Simning

Alla dessa temperaturväxlingar

Springa och utegymma blir man varm av nästan oavsett temperatur. Simma också egentligen. Hade inga större problem med att hoppa i Källtorpssjön men det är det där med att gå upp ur vattnet igen som liksom är det ”besvärliga” och särskilt kalla. Speciellt när man hunnit bli ganska nedkyld. Nog är det något tokigt när det är varmare i sjön än på land i juli?



Trodde aldrig jag skulle tina upp igen. Krävdes många heta koppar kaffe och en liten powernap under flera lager filtar.  Men lagom till Swimrunpoddens Swimrun i Skrubba kom den där solen. Och även om det blev lite, lite svalt (för mig) på de sista simningarna så blev jag som alltid så där underbart härligt varm långt in i både själen och hjärtat av att springa, simma och hänga med dessa härliga människor. Nya såväl som gamla vänner. Swimrun är nämligen inte bara galet bra träning. Det är också oerhört socialt, inspirerande, äventyrligt och såklart skoj! 

Jag tror helt ärligt att om fler höll på med Swimrun, och yoga, så skulle världen bli både snällare, godare och roligare.💕
Kram från Ingmarie

Energi

Intervaller är kul. I alla fall när kroppen är med på noterna. Det är svettigt också. Och kräver energi. Särskilt de långa. Typ 4 x 10 min. Och särskilt om man lägger till uppvärmning, nedjogg och en hel massa hopp&skutt-övningar i backe. Jag brukar klara mig bra både 2 och 3 timmar på bara vatten men tänkte jag skulle börja testa att ta lite extra energi på vissa pass. Tiden får utvisa om det gör skillnad men det var bra krut i kroppen för att greja det där jag skrev ovan i dag i alla fall.😊 Jag är ju en smula partisk när det gäller detta men Mighty sport har väldans bra grejer om du frågar mig.😀


Har flera gånger i dag tänkt på hur mycket enklare, roligare och lättsammare livet är när kroppen är glad. Lätt att glömma och ta för givet när det flyter på.

Tanka energi kan förstås göras på flera sätt och vis. Naturen är ett fantastiskt exempel och helt gratis. För tänk så enkelt det är att vara levnadskär när man har det så här!




Kram från Ingmarie

Vattenläge

Ibland önskar jag verkligen att jag hade börjat simma när jag var yngre för det ÄR svårt att lära sig i mogen ålder. I alla fall för mig. Jag får jobba stenhårt för varenda litet framsteg som jag (trots allt) gör. Men jag är supertacksam att jag börjat öht och jag är i alla fall förbenat glad och entusiastisk! Att jag sen antagligen aldrig kommer bli ”bra” eller vinna några Swimrun-races gör inget. Jag vill ju kunna det här så jag kämpar vidare och jag gör det väl! Var det leder till är ingen som vet och det gör bara det hela ännu roligare och mer spännande!

 Vattenlöpning går däremot inte precis att förbättra. Man bara kör. Precis som löpning har alla sin egen stil. Och det är nog snudd på omöjligt att tävla i för ju hårdare man kör ju långsammare rör man sig ju framåt. Och kör man mer hundsimaktigt så går det snabbare framåt än om man är mer upprätt. Viktigast för mig när det gäller denna träningen är att syftet uppnås. I princip alla löppass går ju att ”översätta” till vattenlöpning. Utom möjligtvis backe… Jag och bästa Sophie tog det easy i morgonsolen. Precis som planerat. På 70 min. poolrun med lagom intensitet hinner man babbla av sig lite. Sånt är ju svårt när man simmar.😄

Kram från Ingmarie

Söndagsguldmix

Grannarna hade party i natt (tack och lov väldigt ovanligt) så min sömnbehovskvot var egentligen på tok för låg för att ens gå upp när klockan ringde. Men jag masade mig upp och gjorde som jag oftast gör alla andra söndagar. Yogade , käkade frukost, läste SvD och svirade om. Vägrade liksom låta deras tokerier förstöra min planerade dag. (Var väldigt sugen att ringa på och fråga om de var vakna och ville med ut men avstod…)

Segt att komma igång men jag var verkligen sugen på intervaller och lite annat. Tycker det blev en perfekt smått och gott blandning. Utan sockerkick.😜 Och det gick ruskigt bra!

