Vattenlöpning

Vila eller inte?

Jag har förstått att det finns många som tycker vilodagar från all slags träning är både bra och viktigt. Jag tillhör inte dem. I alla fall inte om man som de allra flesta har ett ganska inaktivt liv för övrigt.Mitt jobb är förvisso inte stillasittande men jag kan ju egentligen heller inte påstå att det är jättefysiskt krävande även om jag står och går många timmar varje pass. Å andra sidan är det väl kanske också just därför man ska träna. För att orka gå och stå.🤪

Jag tror helt ärligt att många vilar för mycket. Och då menar jag inte elitidrottare som lever på det. Mina “vilodagar” är i princip de dagar jag inte kutar men det betyder inte att jag inte tränar. Helt ärligt minns jag inte när jag hade en helt träningsfri dag sist. Jag tycker liksom inte att jag varken vill eller behöver det. Så mycket tränar jag inte. Och det betyder ju inte att jag tränar stenhårt varje gång. Vissa dagar kör jag dubbelpass och då är det minst ett lite lugnare. I dag “vilar” jag och då blev det vattenlöpning och cykel till och från jobbet.

Hur tänker du? Helvila eller inte?

Kram från Ingmarie

Mysdag

Jag är fortfarande verklige jätteglad och tacksam över gårdagen! Och kroppen känns också glad så jag har både joggat och vattenlöpt. Det är så himla bra på Brottets simstadio för man behöver inte ens ha med eget bälte. Man lånar helt enkelt där! Gratis även det! Halmstad alltså.😍

Mest har jag dock bara hängt vid havet och Söderpiren.

Slöat och fikat med mamma, lillebror Hannes, Jessica, fyrbenta Morgan och lilla Melissa.

Och just det. Jag har även årspremiärsimmat i Nissan med en hel bunt goa klubbisar och andra likasinnade! Jag som inte är överförtjust i Nissans vatten tyckte plötsligt det var helt fantastiskt härligt! Och det är egentligen det. T.o.m jättehärligt!

Inte blev det sämre av att en del av oss gofikade efteråt. Ute. Vi tyckte det var schysstast så för det är tydligen inte alla som uppskattar sjö/Nissan-doften riktigt lika mycket som vi gör .🤪

Kram från Ingmarie

Halmstad Triathlon 2018

Tvärtemot de andra två Halmstad Triathlon jag har varit med och arrangerat, då det regnat och varit snorkallt på morgonen, så har årets upplaga bjudit på sol och värme precis hela dagen. När jag cyklade i väg i ottan i morse var det så där magiskt vackert och stilla som det bara kan vara en svensk sommarmorgon.

Jag och Håkan fixade det sista på löparbanan och jag vågar nog påstå att det blev en av de mest och bäst välmarkerade banor ever!

Det jag vet är att vi lyckades bra även i år och att lovorden från deltagarna var snudd på oräkneliga.Jättekul såklart!

Tvärtemot de andra åren var jag dock inte med hela dagen tills sista snitseln var nedplockad. Jag prioriterade och valde att fika och hänga med mamma, Ulf, Markus och lilla Juno i stället. Vem vet liksom när det blir nästa gång?

Och i ärlighetens namn ville jag även hinna med lite vattenlöpning efter alla cykelturer fram och tillbaka till stan och runt på banan. Tänkte att det kanske kunde göra mina icke-cykelbenen lite piggare tills i morgon.🤪 Om det hjälpte lär visa sig.😀

Kram från Ingmarie

Många steg men få meter

I dag hade det varit intressant att ha stegräknare på jobbet för rackarns vad jag traskat många steg. Men det handlar inte om några långa avstånd utan det är liksom bara fram och tillbaka och hit och dit mellan patientsängarna, dator och läkemedelsrum.

Lite samma sak med vattenlöpning faktiskt. Man kan springa länge och ta många steg men totalt blir det inte många meter. Fast vad gör väl det? Bra träning är det oavsett och extra härligt att få vara ute i solen en stund!

Kram från Ingmarie

Det finns (nästan) alltid någon liten fördel att haka upp sig på

När man (redan) saknar de där riktigt goa varma dagarna som maj bjöd på så gäller det att försöka se fördelarna med “bara” 20 plusgrader och moln.

