Resa

High on Life på Rådmansö

Precis som de andra dagarna här så var vi helt planlösa i morse och jag börjar mer och mer verkligen tro att det är det som är grejen. Det är det som gör att man upplever tokeufori och hamnar på ställen man varken visste eller trodde fanns.
För hör (läs) det här!

Vi drog till Riddersholms naturreservat, där vi var en liten stund i måndags. Reservatet består av bl.a ca 19 km vandringsstigar och det var ju bara absolut nödvändigt att testa dem. Men springandes såklart.

Vet du, jag tror banne mig detta var en av mina bästa löpturer denna sida nyår. Vilka stigar! Och vägar! Och vyer! Inte blev det hela sämre av att hela kroppen var full av spring. Vi hade lite olika rutter och fart men råkade ändå mötas några gånger. Lika lyriska!


Dessutom är det perfekt för Sprada!

Så vad du än gör, missa inte detta ställe när du är i närheten! Det vore snudd på kriminellt faktiskt!

Ett annat ställe man absolut inte får missa är Rådmansö bageri. Flera hade berättat om detta fantastiska ställe med ringlande köer, magnifika bullar och gudagott bröd. Men du vet hur det är. Man begriper sällan om man inte upplevt det själv. Vi kom dit strax efter 14. Dvs mindre än en timme innan stängning, Vi var nästan oroliga att allt skulle vara slut och att de var på väg att bomma igen. Men icke! Det var knökfullt och kön ringlade verkligen!

Vi lyxade till det rejält och jag är fortfarande mätt. Den där vegomackan med extra allt gjorde att jag dog gottedöden flera gånger om. Hade jag jobbat där hade jag förvandlats till en surdegslimpa. Eller en kanelbulle.

På samma ställe såg vi en skylt om något konstgalleri som hade öppet och eftersom mackan ändå skulle smältas innan nästa aktivitet så kunde den ju lika väl göras det framför lite annan kultur än idrott. Nu ska man veta att jag inte är någon särskilt konstintresserad person men jag uppskattar det och drömmer om att ta upp mitt gamla rit-och målarintresse igen. Nu visade det sig att detta var ett supermysigt ställe med en himla massa fina saker. Jag blev helt kär! Såg också att de har väldigt mycket kurser…Is it a sign?

När vi var tillbaka i stugan var jag egentligen inte supersugen på den där sista aktiviteten. Särskilt inte när jag kom ner till vattnet och isvinden gjorde att blodet stelnade. Men jag tänker som så här att det är bra att vänja både knopp och kropp för det är ju så här verkligheten är. Ibland lugnt, ibland stormigt. Ibland varmt, ibland kallt. Ibland ljust, ibland mörkt. Precis som livet i stort faktiskt. Det är liksom bara att anpassa sig och hänga med.
Det blev till slut en riktigt bra halvtimme. Själv men inte ensam för jag var ju tillsammans med allt liv i havet. Fantastiskt när man tänker efter, eller hur?


Det är inte utan att jag tror jag fortfarande ligger i sängen och drömmer efter all denna magi. Eller är i himlen. Men nyper jag mig armen så gör det ont. Då är man väl ändå både vaken och vid liv?

Kram från Ingmarie

Åland

Spontanaktiviteter är skoj! Och blir oftast bra. Vår stugbokning var ju en sån och hittills har det ju varit snorbra! För några dagar sen kom vi också på att vi ju kunde åka till Åland. Jag har varit på andra sidan jorden men pinsamt nog har jag aldrig varit där. Och med tanke på att vi bor en dryg mil från Kapellskär vore det ju skamligt att inte passa på, eller hur?

Så vi drog till stora båten i snorottan och köpte biljett på plats. Man måste nämligen ha bestämt sig minst 4 timmar innan om man vill ha den extra-extra-extra billiga biljetten (25kr/skalle) via nätbokningen. Om man är spontanare än så får man snällt punga ut med 50kr/skalle via biljettluckan på terminalen. Fortfarande hutlöst billigt för en resa till annat land tycker jag.

