leva med. Det där smala bandet sitter nämligen inte alls lika bra som ett brett. 


Men en gång är ju som bekant ingen gång och jag stod ju liksom ändå ut så pass länge att längtan blev stillad.? Simgrejerna var i alla fall med och där är jag dubbelgarderad rakt igenom. T o m alltid två lås med mig för att jag ska få plats med allt. ? Ja du fattar va? Packningen är stor nog även utan spontanaktivitets-prylar.


Kram från Ingmarie

Att (våga) vara i stunden

Ibland tror jag vi människoknytt tänker alldeles för mycket. Vi funderar, analyserar, ältar samma tankar om och om igen och är antingen i dåtiden eller framtiden och sällan i nutiden. Jag gör åtminstone det om jag inte är uppmärksam. I stället borde vi kanske sträva mer efter att vara här och nu. Be in the moment. Släppa taget om det som varit och det som ska komma helt enkelt eftersom vi inte kan göra ett skvatt åt det. Och det är ju i nuet vi faktiskt lever. Inte då och inte sen.

Att vara i stunden är en konst, särskilt i vårt samhälle där allting sker i racerfart, och för en del kan det nog även vara både läskigt, skrämmande och t.o.m tråkigt. Och vem vill uppleva något av det där när man så enkelt kan fly genom olika aktiviteter och stimuli. Att vara i stunden kan ju även innebära att man kommer på att man inte alls gillar sin verklighet. Att man egentligen vill leva ett annat slags liv. Ett liv som kräver förändring av den nuvarande stunden och sånt kan förstås vara skitjobbigt!

Men jag tror att om man ”vågar” stilla sinnet, och kroppen, så kan det ske både små och stora grejer inom, och runt, oss. Jag vågar t o m påstå att det kan ske underverk. Yogan är ett fantastiskt verktyg för att landa i stunden. Glöm det där med coola och ”perfekta” positioner. Yoga handlar om att skapa medvetenhet och vara i nuet. 

I dag hade jag turen och förmånen att få vara med på Jenny och Isabellas event Dive deep på Ester-Adele.


Tre (!!!) timmar lugn, reflekterande och återhämtande yoga som försvann ofattbart snabbt. Det här var bland det coolaste jag varit med om under min yoga-livstid och en inre resa som inte liknar något jag upplevt tidigare. Tack och lov kommer det fler tillfällen för det här vill jag vara med om igen!?


Ett annat idiotsäkert sätt att vara i nuet är att Sprada. D.v.s springa+bada+springa. Inget bastufusk! Det finns nämligen inte en chans i världen att man tänker på något annat än att andas. Och att få på kläderna igen. ? Lyckoruset får man på köpet. ?





Kram från Ingmarie

Fredagsfunderingar

Att man kan ha olika kraft och ork från ena dagen till den andra kan jag lätt begripa. Liksom att kroppen kan kännas lätt, tung, seg, alert, snabb eller långsam. Men att tekniken i något kan variera så kraftigt från en stund till en annan är väldigt svårbegripligt för mig. Det är (förstås) simningen jag syftar på. I flera veckor, t.o.m månader, har det känns riktigt bra och jag har faktiskt inbillat mig att jag kommit på simknepet och hela dess hemlighet. Tills nu då. De senaste passen har varit som att simma motströms i någon slags mix av centrifug och vågmaskin. Inte kul någonstans. Faktiskt förskräckligt trist. Hur kan det bli så??


Men jag antar att det bara är att kämpa vidare, ha tålamod och hoppas det vänder snart. För vänder gör det ju. Alltid! Det tar bara olika lång tid. Jag blev också påmind om att aldrig ta något, eller någon, för givet. Villet är bra för jag tror vi alla behöver en påminnelseknäpp på näsan mellan varven.

Vattenlöpningen funkar fint i alla fall. ?


Och yogan. Yogar som en tok just nu och i morgon blir det extra mycket när jag ska på event. Underbart!  Tror faktiskt att jag dras extra mycket till yogan just nu för att jag behöver den extra mycket av många anledningar. Brukar ju vara så du vet. Att kroppen och knoppen vet vad som behövs för att det ska bli balans och det vettigaste man som människa kan göra är väl att lyssna på dem. Eller vad tror du?

Kram från Ingmarie

Finbesök

Jag har haft finbesök i dagarna två av lika många finingar. Inte riktigt samtidigt och på helt olika vis.

