Vattenlöpning

Halkfritt

Wohooo! Jag hittade så mycket barmark att jag minsann fick ihop 75 min löpning i dag utan att halka. Faktum är att jag kunde gjort turen mycket, mycket längre men det här med att kuta på enbart asfalt är inte min kropps favvo-grej. Inte ens när den är is- och grusfri. Det funkar men den gnäller liksom. Kroppen alltså. Dessutom vill och behöver jag skogen för själen och den lilla extraknorren jag gjorde bland Skogskyrkogårdens träd var lite klen. Men bättre än inget. Och jag fick jättefint sällskap av bästa Lisa när jag kompletterade med ett ännu längre poolrun-pass. Halkfritt även det. Och bra för både kropp & själ! 😍 Det finns inte ett enda bildbevis på något av detta men däremot på första portionen mat jag klämde i mig efteråt. F.ö en av mina julklappar från världens bästa sambo.❤️

En extra bra grej med Chutney, förutom den makalöst goda vegomaten, de obegränsade portionerna och mysmiljön, är att det ligger bara några stenkast från Medis och biografen där. Perfekt avslut på söndagen! (Och ja! Jag gillade filmen jätte-jätte-jättemycket!)

Kram från Ingmarie

Hemstaden dag 2

Det är som att tiden går extra fort när jag är hemma i hemstaden. Hinner ju knappt vakna innan det är dax att lägga sig igen. Märkligt va? Fast i ärlighetens namn är det så mest varje dag tycker jag. Att tiden går så rasande fort att jag inte riktigt hinner med. Utom när jag är hos tandläkaren. Eller väntar på tuben efter jobbet.

Så vad hittar man på en hel dag när man är ledig och solen går ner innan den ens har gått upp utan att ens bli det minsta sovtrött?
Mitt recept är superenkelt. Man ser till att ha kul förstås! Sen vad som är ”kul” är förstås relativt och högst individuellt. Att kuta i grådis tycker en del är pest. Jag tycker det är ljuvligt! Särskilt när det är barmark.

Det är t.o.m kul att gå till kiropraktorn när man har stans absolut bästa. Hans har hjälpt mig fler gånger än jag kan räkna till och i dag var inget undantag. Ingen stor grej som behövde fixas men tillräckligt störig för att jag ville göra något åt det. (Sitta på tåg efter slirlöp är nämligen inte min ryggs favoritgrej…)

Mamma och Ulf är lite klena (läs förkylda) just nu och det är såklart inte kul. Men med en hel påse vegomat från Spis & Deli inkl. mitt sällskap så är jag säker på att de är piggelin i morgon igen! Vi åt med så god aptit att jag minsann glömde fota… Men jag kom i alla fall ihåg det när jag och bästa Karin traskade en fin runda runt Slottsmöllan. Det är en unik miljö och jag älskar verkligen de gamla tegel- och yllefabrikshusen som ligger så vackert utmed Nissan. Hade faktiskt väldigt gärna bott där om det hade funnits boende. (Det är ännu så länge bara företag som håller till där.)

I går körde jag ju ett mini-superheropass med några klubbisar och i dag blev det ett mini-superheropass med bara mig själv. I praktiken innebar det att jag gjorde så många teknikövningar jag bara kunde komma på under 45 minuter och jag får nog lov att säga att jag lyckades ruskigt bra! Om man hade kunnat få medalj för påhittighet och kom-i-håg hade jag fått 8 st. på en gång! Avrundade med en halvtimmes poolrun när jag ändå var där och det var gott om plats. Sånt ska inte slarvas bort för vem vet när det sker nästa gång?

Vet du? Det känns skönt att sitta med fossingarna i högläge nu. Och fundera på hur fort dagen ”försvann”.

Kram från Ingmarie

 

Landstingsgödd

Vi må jobba häcken av oss mellan varven men jag får ju lov att säga att SÖS även är ruskigt bra på att göda oss!

Härom dagen blev vi bjudna på smörgåstårta (pengarna kom från särskild ”kompetens-kassa”) och utan att jag ens sagt till hade cheferna fixat en fantastisk specialare till mig! Jättegod!