Det var evigheter sen jag åkte färja. Minns inte ens när det var sist men tror det var 15 år sedan när vi åkte Helsingborg-Helsingör. Och vi kan väl säga som så att det verkar inte som om det ändrats så mycket på turfärje-fronten. Samma heltäckningsmattor, samma enarmade banditer, samma taxfree, samma bufféer, samma dofter av diesel, öl och matos, samma sorts coverband som spelar Gasolin-låtar (du under 35 får troligtvis googla dem) och samma vana shoppinggäng som kommer med tomma trolleys och specialväskor som snart ska bli överfyllda av flytande varor. Men det finns i denna tidsera numera även eluttag i t.ex taket så mobilerna kan laddas och det hänger handsprit lite här och där. Mysigt var det hur som helst och lite simsugen blev jag allt…

Eftersom vi inte planerat ett skvatt, mer än att hinna med båten, så bestämde vi oss för att "bara" göra Mariehamn. På 6 timmar hinner man förvisso en himla massa men inte obegränsat mycket. Cykeluthyraren tjänade därför inga pengar på oss. Denna gången. Hit vill vi nämligen igen! Så himla mysigt!

Vi har traskat en vansinnigt massa steg. Runt, hit, dit, upp och ner.
Kollat på vackra vyer, köpt två små hantverk.


Och käkat förstås. Ingen kulinarisk vego-höjdare men är man hungrig duger även det mest simpla.

Hittade massor av löpvägar och lite harm var jag allt att inte springskorna var med. T.o.m många av cykelbanorna var fina grusvägar! Men ryggen och den där tån behöver vila så det var nog ändå bäst att det var som det var.

Jag fick ändå rastat mig lite. Hur spontant det här än var så visste jag att att det fanns ett badhus i Mariehamn och som av en händelse kom både badkläder och bälte med i min lilla packning. Så nu har jag kört vattenlöpning på Åland också! Verkligen inte alla som har!

Badhuset var ok men inte värt 90kr. Litet, emellanåt stökigt och rörigt, få toaletter, få duschar och fisljummen bastu. Men nästan halva tiden hade jag egen bana och utsikten och läget var det då inget fel på!

Verkligen en heldag som heter duga och som jag absolut rekommenderar! Särskilt om man älskar rörelse, tystnad, lugn, vidder, hav och natur som jag gör. Och glöm inte att ta med både spring- och badkläder!

Kram från Ingmarie

Hemmahäng och Friskis

Vår lilla stuga är verkligen supermysig. Varje morgon har jag rullat ut yogamattan i en glänta och haft min lilla stund. Bara det liksom!

För oss som bor i lägenhet är det extra lyxigt att kunna äta ute såklart. Morgon såväl som kväll.


Och att kunna traska några få steg ner till den fina och mysiga badplatsen, det är megalyx!

Där har vi hängt en massa goa timmar under solen i dag. Och i vattnet såklart. Jag simmade ett par varv mellan de perfekt placerade bojorna medan Anders.. Ja du ser ju.😄




Bästa sättet att lära känna ett ställe är, enl. mig, att kuta. Testade en massa nya vägar och även om de flesta innebar dead end så var det lite småroligt. Det finns väldigt många fina små stugor om jag säger så. Och vackra skogsvägar.

Och mitt i allt kom denne lille krabat. Hoppas bara det inte är en sommarkatt… Har ju förstått att alla människor inte begriper det där med att djur man tagit hand om inte "plötsligt" klarar sig själva… Eller ens att alla djur både tänker, kommunicerar och känner.

En liten utflykt blev det dock. Till Friskis inne i Norrtälje. Superfint och trevligt.
Jag blev så exalterad av den där säcken att jag lyckades panga min ena stortå så illa att den nu är mest blåsvart.😱 (Besparar dig bildbevis…)

Borde kanske göra som Anders och hålla mig till mindre våldsamheter. Men det är ju inte lika skoj. Eller svettigt.😄

Kram från Ingmarie

Glädjen i sorgen

Lilla Elvira. I dag skulle du fyllt 17 år. Men det blev ju inte så… Det går inte en dag utan att den där enorma saknaden och längtan efter dig sköljer över mig som en stor, kall, obarmhärtigt hård våg.

