Övrigt

Löpningens dag 2020

Att gå upp klockan fem (ja 05) är inget jag gillar oavsett veckodag ändå gjorde jag det frivilligt i dag. Jag t.o.m betalade för det. Kanske inte direkt för att gå upp så där tidigt utan för att jag kl 07 skulle stå på startlinjen för SPAR Run the 10s 6 km. race. (Eller 6,3 som det egentligen var.) Vi spontananmälde oss i går och den främsta anledningen återkommer jag till.

Jag kutade dit (Anders tog bilen) och när jag väl var framme blev jag minst sagt förvånad över hur galet mycket folk det var där! Tydligen över 1800 startande. Jag som trodde det skulle vara max några 100 (morgonpigga) nördar.

Start och mål var på flådiga Green Point Stadium. Jag hade sprungit förbi den innan en gång och kollat genom staketet på de fina blå löparbanorna och önskat jag fick chansen att kuta där. Nu fick jag det och det var alltså en av anledningarna till att jag ville kuta loppet.

Jag hade inga som helst varken förväntningar eller ”krav” förutom att ha kul. Samma för Anders. Är det Löpningens dag så är det och det här tyckte vi skulle bli ett riktigt spännande sätt att fira på!

Körde t.o.m lite flossa-dans innan.

Foto: Anders Gustafson

När starten gick märkte man snabbt att väldigt många inte hade en susning om sin egen kapacitet. Eller kanske snarare brist på. Du vet när det tokrusas i typ 200 meter och sen blir det tvärstopp. Tack och lov var det gott om utrymme så direkt efter vi kom ut från arenan fick jag bra plats och hittade en rytm som kändes ok för dagen. Efter någon kilometer rundade vi den stora, och smått legendariska, Cape Town Stadium för att sen springa först hela varvet runt uppe vid läktarna och sen ett varv nere vid banan. Skitcoolt och ännu en anledning till varför jag ville kuta loppet. Det hade varit omöjligt att få uppleva annars!

Foto: Anders Gustafson

 

Sen bar det ut igen, runt fyren vid havet och tillbaka till målet.

Jag kom visst 8:a av damerna (och 1a i min age-group) och totalt 45:a. Jättekul såklart och framförallt är det hur skoj som helst att ha fått kuta lopp på självaste Löpningens dag även i denna del av världen!

Det var festligt värre får jag lov att säga med härlig stämning och glada människor! Man fick en stor goodiebag vid målet men vi insåg snabbt att det inte var så mycket ”goodie” för oss. (Läs läsk och färgglada chips.)

Anders hade tagit det lite lugnare än mig (han hade ju bl.a stannat och filmat mig när jag sprang på stadion) men avslutade starkt!

Jag passade på att jogga ner inne på den fina blå banan (lär ju inte komma så många fler chanser) och sen hängde vi kvar en stund och njöt i morgonsolen.

Loppet är egentligen bara en liten del av det stora eventet som heter just Capetown 10s. Det är Sydafrikas största ”social sport and lifestyle event”. Det startades 2008 av några rugby-legender (Bob Skinstad, Robbie Fleck och Ron Rutland) och har sedan vuxit för att inkludera fler och fler sporter. Förutom rugby och löpning ingår nu även dodgeball, netball, beachvolleyboll, fotboll och landhockey. Vi kollade runt lite innan vi åkte hem för frukost. Riktigt kul.

Vi hade kunnat åka tillbaka senare när det dragit i gång lite mer men först fastnade vi på stranden och sen fastnade jag i poolen…

Sea Point swimming-pool kräver egentligen ett eget inlägg för jag har nog aldrig varit med om ett liknande ställe. Det finns som du kanske märkt inga linor i någon av bassängerna vilket gör att det blir en jäkla röra när det är mycket folk och/eller vissa inte vet vad simvett- och etikett är. I dag hade det varit helt omöjligt att simma för det var absolut smockfullt i 50-metersbassängen (och 25:an) av folk som står/leker/hoppar/flyter och jag vet inte allt.
Den djupa poolen där jag kör poolrun är 5m. djup och 25 m. lång och lugnare på så vis att ingen verkar vara där förutom några medelålders (vita) som simmar några längder. Med jämna mellanrum öppnar ”badvakterna” (jag har i ärlighetens namn aldrig riktigt fattat vad de gör) upp hopptornen och det är en show utan dess like! På något vis blir det ordning i kaoset och det hoppas volter och görs konster så jag blir alldeles vimmelkantig. När någon gör något extra coolt är det större jubel än på en fotbolls-läktare och när det som i dag kommer en kvinna modell s-t-o-r och ställer sig på 5-meterstrampolinen då trodde jag fasen att hela Kapstaden skulle lyfta av jublet. Snacka om att ha tränings-underhållning!

