Tips

När inga filter behövs

Fastän det är nästan ett år sen sist så känns det som i går. Jag minns också att jag den där sista gången undrade om jag någonsin skulle få möjlighet att komma tillbaka. Och det fick jag! Busselton är en jättemysig liten ort och dess beach måste vara varje strand- och vattenälskandes dröm. Det är så vackert att det nästan gör ont i ögonen.

Som gjort för att simma, slöa, fika, vattenlöpa och bara vara. Eller vad man nu är sugen på att göra.

Cykelintervallerna var inte fullt lika vackra. Men väldigt mycket svettigare.😜 Trots 33 sköna grader utomhus i skuggan.😍

Kram från Ingmarie

Jag överlevde! Båda utmaningarna

Jag är ingen ängslig typ när det kommer till att kuta ensam oavsett om det är på nya platser, i mörker, i värme, i kyla, i skogen eller var det nu är folk kan oroas över. Under alla mina 35 + år som löpare då jag kutat på de mesta skumma och udda ställen man kan tänka sig så runt om i hela världen så har det (peppar,peppar) aldrig hänt något “farligt”. Kanske är jag naiv men jag vägrar liksom låta rädslan ta över om jag vill springa. Men bara för att jag är orädd betyder det inte att jag inte är försiktig. Naturligtvis måste man tänka sig för och inte utmana ödet i onödan.

I denna del av världen finns några av jordens farligaste djur och det kan bli oerhört varmt. Det gäller att ha vätska med sig oavsett aktivitet och aldrig ge sig ut i vatten som saknar bevakning/är absolut säkra eller kuta obanat. Wellington National park ligger ca 5 mil öster om Bunbury och vi var där faktiskt en gång förra året när Mattias körde en Tri-tävling. Jag både kutade och simmade där då men missade helt att det är trail-Mekka. Om jag nu varit en ängslig typ hade det antagligen inte blivit någon löptur där. Det finns ju massor att oroa sig för om man är på det humöret. Ormar, spindlar, felspringningar, värmeslag, vätskebrist och säkert något mer som jag inte kommer på.😜 Själv tänker jag mest åh vad härligt att få springa i skogen!

Så jag fick en karta och jättebra info av damen på Caféet och satte av. Planen var att springa två olika trails och så blev det. Och vilken runda jag fick! Kuperat, välmarkerat, svettigt, makalöst vackert och perfekta stigar!

Vattnet räckte precis till “mål” men jag får erkänna att jag snålade rejält på slutet. En liter på ett 2-timmarspass i 33 grader är lite klent.😜

Colan från caféet och badet i Long pool satt väldans fint kan jag berätta. För oss båda. Stackars Anders får ju stå ut med att vänta på sin springsugna sambo och det kan vara nog så svettigt…. Särskilt när man är vansinnigt både orm- och spindelrädd.

Och nej, jag såg inte en enda orm. Däremot en känguru! Hur det var med spindlar vet i sjuttsingen. Det var i alla fall gott om spindelnät.😜

Det andra jag överlevde var inte lika “äventyrligt” men nog så jobbigt. Och utmanande. Intervallsimning med Simon, Mick och Mattias tog det sista av mina krafter denna dag. Milda makter så mycket mjölksyra man kan få av att veva med armarna! Men kul var det! Och säkerligen extra nyttigt för mig som helst ligger och messimmar.

Kram från Ingmarie

Maidens reserve, delfiner, muskelbygg och sköna poser

Bara några kilometer från huset vi bor i just nu ligger Maidens reserve. Ett stort naturområde precis vid havet med vita fina stigar och vägar kors och tvärs i en härlig röra. Ffa är det ruskigt kuperat. En del backar är det nära på att jag inte kommer uppför. Ner kommer man ju liksom alltid.😜 Fick inte till någon bra backbild så du får helt enkelt bara tro mig.

Längst bort kan man välja om man vill kämpa med backarna även på tillbakavägen eller om man vill kuta på platten. Jag valde det sistnämnda. Där finns nämligen även ett vattenhål för även om molnen fortfarande var där så blev det härligt svettigt som attan.

