Sprada

(Nästan) en favorit i repris

Minns du när jag berättade om min tur på Blekingeleden till Långasjönäs  och att vi då även hittade det där fantastiska matstället.
Well, i dag blev det nästan samma men ändå helt annorlunda.

I stället för att jag sprang A till B så parkerade vi vid Nyatorpet i Långasjönäs naturreservat. Smidigt och enkelt! Finns det inte plats där så finns det flera andra ställen att välja mellan. Sen tar man bara backen ner mot sjön för att hitta en stor fin superbra info-skylt. Enda knepiga med den är att välja vilket spår man ska börja med och vilka om man inte har tid att springa alla. Jag valde 8 + 5 + en extra sväng men det visste jag inte då.

Lederna är extremt välmarkerade och man får endast vistas där till fots vilket är ganska skönt för då vet man att ingen cyklist dyker upp i maxfart i en krök. Dessutom håller spåren bättre när två-hjulingar och hästar inte far fram där. Just nu är det blött, geggigt och fullt med löv så det är svårt att se var man sätter ner fötterna men det spelade ingen roll. Detta måste vara varje löpare/vandrar/naturälskares paradis! Det var nära på att jag började lipa för det var så himla fint och härligt!

Extrakroken blev för jag ville kolla in bastun och där hittade jag ännu en runda som jag liksom var ”tvungen” att testa. 95  springminuter (och x antal fotominuter) senare möttes vi vid bilen för nästa upplevelse. Anders var minst lika lyrisk och då ska man veta att han är inte den som hetsar upp sig och sprider superlativ i onödan.

Några hundra meter från parkeringen precis vid en av sjöarna har Friluftsfrämjandet den där bastun. Vem som helst får nyttja den för ynka 30 kronor. Hos killarna var det snudd på fullt men jag hade damernas helt för mig själv! Så himla lyxigt! Den var förvisso inte på men det gick fortare än jag trodde att få den varm. Eller så kändes den bara varm för det första jag gjorde var såklart att ta mig ner till sjön och var i så länge att t o m nästippen domnade. . Även här var jag helt solo på egen brygga. Alltså jag dog verkligen lyckodöden!

Tre gånger var jag i. Bara för att jag hade chansen för vem vet när jag får uppleva detta igen? Anders tog sig minsann i från ”killbryggan” en gång han också!

Bastu-huset

Men dagen och kalaset var inte slut där. Till saken hör att denna helgen firar vi 22 år tillsammans och då ska man ju ha lite extra guldkant, eller hur? Fram tills dess hade det ju varit perfekt och bättre blev det.

Vi har varit på Afternoon Tea innan men ingen av dem slår Afternoon Tea på Mormors bakeri! Detta ställe alltså! Så himla mysigt, trevligt, gulligt, avslappnat och verkligen så udda att man bara måste älska det!

Precis som förra gången så kunde vi nästan inte prata för att det var så gott. Jag valde den veganska varianten och Anders den vegetariska. Två rejäla mackor med smarrigt pålägg, en stor chiapudding med jordgubbssylt, två bakelser,  kakor/scones, grädde och såklart te. Allt vackert serverat av den väldigt, väldigt trevliga personalen. Sen var vi så mätta att vi nästan inte kunde resa oss.

Jag vet inte vad du tycker men jag/vi tycker detta var en perfekt första söndag i november och en lika perfekt 22-årsdag!

Kram från Ingmarie

Upp på toppen och ner på botten igen

Från ”vår” strand ser man en borg högt upp på ett berg långt bort. Eller snare ett slags torn och ruin. ”Ruines d´en Colomer”. Det är samma väg som jag sprang i söndags men man får göra en avstickare och ta sig ännu högre upp för att komma dit.

Eftersom jag älskar långa backar har tanken på att ta mig dit upp inte försvunnit och i dag gjorde jag önskan till verklighet.

Början är platt utmed havet och biten upp till den första utsikten visste jag var utmanande men mest härlig, rolig och med bedårande utsikt.

