Vegoliv

Franschhoek, Good Food, en baksida och svettfest

I dag har vi åkt vad som måste vara en av världens vackraste vägar. Från Stellenbosch till Franschhoek via Franschhoek pass till Villersdorp där vi vände och körde nästan samma väg tillbaka. Vackra vingårdar, makalösa vyer, magiska berg, äppel- och citronodlingar och slingriga vägar. Rekommenderas!

Franschhoek i sig själv är också ett ”måste-besök” om man är i detta område. Enormt fint och liksom gulligt. Dessutom hittade vi ett fantastiskt bra matställe! Good Food & Co. Makalöst gott och excellent service! Det var inte ens dyrt!

Vego-burgare och mixed sallad med extra allt.

De två flådiga vingårdarna vi var inom hade noll vego. Så kasst va?😱Men de var väldigt vackra.

Det finns dock en baksida, som jag ser det, i allt detta fina. På vingårdarnas fält såväl som utmed vägarna är det tätt med arbetande människor. På vingårdarna är det nog ganska ok jobb men utmed vägarna ser man hur de hackar, krattar, lyfter sten och plockar skräp. Kläderna är skitiga och halvtrasiga. Det syns att de sliter hårt. Deras bostäder är någonstans i hyfsad närhet tätt ihoppackade och i bästa fall utan att de helt ser ut att helt rasa ihop. Och det är alltså inte de vita det handlar om utan 100% svarta. Av landets ca 50 miljoner invånare tillhör de svarta 80% av befolkningen men det är de vita som äger och styr det mesta. Jag blir så illa berörd av att se detta. Det känns liksom lite som att det enda som saknas är kedjorna och någon som vaktar med en piska. Jag har inte velat ta något foto på detta. Du får föreställa dig… Sydafrika må vara mindre segregerat mot vad det har varit men det är långt kvar innan det ens är i närheten av något som kan kallas jämställdhet.

Och jodå. Jag har tränat också. Så in i bängen faktiskt! ”Fuskade” med mitt träningsprogram och körde intervaller i stället. 24 x 1 min. på det fina gräsfältet vid gymet. Jag kunde verkligen inte motstå och vem vet när känslan och chansen dyker upp nästa gång?

Plus drills, styrka och spänt enl programmet.(Med lite extra tillägg 🙄) Rena svettfesten!

Sen in i gymet för att bli ännu tröttare. Det blir spännande i morgon bitti om jag säger så…😱

Bra gjort att fota precis när jag blundar, eller hur? 🙂

Avslutade med ett kort vattenlöpningspass för att liksom tagga ner kroppen. Tror stenhårt på att det är en bra återhämtnings-metod.

Kram från Ingmarie

Jonkershoek och missad mat

Jonkershoeks Nature Reserve ligger bara någon mil från Stellenbosch och är en dal omsluten av höga vackra berg. Det finns en mängd trails att vandra och köra MTB på samt bäckar, forsar och vattenfall att både dricka vatten ur och bada i. Man kan köra med bil in också men vägen är minst sagt guppig och ”okör-vänlig”. Och varför köra när man har ben som funkar?

Dalen är makalöst vacker. Jag som kan få lite cellskräck om det blir för bergigt, dvs när jag liksom inte ser något annat och ingen väg ut, tyckte detta var magiskt! Mycket space samtidigt som de låg där runt omkring stadigt förankrade och skyddande.

Själva körvägen, som är 10 km runt, var dock ganska tråkig efter ett tag så jag testade några av de trails jag hittade. Riktigt roliga med en salig massa kringelikrokar och springbara till 90 % för en klumpfia som mig.

Vi hade blivit varnade på turistinformationen i stan om att det var väldigt mycket ormar där, de påstod t.o.m att det var stängt, men infon vid ingången till parken sa att det enda de visste var att någon MTB:are hade kört på en orm som fastnat i hjulnavet. Inte kul förstås och jag såg inte ens någon pyttelten orm trots att jag letade. (Tillhör kanske en av de som verkligen vill se en!) Tog mig även in på en av de smalaste trailsen utmed bäcken och vattenfallen men inte ens en daggmask syntes. Kanske jag klampade för mycket och helt enkelt skrämde bort dem…

Anders han körde sin egen runda och den mannen alltså! Han kan så mycket mer än han tror! 8 km tog han sig fram i dag! Bara så där. Utan några längre promenader och absolut noll löpsteg sen innan operationen.