20×60-30 sek. Intervaller på kuperade spår.


Utfall (200st) + burpees (32 st) på fotbollsplanen.


Core + resten av överkroppen på utegymet. (Ligger precis vid gräsplanerna och löpslingorna.)


Sen var jag lite trött… Pausade faktiskt en stund innan jag sprang sista biten hem. Kändes skönt att ”behöva” ta foto.😄


Men jag var inte riktigt klar där. Tog en rejäl återhämtningsdryck, fick med mig Anders, matlådor och leksaker (=simgrejer) och hojade bort till Hellasgården. Det där stället är som sagt var guld för idrottsnördar. Måste vara bästa i hela 08a land och det har absolut en av de bästa simsjöarna i landet.

I Hellas finns hyfsat bra mathak men dels är jag lite ekonomiskt sparsam (eller snål om man vill vara elak), dels vågade jag inte chansa på att matkön skulle vara tillräckligt kort och dels ville jag vara säker på att bli mätt. Och egen matlåda är faktiskt aldrig fel. Särskilt inte med fin utsikt och bästa sällskapet.


Kram från Ingmarie

Bästa bengymet

Min plan i går för i dag, trots att jag egentligen inte har någon plan, var korta intervaller. Det bra med att inte ha någon plan är att då kan man ändra lite hur man vill. Eller rättare sagt, man kan mer lyssna på vad kroppen och magkänslan säger. Har märkt att om jag verkligen, verkligen gör det så blir det bra. Det kluriga är väl just det där att (våga) lyssna…

Så de korta intervallerna byttes mot Hammarbybackens branter. Det där måste vara Sveriges bästa benstärkar-sophög! Kanske t o m världens bästa? (Från början var det nämligen en soptipp som de byggde på till ca 93 m ö h för att ha till bl.a skidåkning.)

Jag har ett varv som går nerifrån liftsystemen upp till toppen via ”barnbacken”, vidare ner till Hammarbyskogen på andra sidan och sen tillbaka samma väg. Varje runda är ca 2.3 km och innehåller alltså 2 upp- och 2 nedförsbackar.



Hade tänkt 4 varv men det blev visst 5. Med löpningen dit och hem blev det ett 2 timmars härligt svettpass. Man kan i alla fall inte anklaga mig för att ha omplanerat till något lättsammare.😳

Backarna är tuffa och utmanande men jag tokgillar verkligen att köra där. Varje gång man kommer upp får man ju dessutom en fantastisk utsikts-belöning. 


Sen vet jag inte vad som hände för min tänkta ”slappaisoleneftermiddag” sket sig. Varenda väder-app visade en stor fet sol men i verkligheten var det blygrå moln och regnskurar. Hur svårt kan det egentligen vara att spå rätt?


Men simma ville jag och då blev det så. Att jag frös redan innan struntade jag i för det var absolut omöjligt att låta bli med en sån här vy. 


Kram från Ingmarie

Bassängliv och andra liv

När jag började simma var det mest för att jag helt enkelt ville kunna och för att jag inte ville vara ”rädd” för öppet vatten. Men även för att jag tyckte det såg  så galet häftigt och coolt ut när någon crawlade.  Det tycker jag fortfarande och allra coolast är att själv vara en av många i vattnet. Att simma tillsammans i en sjö, titta upp och se sina medsimmare glida fram jämsides är en otroligt häftig känsla!

Simning kommer nog alltid vara en utmaning för mig. Som jag skrivit innan så har jag det liksom inte naturligt i kroppen. Men övning ger färdighet. Och mod. Det har jag ju verkligen lärt mig här i livet Nu har jag dessutom fått för mig att jag ska lära mig voltvända också. Precis som simning så ser det ju plättlätt ut men i verkligheten är det skitsvårt! I alla fall för mig. Mina kullerbyttor är sneda, osynkade och fjantigt fnjuttiga. Men det är sjukt skoj! Det ska gå. Some day…


Simmade förstås vanligt med. Och vattenlöpte. Gäller att passa på för mycket bättre än så här blir ju knappast bassänglivet.