Men de försvann, molnen alltså, och då finns det nästan bara ett ställe man (läs jag) vill hänga på i eller jämte. Ja du fattar nog…😍

Koombana bay är känt för att vara poppis för delfiner och det finns ett Dolphin Discovery center där man kan lära sig mer om dessa fantastiska djur.

Det här är fria, vilda delfiner i öppet hav som inte får röras. Matar man dem får man betala 4000 AUD! De kommer frivilligt in till kanten om man har tur. Precis som det ska vara för djur är inte till för att ”underhålla” eller utnyttjas av oss människoknytt.

Vi har fixat trädgården också. Och gymat så svetten runnit och musklerna svällt. Eller åtminstone användts väl.

Det här är förresten en väldigt bra (yin) yoga-pose för ryggen. “Supported bridge”. Se bara till att bolstret/klossen/rullen ligger långt ner. Typ vid svanskotan. Dvs inte i ländryggen.

Och den här kallas skönt soffhäng i kvälls-solen.

Kram från Ingmarie

Perthlife

Det bästa ord jag kan komma på hur det är och känns just nu är underbart! Perth är en fantastisk stad! Och hela landet förstås.

Frukost ute, springa barbent, yoga lite i solen, bada i havet, läsa, promenera, få sand mellan tårna och simma i en av Perths finfina utomhuspooler.

Och käka mat så god på Raw + more café att jag inte kunde säga något annat än mmmmmm och åååhhhhh! Då är det gott! Vego såklart.❤️

Vi har t.o.m skaffat gymkort.

Jet lag har sina fördelar för man hinner mycket när man vaknar tidigt. 😜

Kram från Ingmarie

På väg!

Har nog aldrig sovit så gott som när klockan ringde kl 05. Visst är det ett märkligt fenomen? Men det var bara att masa sig upp och fixa det sista innan Door to Gate bilen kom på exakt rätt tid. Bor du i 08a land så rekommenderar jag det varmt om du ska till Arlanda. Superbra grej på alla sätt och vis! Inte ens snökaoset försenade oss.

Faktum är att allt flöt på hur fint som helst och vips (nåja) satt vi med en av de dyraste frukostarna ever framför oss. Flygplatser vet verkligen hur man ska ta betalt…

Men det sker så sällan att vi lyxar så här så det kvittar. Och det är ju bara pengar.😜 Är så himla glad att Anders piggnat till sig så vi kan resa tillsammans samtidigt på detta äventyr. Och som vi längtar efter allt och alla Down under!😍

Kram från Ingmarie

Mancold blev ryggskott

Så kom vintern. Vitt och fint!

Och med den även halka och modd.

Kan inte påstå att jag kommer sakna det. Tycker ju vit sand är mycket finare. Och skönare. Och om inget (mer) oförutsett händer är vi båda på väg i morgon till både det plus sol och värme. Anders med förkylning (som nu bara är en mycket svag mancold), ett rejält ryggskott (ska det jäklas så kan det ju lika väl göras ordentligt) och en halvfull väska. Och jag som (fortfarande) är helt frisk med en fullproppad väska som precis gått att stänga. Det där med väskorna är ett ständigt mysterium. Anders är alltid halvfull medan min alltid är överfull. Men jag skyller på alla löpardojjor. Och goggles, baddräkter, våtdräkt, fenor och jag vet inte allt. Vem sa att simning inte är en prylsport…😳 Men rackarns vad jag är redo!

Det enda som egentligen oroar mig just nu är själva resan. Det där med att sitta inklämd är ju inte precis min grej. Inte flygplansmat heller. Tänk om man liksom kunde lagra lite skön träning i kroppen och plocka fram när den behövs. I så fall skulle jag kanske kunna känna av både hot vinyasa-yogan och simningen från i dag.

Samma med maten. Det har faktiskt hänt att jag haft egen mat med men veganmaten brukar faktiskt vara ok. Åtminstone bättre än de andra alternativen. I en drömvärld hade jag haft en egen kock med. Typ hen som gjorde dagens mat. Min numera fd chef Mona bjöd på lunch på Matpoteket. Jag är ingen jätte-fan av rawfood, i alla fall inte vintertid, men då och då funkar fint. Och den i dag var galet god och vansinnigt mättande. För att inte tala om vacker!