Lena kom på besök från Falun. Inte egentligen (enbart) för min skull men jag kan ju låtsas det. ? Vi är i alla fall sjukt bra på att roa oss. Och svettas. I går fick vi hjälp av (spinninginstruktören) Aidin som såg till att vi inte maskade. I och för sig ingen större risk men pepp är alltid bra!


Ulf är min kollega och mentor från bästkusten och han kom däremot enbart för att hänga med mig i två dagar. Superskoj och oerhört lärorikt! Vi är dessutom lika bra på att babbla och käka.?


Men de där två behövde ju vila (från mig) så resten av tiden har jag fått roa mig själv.




Vad hittar du på för skoj?

Kram från Ingmarie

Återresa

Inget varar som bekant för evigt. Särskilt inte hotellfrukostar, drönarliv och familjemys. Troligtvis är det ju också därför det blir så extra fint och mysigt när det sker! ?

Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen och försöker tänka på det där braiga ordspråket: Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.


För så är det ju faktiskt. Helt fantastiskt att kunna ha det så här med guldkorn titt som tätt i vardagen. En vardag som för övrigt skulle vara värsta lyxlivet för väldigt många människor på vår jord. Viktigt att påminna sig om tänker jag…

Hann fint med både sovmorgon, hotellfrukost och träning innan jag äntrade mitt (mobila) favoritkontor. Lånade vattenlöpningsbälte och körde parallellt med vattenjympan som höll på. Värsta discopasset!


När sen allt det var klart, när vattenjympafolket fått nog och linorna var på sin plats igen, så var det precis lagom att svira om. Man hör ju ändå inget annat än sin egen andning när man simmar.?


Kram från Ingmarie

Uppiggande roadtrip 

Det händer tack och lov inte särskilt ofta att jag sover så där uselt att man känner sig både full, bakis och jetlagad samtidigt men i natt skedde det. Ingen aning om varför. Det är ju mycket vi människoknytt inte begriper här i livet och det där med en plötslig släng av insomnia är verkligen en av dem.

Men man får göra det bästa av situationen och inte fundera och känna efter för mycket tänker jag. I alla fall inte när det är tillfälligt. Dessutom har jag haft fullt upp med annat. Som att besöka icke-metropolen Strängnäs.



Och Köping.



För att till slut landa i Västerås som visade sig bl. a ha en av de schysstaste gym-vyerna jag nog någonsin besökt.




Liksom en magiskt vacker solnedgång!


I natt kommer jag garanterat sova 5 kvartar i timmen. Frågan är vilken säng som är skönast… Fast varför välja när jag inte behöver ?!?

Kram från Ingmarie

Håller det på att vända nu?

Kanske man aldrig ska ropa ”hej” oavsett om man är över den där bäcken eller ej. Eller så är det precis det man ska för att få fira oavsett. Har man tur kan det ju på så vis bli minst två gånger.

Våren är ganska säkert inte här ännu men jag har bestämt att den i alla fall är på god väg för i dag både lät och luktade det vår hos mig!



Och något har verkligen hänt med min lilla rygg efter besöket hos Guru-Danne i tisdags. På hans inrådan provade jag jogga lite i dag. Bara några minuter åt gången på fina mjuka grusvägar. Efter flera veckors uppehåll var det onekligen både ovant och pirrigt.


Det är inte ”bra” men det känns ändå stor skillnad. Borta är huggen som kom varje gång jag hoppade/studsade innan och borta är den där extrema trögheten och låsningen som gjort att det känts som om jag kutat i uppförsbacke och motvind mest hela tiden. Och som gjort att jag liksom inte kunnat kuta ”som vanligt”. 

Tänk om det har vänt. Tänk om jag sakta men säkert kan komma tillbaka till löparlivet nu. Hoppas, hoppas, hoppas.

Men jag kommer skynda långsamt. Noga utvärdera hur det känns. Framförallt dagen efter. Tror absolut mina dubbla yogapass i dag gjorde susen för ryggen oavsett. Och resten av kroppen också förstås. Både på in- och utsidan för både Jenny och Isabella är fantastiska lärare.???


Har jag tur blir nästa lilla joggförsök i Njurunda för det är dit vi är på väg nu.


Kram från Ingmarie

Firar min ”frihet”.

Som jag längtat efter just denna dagen! Dagen då stygn och fetplåster skulle bort, bort, bort!