Nu ska vi snart sova sista natten här (för denna gången) innan vi drar vidare på nya äventyr. Hoppas du vill hänga med!

Kram från Ingmarie

Annorlunda ”laddning”

Det här med sol och värme alltså. Det gör underverk med mig! Kroppen och knoppen blir liksom direkt ännu gladare, mjukare och piggare!

Men jag försöker vara lite förståndig så jag inte går över gränsen för vad kroppen pallar med. Det går ju såklart aldrig helt att veta men erfarenhetsmässigt så har jag lärt mig att för mycket löpning för många dagar på raken i princip aldrig slutar bra. Så jag gick till gymet i dag. Inte alls lika kul som att kuta men det är ändå härligt att få vara ute och vid havet.

Gymet  vi hänger på har ju även en superbra utedel som jag nyttjat väl varenda gång vi varit där. Hur bra som helst!

Anders körde på bra han också. Både på gymet och i bassängen.

Jag var faktiskt en gång till i den där poolen men då för att köra vattenlöpning och det var efter att vi käkat mat så god att jag nästan inte fattar att mat kan bli så god! Veganhaket Sunshine food kanske inte är det flådigaste stället man kan tänka sig, faktum är att det är mer som ”ett hål i väggen”, men maten och servicen var absolut fem-stjärnigt rakt igenom.

Utelunch är lika fint som utegym!

Om det här var bra laddning inför morgondagen är högst tveksamt men oavsett kommer jag att fira Löpningens dag på ett sätt jag aldrig gjort förut. Om jag inte försover mig vill säga… Hur ska du fira?

Kram från Ingmarie

Allt blir inte alltid som man tänkt sig

En av alla grejer jag gillar och uppskattar väldigt mycket när jag reser, och annars också förresten, är att få möjligheten att testa nya löprundor. Det kan vara en utmaning också för det är ju inte alltid helt enkelt att veta vad och var som är bäst. Att läsa om ex. en trail är en sak men hur den sen är IRL är en helt annan. Som i dag. Jag bestämde mig för att ta ”fintrailen” bort till andra sidan Lions Head för att sen testa The Pipe Track trail som går på kanten av Table Mountain ovanför Camps Bay. Recensionerna jag läst var lika varierande som svenskt sommarväder så jag tänkte att jag måste helt enkelt testa själv för att verkligen veta.

Den heter ”pipeline trail” helt enkelt för att den följer en pipeline.

Det fanns inga direkta skyltar mer än i början men å andra sidan var där inte så mycket att välja på så det var bara att följa stigen. Den började med skönt hårt packad sand. Lite småböljande och i kringelikrok

Sen blev den bitvis stenig blandat med en hel del rötter men det var ändå mestadels springbart för en snubblig  ”icke-trailmänniska” som mig.

Och utsikten var bedårande när jag väl vågade lyfta blicken lite.

Men sen blev det värre och värre med alla stenar. De var stora och små i en enda röra och rullade runt lite hur som helst. Men du vet hur det är när man så gärna vill springa.  Man tror att ”snart blir det nog bättre igen”. Men det blev det inte. Till saken hör att det var galet varmt, upp mot 30 grader, och jag hade bara en halv liter vatten med mig. jag må vara en värmetålig människa men det finns en gräns även för mig och jag var inte helt sugen på att testa exakt var den var i dag på en stenig trail hyfsat långt bort från befolkat område. Så jag bestämde mig helt enkelt för att ta mig ner för en ”stig” jag hittade (i verkligheten var det mer som en uttorkad stenig bäck) för att komma ner till något som åtminstone liknade en väg. Den i sin tur tog mig i alla fall ut till asfalten och vägen ner mot Camps bay där jag kunde fylla på med vatten. (Tack och lov för Google maps!!!) Sen var det bara att kuta hemåt förbi fina Clifton beach.

Efter många timmar i gassande sol tror jag detta var en av de ljuvligaste spradorna jag någonsin gjort!

Hela eftermiddagen häckade vi sen tillsammans med Lena och Leif i och jämte poolen på Sea Point. Underbart! Det må vara en smula rörigt, oorganiserrat och stökigt med extremt oklara regler men jag tokdiggar stället!

Och så här fin mys-kväll har vi haft.

Kram från Ingmarie

I och över molnen

Ibland undrar jag om man skulle trott på hur dagen kommer att bli om man fått höra ”framtids-storyn” redan innan. Jag hade i alla fall garanterat inte trott att denna dagen skulle bli så här om någon hade berättat om den innan.

