Tips

Sjö, hav och svaret

Att jag älskar både sjöar och hav är det väl ingen här som missat. (?) En stor fördel med Halmstad är att man har båda på väldigt nära håll. Dock, precis som i t ex Åhus, förenklar det betydligt om man har bil. Det går utan men det blir ett jätte-projekt som tar en hel dag i anspråk. Framförallt om man vill till en sjö och definitivt om man även vill till havet.

Nu har vi ju lyxen att ha en bil så i morse drog vi ut till Skedala och Ön. var inte beredd på att benen skulle vara så pigga sen i går men det var de! Två varv runt sjön i progressiv fart. ”Bara” 8 km men det kändes buslätt! De fina vyerna och stigarna gjorde garanterat sitt.

Sjön bara måste man i. Faktiskt! Fick nästan inte upp Anders. Haha! Det är nästan för varmt för våtdräkt men bara nästan.

Lunchen blev på Cortado med min vän Karin. Gissa om det var gott? Och nu har de precis lagom stora portioner igen!

Innan kvällsmaten hanns det med både lite strandhäng, bilkoll, gym, inköp till lägenheten och sightseeing. Det byggs massor här. Jag hinner inte med!

Och kvällsmaten, ja den avnjöts på absolut bästa sätt. Handikappbadet i Svärjarehålan var fint redan innan men nu har de renoverat upp det så det är ännu finare. Gillar verkligen när kommunen/samhället satsar på friskvård, natur och miljö för jag är övertygad om att det är så otroligt viktigt för vårt välmående och vår hälsa.

Jag förstår att du är dödens nyfiken på gårdagens gåta. Här är svaret! Fint va?

Kram från Ingmarie

Prinsen, Rotundan, havet och en gissningslek

Förra gången jag sprang Prins Bertils stig var  i april när jag delvis fick Marias sällskap. I dag hade jag lyxen att få sällskap hela vägen av Eeva. (Ja hon stavar med 2 e.) När man babblar snudd på konstant så försvinner de där långpass-timmarna i ett tjillenix.
Alet, Prinsen, Möllegård, Söndrum och Alet igen. 23 fina kilometer som var bra mycket svettigare än vad SMHI hade spått men åh vad jag gillar när de har fel på det hållet!

Om bara någon vecka har garanterat hela Rhodondenderparken blommat ut så tur vi sprang här i dag!

Jag var så hungrig när vi gick in till stan att jag nästan tuggade på kinderna så lunchen på Rotundan tillsammans med Anders, mamma och Ulf smakade extra himmelskt. Här behöver man aldrig ”special-beställa” veganmat. Det finns direkt. Många plus på det!

Innan jag träffade syskon och pappa där han bor så var jag bara ”tvungen” att bada. Dels behövde jag svalka mig och dels längtade min kropp efter att få omslukas av vattnet. Det där är en ganska fascinerande känsla för jag har verkligen ett fysiskt behov. Säkert psykiskt också men det är ändå mest kroppen som skriker j-a-g-v-i-l-l-b-a-d-a. Samma sak oavsett årstid.

Så till gissningsleken.

Vad tror du alla dessa delar ska bli?

Kram från Ingmarie

Från fullt ös till super-chill

Har du någonsin blivit så trött på ett träningspass att du inte ens orkat spotta? Då vet du hur jag kände det på de två sista intervallerna i dag.

6 x 5 minuter med 1 minuts vila är inget monsterpass men jag tryckte på vad jag hade och då kan det bli så där. Det var inte heller några racer-tider men det kändes bra och det är det viktigaste!

Betydligt lugnare var det på simningen. Åkte ut till min absoluta favvosjö här och fullkomligt dog njutardöden. Tyst, stilla, bedövande vackert och ljummet vatten. Det är när det är så här som jag älskar simningen som allra mest.