Tomrummet är bottenlöst. Och det kommer det alltid att vara. Bara detta att ladda ner bilderna på dig gör att hjärtat nästan går sönder. Du var unik på alla sätt och vis och jag önskar så att jag kunde skruva tillbaka tiden bara en liten, liten stund. Så jag fick se, höra och känna dig en enda gång till. Men jag vet, det går inte. Livet och döden funkar inte så…


I går somnade även lilla Silver-katten in. Kanske sitter ni där uppe i himlen och äter räkor för glatta livet nu? Kanske ni tänker att vi människoknytt inte ska vara så oroliga och sorgsna utan leva våra liv fullt ut. Och kanske var det ni som skickade denna lilla krabat som kom på tillfälligt besök till vår stuga för att berätta att ni har det bra? Hen bara kom som från ingenstans precis när vi pratade om er! Så söt och kelig att det nästan inte var sant! Väldigt märkligt.

Det är mycket vi tvåfotingar inte begriper men vi kämpar på här på jorden. Vi har fått livet som en gåva och det hjälper ju inte att vi lägger oss ner och väntar för du kommer inte tillbaka. Du hade förresten gillat vår hyr-stuga! Kan se hur du suttit på verandan och spanat och kanske, kanske vågat dig ner på gräset en liten sväng. Jag och husse älskar denna lilla oas. Frukost i morgonsol är fantastiskt!


Liksom fika och kvällsmiddag!


Vi har även utforskat löpvägarna här på Rådmansö. Och milde himmel så fint det är! Jag höll på att helt tappa hakan! Kanske ser du allt från där du är?



Och kolla viken vi bor vid!


Både jag och husse simmade. Inte så länge som i går men 20 minuter blev det. (Jag är lika frusen som när du var här så våtdräkten är ett måste om jag inte ska bli till en isbit.)


Vi har även varit en sväng till Borgmästarholmen och Kärleksudden. Vansinnigt fint men du hade nog tyckt det varit lite för stort och läskigt. Vet ju att du, särskilt på äldre dar, helst ville vara hemma och mysa.


Så du ser älskade lilla vän. Vi försöker verkligen roa oss och leva livet fullt ut. Jag tror nämligen att om du kunnat så är det precis det du sagt att vi skulle göra. Tids nog ses vi igen. Det är vad jag tror i alla fall. Sorgen bär jag med mig för alltid för den går aldrig, aldrig över. Den bara ändrar form. Liksom saknaden och längtan.

Kram från Ingmarie

Sommardag mot en skurad veranda

Det känns som om väldigt många i min närhet åker utomlands under sommaren. Jag kan på något litet vis förstå det, särskilt med tanke på det minst sagt varierande sommarvädret, men ändå inte. Jag älskar verkligen den svenska sommaren och vill ogärna lämna landet även om det regnar en massa. (Att jag frusit och huttrat så tänderna skallrat, piskande nordanvind och iskallt vatten har jag helt förträngt…) Jag vill liksom tokbunkra mig med ljuset, dofterna, ljuden, stillheten, färgerna och den där speciella känslan av just den "svenska" solen på huden. Utomlands sparar jag till vintern, kylan och grådasket när jag inte är riktigt lika entusiastisk över vårt land…
I dag har verkligen varit en sån där härlig äkta svensk sommardag med sol (i bland bakom moln), ljumna vindar, fågelsång och picknick.

Först en löptur. Tog favvorundan runt Flaten. Kom på att det var jätte-jätte-jättelängesedan! Enda abert är att jag känner av (diskbråcks)ryggen igen. Ok att jogga men sen finns det ingen mer växel och den är ontstelt som attan.😳



Hojade sen direkt ner till Hellasgården. Simmade min längsta tur där ever! 45 min utan paus. Solo! Kändes vansinnigt lätt och bra. Tacksam för det!

Hade lätt kunnat simma längre men jag hade hunnit bli duktigt hungrig. Turligt nog kom Anders precis då för att hålla mig sällskap.


Den stora bryggan är ofta full med soldyrkare, simmare som är på väg i eller precis kommit upp, glassätare, kaffedrickare, hoppaiplurret-badare (högt räcke att hoppa från) hundägare som pausar och sådana som bara passerar för ett foto. Men det är emellanåt också väldigt lugnt. Och alltid fridfullt…


Det är lätt att älska både Sverige, Stockholm och livet när det är så här, eller hur? Och vi har lyckats hamna i en annan idyll. Ett foto på en skurad veranda för bara några veckor sedan gjorde att vi helt oplanerat hyrde en stuga vid havet utanför Norrtälje. Har aldrig gjort detta. Hyrt en sommarstuga i Sverige alltså. Kändes vansinnigt pirrigt innan vi kom fram på kringelikrokvägarna. Men jag är ganska säker på att jag inte kommer längta särskilt mycket varken efter 08a land eller något annat ställe.