Jag sprang förbi kaoset vid Coll de la Creueta där i princip alla stannar för att kolla utsikten, fika, fota och hämta andan direkt upp mot toppen. Här var det betydligt glesare med folk kanske för att det är en mindre cykelvänlig väg, smalt och brant. Jag matade på, kände mig skitstark och var så där lycklig att det bubblade i magen!

Drygt en timme tog det för mig att ta mig de 8-9 km hela vägen upp till toppen. Om det var värt det? Till 100%!!!!!

Formentor-playan

Nedvägen till Formentor-playan gick betydligt snabbare men det vet i sjuttsingen om lång nedförsbacke ändå ibland faktiskt är jobbigare än uppför. Benen kan ju liksom inte gå hur snabbt som helst hur länge som helst även om de får hjälp. I alla fall inte mina.

Mötte ingen annan löpare denna gången heller men oräkneliga cyklister och bilar. Jättekonstigt om du frågar mig!

Rolig banprofil!

Nere vid playan väntade Anders som tagit båten dit. Trots en hel del folk (vågar nästan inte fundera på hur det är vid högsäsong) så är detta ett perfekt ställe att sprada, simma, slappa och fika. Vattnet är nästan löjligt vackert!

Tillbaka blev det båt även för mig. En dryg halvtimmes färd förbi kåkar så pampiga att man nästan trodde de var fejk. Samtidigt hade jag aldrig velat bo så där. Hade garanterat känt mig både instängd och inlåst bland de höga klipporna. Och var skulle jag ha kutat? Fast hade jag haft råd att bo där hade jag antagligen haft en båt (med förare) som kunnat ta mig till magiska trails och någon slags virtuell löparbana för regniga dagar. Haha

Tillbaka på hotellet så körde jag lite svalkande (läs iskall) vattenlöpning. Som sagt var förhoppningsvis ett bra sätt att vänja kroppen vid den svenska vattentemperaturen.

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag

När man hyr bil för en dag kan man också passa på att springa från A till B om den ena kör. Vem som gör vad i vår lilla familj kan du antagligen räkna ut. hehe.
Det blev inte riktigt som jag tänkt men det blev bra ändå.  Kutade från hotellet utmed havet bort till vägen upp mot Formentor. Tre platta kilometer.

Även om jag älskar långa backar så var jag en smula nervös för varje gång jag sagt att jag skulle kuta upp dit har jag fått varningsord om att det kommer bli väldigt tufft och en del har t o m sagt att det inte går. Men för att veta måste man testa, eller hur?
Så jag gnetade på uppför, sa hej till getterna, förundrades över hur man kunde välja att cykla uppför och undrade hur man vågade släppa på nedför. Det kryllar som sagt var av cyklister men jag såg inte en enda löpare. Skumt.
Jag njöt av utsikten och känslan av starka ben och undrade när det ”hemska” skulle komma.

Det kom aldrig. I stället blev det nedför de slingrande vägarna och plötsligt hade jag kommit förbi den berömda stranden. För logistikens skull, och et var där min originalplan så att säga sket sig, så fortsatte jag bara drygt halva vägen upp till fyren innan jag vände tillbaka ner till playan för en sprada. Jag hade fattat att den skulle vara fin men det var bara förnamnet! Spelar ingen roll hur många bilder jag hade tagit för det hade ändå inte gått att fånga men kanske kan du ana?

Vi fortsatte sen vår lilla roadtrip till den lilla resort-byn Cala Sant Vincent där vi badade, käkade och slappade en stund. Väldigt mysigt och vackert!

Lunch-vy!

Nästa stopp blev klostret i Lluc. Eller snarare förbipasserande för detta ställe som jag besökte för många år sedan hade förvandlats till ett kommersiellt jippo kändes det som. jag minns det som en lugn och vacker plats där man kunde strosa omkring. Nu kostade t o m parkeringen pengar! Trist. Dessutom var det knökar med folk så vi drog vidare mot Soller och stannade vid flera av de fina utsiktsplatserna på vägen. Det är förresten egentligen själva vägen som är grejen för den är minst sagt krokig och brant. Att det inte händer fler (cykel)olyckor än det gör är ett mirakel!