I dag blev vi bjudna på julbord minsann! Med extra vego till mig. 😍 Marinerad tofu, Oumph, morotslåda, falafel, vegokorvar, olika slags grillade grönsaker och jag vet inte allt. Vi har ju lite snålt med rast, plus att jag hade egen matlåda med mig, så jag fyllde på alla hämtlådorna vi fick till max. Det kommer ju en morgondag också tänker jag. Gratis är gott eller vad det nu är man brukar säga…🤪

Nu bryr jag mig inte så mycket om det där med antal kalorier in och ut men jag det kändes väldigt skönt att ha AW:n här.😄

Kram från Ingmarie

Hellre gråfeeling än (grå)vitslafs

Ingen har väl missat hur grått det är och hur tidigt det blir mörkt nu? Men som jag och bästa Lisa konstaterade under vårt sociala vattenlöpningspass: Hellre regn och grått hela vintern än snö för i 08a land blir det ändå bara slask, slir, modd och halka.

Jag kan i och för sig leva utan både snö och vinter oavsett hur enkelt som helst. Mörker är jobbigt men det går liksom att värja sig mot och ”bota” miljarder gånger enklare än kyla och halka. Ljus finns och går att skapa plättlätt. Kakel och bassäng är långt ifrån sjö och hav men det ger ljus lyser upp!

Och träning ger som bekant härliga endorfiner men vill man ha ännu mer så finns inget bättre än att Sprada. Jag lovar! Det ger en garanterad både energi- och endorfinkick som röjer bort varenda grå nyans! Förresten, hur skulle jag kunna motstå?😍

Kram från Ingmarie

And the story goes on…

Klenis-storyn fortsätter och det är som sagt var tur att jag är en envis och stark klenis…

Jag hängde på telefontiden till ortopedmottagningen i Norrtälje och kom faktiskt fram hyfsat snabbt. Nu var det ju inte så enkelt att jag simsalabim fick prata med ansvarig läkare för att få hjälp och klarhet. Nej hen skulle ringa tillbaka ”någon gång under dagen”. Damen i telefonen tyckte att om jag fortfarande hade så ont så  ”borde du ju söka läkare igen”. Efter ännu en övervägande sömnlös natt pga kramper kände jag att jag inte orkade förklara att det var just det jag ville diskutera för om de nu skickade med mig en rejäl påse med piller borde det väl betyda att de skulle användas? Men hur länge? Och hur ofta? Och hur var tanken med att jag skulle klara av att jobba? Efter bara någon timme ringde faktiskt en läkare tillbaka men det enda han kunde hjälpa mig med var ett intyg att jag varit där, haft kramper och varit inlagd. Resten fick husläkaren fixa. Dvs han som är ledig….. Ringde till min vårdcentral igen men det fanns (förstås) noll tider att få. P-å-h-e-l-a-v-e-c-k-a-n. Däremot kunde jag chansa på att få hjälp på ”lättakuten” mellan kl. 10-11.30. Där kan man, enligt infon, få hjälp med lättare åkommor som t.ex halsont, utslag, allergier och småsår. Inte knepigare saker som ryggont, krampsmärta och frågor om piller som inte hjälper.. När jag läste det fick jag allt lite punka men jag gick ändå till kvinnan i receptionen, berättade min story i korta drag och frågade hur i all sin dar jag skulle göra? Jag tror det vände där. Hon såg och förstod. Efter en förvisso ganska lång väntan, med krampont och lipande som gjorde att t o m de andra i väntrummet blev oroliga, fick jag träffa en ytterst trevlig och klok läkare.

Han såg och tog sig tid. Och lyssnade. ”Men så där kan du ju inte ha det” sa han och sen fixade han med både noggrann förklaring, rekommendationer med en plan, mediciner och en sjukskrivning.

Ryggskott är en slags slaskdiagnos men det är det jag har. Faktum är att det mesta som har med ryggen att göra är ryggskott på något vis. Även t ex nackspärr är ryggskott. Det är ingen egentlig medicinsk diagnos utan en beteckning på ett smärtsamt tillstånd i ryggen.  Till allra största delen är mitt stressrelaterat. Först måste jag bli smärtfri annars kan kroppen aldrig tagga ner. Och jag behöver chilla från det som stressar men också röra på mig. Och få behandling. Oron över vad det här är försvann nästan helt där på hans rum. För kom ihåg vad jag jobbar med och får se dagligen. Det är inte helt konstigt jag blir smånipprig och tror det värsta…

Efter ett kort och försiktigt litet vattenlöpningspass hjälpte bästa Micke mig i dag också. Lika oskönt som i går men jag inser det är detta som behövs. Efter alla dessa krampande timmar är högersidan på min rygg som ett betongblock!