Kram från Ingmarie

Juni i juli och utsikt + Friskis de lux

Hur mycket jag än gillar att träna med andra så gillar jag ju även att köra solo. Det är väl därför jag valt de sporter jag har. Eller om de valt mig. Vem vet egentligen hur det där förhåller sig menar jag?
Den där yogastunden på morgonen är som sagt var snudd på livsviktig för mig. Jag tror på att inte krångla till det så himla mycket. Har inte ens alltid någon yogamatta. Liggunderlag eller något annat mjukt funkar lika fint. Utsikten här fick jag dessutom på köpet utan någon som helst ansträngning.💕


Sprang en av mina favvorundor runt Juni, Killingskär, Bergafjärden och Berga by denna måndagsmorgon. Lugnt, tyst och totalt kravlöst.




Helst hade jag velat simma i dag också men för att inte äventyra något så lät jag simarmarna vila men Sprada funkar ju ändå alltid som du vet!

Det gäller ju också att inte glömma den där styrkan. Utegym är bra men det blir liksom inte riktigt det samma som på inne-gym. Måste dock erkänna att det är lite mer motstånd att gå inomhus för att träna denna tid på året. Åtminstone en härligt ljummen dag som i dag. Men när vi väl kom in på makalöst fina, lyxiga och stora Friskis inne i Sundsvall blev både jag och Anders taggade. Kanske särskilt jag. Lättroad som jag är…





Härliga dagar har en tendens att försvinna lite extra fort som du vet. Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen för plikten kallar. Tycker ju att jag precis åkte upp.😳

Undrar just när, och om, jag bjuds på lika vacker kväll som i går… Tror det blir väldigt svårt faktiskt.💕

Kram från Ingmarie

Från ett till ett annat

Man måste verkligen inte tokköra för att det ska räknas som intervaller. Eller så inbillar jag mig det helt enkelt för att jag är för lat. Eller för att jag kört slut på mig så många gånger att jag liksom tycker jag kan den biten.

Kul har jag hur som helst nu för tiden oavsett vad klockan visar för speed och jag blir både svettig och trött. Det är väl också det som är själva grejen tänker jag.😍🏃🏻‍♀️





Det är ett oerhört privilegium att ha alla dessa (skogs)löpvägar inpå husknuten så ska man bo i 08a land är Bagis med omnejd absolut bästa stället om du frågar mig. Här finns i princip allt från bra livsmedelsbutiker och mysiga caféer till sjöar, skog och utegym. På en ynka kvart är man mitt inne i city-smeten. Om man vill.😄

I skrivande stund är jag och Anders dock på väg med tåget till ett annat mysställe. 😍Men det känns konstigt och tråkigt att lilla Elvira inte är med som hon alltid varit…


Kram från Ingmarie

Hej å hå

Sakta men säkert märker jag att känslan på intervallerna är att det går fortare och fortare. Hur det är i ”verkligheten” bryr jag mig faktiskt inte så mycket om. 😀(Diskbråcks)ryggen är snäll och det är ju trots allt det absolut viktigaste! Jag märker också att jag nu kan springa mig trött på riktigt. Och det är ett gott tecken för framsteg! Blev så trött att jag tappade räkningen på de där 60-30 intervallerna trots att jag hade klocka på mig. Då har man tagit i ordentligt.😜 Det blev 21st istället för 20. 



Jag körde på Galgberget vilket i praktiken innebär en småkuperad och vansinnigt vacker runda. Avslutade med hopp&skutt-övningar i backe precis som i tisdags innan nedjogg. Som tack och lov var mest nedförsbacke…

Så himla glad och tacksam över att kroppen ännu en gång är med mig. Och att jag ännu en gång inte gett upp.