Ett annat ställe som också verkligen har förändrats är Alcudia. Om det är bättre eller sämre vet jag dock inte för vi var där bara en kort stund innan vi åkte ”hem” igen men spontant så tror jag det är bra och jag gillar stället väldigt mycket!. (Visst är det förresten festligt hur lätt något blir ”hemma” fastän det inte alls är det egentligen!)

Hann t o m med et litet poolrun-pass innan mörkret kom!

Kram från Ingmarie

Fyra söndagstips

Tänk om jag vetat vilken dag detta skulle bli. Då hade jag nog kommit ur sängen ännu lite snabbare i morse. Jag hoppades den skulle bli bra men kunde inte ens drömma att den skulle bli så här bra!

Här kommer därför fyra klockrena tips på en hellyckad (sön)dag;

1: Blekingeleden.  Den är totalt 27 mil och jag valde nummer 06 mellan Mörrumsån och Långasjönäs av ingen egentlig anledning mer än att jag läst om tips nummer tre och hoppades det skulle bli ett bra avslut. Etappen bjöd på precis allt från långa asfaltsrakor till knepig trail, backar, sagolika grusvägar och, det enda minuset, sten som gjorde mina fötter väldigt oglada. Efter denna har jag dock en dröm och plan om att göra samtliga etapper. Dock inte samtidigt! Ska bara klura lite på hur och när.

Välmarkerat överallt

Det syns inte men jag är på toppen av en brant backe. 🙂

detta är en mardröm för mina fötter. Varför lägger man ut sånt på fina skogsvägar?????

I det huset hade jag lätt kunnat bo!

Det var aldrig någonsin någon racer-fart i dag och absolut inte när det var så här..

Slutet, eller början, av etappen beroende på vilket håll man väljer. 19 km blev det för mig så lite ”lagom” långt. Går dock lätt att förlänga med någon av de slingor som finns i reservatet

2: Långasjön visade sig vara en sjö med en badplats så fin att jag höll på att svimma. I reservatet finns även en permanent swimrun-bana! Har ju varit kasst med den varan sen vi flyttade hit men kanske det kan ändras nu!

3: Mormors bakeri. Om du råkar blinka när du kör förbi i kurvan så kommer du missa det men se till att inte göra det för detta ställe alltså. WOW! Jag kan nästan inte förklara det. Hur härligt som helst. Personalen är urgulliga och extremt service-minded. Och maten. Olallallaaaaa! Allt är vego och man kan välja mellan en massa olika kombinationer från buffén. Vi valde ”lunch” och för ynka 79 kr åt vi oss så mätta att vi nästan inte orkade resa oss. Ändå köpte vi med oss både kakverk, 3 liter ekologisk äppelmust och en hel påse eko-äpplen.

4: Åk vidare mot Sölvesborg. Sväng av mot Tredenborg och åk hela vägen ner till havet vid campingen. Nu kan jag inte garantera att det blir lika fint som vi hade det men har du det så har du ett minne för livet. Njut av tystnaden, stillheten, ljuset och av att bara vara.

Hur har din söndag varit?

Kram från Ingmarie

När man själv är orsaken till förseningen..

Jag var väldans optimistisk till att det skulle bli en smidig resa till Halmstad för man kan ju tycka att sannolikheten liksom minskat med tanke på att resa i förrgår inte var det. Men ibland händer grejer som i te ens SJ eller Trafikverket kan rå för.

Sprang en fin runda i Nackareservatet och hann t o m med en sprada! Kroppen var som sirap men jag skyller på den extremt dåliga hotell-frukosten. Sista gången jag bodde där…

Det hade varit stopp på tuben men precis när jag skulle åka så började den rulla igen och jag såg det som ett riktigt bra tecken. Tåget rullade in i tid och vi gick ombord. Då blir jag vittne till en väldigt märklig händelse som gjorde att vi inte ens kom 10 meter på vår färd.