Må jag få sova hela natten nu och må morgondagen flyta på med tandis-besök, behandling och vad det nu mer kan bli… Oavsett hur det blir så finns det garanterat något litet ljus jag kan klamra mig fast vid. Det gör det alltid.

Utbildningsdag med Lennart

Den här dockan heter Lennart och han funkar nästan som en ”riktig” människa. Han andas, har hjärta och pulsar, urinproduktion, bukljud och han t.o.m pratar. Dock kan han inte svettas, ändra hudfärg eller röra sig.

Stackars Lennart har fått utså galet många åkommor och trauman i dag när vi haft s.k Ceps-utbildning. Kort innebär det att man simulerar olika akuta situationer där man t.ex som vi övar team-samarbete. Det är så verklighetstroget som det kan bli på låtsas  och allt filmas för att vi sen gemensamt skulle analysera händelseförloppet. (Filmerna sparas inte så du kommer aldrig få se någon Hollywood-produktion av dem. Inte ens ett undanskymt You tube-klipp.)

Hur motsägelsefullt det än kan låta så var det väldigt kul! Och såklart både lärorikt och (livs)viktigt.

Men det har också varit extremt påfrestande! Hjärnan har fått gå på högvarv och jag kände mig som en urvriden gammal sunkig trasa när jag lämnade ”Söders vita pärla”. ( Ja SÖS kallas faktiskt så.)

Men jag hade bestämt mig för att simma och vattenlöpa så då blev det så. Faktum är att just simning är fantastiskt bra när man behöver rensa skallen och tänka på annat. Det går ju liksom inte riktigt att fokusera på så mycket annat än att just simma när man simmar.🤪

Hela lek-bagen var med och jag funderade nyss på om den är så där stor som den är för att jag har så mycket leksaker eller om jag har så mycket leksaker för att den är så stor…😁

Jag tänker i alla fall inte börja med hockey eller stav utan att i så fall även införskaffa en frivillig gratis trunk-bäare… D.v.s det kommer inte att hända.

Kram från Ingmarie.

Inspirerande helg

Ledig helg och finväder! Ändå valde jag att vara inne en massa i går.😱 Men det kan bli väldigt bra ändå!

Först en massa timmar i Eriksdalsbadets ena bassäng. Fick nämligen fint sällskap av Lisa plus att det var nästan solobana på crawlbanan igen! Då får man minsann passa på! Hot vinyasa-yogan lite senare var en av de hetaste jag varit på, och jag har varit på en hel del, och även en av de bästa. Var som en mjuk disktrasa efteråt. Det blir ju lätt den känslan när hälften av ens kroppsvätska ligger som en mindre sjö på ett golv.🤪

Bra lördag men som sagt var mycket inne. Fast jag cyklade åtminstone utomhus!😄

I dag har jag däremot varit ute desto mer! 95 min löpning bjöd kroppen på! Det var ganska ok, i alla fall bitvis, men efteråt kändes det som jag kutat i 3,5 timmar. Minst! Vansinnigt stel och mör. Löpform är utan tvekan en färskvara!

Men den blev i alla fall inte stelare än att jag kunde cykla till Hellasgården för att träffa Fredda en stund. Alltid lika trevligt och inspirerande! Vi testade även en varsin drink från Raw food-cafét. Grymt smarriga!

Fredda stack sen på en löptur och jag hoppade i vattnet för en simtur. Lite svalare nu men fortfarande lika ljuvligt!

Några andra som inspirerat mig denna dag är de här två! Paula och Michaela.

De är grymma tjejer på alla sätt och vis. Och ruskigt bra swimrunners. Det var en helt oplanerad dejt och helt plötsligt har det börjat smidas en massa roliga planer!

Röstat har jag också gjort såklart. För att jag vill, kan och får. Och jag hoppas verkligen att du också gjort det!

Kram från Ingmarie

Tisdags-filosoferande

En del skulle kanske kalla det tröst-shoppande. Jag kallar det investerings-shoppande. För när de gamla leksakerna börjar bli lite väl utslitna måste man ju skaffa nya, eller hur? I alla fall om man vill kunna fortsätta leka och det är väl typ det livet går ut på tänker jag.🤪 Och som i princip alltid så hittar jag de roligaste prylarna på Trispot. 😍

Om jag har något som kan kallas talang så är det väl just att jag är bra på att leka. Själv eller med andra. Efter egen-simmandet (om man bortser från alla andra som simmade vill säga) så blev det poolrun med bästa Lisa. Det där är guldstunder för vi inte bara tränar utan hinner även prata om både små och stora livsviktigheter. Jag tror faktiskt det har bearbetats, avslöjats, funderats, tjurats, filosoferats, skojats, bråkats och förenats extra mycket bakom dessa väggar.

