Allt man vill och önskar funkar inte

Jag har turen att få köra ett swimrun-lopp till detta knasiga år så om 2 veckor ska jag och Veronica ta oss till Utö och köra “sprinten”. Jag har kört den två gånger innan och den är verkligen fin! Dessutom älskar jag Utö. De gångerna har den dock gått i maj men pga av det där viruset så har allt blivit flyttat. Om det är bra eller dåligt lär visa sig. Vattnet borde åtminstone vara lite varmare…

Vi körde ingen swimrun-träning i dag, båda hade kutat på var sitt håll innan, men vi övade lite med lina. Veronica är en super-kvinna som är bra på precis allt, och såklart supersnabb, så vem som ska dra är liksom inte ens något att fundera på. För mig blir det bara att hänga på så gott jag kan oavsett om vi är på vattnet eller på land. Men eftersom vi har linan kan hon aldrig försvinna från mig!

Egentligen pratade och skrattade vi mer än simmade men sånt behövs ju också, eller hur?

Vattnet var svalt men helt ok.

I dag har vi även haft besök av vår fyrbenta vän igen. Nero är en sköning på alla sätt och vis och denna gången gick det betydligt bättre. Ett ben och sin egen bädd sen var han liksom installerad. I alla fall en stund.

En av de bästa grejerna med att ha vovve är ändå att det blir 100 gånger roligare att vara ute och gå i skogen.

Tyvärr verkar han inte trivas riktigt hos oss ändå. Han är ledsen och orolig så det känns både oschysst och ohållbart att ha honom här. Jättetråkigt förstås.

Kram från Ingmarie