Nu sitter jag på tåget mot 08a land igen. Det kommer bli kul det ocksåäven om det innebär mycket jobb. Och jag har redan minst tre resor inplanerade, varav en hem till Halmstad igen, innan augusti ens är halvvägs.😀


Var förresten en sväng på stan i går. Skulle köpa en pytteliten burk ansiktskräm på Rituals men kommer ut med en hel stor påse! 😳 Nåja. Jag kommer åtminstone vara både ren och lukta gott ett bra tag framöver.


Kram från Ingmarie

Sport-torsdag

Det är väldigt enkelt att börja tro att man liksom inte kommer någonstans med det man håller på med och som man försöker utvecklas i. Jag skrev ju lite om det där här. Och visst, ibland står det stilla och går t.o.m bakåt men i det stora hela går nästan allting ändå framåt på något vis om man utgår från nuet. Faktum är att trots att livet tar slut när man dör så kanske det ändå inte är slut. Vem vet liksom vad som egentligen händer när vi är klara här? Men det där är en helt annan fundering och det var inte det jag tänkte på just här och nu.

Förra gången jag var i Halmstad så sprang jag ett 3-timmars pass på Prinsens stig. I dag kutade jag 2.50 men kom nästan lika långt som då. Inte riktigt samma runda men ändå! Det gick lite snabbare och ffa kändes det mycket bättre! 

Jag kutade först hela Prinsen till slutet vid Möllegård.( Ca 18-19 km) Det är förresten där ”berömda” Riccardos ligger.


Jag skippade dock glassen och kutade vidare över Söndrum, ner till Prinsen igen och tillbaka till stan. Jag undrar faktiskt om det finns någon lika fin och varierande runda någon annanstans. (?) Hav, trollskog, grusvägar, backar, platt, öppna fält, fiskeebodar, flådiga lyxvillor och man behöver inte ens ha någon välfylld vattenflaska med sig för det finns massor av ställen att fylla på sitt vätskebehov på.










Det bästa var dock att jag inte hade, eller har, ont någonstans! Tack kroppen och då särskilt ryggen.💕

Lunchen intog jag i gräset. Sen somnade jag i solen. Hur härligt är inte det?

Jag vaknade tack och lov i tid till min och Mickes simträning. Vi ville ju öva ordentligt tillsammans efter Peddas grymma coachning i onsdags. Mycket att pyssla med och hålla reda på men det gick riktigt bra! Kul har vi alltid!


Efter en sån här sport-dag är det riktigt härligt att få avsluta med att se andra kämpa och uppleva lyckorus. Klubben har även i sommar en Triathlon cup där alla har chans att vara med. Många som var med i kväll och vackrare än denna är svårt att få.


Kram från Ingmarie

Livskvalité upphöjt till max

Jag är lättroad och lätt att behaga. Det behövs inte särskilt mycket för att jag ska tycka att livet är supertoppen. Basen är, som för de flesta, sömn och mat i magen. Sen räcker det fint med värmande sol och att jag får umgås med både mig själv och härliga människor. Helst i aktiv form men ligga och slöa i solen som jag och goa Heléne gjorde vid fina Söderpiren i dag funkar alldeles utmärkt det med. 


Älskar det där stället så don’t miss it om (när) du kommer till Halmstad!


Söderpiren ligger ju väldigt nära Brottet (också ett besökstips) så där hängde jag lite med mig själv. Eller ja alltså jag var inte direkt ensam men jag körde vattenlöpningen solo. Ja du fattar säkert hur jag menar.😀

Min vanliga morgonyoga är däremot helt solo. För mig är den där stunden väldigt betydelsefull och viktig. Det är då jag liksom bestämmer hur jag vill att dagen ska bli. Och hur jag vill känna mig när det är kväll igen. Det verkar funka för faktum är att det blir oftast som min intention är. 


I dag visste jag i och för sig att dagen skulle sluta på topp. Swimrun blir ju i princip sällan fel och tillsammans med ett stort gäng härliga medmänniskor i magisk natur så blir det garanterat bättre än bäst! Ja du ser ju… 





Jag insåg också att jag har bebispaddlar i jämförelse med vissa andra. Inte konstigt jag ligger efter och har klenast axlar.😳


Men jag är snabbare i vattnet så det är bara att gneta vidare.😀

Kram från Ingmarie