Det finns t.ex ingen risk att man kommer svettig till jobbet efter att ha cyklat dit. Inte ens om man trampar järnet upp för Sjukhusbacken. Det är heller ingen större risk att det är knökfullt på Eriksdalsbadet. Däremot vet man med bestämdhet att bastun känns extra ljuvligt efter att ha varit i plurret en längre tid.

Det är också helt ok att vara “tvungen” att sitta still en hel utbildningsdag på jobbet när man vet att det är ganska svalt ute. Särskilt när man har denna vyn!

Klena försök till fördelstänk för en sån som mig som vill ha minst +25 grader och sol mest hela tiden men visst lyckades jag ändå ganska bra?🤪

Kram från Ingmarie

Drillad under jord

Södersjukhuset har, som antagligen de flesta sjukhus, många våningsplan. Och “byggkroppar”. Det är inget jättesjukhus men det är ändå ett av både Stockholms och Sveriges största. Men allt syns inte! Vad många kanske inte vet är att det även finns våningar under markytan. Fyra för att vara mer exakt. Några innehåller vanliga kulvertar men där finns även olika verksamheter. Allra längst ner finns det sen rum i händelse av krig eller om det t.ex krävs sanering. Där ligger också “Bergsrummet” och det är där jag har hård-drillats tillsammans med några av mina kollegor hela dagen. Vi har repeterat och gått igenom teoretiskt såväl som praktiskt A-HLR för vuxna, S-HLR för barn samt vad och hur man gör vid drunkningsolyckor, andnings- och luftvägsstopp oavsett ålder. Tunga och svåra grejer såklart men hur tokigt det än låter så tycker jag det där är kul! Superkul t.o.m! Och oerhört lärorikt. Gemene man behöver såklart inte kunna det vi måste kunna men alla bör verkligen, verkligen kunna HLR och vad man gör vid luftvägsstopp. Läs gärna mer här. Och även om du gått en utbildning så kom ihåg att repetera den åtminstone vartannat år. För tro mig. Man glömmer! Plus att riktlinjer kan ändras.

När jag väl cyklade från jobbet var min hjärna absolut överfylld, och kroppen som en blyklump. Våning minus 4 är nämligen en smula (läs mycket) instängt och 100% fönsterfritt. Jag var så där trött så jag inte trodde jag skulle orka trampa hela vägen hem men efter lite sim och vattenlöpning fick jag ny kraft!

Ja i alla fall så pass mycket att jag orkade ta mig hem. Just nu sitter jag som en ostbåge i fåtöljen. Men jag är tacksam som attan över allt i dag och för att jag har min hoj. Inte enbart för att jag då kan slippa en hel del av det där krånglet utan även för att jag med hjälp av den kan hämta riktigt stora paket!

Exakt vad får du reda på i morgon. Eller kanske på torsdag för i morgon händer annat skoj!

Kram från Ingmarie

Hemma-läger

Tre dagars ledighet och samtidigt detta:

För mig innebär det tre dagars trainingcamp i perfekt Ingmarie-väder på hemmaplan. No need to travel här inte! Tycker faktiskt lite synd om de som köpt (dyr) utlandsresa till värmen när den finns på hemmaplan. Men vem kunde väl ens i sin vildaste fantasi ha anat att det skulle bli sånt här extremfint väder? Inte jag i alla fall. Minns de senaste frys-somrarna allt för väl.😱

Men training-camp var det!

Dag ett har jag yogat och mediterat precis som vanligt plus:

Löpning 80 min i riktigt hyfsad fart.

Cykeltur till Eriksdalsbadet för simträning och direkt efter vattenlöpning med allra bästa Lisa. Jag var alldeles (vatten)skrynklig efter det där men solhäng fixar till det mesta!

Innan jag hojade hem blev det minsann ett simpass till! Och det var inte ens trångt trots finvädret!

Nu laddar jag om för training-camp dag två! Och passar på att önska alla Stockholm marathon-löpare stort lycka till!! Det kommer bli episkt men jag väljer att avstå som jag förklarade här. Fast helt ärligt så är det nästan så jag ändå vill just pga av detta perfekta väder. När händer liksom det nästa gång?