Men det ska nog funka denna gången också. Man blir tillknycklad och mår skit ett tag men eftersom minnet är kort, särskilt mitt och särskilt när det gäller jobbiga saker, så kommer jag att ha glömt att jag ens funderade på detta senast torsdag. Om vi inte fastnar i Moskva på den där “tekniska mellanlandningen” vill säga…

Kram från Ingmarie

Det här med välgörenhets-event

Det här med välgörenhets-spring är verkligen ett toppensätt att förena nöje med verklig nytta. Jag lägger mycket hellre pengar till sånt här än till en massa (oftast) onödiga julklappar. Faktum är att jag inte köper några julklappar ö.h.t. Och man behöver ju faktiskt inte ens svettas för att ge.😄

I dag ordnade t.ex Katarina Spring till BUS då man sprang mellan Malmö och Lund för att samla in pengar till avd 62 och 63 där cancersjuka barn vårdas. Av förklarliga skäl hade jag lite svårt att vara med men bidra med en slant funkar såklart ändå!

Här i 08a land ordnade Pernilla tillsammans med bl.a sin sambo Första advent tre-timmars där man kunde skänka en slant till Musikhjälpen med temat “Barn är inte till salu”. Även här går det såklart bra att bidra även om man inte är fysiskt närvarande.

Vi som var med roade oss furstligt! Varje varv var ca 1900 m och jag tappade räkningen redan efter någon timme. Hade ju fullt upp med att babbla.😜

Och vätskebordet (läs gottebordet) måste ha varit ett av de mest välfyllda ever!

Men jag klarade mina 3 timmar finfint på 4-5 muggar vatten och två sådana här. Ruskigt bra grejer! Så bra att jag egentligen inte vill “avslöja” dem…🙃

Det kan ju verka “tråkigt” att springa runt, runt, runt i 3 timmar men faktum är att tiden gick rasande fort! Bra sällskap kan göra det mesta roligt du vet och det var gott om det i dag. Fredrik dök upp på slutet och höll mig sällskap. Hur det än är så blir det ju ganska utspritt efter ett tag. Och han är tapper som orkar höra mitt babbel trots att det var mindre än ett dygn sedan vi sågs senast.

Enda som egentligen var “jobbigt” var regnet som kom efter ca 2 timmar. Tror minsann det var extra kallt och blött. Så där så benen inte kändes till slut du vet. Men de fortsatte ändå att trumma på hur fint som helst.(Tack!❤️)

Och efter regn kommer… regnbåge! Kolla så coolt!

Foto: Pernilla Otto

Exakt tre timmar efter start blåste Pernilla i hornet igen för återsamling och det roliga var slut. Turligt nog för mig kunde jag även springa både dit och hem så det blev lite bonus.

Känns alltid härligt efter långpass och extra härligt när man känner att man gjort något ” vettigt” av det. Jag är ganska enkelspårig annars i mitt givande. Förutom olika månadsgivande så ger jag ganska ofta extra till WHO, World animal protection, Djurens rätt, Läkare för framtiden och Läkare utan gränser. Inga stora summor men många bäckar små tänker jag. Hur gör du?

Funkar förresten finfint att även simma med springflätor. Om nu någon undrar. Och som extra tips så är sen söndagseftermiddag perfekt för simhäng på Eriksdalsbadet för det finns nästan alltid gott om plats.

Och om du missat så är supermånen som fetast i dag. Tror minsann jag fortfarande är lite mångalen. 😜

Kram från Ingmarie

Vardag

Vissa dagar finns inget spännande, roligt, ovanligt eller intressant att berätta om. De liksom bara är. Helt vanliga. Man går upp, kokar sin gröt och sen rullar det liksom på med löptur, jobb, gym och lite mer jobb.

Men söker man så finner man. För dagen har varit händelserik när jag tänker efter. Har bl.a hängt på Norrtäljes busstation igen.

