Simning

Första Advent – på mitt vis

Jag säger och undrar precis som Malin var i all sin dar november tog vägen? Den liksom bara kom och försvann lika snabbt som mina sockar hinner bli skitiga när jag kutar i gegga. Första advent i dag och jag vet egentligen inte om jag var förberedd men firat har jag oavsett. Eller vad det nu är man gör på just första advent.

Så här gjorde i alla fall jag.

Tillsammans med Yvonne sprang jag en fin liten runda som avslutades med ett lika ljuvligt dopp. Med andra ord decembers första sprada!
(Och ja, jag har skorna kvar på dels för att det var stenar och annat bröte på botten och dels för att de behövde bli renare sen gårdagen.)

Det finns nog de som kan tycka det är märkligt att jag spradar över huvudtaget men kanske ännu märkligare när jag direkt efter hoppade i Eriksdalsbadets uppvärmda 50-meters bassäng. Jag och Yvonne fick sällskap av hennes Finn och även om de är typ 18 000 gånger snabbare än mig så funkar det finfint att simma tillsammans. Det är en av de grejer som är så bra med simning. Jag och Yvonne har lite plans for the future så jag måste verkligen lägga på några växlar för att hon inte ska behöva slita ut sig för min skull.

Såna här aktiviteter blir man såklart hungrig av och bara några stenkast från badet ligger ju The Plant. Ett av mina absoluta favvohak. Vego såklart. All plantbased. Burgarna satt som en smäck i våra magar kan jag lova! Anders också.

Det blev en slags dubbelfirande denna dag förresten för födelsedagspresenten jag gav till Anders i augusti nyttjades i dag. Vi har ju sett de flesta av Cirkus Cirkörs föreställningar, Wear it like a crown t.o.m två gånger, och tokälskat varenda en av dem. Epifonima är inget undantag. My gosh! Se den!
(Tycker btw att jag är oehört smart som såg till att jag själv kunde vara med på ett hörn av presenten…)

Jag kommer aldrig vara i närheten av de artisternas konster och jag fascinerades ännu en gång över hur enkelt de kunde få allt att verka. Mest satt vi och småsvettades, trodde vi såg i syne, förundrades och förvånades. Ååååade och ooooade. Det finns liksom inga vettiga ord till att beskriva någon av deras föreställningar. Man bara måste uppleva dem. Jag vet ju såklart också att allt det de gör inte är så enkelt som det verkar och ser ut. Ungefär som denna gummibands-övning som jag bl.a slet med i kväll. Den är inte alls är så enkel som den ser ut. Ungefär alltså. Typ… Nästan..

Och jodå, jag har såklart tänt ljusen också.

Hur har din första advent varit?

Kram från Ingmarie

Ännu ett år

Ännu ett år har gått sen älskade lilla Elvira lämnade oss och jordelivet. Två år då det inte gått en dag utan att jag tänkt på och saknat henne. På sätt och vis är hon ändå kvar för hon har sin plats inte bara i mitt hjärta utan även här.

Vi sörjer alla på olika vis och sorgen går aldrig över. Den bara ändrar form. Vissa dagar tänker jag på henne med ett stort leende på läpparna, t.o.m ett skratt, men ännu oftare tänker jag på henne med tungt hjärta och tårar i ögonen. Jag har därför varit extra snäll mot mig själv i dag och gjort sånt som jag normalt sett tycker är kul och som ger mig energi och glädje. Min måndagskärlek gav mig läxa till nästa gång och om alla läxor vore så här roliga kan jag slå vad om stora summor att ingen varken skulle fuska eller skolka!

Sen vet jag ju sen gammalt att löpning alltid hjälper mot hjärtesorg så det är ju en himla tur att jag kan och får. Förmiddagspasset blev ute i (frys)kylan) och kvällspasset inne i (svett)värmen. Det första helt solo. Det andra med alla som lyckades komma med på mitt IR-pass. Ordentliga kontraster men båda gjorde mig gladare!

Queen Elisabeth II lär ha sagt dessa kloka, sanna och tänkvärda ord som jag alltid bär med mig och som gör att sorgen ändå blir lite mindre tung.

Grief is the price we pay for love.

Kram från Ingmarie

(Ny) måndags-kärlek

Jag tycker jag har fixat det riktigt bra för mig som sett till att jag har i princip varje måndag ledig! Ingen måndagsångest här alltså. Inte för att jag skulle haft det annars heller. Har man det så är det väldigt hög tid att fundera på sina livsval. Jag älskar varje dag jag får vakna! Vilken grej det är egentligen. Livet. Dag ut och dag in funkar kroppen så vi kan vara med här på jorden. Men det kommer inte vara för evigt så det gäller att leva sitt eget liv så som man själv vill tänker jag. Inte så som någon annan tycker eller så som (man tror) förväntas av en.