Allra lugnast har kvällen varit. Middag på mysiga Söderfamiljen med min fina kusin och kusinman. Dvs de jag alltid bott hos innan i den röda lilla söta stugan. Nu har de dock flyttat och vi har vår lilla lya så det gäller att ses på annat vis!
Och ja, du ser att Anders lyckats ta sig hit också. En annan väg mot den i går för det är tydligen fortfarande stopp från Hässleholm.

Kram från Ingmarie

 

Grusade planer

Vi hade en så himla bra plan för i kväll. Anders semester började i dag och han skulle ta buss och tåg till Åstorp där jag, mamma och Ulf skulle möta upp för en picknick på något mysigt ställe.

Nu blev det dock inte alls så…

Han kom till Hässleholm men sen var det stopp pga signalfel. Tåg efter tåg blev inställt och informationen sken som vanligt totalt med sin frånvaro. Det slutade med att fick åka hem igen. Faktum är att Skånetrafiken har lyckats sabba 100% (!!!) av våra planeradeHalmstad-resor. Hur är det ens möjligt?
Visst det kan hända grejer men de kan väl åtminstone informera och kompensera?

Jag hoppas verkligen han orkar ladda om och göra ett nytt försök i morgon…

Picknick blev det i alla fall. På en enastående utsiktsplats på ”Italienska vägen” utanför Båstad.

Resten av dagen har också varit bra. Körde poolrun på förmiddagen och det var så härligt att det blev en gång till på eftermiddagen.

Lunchen blev tillsammans med en vän jag inte träffat på jättelänge. Så himla skoj! Vi var på Söderpiren och de fixade ihop en vegan-macka som var så god att jag nästan svimmade. Har sagt att de borde ha den på menyn! (De har tyvärr dåligt med vego annars men de kan ju uppenbarligen fixa!)

Kram från Ingmarie

Maxpuls

Att det är viktigt att konditionsträna och höja pulsen så hjärtat får jobba vet väl de flesta vid det här laget.
Jag har i ärlighetens namn dålig koll på både min vilo- och maxpuls men jag vet ändå både när den är låg och hög. Liksom jag vet när jag får mjölksyra. Har allvarligt funderat på att göra fys-tester på ex Aktivitus för att ev kunna optimera träningen bättre men dels är jag lite snål och dels känns det väldigt seriöst. Å andra sidan är det säkert en bra investering, motiverande, inspirerande och lärorikt. Jag har gjort det flera gånger förr i tiden och kanske är det för att jag vet hur de där maxtesterna går till som jag drar mig. De är s-j-u-k-t jobbiga.

I dag tror jag dock banne mig jag lyckats komma bra nära maxpulsen flera gånger!
Första var på löppasset. Jag har en ”trapprunda” som innebär att man springer 184 trappsteg (har räknat dem) upp på Galgberget och när jag är uppe på toppen svänger jag höger och kutar så fort jag bara kan sträckan ner till start igen. Först platt och sen svagt ner. I början känns den biten väldigt behaglig men ju mer mjölksyra benen fått ju tuffare blir även den delen. Grymt bra träning och en garanterad pulshöjare!
Åtta varv med start var 5.30 minut. Plus dit och hem förstås. Medvind och uppför dit. Motvind och nerför hem…

Men det var inte slut där. Nu i kväll har jag testat NW Halmstad uteträning. Just i dag var det ett GRIT Cardio-pass. ”Bara” 30 minuter men himmel som jag fick jobba. Trodde hjärtat skulle hoppa ur ett tag och jag såg nästan inte för svetten rann i ögonen. Superskoj! Deras uteträning finns på flera platser och är helt gratis!

Eftersom jag ändå var både svettig och i gång fortsatte jag på gymet. NW Halmstad City är ett grymt fint gym och de har ett enormt utbud. Faktum är att Halmstad är helt galet gym-tätt så konkurrensen är stor vilket jag tror är jättebra!