En man kommer i hög fart från vagnen före. Han har en lite större väska som han slätter på ett säte och börjar packa över grejer i en mindre. Eller om det var tvärtom. Detta såg jag inte. Han tittar hela tiden mot vagnen han kom från, märkbart stressad, slänger upp den lite större väskan på hatthyllan och går sen snabbt. mot toaletten lite längre bort. Hela tiden med en blick bakåt. Efter max 5 minuter kommer han ut och går stressat vidare bort från där han lämnat väskan för att sen inte komma tillbaka.

Här slog min magkänsla bakut och jag sa till konduktören.För att göra en lång story lite kortare så slutade det med att polisen och en bombexpert kom och tog väskan med sig.

Det visade sig dock sen att väskan var stulen från vagnen mannen kommit från! Ett annat vittne hade sett honom gå igenom tåget som gick före och då antagligen gjort samma sak.
Hur fräck kan man bli???? På det viset är det himla bra att ha en tung trunk med sig! Ingen som orkar med mecket att dra den med sig. Haha!

Så egentligen var det ju inte jag som var den direkta orsaken men det var bara jag som reagerade. Vi fick så småningom rulla vidare men vi var (såklart) försenade till Göteborg så jag missade anslutningståget och fick köpa biljett på Öresundstågen för att komma i hyfsad tid till Halmstad. Hade verkligen ingen lust att vänta 2 timmar på Gbg station!

Men nu är jag framme och i morgon blir det fest här! Ja fest på mitt vis alltså.

Kram från Ingmarie

Bästa belöningarna

Träning är förvisso alltid en slags belöning för mig, och ett enormt privilegium, men ibland unnar jag mig en extra belöning. Eller som i dag flera. Jag skrev ju trots allt i går att jag skulle göra denna mini-trip till en fest.

Efter intervallpasset i mina gamla hoods, som  för övrigt blev en mjölksyrefest för jag hade tydligen helt glömt hur mycket backar där är, så blev det en helt ljuvlig sprada i Sicklasjön.

Och en kaffe i solen!

Efter tandläkar-besöket drog jag till det enda stället jag saknar här. Ja du vet nog.

Sats SoFo såklart!

Lika härligt, roligt, energigivande och svettigt som det brukar. Det må vara hur märkligt som helst men jag älskar verkligen det där stället.

Extrabelöningen efter detta var en dejt med min goa vän Petra på Chouchou. Enda problemet där är att välja mellan allt så vi valde buffé med resultatet övermätta magar. Så går det när man är både hungrig och glupsk. Haha. Men det var det värt!

I morgon drar jag sydväst. Om SJ vill…

Kram från Ingmarie

Led-mix

När man är på ett ställe som ex Hovdala där det finns x antal leder att välja mellan, så är det lätt hänt att man liksom låser sig vid att springa en och samma led hela passet. I alla fall blir det gärna så i min skalle.

Men i dag lyckades jag verkligen tänka utanför boxen och mixade hela fem olika! Posta-Nilla, Hovdala leden, Höjdarnas höjdare, Jakten på Gullspira och Skåneleden. Plus en del felspringningar pga dålig skyltning. Jo det var faktiskt det för inte ens när jag stannade kunde jag riktigt klura ut hur det skulle vara. Några ställen besökte jag därför två gånger pga att jag sprang i cirklar. De som såg mig undrade nog vad jag pysslade med…
Men det var egentligen bara bra för då fick jag en längre runda utan att behöva förlänga på slutet!

Jag började precis utanför hotellet där starten är för flera leder. Jag säger det igen, Hässleholm har verkligen lyckats med det här med friluftsliv!

Första milen var i princip helt platt. En extrem skillnad mot i går när det gick rakt uppför i början. Solen sken, jackan åkte av efter fem minuter, kroppen var pigg och omgivningarna väldigt fina.

