Simning

Ibland blir det inte som man tänkt och trott 😳

Det här att testa nytt blir inte alltid som man tänkt sig. Men provar man inte så får man aldrig veta och du vet ju att jag inte vill dö nyfiken. Alltså kan det ibland bli mindre lyckade tester.😜

Ända sen jag sprang en av delsträckorna på Bibbulmun track har jag velat testa flera. Helst alla men det krävs en del både tid och pengar för att ta sig de 100 milen mellan Kalamunda i Perth Hills och Albany. Det här är en ren vandringsled med varierande terräng. Vissa delar är superlätta och fullt springbart. Andra är betydligt besvärligare och ospringbara om man inte är en extremt skicklig traillöpare a la Killian.

Det där var något jag inte riktigt begripit förrän i dag när jag gav mig ut på trailen från den ena ändens start

Det började inte ens bra. Stenar och rötter i överflöd och rullgrus på backar från hell. Jag kämpade på och trodde det skulle ändra sig, vilket det väl hade gjort förr eller senare, men jag skulle ju tillbaka också.

Så jag hoppade på en annan väg som tog mig upp till starten igen och sen vidare på Kalamunda Heritage trail där jag hittade Anders.

Väldigt mycket mer lättsprunget och jag hittade roliga MTB-trails att leka lite extra på!

Och bara någon kilometer därifrån finns en Waterpark så nu har jag simmat även där!

Anders också! Han körde fjärilsim så det stod härliga till!

Sen kom en massa (ovanliga) moln och vi tyckte det blev ”kallt” så det blev en innefika i fåtöljer man nästan försvann i.😳

Så du ser! Det blev väldigt bra till slut även om det blev lite ”fel”. Trailen är lång och det kommer fler test-chanser!

Kram från Ingmarie

Fremantle och närområde

En av de roligaste sakerna med nya platser är just att de är nya och det finns så himla mycket att upptäcka! Bara att hitta bra mataffärer är ju ett äventyr. Det finns ju en del att välja på men vi har börjat lära oss vilka kedjor som är bäst vilket såklart underlättar. Mat är ju viktiga grejer för utan energi blir det klent med ork för alla de andra upptäcktsäventyren.

Som att springa i vårt nya närområde. Kutade utmed Swan River i morse. Det är väldigt vackert och det går att fortsätta i princip hur långt och länge som helst men dels är det mest asfalt och dels är min rygg ganska oglad sen gårdagens många timmar i bilen så jag tog det väldigt lugnt.

Jag hittade dock en perfekt park för (gräs)intervaller! Där ska jag roa mig så svetten rinner!

Vi gjorde sen ett kärt återbesök på South beach i Fremantle. Jag minns att det var fint men inte att det var så fint!

Och man kan välja om man vill ligga i sanden eller på gräset. Vi valde det sista i dag. Har ännu en gång fått tag på en sån där bok som man blir helt absorberad av. Visst är det härligt när det händer?

Något det finns gott om här är simbassänger. Och det är snorbilligt! I snitt får man betala max 40 kr och då ingår det både 25- och 50-metersbanor, omklädning, gott med plats, café, shop samt ordning&reda. Solen får man på köpet. Fremantle Leisurecenter var inget undantag. Älskar verkligen att simma ute så här!

I morgon blir det garanterat ännu fler nya upptäckter!

Kram från Ingmarie

Planläge

Det är inte ofta det händer men i dag har jag minsann varit mer i vågrätt än lodrätt läge. Helt självvalt och, visade det sig, ett perfekt val en 35-gradig dag.😍☀️

Antingen plant plattläge på beachen eller i vattnet. Simmade först en timme med våtdräkt och sen lite mindre tid utan. Tror banne mig aldrig jag simmat OW så långt och länge! 💪🏻

Men det blev inte lika långt som att simma ut till jettyns slut och tillbaka.Men man kan! Under organiserade former för man ska komma ihåg att det är öppet hav med starka,starka krafter och dessutom ett av de hajtätaste i världen. Så vem vet vad jag får för mig om vindarna, vädret och känslan är rätt…

Förresten. Lite lodrät har jag varit. Har ju vattenlöpt också!