Men jag tror också att skogen och naturen är en av de bästa ställena oavsett var och hur man är i livet. Den är ju på något vis grunden till allt och där vi enklast kommer i kapp oss själva. Det är liksom väldigt mycket svårare att stressa eller ha överspeedade tankar bland stadiga träd, tunga stenar och långsamt växande svampar. Naturen bara är. Kravlös, stabil och icke dömande. Och det smittar. Åtminstone är det så för mig.

Inte ens om jag kutar och rör mig framåt med fart kan jag undgå att tagga ner. Särskilt inte när foten är nästan, nästan, nästan som vanligt. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Sorglig men rolig dag

Det var med tungt sinne jag vinkade av alla mina vänner som ska köra ÖtillÖ i morgon. Jag ville ju så gärna vara med men foten har klart och tydligt sagt nej till att ens försöka ta sig fram 65 km. Eller 32.5 för den andra foten är ju också med.🤪. Och jag accepterar. Life goes on anyway. Önskar av hela mitt hjärta alla ett stort lycka till i morgon! Jag vet ju vilket jobb som ligger bakom till att bara tänka tanken på att ens vilja försöka komma med.

Jag kommer stå på Ornö tillsammans med Coach Ulf och heja allt vad jag kan i morgon! Och jag är säker på att min ersättare Anna är den bästa Micke kunde få! Nästa år hoppas jag dock att det är jag som åker med honom i bussen ut till ”campen”. 🙏🏻

Men det är som sagt var bara att torka tårarna, snyta näsan och ta nya tag. Eller kanske snarare fortsätta där man är. Det svider över som mormor brukade säga. Det är ju dessutom inte första gången jag haft stolpe ut så jag vet att jag överlever och att det blir medvind igen. Det är en av fördelarna med att bli äldre. Man vet att inget varar för evigt. Inte ens en stukad fot och ett tungt hjärta.

Sen är jag ju faktiskt väldigt bra på att fokusera om, gilla läget och leka med det jag kan leka. För det är ju faktiskt det allt detta sportande är. En rolig lek! Som man absolut kan vara både tokfokuserad på, och 100% dedikerad till, men som man ändå kanske inte bör ta på allt för stort allvar… Åtminstone inte om man är ”icke-proffs”. Kanske inte då heller förresten. Livet är ju väldigt mycket mer än enbart en grej.

Foten tyckte i alla fall att 45 min löpning var ganska ok att göra i dag.

Gyma har den okejat hela tiden. Om jag inte får för mig att hoppa enbenshopp eller något annat trams vill säga. Men det finns ju faktiskt miljarder andra grejer att roa sig med!

Min fina Ark-dräkt får ju inte heller vara med på ÖtillÖ-äventyret men vi tog oss i alla fall en vattenlöpningstur i Söderbysjön. Jättehärligt!

Dessutom börjar mitt målarrum bli nästan helt klart!💕🙏🏻

Kram från Ingmarie

Håller i och håller ut

Det här att köra många timmars vattenlöpning är inte enbart väldigt bra (alternativ) träning. Man lär sig som sagt var även att vara kissnödig länge (om nu det egentligen är så himla bra låter jag dock vara osagt) och man bygger pannben och karaktär i kubik! Tack och lov fick jag lite sällskap av bästa Kajsa den sista halvtimmen i dag så jag slapp bli allt för uttråkad och frustrerad över de tokstollar som envisas med att leka plasklekar i rundsims-banorna. 😳

Men fatta mig rätt! Jag gillar det ju egentligen! Det är väl bara nu det känns extra trist när planen var att tokladda inför The Race. Men vad är väl en bal på slottet när man har Eriksdalsbadet…? 🙄

Jag gör i alla fall mitt bästa för att piffa upp tillvaron så gott det går. Som att lasta lite mer vikt på kälken och se till att färgmatcha även de små detaljerna.🤪

Snart vänder det, för det gör det alltid förr eller senare oavsett, och då kommer jag vara extra taggad och pigg!

Kram från Ingmarie