 

Mina nya Altra-skor som jag köpte för några dagar sedan var förresten supersköna! Nu är de dessutom super-dammiga…

Anders gjorde  inte bara det där. Han höll mig även lite sällskap under simträningen! På tal om att kunna mer än man tror så tänkte jag innan när jag såg passet från coachen  att ”jösses, hur ska det här gå” men det gick! Bra dessutom.

 

Vi hade bestämt innan att vi efter allt sportande skulle åka till Tokara Winery som vi hört från flera håll skulle ha bra mat. Stället var supermysigt, massor av folk satt och käkade men det fanns lediga bord. kvar Vi var där i god tid, de skulle inte stänga förrän klockan 17, men köket det stängde klockan 15.30 det! Vi var där 15.31. Så nej, det blev inget med det för köket hade packat ihop allt redan klockan 15.25. Men hallå! kan man göra så? Särskilt mot hungrande sportnördar. Har tokletat men hittar ingen info om detta så dit lär vi inte åka igen. Bu!

I stället åkte vi till stället vi var på i onsdags. De hade i alla fall öppet och bjöd (nåja vi betalade ju faktiskt) på hejdlöst god mat! Vegan rakt igenom.

Rekommenderar verkligen alla som besöker detta område att åka dit vare sig man gillar vin eller inte. Det är väldigt vackert! Vi var ”tvungna” och kolla om toaletterna var lika fina som resten av stället, och jo det var de. Skönt så jag får fortsätta tycka att det hela är superlyxigt.

Kram från Ingmarie

Root44 Parkrun och annat härligt

Det är kul att kuta Parkrun! Så himla enkelt liksom.  Man kommer bara dit, springer, får sin barcode scannad och efter några timmar kommer ett mail med det fullständiga resultatet inklusive age-graded score. I dag testade jag Root 44 Parkrun som går i/runt en vingård.  Den var en absolut kontrast till förra helgens. Det var 10 gånger så många deltagare, det var ”flådigare” och en helt annan typ av bana även om det fanns en mördarbacke. Det är ofta med några riktigt bra atleter eftersom många ju även är här på trainingcamp och Parkrun är verkligen bra träning. Dessutom gratis!

 

Starten var crazy. Folk rusade som tokar, själva startfältet var säkert 40 meter brett, men kanske det bara var bra för då riskerade jag inte dra på och få mjölksyra.

Efter mindre än en kilometer hade jag fått en bra plats och kunde köra på i min fart. Den där mördarbacken var verkligen mördande (många som fick punka där!) men jag älskade den! Sen gick det ju nedför också såklart men jag har lite svårt för att ösa på när jag dels inte riktigt vet vad som väntar och dels att det var en smula ojämnt. Mestadels var det dock fin, hårt packad sand. Grymt bra!

Det är Anders som tagit alla bilderna ovan. Bästa supportern ever! men jag vill såklart helst han ska kuta själv.

Kom 1:a i min åldersklass, 4:a totalt av damerna och 61a totalt av alla nästan 1000 (!!!) startande. Nöjd som attan med det och vi firade med en stor supersmarrig grön drink från marknaden för även här finns en. Jättestor! De finns som sagt var typ överallt varje helg och jag älskar det! Så mycket bättre än alla stormarknader som så många andra länder envisas med.

Vi var på gymet också och märkligt nog var jag stark som en hel hästflock. Det tar sig! Sen vilade jag dock duktigt. Sånt är jag väldigt bra på. I synnerhet när det är i solen vid havet.

Kram från Ingmarie

 

Välfylld

Ibland funderar jag på, så här i efterhand, om jag ens hade orkat gå upp om jag vetat hur mycket jag skulle göra och hinna med under dagen. Men jo, det hade jag nog för det allra mesta jag gör, även hemma i vardagen, är sånt jag gillar och tycker är kul! Livet är för kort och värdefullt för något annat. (Till det icke-roliga är sånt där som tandläkarbesök, städa och för mycket SL-åkande.)