Och jag satt faktiskt när vi blev blev bjudna på (vego)mat av hotellet pga att de klantat sig. (Och jag klagade…)

Kram från Ingmarie

Och en grandios start!

Det finns de som skriver årssammanfattningar på det gångna året och har klara, utstakade mål för det nya. Jag är inte en av dem… Visst gillar jag minnen och att tänka tillbaka på allt som hänt men jag finner liksom ingen mening med att återupprepa det här.( Eller så är jag bara lat. Skillnaden är hårfin…😜) Och visst har jag planer och mål med nästa år. En del är t.o.m riktigt seriösa. Jag ska bl.a börja ett nytt jobb, måla mer, simma för coach mer och satsa ordentligt på vissa Swimrun-race. Vill det sig väl kommer det även bli långlöpning- och openwater-race! Men allt det där kommer du ju märka efter hand. 😄

I dag är hur som helst första dagen på 2018 och precis som 2017 avslutades i storstil så börjar detta nya år i samma stil!

Bara i denna lilla del av detta gigantiska land så finns det flera riktigt långa vandrings- och cykelleder. En är Cape to cape som går mellan fyrtornet utanför Albany som vi besökte i går och Cape Naturaliste Lighthouse norr om Dunsborough och Busselton där vi är just nu.

Hela leden är ca 14 mil lång så jag har inte kutat den i dag. Jag skulle verkligen vilja men jag är nöjd med den lilla snutten jag fick till i dag inkl några trails uppe runt fyren. Anders sprang också en sväng och trots att han är den som är mest rädd för ormar, spindlar och jag vet inte allt, medan jag är tvärtom, så var det han som fick se både en orm och en ödla. Eller så var det just därför. Borde kanske oroa mig mer…

Inte långt därifrån ligger Meelup beach och jag fick samma overklighetskänsla denna gången som förra gången. Det är nämligen så osannolikt vackert!

Vattenlöpa, bada och simma i det vattnet är obeskrivbart! Brydde mig inte om den där våtdräkten i dag.

Tack 2017 för alla ups and downs. Jag är på riktigt tacksam och glad över allt. Och välkommen 2018! Jag är så redo för allt som väntar!

Kram från Ingmarie

Du vet att det är varmt när…

• Skuggan är precis under dig hur och var du än vänder rumpan.

• När man gillar dessa extra mycket.

För övrigt en väldigt vacker runda utmed havet även om det var lite väl mycket asfalt/betong för att mina ben skulle jubla…

• När (den som alltid onödiga) t-shirten jag la på en sten vid det lilla foto-stoppet ligger kvar många timmar senare. Ingen som behövde den. Eller så visar det bara att the Aussies är ett ärligt folk. Alternativt att tröjan inte luktade hallon.

• När t.o.m våtdräkt i havet känns för varmt för mig. Men jag behöver öva… Simma med våtdräkt alltså.

• När man camperar så nära vattenbrynet som det bara går. Först ensamma och sen med The Erikssons. Vissa med extra-extra solskydd. Ser du förresten att vi avancerat med solstolar a la Aussie-Life? 😄

• När jag har solbrillor och keps! Tror banne mig aldrig det hänt förut!😜

• När termometern visar detta kl 17.

Med andra ord en fantastisk dag!

Kram från Ingmarie

Sista här på ett tag

I dag är sista dagen i Bunbury på ett bra tag för i morgon kommer husägarna (dvs Grace och Freds människor) hem och vi drar vidare söderut en sväng. Känns vansinnigt sorgligt! Har verkligen älskat varenda sekund här! Utom möjligtvis när Grace dragit in sina fångster (möss, skalbaggar, ödlor och jag vet inte allt) för att visa oss vilken duktig jägare hon är. Men det är helt omöjligt att ens bli irriterad på henne för hon är ju trots allt en katt och söt så man dör sötdöden mest hela tiden. Särskilt när hon sover.😜

Passade på att köra ett halvlångt långpass i dag. Allt är som sagt var relativt men även om jag älskar värmen av hela mitt hjärta så är två timmar i 30 grader på en runda med backar som nära på når himlen, och en vind som mest gör att svetten torkar fast ännu hårdare, ganska slitigt. Åtminstone för mig. Men jag vill inte byta ut det här mot något annat just nu!

