Som så mycket annat blev även Sörmlands ultra (SUM) inställt men det hindrar ju inte att man kan springa den ändå precis den dagen och tiden som det skulle vara. 😀 Eller i alla fall en del av den. Jan-Erik, som f.ö är loppets tävlingsledare, erbjöd sig att springa del 1-4 av själva Sörmlandsleden och jag var förstås inte svårövertalad.🤪 Dels för sällskapets skull och dels för att då visste jag att jag inte skulle komma vilse…
Första delen hakade även Karin, Kari och fyrbenta Sälka på.
Terrängen på leden är väldigt varierande men den är aldrig tråkig och bitvis rejält utmanande. Mycket lera, hala spång, rötter, backar, stenhällar och bröte ,men vackert som i en sagobok!
Foto: Kari
Första stoppet gjorde vi i Alby där det blev en “gå-fika”.
Karin valde att säga tack och hej här medan Kari och Sälka var med även på andra delen till Tyresta innan matte tyckte det var dax att bryta så den fyrbenta sötnosen skulle vilja vara med fler gånger. Fina Sälka satte nämligen distans-Pb med råge!
Jag och Jan-Erik gnetade vidare mot Haninge. Hela tiden med humöret på topp och med hur många samtalsämnen som helst att prata om. Vilket det förresten varit hela tiden. Tänk vilken bra terapi det där är! Man löser ju typ både världsproblemen och vardagsproblemen utan att betala en enda krona! Plötsligt var vi framme vid Rudan i Haninge och äventyret var slut. För denna gången vill säga. En makalöst härlig dag och jag är obeskrivbart tacksam både för att kroppen var med mig och för det fina sällskapet jag haft.
SL fick ta mig hem.
Kan tillägga att det satt väldigt fint med dusch och mat när jag kom hem. Ugnsbakade grönsaker, falafel, groddar och sallad. Plättlätt, snabbt, billigt, gott och snällt mot både djuren, kroppen och naturen.
Kram från Ingmarie