Men jag tar det från början.

Vi har lite nya rutiner här nu. Upp tidigt och efter morgonyoga och frukost jobbar vi. Japp. Jobbar. Anders med sitt ”vanliga” jobb och jag med ett projekt som jag hoppas ska bli det jag vill. Ännu är det i sin linda men jag  återkommer (förhoppningsvis) med mer om det senare. Målar en stund gör jag också. Men det handlar bara om några timmar, särskilt för mig, innan jag måste ut och rasta mig på något vis. Just i dag kutade jag bort till Maties (d.v.s där gymet och bassängen är) för att köra intervaller på en av de gigantiska gräsbanorna som ligger precis jämte. En sak jag har börjar lägga till nu i och med mitt nya program, är löpskolning. Genom åren har jag gjort det tusentals gånger men sen emellanåt blir jag lat och ”glömmer bort” att göra det…🙄  Samtidigt vet jag ju att det är superviktigt! Särskilt för en Master som mig. Spänst, koordination och styrka får man slita hårdare och hårdare för att behålla ju högre siffra åldern visar. Å andra sidan ger ålder också erfarenhet och uthållighet så på så vis är det ändå åtminstone lite rättvist.😄

Intervallerna gick superbra men jag ska erkänna att jag inte följde dem till punkt och pricka… Farten och ansträngningen var på tok för hög mot vad det stod på pappret men jag fick feeeling och det där gräsfältet alltså! En dröm att kuta på!

När jag var klar dröp jag av svett. Nästan så där så jag började frysa du vet! 😅

Avslutade hela detta party med 90 minuter gym-sim- och vattenlöpning. Sen var jag faktiskt färdigrastad. 🤪 Och jättehungrig! Bästa Pekkas tips om att käka på Botaniska var ett perfekt botemedel mot svältkänslan. Vi tog en varsin supergod (vego-)currygryta plus extra sallad och bara njöt! Ett så otroligt lugnt, vackert och fridfullt ställe.😍

Bara 500 meter därifrån ligger Runners Edge. Jag hade läst om den innan och när vi först gick in tänkte jag att ”oj vad liten den är” men  den visade sig ha precis det man behöver! Benni Stander, the owner, är en sån där genuin löpare (han hade hållit på i mer än 50 år av sina 60 hittills levda) som vet vad han snackar om men som dessutom är enormt ödmjuk. Fick en massa bra tips och gick ut med ett par skor, strumpor och ett vätskemidje-bälte.

Ska tillägga att vägen dit är kantad av jättegulliga affärer, caféer, restauranger och byggnader av alla möjliga och omöjliga slag. Bland annat var vi inom Art on Church street/Vincent Da Silva där vi såg Dylan Lewis´magnifika skulpturer. Wow alltså! 🤩

Sen gjorde vi något vi inte alls hade planerat. Simproffset och vännen Åsa i Falun, som dessutom är sommelier, hade tipsat oss om att åka till Lanzerac Wine Estate så vi for dit. S-å-v-a-c-k-e-r-t! Och lyxigt. För skojs skull kollade vi vad det skulle kosta att bo i det ”enklaste” rummet under lågsäsong och vi kan väl säga som så att inte ens då var det inom vår budget…😱😱😱

Men nu kan man tack och lov ändå få njuta av allt det vackra och vi testade t.o.m på en vinprovning. Ingen av oss hade gjort det innan så det var en ny och kul erfarenhet. Vi fick prova 5 olika sorter som vi valt från en lista och för varje vin fick man berättat hur det var gjort, smaker, lukter och en massa annat som jag helt ärligt inte riktig begrep… Man kan svälja det man smakar eller så spottar man ut det och allt ”överblivet” häller man sen i en särskild behållare. Väldigt fiffigt!

Två flaskor köpte vi med oss. Ett rött och ett vitt trots att vi aldrig dricker vitt. Så kan det gå. Vi blev helt enkelt lite överförtjusta i just ett av dem.