Havet svalkar ju om man så vill. Och skuggan. Även bassängen trots att man (läs jag) jobbade på bra med intervallerna i kväll.

Anders var också med en stund. Det vanliga torsdagsgänget var på vift. Eller så sa de bara så för att slippa mitt babbel. Vad vet jag, vad vet jag.😜

Kram från Ingmarie

Softardag

Allt är som bekant relativt men i dag har det varit en riktig softardag i min värld. Lite yoga, lite trädgårdsfix, lite vattenlöpning, lite lek och lite picknick på stranden.

Men en himla massa läsande! Jag blir helt uppslukad när jag fastnar i en bra bok. Kan liksom inte varken läsa fort nog eller vända blad tillräckligt snabbt. Och som jag älskar det!

Och just det ja. Jag har ju faktiskt simmat några kilometer också. Vattnet ser lugnt ut på bilderna men det var ganska både choppigt och strömt kan jag berätta! Men med det salta vattnet, plus våtdräkt, låg jag ändå mest som en kork med vevande armar hur det än guppade.😜

Kram från Ingmarie

Dagen före

Det känns ju onekligen lite märkligt att det är julafton i morgon även om det är massor av julpynt även i denna del av världen. Julafton är inte någon stor grej här, det är ju juldagen som är the Big day, men ö.h.t är julen ganska relaxed. Det är liksom mer en holiday då man är ledig och hänger med familj och vänner.

Personligen tycker jag det är jätteskönt att slippa ”julstressen”. Jag slutade i och för sig att haka på den trenden för många år sedan. Tycker det är helt crazy hur folk stressar runt, köper massor av (ofta onödiga) grejer och tokfrossar i mat under några dagar.😱. Presenter kan man ge vid andra tillfällen i mindre mängd och all mat som görs känns mest bara groteskt i min värld.

Men det är jag det. Man gör ju som man vill och tycker är rätt men helt ärligt verkar de flesta helst bara vilja ta det lugnt… Numera chillar jag och gör sånt jag gillar utan stress och hets. Livet är för kort för något annat tänker jag.😍

Kuta i solen är en perfekt aktivitet! Hittade dessutom en ny fin runda för framtida intervaller.

Att ha 24-7 access till gymet innebär bara fördelar. Man skulle kunnat tro jag var ensam där i dag men se det var jag inte. Här tränas det oavsett! Fast det var å andra sidan ingen trängsel heller.😜

Och märkligt nog var det ingen trängsel på Koombana beach heller trots att det var nyöppning efter en gigantisk ombyggnad av hela stället. Det är inte riktigt lika ”mysigt” som innan om du frågar mig men absolut jättefint och stranden är lika härlig som förut! Och vattnet! Passade på att inviga min nya simvåtdräkt. Den kommer jag garanterat få många lyckliga stunder tillsammans med! Och troligtvis jobbiga också…😜

Familjen Eriksson kom och hängde med oss en stund. Jättemysigt! Våra samtal brukar helt spåra ut och kan handla om allt från magnesium och hajar till appar och hjärnans unika förmåga som i dag. Onekligen intressant och jag fick på köpet tips om en ny spännande meditations/mindfulness-app som jag ska testa!

Kram från Ingmarie

Jag överlevde! Båda utmaningarna

Jag är ingen ängslig typ när det kommer till att kuta ensam oavsett om det är på nya platser, i mörker, i värme, i kyla, i skogen eller var det nu är folk kan oroas över. Under alla mina 35 + år som löpare då jag kutat på de mesta skumma och udda ställen man kan tänka sig så runt om i hela världen så har det (peppar,peppar) aldrig hänt något ”farligt”. Kanske är jag naiv men jag vägrar liksom låta rädslan ta över om jag vill springa. Men bara för att jag är orädd betyder det inte att jag inte är försiktig. Naturligtvis måste man tänka sig för och inte utmana ödet i onödan.