Mina måndagar fyra veckor framåt har fått en ny touch och rutin. Och här snackar vi om supermåndagar!

Lite sovmorgon, yoga, meditation och frukost innan SL-färd till Vasalundshallen på andra sidan stan. Där väntade simcoach Anna för att drilla mig och fem andra lyckliga i en hel timme.

Jag hade före idag enbart hört en himla massa gott om denna Anna och hur skicklig hon är som coach och nu vet jag!

Hon är bara så himla bra!

T.o.m bättre än sitt oklanderliga rykte. Ja du fattar va?

Vilken Quinna!

Jag tror banne mig jag är lite kär!

Efteråt var jag lyckligare än lycklig. Du vet så där bubbligimagen-lycklig! Jag har redan lärt mig nya saker och jag vet till 100% att det kommer hända grejer på riktigt med min simning nu!

Åkte hem, käkade, tog en powernap och sen tuben igen in till Sats Sofo. Körde först egen styrka och direkt efter ett Indoor running-pass så svetten stänkte. På alla! Den som inte blir svettig på mina pass har förresten garanterat fuskat!🤪

Vet du, jag längtar redan till nästa måndag!

Kram från Ingmarie

Inte första april

Jag ska gå en kort simkurs som börjar på måndag. Jag tror nämligen det är bra att skifta om och få lite olika slags input från olika simcoacher. Ungefär som med det mesta alltså. Jag vet också att Anna på Simcoachen är grym så det ska bli jättekul! Och jättespännande!

Därför gjorde jag en sk CSS-test i dag. Och vi kan väl säga som så här: man ska inte tro på allt man läser. Oavsett var.

Kram från Ingmarie

Utmattad

Nog för att jag absolut inte vill ha ett jobb där jag måste sitta på rumpan mestadels men det känns ju lite väl tufft att nästan inte få sitta överhuvudtaget arbetspass efter arbetspass. Det här är första gången sen frukost jag satt längre än 45 sekunder. På bussen från jobbet kl 21.41 tre hållplatser till tuben.

Nej, jag har inte haft någon rast så jag kunde vila och det är ju tyvärr  inte första gången det blir så här… Inte konstigt benen känns som bly och kroppen allmänt protesterar… Jag skrev ju lite om hur jag funderade om detta även här och här och jag kan väl konstatera att ingen direkt förbättring har skett… Det hade varit extremt enkelt beslut att bara sluta men ”problemet” är att jag ju egentligen verkligen, verkligen gillar både själva jobbet och kollegorna jätte-mycket. Det är belastningen det är fel på och jag är inte ensam om att uppleva samma. När ska politikerna förstå?

Men jag fick åtminstone min abstinens stillad och en liten endorfin-dusch innan jobbkaoset tog över. Man får (tydligen) vara glad för det lilla.🤪

Kram från Ingmarie

Abstinens

I dag är det fyra dagar sen jag simmade och jag toklängtar! Tänk som det kan bli va? Anledningen till att jag inte simmat är för att SM har pågått på Eriksdalsbadet sen i onsdags eftermiddag och även om det är delvis öppet för oss andra mer dödliga så vet jag av erfarenhet att det brukar vara galet trångt. Typ sardinburk. Åka till andra sidan stan för att simma är jag för lat för. Eller rättare sagt jag prioriterar min lediga tid till att göra annat än att åka onödigt långt med SL. Det finns ju andra grejer jag kan göra och springa i skogen är faktiskt perfekt innan en jobbkväll. I morgon förmiddag ska i alla fall abstinensen stillas för nu har proffsen åkt hem. Lekväskan står redan packad och väntar. Frågan är om jag får in den i skåpet på jobbet efteråt…

Inne är bra (ibland)

Jag vet en som har träningsvärk i dag. Hon heter Ingmarie. Ja jag alltså. 🤪 Och vi snackar träningsvärk överallt. T.o.m i händerna. Men jag klagar inte för det betyder att jag tränade hela kroppen  i går, att småprylar är tuffare än jag trott, att jag inte maskade och att även den svaga länken gjorde ett bra jobb.💪🏻 Lägligt nog har jag även lyckats ha en ledig dag i dag så jag har sluppit ranta omkring på hårda betonggolv. Bara en sån grej!