Första felspringningen kom redan efter ett par kilometer men en snäll vägarbetare hjälpte mig tillbaka så jag hamnade rätt. Skylten satt i skuggan och var snudd på helt osynlig så det var inte konstigt jag inte hade sett den. Nästa fel blev i skogen efter backstugan. Följde bara den vackra skogsvägen och missade helt avfarten till den pyttelilla stigen. I stället hamnade jag på den på ”fel håll” och kom tillbaka till Backstugan. När jag sprang nästa gång såg jag skylten så det blev ”bara” ett felvarv. Gjorde samma typ av fel lite senare men sen höll jag mig på banan! Lite funderar jag på vad de som såg mig tänkte…

En väldigt bra grej med att ha kartan med sig, förutom att man vet på ett ungefär var man är, är att man kan se var det finns vatten. Jag hade kanske klarat mig på en flaska men med facit i hand så  hade det blivit kärvt på slutet.

När jag kom fram till ”Höjdarnas höjdare”s blå markeringarna började klättringen. Det var denna jag och Anna sprang i sin helhet i vintras och jag tror banne mig att den är min favvo hittills. Visst, backarna suger men det gillar jag, och den är obeskrivbart vacker och varierande.

När jag var nästan framme vid slottet igen vek jag av och förlängde med Gullspira/Skåneleden-slingan österut. Dvs samma som i går men mitt korta minne hade glömt bort att det var så långa uppförsbackar. Men ljungen på toppen var lika vacker och nedförsbacken till ”målet” var ännu härligare än i går.

Nere vid slottet sprang jag och mötte Anders som traskat hela östra delen av ”Höjdarnas”. Han var lika trött och lycklig som jag. Totalt gnetade jag ihop 27 km och nästan 500 höjdmeter enl Garmin. Hovdala alltså. Vilket ställe!

Vi hade även turen att få se de hästdrivna gräsklipparna! En sån skulle jag vilja ha! Måste bara skaffa större gräsmatta och ett stall också.

Spradan blev i Finjasjön. Ljuvligt! Hade tänkt att simma men helt ärligt var sjön inte så inbjudande just i dag. Dessutom såg jag någon skylt om algblommning så då blev beslutet enkelt.

Nu är vi hemma i Åhus igen. Fullmatade av intryck, trötta ben (nästan 80 000 steg på två dagar), full tvättkorg och tvättmaskin, mätta efter en rejäl (hemlagad) middag och redo för en slappar-kväll. I morgon ska jag packa väskan igen för ett annat äventyr! Men inget långt. Skavsåret efter västen på höger sida måste läka. (Hade ett på vänster som precis läkt..) Nog dax köpa en ny..

Kram från Ingmarie

Äntligen kom finbesöket!

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag maxade ben på gymet i går.

Dels var det innan jobbet och där kan det bli extra tröttsamt om man har ben som inte vill vara med och dels så visste jag ju att vi äntligen skulle få finbesök av Anna och Fredrik i dag. Själva besöket är såklart inga problem med trötta ben men den (snudd på) obligatoriska löpturen kan ju verkligen bli det. Nu är det ju dock så bra att eftersom jag bor här och hittar bäst så fick jag även bestämma rundan. Det vill säga de kunde inte springa ifrån mig utan fick snällt springa i mitt tempo. Smart va? Haha!

Men det var verkligen ingen fara för båda ungdomarna är snälla människor och extremt både lättsamma och anpassningsbara. Inte konstigt jag blir så glad och tacksam varje gång jag får en chans att hänga med dem! Det blev en runda i min skog, på Pans 5a, utmed havet och kajen innan vi avslutade i Äspet-skogen där Anders mötte upp.

I Äspet ligger havet nära så vad var väl bättre än en (trumvirvel) sprada!?

15 grader enligt Fredriks klocka. Helt galet härligt!

Jag är ganska säker på att det var detta, deras sällskap och mat oi magen som gjorde att jag fick ett ryck och cyklade till gymet. Blev ett riktigt röjar-pass med extra allt! Kan bli en mycket intressant start på nästa vecka…

Nytt försök med de där chinsen. Det SKA gå utan gummiband!