I denna del av världen finns några av jordens farligaste djur och det kan bli oerhört varmt. Det gäller att ha vätska med sig oavsett aktivitet och aldrig ge sig ut i vatten som saknar bevakning/är absolut säkra eller kuta obanat. Wellington National park ligger ca 5 mil öster om Bunbury och vi var där faktiskt en gång förra året när Mattias körde en Tri-tävling. Jag både kutade och simmade där då men missade helt att det är trail-Mekka. Om jag nu varit en ängslig typ hade det antagligen inte blivit någon löptur där. Det finns ju massor att oroa sig för om man är på det humöret. Ormar, spindlar, felspringningar, värmeslag, vätskebrist och säkert något mer som jag inte kommer på.😜 Själv tänker jag mest åh vad härligt att få springa i skogen!

Så jag fick en karta och jättebra info av damen på Caféet och satte av. Planen var att springa två olika trails och så blev det. Och vilken runda jag fick! Kuperat, välmarkerat, svettigt, makalöst vackert och perfekta stigar!

Vattnet räckte precis till ”mål” men jag får erkänna att jag snålade rejält på slutet. En liter på ett 2-timmarspass i 33 grader är lite klent.😜

Colan från caféet och badet i Long pool satt väldans fint kan jag berätta. För oss båda. Stackars Anders får ju stå ut med att vänta på sin springsugna sambo och det kan vara nog så svettigt…. Särskilt när man är vansinnigt både orm- och spindelrädd.

Och nej, jag såg inte en enda orm. Däremot en känguru! Hur det var med spindlar vet i sjuttsingen. Det var i alla fall gott om spindelnät.😜

Det andra jag överlevde var inte lika ”äventyrligt” men nog så jobbigt. Och utmanande. Intervallsimning med Simon, Mick och Mattias tog det sista av mina krafter denna dag. Milda makter så mycket mjölksyra man kan få av att veva med armarna! Men kul var det! Och säkerligen extra nyttigt för mig som helst ligger och messimmar.

Kram från Ingmarie

Gräsintervaller och OW

Det är inte ofta det händer men här ligger jag och gör absolut ingenting. Förutom att skriva detta.😜

Precis avslutat vattnandet av trädgården. Det där tar sin lilla tid och behöver göras i princip varje dag även om mycket är automatiskt. Men jag tycker det är lite mysigt och rogivande. Dessutom luktar det ju så gott!

Den där kiropraktor-David som jag var hos i måndags visste verkligen vad han gjorde. Det var längesedan min rygg känts så här bra! Kombinerat med värmen är det som om jag aldrig haft några problem ever. Tjohooo! Bara hoppas det håller i sig. Kändes så bra i morse att jag fick feeling och joggade bort till gräsbanan inne i city där jag körde intervaller och hopp&skuttövningar tills jag nästan dog trötthetsdöden. Det kändes riktigt, riktigt bra! Har jag förresten sagt att jag älskar solen?

Banan är superfin och består egentligen av två banor. En 400 m och en 500 m. Plus kricketbana. Enormt stor sport här btw. Näst efter Australiensk fotboll. Båda lika obegripliga för mig men kul kolla på! Anders gillar det ändå mer än vad jag gör. Han kan nörda in sig rejält på detaljer. Typ Garminklockan. I couldn’t care less. Jag tar bara tiden jag kutar. Sträcka, puls,fart, zoner, stegfrekvens och allt vad det nu är struntar jag fullständigt i. Jag vet ju när jag är trött och när känslan är rätt. Vad mer behövs liksom?

Eftersom vår favvobeach Koombana är stängd till lördag pga av en gigantisk restaurering så drog vi till lilla söta Jetty baths för att ligga och läsa i solen och simma i havet. Ser du mig där ute?

Fantastiskt härligt men även om luften är varm och vattentemperaturen helt ok så är jag för klen för längre simningar utan våtdräkt. Hade faktiskt med den men var för lat för att ta på, och av, den. Sånt straffar sig.😜

I morgon blir det en helt annan typ av löpning och simning. Hoppas jag överlever!😱

Kram från Ingmarie