De hade inte bara vin. Det fanns mat och kakor också! Så med oss hem åkte en fin vegan chocolate cake. Numera jämnt fördelad i våra magar. 🥳

Tja det var väl typ allt och jag tror det räcker så. Åtminstone för i dag. 🙏🏻

Kram från Ingmarie

Swellendam – Stellenbosch

Det är lustigt det där hur det kan bli ändå. Om inte Anders hade blivit sjuk hade vi haft en helt annan resa och antagligen helt missat Plettenberg. (Hemsk tanke!) Och vi hade kanske inte heller stannat i Swellendam och supermysiga A Hilltop. Utan tvekan ett av de mysigaste ställena vi varit på! Jag hade jättefint sällskap på min morgonyoga av den lilla söta röda fyrbenta.

Vi fick veta att stället byggdes från början för att vara ett tillhåll för triatleter och jag förstår varför. Det är perfekt för alla som gillar natur och att röra på sig oavsett hur. Bara någon kilometer bort ligger Marloth Nature Reserve.

Det visade sig vara mer eller mindre ”livsfarligt”! Det finns hur myckeyt trails och vägar som helst att kuta/cykla/vandra runt på plus dammar att simma i. Så galet fint!

Eftersom det regnade sa de i repan att jag skulle hålla mig på grusvägarna för det var helt enkelt för halt på trailsen. Jag löd för även om jag tror det skulle funkat så ville jag inte riskera något brutet ben. Och det gjorde absolut ingenting för Mamma Mia så fint!

Men en liten avvikare tog jag ändå och vilken avvikare! Den tog mig via regnskogs-trails till ett jättefint litet vattenfall.

Väldigt blött men inte kallt. 🙂

En sak är säker. Hit ska vi igen!

När vi sen for vidare så tog vi ”den övre” vägen  via bergen och det blev många ”aaah” och ”åååh”. Som så ofta går det inte att fånga på bild men om du någonsin ska åka mellan Swellendam och Stellenbosch så välj väg R60/N1!

Så nu är vi här. I Stellenbosch. Som vi hört så mycket gott om och som anses vara, förutom att vara varje vinälskares mekka, ett träningsparadis. Vi har redan skaffat gym- och simkort på ”Maties” (det är där Sarah Sjöström & Co brukar hänga när de är här), irrat omkring i ett parkeringshus och nästan gått vilse i ett shoppingcenter (jodå, det går!), ätit vego på Foodmarket (för vi hittade inte det egentliga vego-haket vi letade efter), bunkrat mat på Checkers (skitstort!) och installerat oss i vår mysiga lägenhet. Det blir nog bra det här!

Kram från Ingmarie

Plettenberg – Swellendam

Det blev ett sista träningspass i ”Pletten” innan vi for vidare. Bra blev det också! Sprang runt en park som mätte ganska exakt 500 meter. 12 gånger med 1 min vila mellan varje och för att skoja till det hela en smula bytte jag varv efter var 3:e. Så lättroad är jag. 🥳 Ena varvet var ner-upp-ner. Andra därmed upp-ner-upp. Sprang jämt som attan även om det blev jobbigare och jobbigare förstås. Det är ju liksom det som är meningen med intervaller. Att ta sig utanför the comfortzone.

Innan jag kutade hem var jag inom gymet också. Jag var garanterat den som svettades mest…

Nu har vi lämnat allt det fina i Pletten och mellanlandat i Swellendam. En liten pärla med vackra berg runt omkring och vi bor superfint på A Hilltop Country Retreat.

Det finns t.o.m en liten pool här som jag körde lite vattenlöpning i.

Och ett hälsocafe som vi köpte supergod (vego)mat på. (Redan uppäten…Hann inte ens fota…)

Och en liten kompis!

Vägen hit har vi åkt innan och den är bitvis magiskt vacker och bitvis lika magiskt tråkig. Som överallt dyker kåkstäder upp och fattigdomen visar sig i sin fulla kraft. Bördiga jordar, täta skogar och flådiga lyxhus blandat med utarmade åkrar, steniga fält och ruckel. Sydafrika är verkligen ett kontrasternas land…

Vi fick i alla fall en fantastisk vy på vårt lilla fika-stopp vid Wilderness. F.ö ett ställe jag varmt rekommenderar ett besök till!