Det i sig är totalt ointressant men bussfärden tillbaka till 08a land var av den läskiga sorten när en kraftigt påverkad och påtänd man gick bananaz och polis fick tillkallas. 😳

Sen har vi fått tillbaka en av två väggar vid det läckande fönstret. Andra väggen, plus färg, blir till våren.(!!!) Jomensåatt…Får väl hänga blinkande juldekoration för att liva upp det hela. Eller något…

Vi flydde röran och dammet och gick på bio. Bra val på alla sätt och vis.

Kram från Ingmarie

Bli glad igen-tips

När man lipat mycket är det extra härligt när glädjen och skrattet kommer igen. Eller hur? Och hur ledsamt, mörkt och eländigt det än är så finns det i princip alltid något roligt, ljust och glädjefullt.

Kanske verkar det konstigt men “problemet” för mig kan vara att jag fastnar i de där dysterkvisttankarna och har inte ens lust att göra det jag vet jag blir glad av. Visst är det märkligt? Att man liksom nästan väljer att vara deppig.😳

Mitt “knep” för att hamna på rätt spår, förutom sömn, bra mat och andra “självsnäll-saker” förstås, är att mer eller mindre tvinga mig till någon aktivitet jag vet normalt sett gör mig glad i magen och hjärtat. Så jag åkte till tisdags-simträningen i går trots att jag mest ville ligga i soffan med en filt över mig. Som om det skulle hjälpt. Fatta mig rätt. Man ska sörja och vara ledsen men helst inte fastna i det.

Och såklart blev det bra! Finns nog inget hjärta som förblir ledsamt med Coach Ulf och Team Snabbare-gänget.

Bra gick det också! Testade t.o.m fjärilsim för första gången. Utan att ens vara i närheten av att drunkna. Men det behövs helt klart både fler och nya muskler för just den grenen…

Svettastas i hot-sal är ett annat bra knep. Jag piffade till det med extra bastubad. Sen kan vi snacka eftersvett. Länge.

Garanterat effektiv humörsupphöjare är förstås att vara ute. T.o.m gå är bättre än soffan. Men jag valde att kuta. För att jag kan. Och vill. Och hur grått det än må vara så finns det riktigt coola färger i naturen även nu!

<

Hur gör du när ledsamheten och deppigheten håller på att ta över?

Kram från Ingmarie

Skaparhelg dag 3

Som också var den sista. Lika sorgligt som alltid när man ska lämna något roligt men du vet min filosofi: Don’t cry because it’s over, smile because it happened.

För så är det. Jag är mest bara jätteglad, och tacksam för att jag har kunnat och fått vara med. Jag är väl medveten om att det har varit och är ett gigantiskt privilegium.

Liksom att jag fick hyra finstugan ännu en gång.😍

Jag var uppe i snorottan för att hinna städa, packa och kuta en sväng.

Men Spradan fick jag skippa för isen hade tagit över och även om den var tunn så kan den skära hemska hål i skör hud. Och riktigt så korkad är inte ens jag.😜

Tja annars har det målats av verklig glädje och lust. Precis som det är meningen. Ibland går det ganska vilt till så tur man inte behöver vara rädd om varken kläder eller golv.😄

En grej som verkligen fascinerar mig, förutom själva skaparäventyret , är hur vansinnigt trött man kan bli av att i princip bara stå och sitta still. Är helt slut och resan hem kändes som arton evigheter. Eller i alla fall över 3 timmar för åka kommunalt är inte det mest smidiga sättet om man säger så… Är evigt tacksam över min Dryrobe när jag stod och väntade på en av bussarna i minusgrader ute i ingenstans.

Men vissa saker är värda att kämpa och “lida” lite för, eller hur? Den 12/12 kommer Skaparladan släppa nästa års kurser och jag ska med på några om jag så måste gå dit. Så kul är det nämligen både att vara där och att ha med en sån här rulle hem. Även om jag vet exakt vad den innehåller så är det som lilla julafton att öppna och hänga upp. Vad det blir sen får tiden utvisa.

Kram från Ingmarie