Mellan dessa pass har jag dock inte gjort många knop. Mest har jag hängt på stranden med mamma och moster. De är så coola! I stället för att ta bussen så gick de hela vägen med solstolarna på sina ”Dramater”. Mina förebilder!

Kram från Ingmarie

Sånt som ger starka ben

Ibland är jag avis på Anders som kan jobba hemifrån varje dag och slipper att resa och därmed passa busstider. Å andra sidan hade jag aldrig pallat sitta så där mycket. Jag hade fått rumpskav inom  tre dagar. Eller snarare en dag. Så sitt-klen är jag. Vissa dagar sitter jag nästan inte mer än de där turerna på bussen och hur trött jag än är så föredrar jag faktiskt det.
Lägg till en löptrur som i går så är det inte så konstigt att jag plättlätt kommer över 20 000 steg mer eller mindre varje dag. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt men det är nog tur att jag inte har anlag för åderbråck för stödstrumpor vill jag absolut inte (behöva) ha på mig. Det är svettigt nog ändå.

I morgon klockan 22 (hoppas jag) går jag dock på tre veckors (välförtjänt och välbehövd) ledighet så då får benen åtminstone vila lite från betonggolv!

Hurra!

Just i dag har de dock fått jobba dubbelt. Sträckan Åhus – Friseboda har många lättsprungna kilometer men mest är det djup, djup sand eller kuperade spår i skogen. Det är då det är bra att ha kort minne för jag verkar glömma från gång till gång hur jobbigt det är att försöka ta sig fram i mjuk sand. Det gäller verkligen att kolla vinden innan för motvind i detta i 23 kilometer vet i sjuttsingen om jag ens vill prova…

Kanske glömmer jag för att få plats att komma i håg hur magiskt vackert det är! För det är det och det är därför jag gör om det. Sen tänker jag att det måste ju vara grymt bra träning det här! Mina ben är hyfsat starka och det är jättebra tycker jag. Mitt mål är att kunna fortsätta kunna ta mig upp från golvet utan hjälp av händerna, springa i djup sand och uppför backar, hoppa på ett ben och göra djupa benböj med vikt.  Hur fort allt går eller hur tungt jag kan lyfta är mindre väsentligt men ju mindre ”raset” är ju bättre är det förstås. Ju äldre man blir ju mer får man dock jobba för det. Inget kommer längre gratis som så ofta när man är under 40. Bara att acceptera och gilla läget.

Vågorna och strömmarna i havet gjorde att jag fegade ur för en simtur men sprada kan man ju alltid! Och fika!

Kram från Ingmarie

Hitta ut i Lerjevallen

Förra gången vi var i Lerjevallen var det kallt, snö och is på sjön. I dag var det inte så och himmel så ännu mycket finare det är där nu!

Målet var att pricka ännu fler Hitta ut-kontroller. Jag med bara appen i telefonen. Anders med riktig karta och kompass. Han är proffs och har orienterat redan innan han föddes.
Typ.
Papperskarta hade nog hjälpt mig för täckningen var inte den bästa men med kompass hade det garanterat inte varit enklare.

Det här var emellanåt riktigt brötig terräng även för en inbiten orienterare har jag förstått. En del kontroller var dessutom väl gömda. Men jag hittade alla jag bestämt mig för att hitta. Har bara tre kvar till nästa gång. Anders tog minsann alla men fick färre steg, sträcka och höjdmetrar än mig. Dvs jag hade mer roligt. haha

Grejen är att jag sprang en liten extra runda för att bl.a se den uråldriga Romeliaeken som har rötter från 1100-talet. Det är tydligen den äldsta bergseken i Europa! Coolt!

Träffade även på årets första orm. Osäker på om det var en huggorm eller en snok, tror det sistnämnda, men den verkade inte glad för att se mig. Eller så blev den stackarn rädd när jag kom ångade!

Efter nästan tre timmars springande, traskande, letande och klättrande ansåg vi oss vara färdiga. Belöningen var den bästa tänkbara! Den här sjön hoppas jag besöka många gånger i sommar! Perfekt plats både för OW och swimrun!