Jag har medvetet bromsat lite i dag för även om man behöver spänna bågen ibland för att det ska bli lite mer fart så bör man ju inte spänna för hårt du vet. (Kutade nämligen i går med trots dubbelpasset i tisdags.) Ett hot yoga och ett yin yoga- pass har jag därför sett till att hinna med. Förstår helt ärligt inte hur jag kunde klara mig utan yoga förr i tiden. Eller varför jag var så himla anti innan jag väl började. Men det gör jag å andra sidan inte med simningen heller. Förstår varför jag var så anti innan alltså. Eller voltvändningar. Inte ens vattenlöpning och löpning har alltid varit en självklarhet i mitt liv. Nästan så jag tror att jag då förvisso var jag men i ett helt annat liv.😳

Kram från Ingmarie

Tillfällig (?) sommar på besök 

Väder är egentligen ointressant att diskutera för det är ju som det är. Vet inte varför men jag upplever det som att sommaren på något vis inte riktigt börjat ännu? Att jag mer går och väntar på att den ska komma i gång i stället för att vara mitt i den som vi ju faktiskt är.

Skum känsla det här. Delvis är det nog för att det växlar så in i bängen. Vädret alltså. Jag hinner inte med alla klädbyten! Delvis är det nog även för att jag inte har någon riktigt lång sammanhängande semester. En vecka här och där gör liksom ingen ledighets-sommar.😜Och delvis är det nog för att det inte varit något sånt där riktigt härligt (varmt) Ingmarie-väder förutom några få undantagsdagar. Å andra sidan har det inte varit särskilt många frysdagar heller. Mössan har inte varit på särskilt många gånger sen april. 😀 Kanske blir det helt enkelt en mellanmjölks-sommar? Lite av allt och ingenting. 

22 grader och sol bjöd hur som helst 08a land på mestadels av denna dagen och eftersom jag tack och lov har hyfsat flexibla arbetstider så passade jag på att rasta hojjen och ett av de finaste utegymen. Eller om det kanske var tvärtom…


Flaten bjöd på guppiga vågor men det funkade ändå finfint utan våtdräkt.Frös inte ett endaste dugg men jag fick jobba på bra.

Är väldigt tacksam att jag trots allt är så rackarns bra på att njuta av nustunden.🙏🏻

Kram från Ingmarie

Om att våga det man egentligen inte vågar

För några år sedan vågade jag mig i denna sjön för första gången tack vare (eller pga beroende på hur man ser det) klubbisen Mats Silfvers envisa tjat. Tänkte att jag gör det EN gång så han skulle bli tyst.😜


Det var fruktansvärt skrämmande! Men jag visade det inte. Kallt var det med. Jag ”simmade” (vill snarare kalla det för ett slags harvande) långsammare än långsamt. Tror jag fick ihop typ 300m. Men trots att jag tyckte det var skitläskigt och tokjobbigt så var det något under den där stunden som ändå gjorde att jag ville fortsätta. Jag ville kunna, jag ville se så där cool ut som de som kunde och jag ville våga och vara orädd. Mycket troligtvis för att stödet och supporten från mina klubbisar var, och är, så otroligt bra! 

I dag simmade jag 1600 m helt ensam kors och tvärs i samma sjö och älskade varenda sekund. Hade det inte varit för att det blev lite småkyligt till slut, och för att kaffesuget blev så akut, hade jag kanske fortfarande legat i. 

För så kan det bli när viljan och längtan är tillräckligt stark.❤️Då vågar man! Både att testa och att stanna kvar i rädslan och obehaget. Den där rädslan och det där obehaget försvinner förr eller senare bara man inte fajtas allt för mycket utan i stället accepterar det. För som jag brukar säga du vet: en känsla börjar med en tanke och tankar kan vi styra. Därmed inte sagt att det är så enkelt alla gånger men det går!