För att det liksom skulle kännas extra lyxigt efteråt körde jag ett sista poolrun-pass helt utan stänk. Inte för att det väl egentligen spelade någon som helst roll. Det var mer grejen som sådan. Ungefär som man vill att håret ska vara så skitigt och fult som möjligt när man går till frissan för att man ska känna sig extra fin efteråt. Typ så…

Jag pausade från jobbet en kort stund för att äntligen bli fri! 

I alla fall från suturerna och plåstret. Nu är det ”bara” diskbråcket kvar. Sorgen blir man ju liksom aldrig av med. Den, och smärtan den innebär,  får man helt enkelt lära sig att leva med…

Det här med en grej mindre tyckte jag hur som helst var värt att fira. Med svett! Så jag körde dubbelpass. Hot mojo + Heat. Så himla härligt!!


Kanske verkar det tramsigt att fira så här men efter att inte ha fått svettas fullt ut på två veckor så längtade jag verkligen! Massor! Utan svett känns det ju som om cellerna blir förgiftade.? Jag är också jättetacksam över att kunna duscha hur jag vill, klia mig utan någon risk för att sabba något, kunna tvätta hela ansiktet och dra vilken tröja som helst över huvudet. Små grejer som man inte ens tänker på i vanliga fall. Självklart är jag även tacksam över all hjälp jag fått på Hudläkartjänst. Toppvård från början till slut!


Kram från Ingmarie

Det gamla ordspråket stämmer

Du vet det där ”I nöden prövas vännen”. Det är verkligen så sant som det är sagt. Jag har inte på något vis ett katastrofliv, det finns väldigt många som har det enormt mycket värre, men jag har upplevt det lite kämpigt med flera grejer på sista tiden. Diskbråck, operation x 2 inkl. oro och Elviras död är det jag öppet berättat om. Som sagt var inget extremt om man jämför men tillräckligt tufft för att jag ska må skrot i min lilla värld.

Men det finns ju alltid två sidor som du vet och den bra sidan, beroende på hur man ser det, är att det automatiskt blir en bra ”vän-sortering”. Jag har märkt att några av de jag trodde var mina vänner, som skulle bry sig, inte alls har funnits där. Men  å andra sidan har det dykt upp oräkneliga fler som visat sig vara gjorda av guldhjärtan. ❤ Som undrat hur jag mår och har det. Som frågat om de kan hjälpa på något vis. Alla ni, från djupet av mitt hjärta, TACK!

Tänk ändå så otroligt mycket medmänsklighet och kärlek det finns och så många som bryr sig om varandra. Visst är det fint? Och extra viktigt att komma ihåg med tanke på all oro och ondska i världen som verkar finnas.

En jag vet finns där, även om det kan dröja mellan gångerna, är bästa Lisa. I vått och torrt finns hon där. Kanske särskilt i vått.?


Som en sköld sprang hon vid min sida så inga vattenstänk skulle nå min nuna. Förstå vilken lyx det är! Och vilken vän hon är! Att jag blev extra lycklig  bara av att ens kunna är väl kanske inte heller så svårt att förstå?


Kram från Ingmarie

Limits

Jag tror det är femte, eller sjätte, gången jag sett Cirkus Cirkör och ingen gång har jag blivit besviken. Det här är magi på högsta nivå och absolut omöjligt att beskriva. Man måste helt enkelt uppleva dem för att begripa.Nästan så man inte begriper ändå och Limits är inget undantag.

Starkt inspirerade av cirkusens gränsöverskridande väsen vill vi förmedla vikten av att fokusera på möjligheter istället för på risker, då vi som människor eller samhälle konfronteras med nya utmaningar.


Det här är en föreställning om de gränser vi människor sätter. Både mot andra och mot oss själva. Gränser som begränsar och gör världen, och oss människor, hårdare och räddare.



Helt ärligt tycker jag denna föreställningen, och alla deras andra också för den delen, borde vara obligatoriskt att se. Så mycket tänkvärt, inspirerande, fantasifullt, hisnande, roligt och vackert på en och samma gång är nämligen snudd på omöjligt att finna någon annanstans.

Vi sätter otroligt mycket gränser för oss själva bara genom våra tankar. Därmed inte sagt att man ska vara för våghalsig kanske. Jag vågade mig i alla fall till gymet i dag, trots restriktioner, för det går alldeles utmärkt att träna utan att toksvettas. Jag kanske inte kan göra allt (som jag vill) men jag tänker att jag kan ändå göra en himla massa. Jag tänker även att jag vill behålla rutinen och muskelminnet helt enkelt för att jag mår bra av det och för att det blir så mycket enklare sen när jag får svettas igen.?


Kram från Ingmarie