Kram från Ingmarie

Lördagsreflektioner

Jag vet att jag ”tjatar” om det där med styrka när man blir äldre men det är viktigt. Det räcker att googla på ämnet så får du hur mycket ”bevis” som helst. Så det är liksom inget jag hittar på. Det är dessutom extra viktigt för oss kvinnor. Ffa före, under och efter klimakteriet eftersom våra hormonhalter blir helt förändrade. När detta sker är högst varierande, hos en del börjar det redan vid 35 års ålder, så det är alltid rätt att börja i tid.

All styrketräning är såklart bra men bäst är det om man verkligen tar i. Dvs man klarar inte att göra mer än max 8-12 repetioner och man belastar (helst) med mer än bara sin kroppsvikt.
Nu vet jag att många tycker styrketräning är både tråkigt och svårt och många gillar inte ens att gå på gym. Till dem säger jag att man får välja. Allt är inte roligt men man kan faktiskt lära sig tycka om det! (Jag tycker ex städning är skittrist men jag vill ha det fint så då är det bara att göra det. Känslan efter är så mycket mer värd!)
Nu för tiden finns det ett extremt stort utbud med både PT, klasser, innegym, utegym, video, böcker och jag vet inte allt så egentligen handlar det väl bara om att välja en variant, börja och se hur det är.

Tack och lov tycker jag det till 90% alltid är kul att styrketräna. Inte så jag går omkring och skrattar men jag blir glad, pigg och pepp av det Älskar känslan av att känna mig stark och av att ha kört så där tungt så jag darrar efteråt.
I dag blev det så. På en dryg  (intensiv) timme hinner jag köra igenom hela kroppen men jag har ofta någon slags fokus. I dag var det ben inklusive spänst och axlar. Coreträning gör jag alltid. Ibland tar jag övningar från min egen minnesbank, ibland från någon film jag sett och ibland är jag så fräck att jag härmar någon.

Benen kändes starka trots att jag innan kört intervaller. 12 x 2 minuter med 1 min. vila. På rullgrus, i sand och ”rolling hills”. Jag blev jättetrött! Men samtidigt kändes det bra!

Nu börjar det förresten bli en föraning om hur mycket folk det kommer vara här i sommar. Glassbarerna och fler restauranger har öppnat vid stranden så det var inte bara jag på bryggan. Det var inte ens bara jag som badade. Vattnet är absolut magiskt nu!

Där vi bor är det dock lugnt och skönt. Älskar vårt lilla altan och kolla himlen!!!

Hoppas du också haft en bra lördag!

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag de Lux

Okej, håll i hatten nu för denna dagen kräver det.

Klockan sex ringde klockan. Yoga, meditation, frukost och sen bilfärd till Skrylle naturreservat utanför Lund. Jag har varit här för längesedan när jag var ung (yngre) och hade snabba ben. Då sprang man Skrylleloppet och fajtades om pallplats. I dag handlade det om helt andra grejer. Vännerna Anna-Karin och Per ordnade nämligen en slags lightversion av en Backyard Ultra.. På den springer man 6,7 km med start varje timme och den som slutar sist vinner. I dag var varje varv 3 km med start var 30:e minut och efter 10 varv var det slut. Helt perfekt just nu för mig!

Banan började förrädiskt lätt utför innan den blev lite böljande. Efter drygt halva kom en uppförsbacke som verkade bli brantare och brantare för varje varv och den efterföljande svagt sluttande uppför längre och längre. Sista biten var dock nedför och eftersom det var start och mål på samma ställe så borde det vara lika mycket upp som ner. En jättevacker runda med både lövskog och magisk trollskog.