Fick även lite sällskap på slutet av 4-benta Morgan.(Lillebror Hannes goa hund.)


Mamma var med och bjöd på fika så jag slapp fortsätta vara kaffesugen..😍 


Och tro det eller ej men det finns de som inte gillar jordgubbar!






Kram från Ingmarie

Sport-torsdag

Det är väldigt enkelt att börja tro att man liksom inte kommer någonstans med det man håller på med och som man försöker utvecklas i. Jag skrev ju lite om det där här. Och visst, ibland står det stilla och går t.o.m bakåt men i det stora hela går nästan allting ändå framåt på något vis om man utgår från nuet. Faktum är att trots att livet tar slut när man dör så kanske det ändå inte är slut. Vem vet liksom vad som egentligen händer när vi är klara här? Men det där är en helt annan fundering och det var inte det jag tänkte på just här och nu.

Förra gången jag var i Halmstad så sprang jag ett 3-timmars pass på Prinsens stig. I dag kutade jag 2.50 men kom nästan lika långt som då. Inte riktigt samma runda men ändå! Det gick lite snabbare och ffa kändes det mycket bättre! 

Jag kutade först hela Prinsen till slutet vid Möllegård.( Ca 18-19 km) Det är förresten där ”berömda” Riccardos ligger.


Jag skippade dock glassen och kutade vidare över Söndrum, ner till Prinsen igen och tillbaka till stan. Jag undrar faktiskt om det finns någon lika fin och varierande runda någon annanstans. (?) Hav, trollskog, grusvägar, backar, platt, öppna fält, fiskeebodar, flådiga lyxvillor och man behöver inte ens ha någon välfylld vattenflaska med sig för det finns massor av ställen att fylla på sitt vätskebehov på.










Det bästa var dock att jag inte hade, eller har, ont någonstans! Tack kroppen och då särskilt ryggen.💕

Lunchen intog jag i gräset. Sen somnade jag i solen. Hur härligt är inte det?

Jag vaknade tack och lov i tid till min och Mickes simträning. Vi ville ju öva ordentligt tillsammans efter Peddas grymma coachning i onsdags. Mycket att pyssla med och hålla reda på men det gick riktigt bra! Kul har vi alltid!


Efter en sån här sport-dag är det riktigt härligt att få avsluta med att se andra kämpa och uppleva lyckorus. Klubben har även i sommar en Triathlon cup där alla har chans att vara med. Många som var med i kväll och vackrare än denna är svårt att få.


Kram från Ingmarie

Livskvalité upphöjt till max

Jag är lättroad och lätt att behaga. Det behövs inte särskilt mycket för att jag ska tycka att livet är supertoppen. Basen är, som för de flesta, sömn och mat i magen. Sen räcker det fint med värmande sol och att jag får umgås med både mig själv och härliga människor. Helst i aktiv form men ligga och slöa i solen som jag och goa Heléne gjorde vid fina Söderpiren i dag funkar alldeles utmärkt det med. 


Älskar det där stället så don’t miss it om (när) du kommer till Halmstad!


Söderpiren ligger ju väldigt nära Brottet (också ett besökstips) så där hängde jag lite med mig själv. Eller ja alltså jag var inte direkt ensam men jag körde vattenlöpningen solo. Ja du fattar säkert hur jag menar.😀

Min vanliga morgonyoga är däremot helt solo. För mig är den där stunden väldigt betydelsefull och viktig. Det är då jag liksom bestämmer hur jag vill att dagen ska bli. Och hur jag vill känna mig när det är kväll igen. Det verkar funka för faktum är att det blir oftast som min intention är. 


I dag visste jag i och för sig att dagen skulle sluta på topp. Swimrun blir ju i princip sällan fel och tillsammans med ett stort gäng härliga medmänniskor i magisk natur så blir det garanterat bättre än bäst! Ja du ser ju… 





Jag insåg också att jag har bebispaddlar i jämförelse med vissa andra. Inte konstigt jag ligger efter och har klenast axlar.😳


Men jag är snabbare i vattnet så det är bara att gneta vidare.😀

Kram från Ingmarie