Kram från Ingmarie

Parkrun, marknad, gym och Robberg

Lika slö som gårdagen var, lika aktiv har denna dagen varit.

Upp klockan 06 och kl 8 var jag redo (nåja..) för Harkerville Parkrun. Jag har ju bara kutat några få Parkrun förut, i Australien, så det var kul att få göra det även här! Det är ju onekligen en himla smart och bra grej! Gratis, lättsamt, age-groups och ffa bra träning. Det går ju inte att komma ifrån att man faktiskt tar i lite mer när det är fler som springer.

Smart grej!

Banan var superfin! Breda grusvägar förutom en avstickare i skogen där det först gick brant utför,  med lite läskiga rötter retsamt placerade mitt på stigen, och sen lika brant uppför. Så brant att där fanns ett rep att dra sig upp med! 😱 Där tappade jag en del på min annars helt (för mig) ok fart. ( Ca 4.30-4.40/ km om någon nu råkar vara intresserad…) Kom 1:a  i min AG, 4a bland damerna och 18:e totalt. Helt ok med tanke på att benen var ganska sega. Men inget banrekord som i Bunbury. 😄

Anders agerade fotograf och hejarklack. Nog så viktigt!

På samma ställe är det även marknad varje lördag. Det är en grej jag verkligen gillar här! Spelar ingen roll hur liten en håla är. Minst en marknad med lokala produkter av olika slag finns alltid! Vi köpte en massa fina grejer! Bröd, kombuscha och bakelser. 🥳

Efter frukost och min dagliga målarstund drog jag till gymet. Gott om plats överallt!

Passade också på att handla, hem och sen fika. Det där surdegsbrödet var himmelskt gott!

Bara 7-8 kilometer bort ligger Roberg Nature Reserve. som också är ett National monument. Det var förresten dit jag sprang vår första dag här.

För ynka knappt 40kr får man uppleva en natur som fullkomligt tar andan ur en. Så vansinnigt vackert. ❤️

The Gap!

Fina “Pletten”.❤️

Det finns fina vandringsleder och vi gick en del av dem. Hade gärna velat gå runt hela men  vi tar det lilla lugna med Anders så det får bli en annan gång. Det räckte fint med allt detta!

Och kolla in honom! Bara två veckor efter en en allvarlig operation!! 💪🏻

Man hinner mycket när man går upp tidigt!😄 Nu ska vi käka och spela spel! 🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

Abstinens-stillad och äventyrs-hög

Cirka 7-8 mil från ”Pletten” börjar Garden Route National Park. (Även kallad Tsitsikamma.) Vi hade hört och läst väldigt mycket om detta enorma område så vi visste också att det skulle krävas mer än en utflykt dit. Målet i dag var egentligen bara att kolla de två mest kända broarna. Bloukrans Bridge, där världens högsta bro-bungy jump är (216 m) och Storms River bridge som mest ”bara” är vacker.

Men det blev väldigt mycket mer än så…

Vägen dit är, som de flesta vägar här, i bra skick. Vacker är den också. Bloukrans bridge visade sig inte bara vara ett bungy jump ställe utan även ett ställe för många hantverkare och konstnärer att hålla till vid. Många fina saker! jag är dock osäker på hur ”snällt” det var med tanke på om det ev. innehöll material av utrotningshotade djur/växter/materia. Så nej, vi köpte inget.

Vi fick se flera hopp och om det är något jag inte är sugen på för några pengar i världen (det får vara oräkneliga nollor efter första siffran i så fall) så är det just bungy jump. Det finns inte en enda cell i mig som längtar efter det. Jag får skrämselhicka och hjärtinfarkt bara av tanken.

För oss räckte det väldigt fint med att kolla på den andra bron vid Storms river. Det var adrenalin-kickigt nog liksom. Så mesiga är nämligen vi…

 

För att slippa stora vägen åkte vi omvägen inom Natures Valley. Det var en ruskigt bra omväg! Makalöst vackert! På ena sidan av den gigantiska stranden ligger havet. På den andra en sjö. Havet brusade och dånade så där högt som bara hav kan. Vid sjön var det alldeles tyst och stilla. Magiskt!