Per startade oss på pricken varje hel- och halvtimme och mina varv var snudd på exakta förutom det sista som var snabbast. (!)
I varje paus fanns det gott om dricka och snacks för att fylla på med energi. Verkligen ett oerhört generösa ”gottebord”! särskilt med tanke på den extremt låga startavgiften. Lite annat än det där loppet i vintras…

Per med startklockan

Ibland sprang jag helt själv utan att prata med någon, ibland babblade jag hela varvet och ibland var det lite av varje. Helt perfekt! Och vädret var som gjort för mig! (Jag hade faktiskt beställt det så snacka om att de levererade!) Jag sprang alla varven och Anders grejade fem med lite extra paus mellan några.

Superarrangörerna Anna-Karin och Per

Jag har lite svårt att äta ”mycket” under såna här långlopp utan det blir mest småtuggor. Det blir ju också mycket sött så den där vego-burgaren på caféet efteråt satt verkligen perfekt även om det inte var den godaste jag ätit.

Nu var inte det roliga slut här. Direkt efter for vi till Dalby stenbrott för att bada. Gissa om det var ljuvligt? Att det är en vacker plats förstår du antagligen.

Lite svalare for vi vidare till det jag verkligen längtat efter att se.
Körsbärsdalen!
Under någon vecka varje år blommar alla träden och folk vallfärdar dit. Nu förstår jag varför. Det var som en sagobok och trots mycket folk var det ofattbart tyst och stillsamt. Är du i krokarna vid rätt tid så bara måste du åka dit. Jag dog vacker-och lyckodöden fler gånger än jag kan räkna till. Anders också!

Vi var även inom Skånes (antagligen) enda tempel.

Vilken grej!!! Stillheten och friden låg som en kokong runt omkring alltihop.

Naturligtvis var jag ju bara tvungen att ha några rapsfälts-bilder. Jag har ju toklängtat sen förra året! Kan man bli annat än lycklig av dem?

Sen var det hem via affären, vattna alla blommor inklusive grannarnas,  packa upp, tvätta, duscha laga mat inklusive matlådor för från i morgon är min (inarbetade) ledighet tyvärr slut, äta och till slut landa i fåtöljen med fötterna i högläge.

Summasumarum – detta har varit en superduperdag som ska bevaras i minnet för alltid!

Kram från Ingmarie

 

Pingisboll i munnen

När jag vaknade i morse var det som jag hade en halv pingisboll under tungan. Yrkesskadad som jag är såg jag framför mig hur den svällde, jag skulle få svårt att andas, blev tvungen att åka in till akuten, blev intuberad, förd till  IVA och sen typ död….

Nu blev det, som du förstår, inte riktigt så illa.

När jag varit uppe ett tag minskade svullnaden men tandis ville kolla så det blev ett nytt besök. Troligtvis var det en inre blödning plus inflammation som orsakade det hela vilket tydligen inte var helt oväntat med tanke på hur de grävt i mitt stackars käkben i går… Jag var mest lättad över att inte behöva gå igenom mer skärande.

Efter ett sånt här ingrepp finns alltid risk för blödning så dagens löptur blev en extremt lugn historia. Tog mig bort till Årstaviken och runt den för om det hade hänt något så hade det garanterat varit någon som kunnat hjälpa mig. (Det är i princip aldrig folktomt där.)
Lite segt men ändå härligt!

När jag sprang förbi ”min” brygga var det omöjligt att inte sprada. För den som undrar så är det 8-9 grader i vattnet nu.

På något vis har jag traskat/sprungit över 31 000 steg i dag och en hel del av dem blev tillsammans med Kari. När jag bodde här sprang vi alltid när vi sågs. Nu går och äter vi. Haha. Blev en fin runda runt de fantastiska kolonistugorna. Lyllos de som har en lott där för det är makalöst vackert och fridfullt.

Maten blev på Nemnem. Vietnamesiskt med massor av vego att välja på och supergott! Rekommenderas verkligen!

I morgon ska jag hem igen och det känns väldigt bra! Nästa besök hit blir i augusti men först ska jag ha en lång härlig sommar i söder!

Kram från Ingmarie