Kram från Ingmarie

Letar vidare och har laddat

Förutom att Hitta ut-kontrollletande är en bra aktivitet, man upptäcker nya platser och hjärnan får jobba lite så är det också ett väldigt bra sätt att få träning och samtidigt en aktiv återhämtning som inte sliter. Det var en av anledningarna till att jag tog mig till Bromölla för att leta upp checkpointsen där. (De andra anledningarna var att jag ville upptäcka just det området, sprada och göra en mini-utflykt.)

Förutom en rejäl bom så prickade jag alla ganska exakt. Varierande väder, terräng och en miljard mygg fick jag på köpet.

Förra gången jag spradade här gick jag i från stranden. I dag sprang jag ut på udden och hittade två platser med stegar! Hur fint som helst och vattnet var alldeles ljummet! Med andra ord inte så svalkande men jag blev åtminstone lite renare. haha

På hemvägen åkte jag via Nymölla och Tosteberga. Det första är nog mest känt för att Stora Enso ligger här. Det andra är för att det kallas Skånes enda skärgård. Om du har möjlighet så ta dig dit för det är så gulligt så man dör gullighetsdöden direkt. Även i ösregn!

Hann lagom hem för att både hinna fika, måla och ta mig till gymet för att vara med på crosscage-passet. Roligt, svettigt och riktigt svidigt för ben och armar.

Det var det sista för mig innan sommaruppehållet för nu ska det jobbas extra mycket. Men jag är minsann redo för del ett av denna och nästa vecka! Bara hoppas jag hinner äta upp dem också….

Kram från Ingmarie

 

På (om)väg

Vi ”behövde” åka till IKEA igen men för att göra det hela mycket roligare (jag vet att det är både en lyx och ett privilegium att ”behöva” åka dit men jag ljuger om jag säger att jag tycker det är ”skoj”) så passade vi på att köra en omväg för att testa några ställen vi aldrig varit på.

Alltså vilka pärlor det finns!

Vi började med Friluftsanläggningen i Tågaröd. Ett ställe jag inte visste fanns förrän i dag då jag hittade det på Google. Förutom jättefina spår så finns det ett utegym, en klubbstuga med fin (öppen) toalett, massor av uteplatser att sitta vid och stor informations-tavla inklusive gratis kartor. (Sånt går Anders igång på!) Men inte en enda mer än vi var där på hela tiden! Hade vi missat något stort event? Var det något fel på stället? Sov alla? Många frågor som vi fortfarande inte har några svar på för det är högst märkligt! Detta stället rockar!

Spåren är extremt välmarkerade, även när man springer åt ”fel” håll, och de var så fina att jag till slut var tvungen ge mig själv foto-förbud för att ö h t komma vidare.

Vädret var lika varierande som spåren. Regn och sol (jackan åkte av och på oräkneliga gånger), trail, grusvägar, upp och ner.  Tiden bara försvann!

Anders valde att gå och var lika fascinerad. Ett guldställe! Flera timmar senare åkte vi vidare till nästa lilla pärla. (Också ett ställe jag inte visste fanns förrän jag hittade det på Google.)
Breanäs badplats ligger bara en liten åktur från Tågaröd och precis lagom till vi skulle i, och upp, regnade det men vem bryr sig? Vi skulle ju ändå bli (ännu mer) blöta. Dessutom var det ju varmare i vattnet än på land!

Ser du Anders?

 

Sista stoppet innan det stora varuhuset blev Cafe Kronan i Lönsboda.

Också tack vare Google och i ärlighetens namn ett telefonsamtal för vem vill komma till ett ställe som inte har vego? Kronan hade inte bara flera rätter att välja på utan var även jättemysigt och hade supertrevlig personal. Många plus!

Efter allt det där härliga var det en baggis att överleva det som var slutmålet.

Kram från Ingmarie