Svettfesten på Sats var förvisso jobb men det känns ändå mest som lek. Vem vill liksom inte kuta barbent och barärmat i ljuset med en bunt glada likasinnade till peppig musik och skvätta svett så det står härliga till?

Det var tydligen en hel del just i dag för det var ganska många som inte fick plats.😳

Tror även de allra flesta simmar inomhus nu. Jag fryser tillräckligt ändå utan att behöva spä på med ännu mer kyla. (Sprada är som sagt var en helt annan grej!) När jag väl simmar är det ingen fara men före och framförallt efter! Tur det finns bastu. Passet gick i alla fall bra och ännu verkar den där simpoletten befinna sig där den ska.

Men hur det än är så är utomhus bäst, åtminstone så länge det är halkfritt, så självklart har jag kutat ”på riktigt” ute också! Måtte det vara barmark länge, länge! I alla fall så pass länge att jag hunnit fly till halkfria breddgrader.

Kram från Ingmarie

Njuter av den lilla stundens måndagslyx

Varje måndag då jag kan vara med på Team Snabbare och Coach Ulfs morgonträning blir en bra dag oavsett hur den blir efteråt. I dag trillade dessutom några små simpolletter ner och sånt gör mig alltid glad. Nu gäller det bara att de stannar kvar och inte trillar ur igen.🤪

Det är en  sagolik tur jag är så lättroad för helt ärligt har resten av dagen mest varit galen. Om ingen förändring sker på jobbet kommer jag välja att byta för som det är nu är det ohållbart för mig. Inte bara mig förresten. Flera har redan slutat pga den hårda belastningen. Detta tynger mitt hjärta för jag trivs ju egentligen jättebra med allt och alla. Men det finns en gräns för hur mycket press och stress man kan och bör utsätta sig för. I alla fall anser jag det. Ännu har jag inte helt gett upp men jag hoppas det ska ske någon slags mirakel och det väldigt snart!

Kram från Ingmarie

Hellre gråfeeling än (grå)vitslafs

Ingen har väl missat hur grått det är och hur tidigt det blir mörkt nu? Men som jag och bästa Lisa konstaterade under vårt sociala vattenlöpningspass: Hellre regn och grått hela vintern än snö för i 08a land blir det ändå bara slask, slir, modd och halka.

Jag kan i och för sig leva utan både snö och vinter oavsett hur enkelt som helst. Mörker är jobbigt men det går liksom att värja sig mot och ”bota” miljarder gånger enklare än kyla och halka. Ljus finns och går att skapa plättlätt. Kakel och bassäng är långt ifrån sjö och hav men det ger ljus lyser upp!

Och träning ger som bekant härliga endorfiner men vill man ha ännu mer så finns inget bättre än att Sprada. Jag lovar! Det ger en garanterad både energi- och endorfinkick som röjer bort varenda grå nyans! Förresten, hur skulle jag kunna motstå?😍

Kram från Ingmarie

Mer inspiration

När novembermörkret verkligen omsluter världen (eller åtminstone 08a land) så gäller det att pigga upp det som kan piggas upp och hitta alla de ljuspunkter som trots allt finns.

Weronica Enlund är en av lärarna på Skaparladan. Just denna veckan har hon en utställning på Galleri Engleson i Gamla stan som heter ”Solsken och leende” och vad kan väl egentligen vara bättre än att besöka ett sånt ställe nu?

Dessutom älskar jag hennes tavlor! Så mycket lekfullhet, fantasi och inspiration att det nästan svämmar över! Underbart!

Testa nya vegohak är heller aldrig fel. Mahalo ligger några stenkast från Odenplan. Allt som serveras är veganskt och det enda (lyx)problemet med stället var att välja… Å andra sidan kunde det nog inte bli fel hur jag och Sophia än hade valt.

Den här stunden var inte bara matinspiration utan även en nästan 3 timmar levnadsinspiration! Sophia är en av vårt lands bästa ultralöpare och vegan så det blev mycket prat om livet, moral, djurrätt, träning, miljö, livsstil och etik. Att få prata med en helt likasinnad är så befriande och energigivande att bara den som vet förstår.😍

Eriksdalsbadet är kanske inte jordens coolaste ställe men det är ljust och det finns alltid en bunt människor att liksom ”sno” inspiration från. Ja du vet. De där som simmar så snyggt och bra att jag (nästan) dräglar. De som kämpar på med sitt trots skador, handikapp och ålder. Och de där som alltid möter mig med ett leende. Sånt kan jag liksom inte bli annat än peppad, glad och inspirerad av!

Kram från Ingmarie