Vi hade förvisso bestämt redan i går att vi skulle satsa på att ta oss upp till toppen av Table Mountain via Platteklip Gorge trailen. Låt dig nu inte luras av namnet ”Platte” för det är allt utom platt. På ca. 2,5 km ska man ta sig upp 700 höjdmeter genom att klättra på stenblock.

Jag började dessutom med att kuta hemifrån på sealevel så det blev ytterligare ca 300 höjdmeter men det var det mer än väl värt.

Vid trailstarten mötte jag upp Anders och våra vänner Lena och Leif.

Vi hade ju inte riktigt räknat med att det skulle vara busväder à la regn på tvären och en dimma så tjock att vi såg max 50-100 meter framåt. Och bakåt. Hade det bara varit jag och Anders hade vi ställt in men dels var vi nu fyra som kunde hjälpas åt om något skulle hända, dels så är Leif en mycket van både klättrare och vandrare. och dels hade de båda gjort denna klättring en gång tidigare och visste vad som väntade.

Så vi gav oss uppåt. Ibland på alla fyra. Fascinerade, hänförda och lite tagna över naturens krafter. På ett sätt var det kanske bra att dimman låg som ett tjockt täcke för då såg jag ju liksom inte hur brant det var.

Det började med helt ok väder men vi såg ju vad som väntade bara en bit upp.

Foto: Leif

Foto: Leif

Foto: Leif

Foto: Leif

Foto: Leif

Foto: Leif

Foto: Leif

Men vi tog oss upp! Inte snabbt men både glada och oskadda. Det blåste tokmycket även på toppen och dimman låg så tjock att vi inte såg någonting av utsikten. Det var t.o.m så illa att linbanan ner var stängd och jag vågade inte ens tänka tanken på att behöva ta mig ner samma väg. tack och lov finns det ett cafe där vi kunde gå in, dricka varma drycker, babbla och mysa. Vi hann precis lagom dricka upp så sprack det upp och vi fick se både vyer och magin av ”table-cloth”. D.v.s moln som ”rinner” över bergen som en bordsduk. Makalöst vackert!

Foto:Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Foto: Anders Gustafson

Och linbanan gick igång igen. Skitcool! Den snurrade runt hela tiden så man fick vy från alla håll oavsett var man stod.

Det var där vi klättrade upp genom molnen.

Så himla glad för detta och för att Lena och Leif ville haka på!

Foto: Anders Gustafson

Jag hade stuckit hemifrån vid strax efter 9 och klockan var nästan 16 innan vi var tillbaka i lyan igen så det satt onekligen fint med lite mat i magen. Vet inte riktigt hur vi gjorde men helt plötsligt hade vi bestämt oss för att dra till gymet. Eller jo, jag vet ju hur det gick till att jag ville dit men att även Anders hakade på efter en strapats som i dag hör inte till vanligheterna. Men så blev det! Både gym och sim i några timmar. Bra av oss tycker jag. Mycket bra t.o.m!

Men nu är det slut på äventyr för i dag. Soffan känns alldeles för skön för något annat än att ligga kvar i den.

Kram från Ingmarie

(Alternativ)medicin

Kroppen är både fantastisk och märklig. I morse kände jag mig superpigg och jättepepp. Ändå gick löpningen skitsegt. När jag lite senare kom till gymet var jag så osugen och det brukar jag ju inte vara. I synnerhet inte när jag egentligen känner mig pigg.

Då gäler det att ha idiotsäkra ess i båda fickorna. Säcken är ett garanterat sådant!

Och såklart det funkar på andra hållet också. Om jag behöver få ur mig överskottsenergi.

Kram från Ingmarie

Nyårsafton 2019

Det blev ungefär samma slut som förra året. Trodde jag. Tills jag kollade hur det egentligen var.  Men som jag brukar säga, minnet är väldigt bra men det är oerhört kort. På gott och ont antar jag.

Det som var samma är i alla fall att jag precis som förra nyårsafton har jobbat.  Non-stop. Men jag fick rast! Och utsikten från det nya var bättre än förra årets. 🤪Där vi är på fjärde våningen ser vi nämligen ut mot hela stan!


Resten blev annat. Kutade korta intervaller (40 x 30-30) tills benen inte mäktade mer. Med facit i hand kanske det inte var jättesmart för de blev ju inte direkt piggare av jobbet. Men vem vet, kanske de blev både lite starkare och uthålligare av ”ovilan”.

Sen kunde jag ju inte låta bli min lilla sjö. Varken jag eller mina likasinnade badankor.

Var du än är och vad du än gör så önskar jag dig ett Gott slut och Gott Nytt År! 🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Färgklickar

Det har förvisso kommit några små flingor snö i natt men annars är det ju som bekant mest ganska grått just nu. Åtminstone i 08a land. Så för att inte bli helt grå själv så får man helt enkelt liva upp bäst man kan med färgklickar av olika slag.