Kram från Ingmarie

Maxad heldag

Utbildningsdagar är (oftast) väldigt bra, intressanta och nödvändiga. Dagens om Palliativ vård var inget undantag för det är ett stort och ganska “tungt” ämne som innefattar enormt många olika delar. Vad innebär det? Vad och hur gör vi inom vården? Vad säger lagen? Hur bemöter man en människa i sorg och/eller kris? Vad innebär en kris? Hur tar vi hand om varandra och oss själva under och efter svåra situationer? O.s.v. Ja du fattar va? Inga lättsmälta grejer men otroligt viktiga!

Men det här med att jobba sen kväll, upp tidigt igen och framför allt att sitta still hela dagen är inte min grej. Hur orkar kontorsfolk? Hela min kropp liksom bara slaggar igen.😱

Lite bättre blev det när jag fått köra lite vattenlöpning efter att vi slutat för dagen. Trodde det skulle vara mer packat med folk än det var faktiskt. I vattnet alltså. På gräset och i lekdelen av bassängen var det sardinburks-tätt. 😱

Första timmen på målarkursen var min hjärna mest geggamoja men det lossnade allt eftersom så jag i alla fall kunde ta beslut om vilka färger jag skulle använda. Fast det kanske är bra att vara lite flummig i skallen när man ska skapa? Så dendär  logiska delen inte hela tiden ska lägga sig i.

Det var sista dagen för denna terminen och jag har mer eller mindre bestämt mig för att köra vidare till hösten. Helt enkelt för att det är så skoj och något jag gör enbart för min egen skull. Plus att jag tror jag behöver det helt enkelt. Liksom yogan och meditationen, Som en kontrast till alla pulshöjande, svettiga och stressande aktiviteter det mesta i mitt liv trots allt består av. Och det är helt ok just för att jag har de där andra lugna. Annars hade jag gått upp i små atomer till slut.

Men nu får vara nog för i dag med allt. Cyklade hemifrån strax efter kl 07 och kom hem strax efter kl 22. Med max 4 timmars sömn i bagaget. Få se om jag orkar borsta tänderna..

Kram från Ingmarie

Summertime is here!

Vet du vad ett av de absolut säkraste tecknen på att sommaren verkligen är här är?

Jo detta!

För det är när Eriksdalsbadet öppnar utebassängerna som man vet att sommaren officiellt är här! Däremot vägrar jag låta mig nedslås och tro att den är slut när de stänger igen…

Jag var verkligen, verkligen simsugen men jag är också rädd om mina axlar så det fick bli vattenlöpning. Och jag mådde ju inte precis dåligt av att få göra det.😍

Men nästa gång blir det i någon av simbanorna. Förhoppningsvis tillsammans med bästa coachen.

Kram från Ingmarie

Flyt!

Det går bra nu! Löpningen känns ruskigt bra. Så där så jag nästan inte vågar tro att det är sant. Visst är det bra märkvärdigt, och tramsigt, att man när det känns så där bra så blir man nästan rädd. 😳 Eller är jag ensam om att tänka så knasigt?

Båda axlarna är glada och i dag kändes det i alla fall som om jag simmade igen och inte harvade på som en gammal skördetröska. Du vet. Flyt!

Dessutom fick jag en hel timmes (social) vattenlöpnings-bonustid med Lisa! Det var alldeles för längesedan sist men att synka två liv med landstingsschema är nämligen en ganska svårslagen utmaning… Men du vet, plötsligt händer det!

Hann också med ett hyfsat styrkepass innan min yin yoga-klass. Jodå, Sats kör på (nästan) som vanligt. Valborg eller ej. Och jag med tydligen.🤪 Och som vanligt har jag missat besöka någon brasa. Mest för att jag helt enkelt inte ville komma hem ännu en sen kväll. Och för att jag tänker på alla de små djur som (antagligen) hunnit bygga bo bland pinnarna och som därför (antagligen) bränns ihjäl… Ja sån är jag. Ömhjärtad till förbannelse. Särskilt när det gäller djur.

Men jag har njutit av de vackra körsbärsträden i Kärrtorp! Vem behöver, och vill, liksom åka hela vägen till trängseln i Kungsan när man har egna fina alldeles nära?

Kram från Ingmarie