Men inte nog med det. Vi fick även se en hel flock babianer i alla åldrar. Alltså så fina de är!

Och denna fina!

Vi avslutade detta lilla äventyr med mat på vårt kvartershak Full Circle som visade sig vara ett höjdarställe med god mat, trevlig personal och hög mysfaktor! Det blir garanterat fler besök där!

Jag har hittat ett höjdarställe till förresten. Plett gym & pool. 

Så nu har jag äntligen stillat min sim-abstinens. Och använt alla musklerna. Gissa om jag kommer hänga en hel del där.

Som sagt var, inte konstigt att jag är kär i det här stället…

Kram från Ingmarie

Alla Hjärtans dag 2020

Man kan fira Alla hjärtans dag, om man nu vill fira överhuvudtaget alltså, på en himla massa olika sätt och vis. Med tanke på hur vi haft det senaste tiden så tycker jag vi lyckades ruskigt bra!
Förutom en löptur (för mig), och ett mycket positivt återbesök hos läkaren, har vi mest chillat.

Först med en liten enkel picknick vid vattnet där jag tillbringat en del tid mellan sjukhusbesöken. Det blev som en slags ”tack för hjälpen” till den platsen för den har verkligen varit ett stöd genom sin skönhet och sitt lugn.

Vi har legat vid poolen och kollat på ett gäng fåglar som roade sig med att dyka i och bada. Jädra vad kul de hade! Ja vi med. Det var en ynnest att få se dem leka så där.

Bara några kilometer från där vi bor finns The red bridge. En liten otippad oas och det var sjukt coolt att se kidsen hoppa rakt ner i vattnet. Själv fick jag svindel bara av att titta ner…

På hemvägen åkte vi inom  Farmers Market som är varje fredag. Vårt underbara värdfolk på Guadelope har, förutom boende och universums största gästfrihet, även en slags mat-kock-utbildning- catering-verksamhet. Väldigt smart allting. Der ordnar t.ex ”we cook and you look” varje onsdag och de har kurser, är på marknader och jag vet inte allt. Maten är outstanding! Allt de bjudit mig på har varit 10 poängare! Liksom kakorna.. Förödande goda! Det var jättemysigt att sitta ute bland alla andra som var där, käka och lyssna på live-music i kvälls-solen.

Finaste Jenny!

 

Sist men inte minst blev vi bjudna på detta.

Hoppas du också haft en fin (Alla hjärtans)dag!

Kram från Ingmarie

Annorlunda ”laddning”

Det här med sol och värme alltså. Det gör underverk med mig! Kroppen och knoppen blir liksom direkt ännu gladare, mjukare och piggare!

Men jag försöker vara lite förståndig så jag inte går över gränsen för vad kroppen pallar med. Det går ju såklart aldrig helt att veta men erfarenhetsmässigt så har jag lärt mig att för mycket löpning för många dagar på raken i princip aldrig slutar bra. Så jag gick till gymet i dag. Inte alls lika kul som att kuta men det är ändå härligt att få vara ute och vid havet.

Gymet  vi hänger på har ju även en superbra utedel som jag nyttjat väl varenda gång vi varit där. Hur bra som helst!

Anders körde på bra han också. Både på gymet och i bassängen.

Jag var faktiskt en gång till i den där poolen men då för att köra vattenlöpning och det var efter att vi käkat mat så god att jag nästan inte fattar att mat kan bli så god! Veganhaket Sunshine food kanske inte är det flådigaste stället man kan tänka sig, faktum är att det är mer som ”ett hål i väggen”, men maten och servicen var absolut fem-stjärnigt rakt igenom.

Utelunch är lika fint som utegym!

Om det här var bra laddning inför morgondagen är högst tveksamt men oavsett kommer jag att fira Löpningens dag på ett sätt jag aldrig gjort förut. Om jag inte försover mig vill säga… Hur ska du fira?

Kram från Ingmarie