Min gym-stass glömde jag att fota men om jag berättar att kombon var olika rosa nyanser och orange så förstår du att jag inte direkt kunde gömma mig eller smälta in i det för övrigt mestadels grå, svarta eller vita. 😁

Samma med min nyinköpta baddräkt. Om man inte är helt färgblind så är direkt omöjlig att missa och jag älskar den! Snacka om piggelin-dräkt! Paradice heter den. Dessutom verkar den simma bra.🤩

Kiropraktorkompaniets skylt och utsida kanske inte är den mest färgglada (just nu) men dess insida är det! Särskilt för kroppen för där finns Micke som fixar till eventuella små skavanker så den håller sig glad och jag kan hålla på som jag gör. Några av mina tavlor hänger dessutom där och de är färgglada.🥳😄

Sen finns ju Inger. Den bönan blir man alltid, alltid, alltid glad av att träffa! 🥰Hon är som en hel färgbutik i ett och samma paket!

Vi spelade bl.a in en liten film för Wolff-Wears (swimrun)klubb. Någon filmstjärna blir jag aldrig men kul var det! Följ dem på Insta/Fb så får du se resultatet så småningom. Om du vill…🤪

Kram från Ingmarie

God Jul!

Vi har inga riktiga jultraditioner men så här blev den i år.

Började med en långfrukost med ”strump-tömning”. För jodå, tomten hade varit hos oss under natten. 🤶

Fortsatte med en makalöst skön löptur som jag hade velat fortsätta med till solen gick ner. Men 80 minuter är bättre än noll, eller hur? Och självklart sprang jag förbi skogens fina julgran.🎄



Och självklart spradade jag!

Makalöst vackert! Och änderna höll mig sällskap!


 

 

Anders passerade precis när jag kom dit men märkligt nog ville han inte haka på…🙄 (Det är därför han som fotat/filmat. Full video on Insta – @Ingmarie_yoging)

 


Hann med en snabbfika innan kneget. Så här var jag när du (antagligen) kollade på Kalle & Co, åt julmat, spelade spel eller slöade i soffan.

Det var väldigt mycket bättre och lugnare än förra året men så mycket julmat och julfirande blev det inte där, så lugnt och bra var det inte,  men jag var hemma innan tolvslaget och då hade minsann tomten varit hos oss igen!

Hoppas du haft en fin julafton!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Dan före dan-tacksam

När nu jobbet håller på att knäcka mig är jag extra glad och tacksam över att ha  TS-gänget.. Det spelar ingen roll att jag hade haft ännu en sömnlös natt (har snittat ynka 3-4 timmar/natt i över en vecka) det här var och är så värt att släpa sig upp och iväg till!

Sömnbrist tar dock förr eller senare ut sin rätt du vet så det var tur det fanns tid och möjlighet för en powernap i dag. Kroppen har liksom hamnat i fel sömnrytm. Eller rättare sagt så här. Jag sover kasst för att jag ”jobbar” även på natten fastän jag inte är på jobbet. Jag går igenom allt som hänt/inte hänt om och om igen och blir både arg för att det är som det är och ledsen för att jag inte kan sova. Galet, jag vet, men just nu verkar ingen av mina vanliga strategier att funka… Så onödigt för jag får ju inte ens betalt! 🤪

Powernapen gjorde hur som helst susen så jag var även en sväng på gymet. Blev ett grymt bra pass!💪🏻

Så just nu känner jag mig både pigg och glad. Får jag bara sova i natt så ska jag nog även palla morgondagen.

Kram från Ingmarie

 

Nedräkningen är påbörjad

Helt ärligt är jag väldigt less på jobbet just nu men om mindre än en månad ska jag ta en rejäl paus från det. Tror faktiskt inte ens jag kommer att gå tillbaka dit igen. Hur det än är så är min hälsa det viktigaste för mig och som det är nu så är det inte hälsosamt någonstans. Jag fick förvisso matpaus i dag,  men först efter 5 timmars idiot-jobbande vilket inte är helt lagligt, plus ett toabesök och ingen övertid. Antar jag ska vara tacksam över det… 🙄 ( OBS ironi!)
Redan nu kan jag säga att julen kommer bli ett helvete.
Att det är så här gör också att jag sover skitdåligt innan jag ska jobba. Arbetsbelastningen är ju liksom ingen inbillning eller något jag ”tror” kommer hända. Ännu en anledning till att det inte är hälsosamt…

Nedräkningen har i alla fall börjat till långpausen och hade det bara hjälp så hade jag räknat baklänges ännu fortare!


Kram från Ingmarie