Hemstaden dag 1

Snö är som sagt var vackert och fint på alla möjliga sätt och vis men när det kommer till löpning så föredrar jag barmark alla veckans dagar. Även om det är megagrått.

Sprang fina Sperlingsholmsrundan förbi stora fält, hästhagar och det vackra godset. Tror faktiskt aldrig jag kommer att tröttna på att springa just där.

 

Men även på en av mina favvostigar som börjar typ här.

När man är på hembesök under bara några få ynka dagar gäller det minsann att maxa allt. Men utan att stressa. Då blir det aldrig bra. I går kväll passade jag på att hänga hemma hos mamma och Ulf. I dag har jag käkat lunch med Sara och fikat med pappa. Cortado coffee gör btw (bl.a) ruskigt goda sallader.

Har också sett coolaste jul-simmössan! Trots att jag har en halv miljard simmössor redan så skulle jag lätt få plats med även en sån här!

Ägaren var klubbisen Jerker som jag tillsammans med Peter, Rickard och Jonas körde ett ”mini-hjältepass” med. Helt kort går det ut på att köra så många 100-metersintervaler som möjligt under de 90 min vi hade till förfogande. Varje halvtimme försvann dock 2 min för kiss- och drick paus. Även om grabbarna hann med en himla massa fler vändor än mig så är jag förbenat glad över alla de jag gjorde. Sista halvtimmen ”fuskade” jag med paddlarna men å andra sidan är det också tyngre för armarna så det kanske går jämt ut oavsett på något vis. Det allra bästa, förutom att det var jätteskoj, var att jag märkte att ju längre vi höll på ju starkare och piggare blev jag medan det blev tvärtom för boysen. Antagligen för att de öste på redan från början. Och simmar snabbare förstås. Ibland är det ändå lite bra att vara en långsam starter.

Kram från Ingnarie

 

Vackert vinterland

Visst är snö vackert. I alla fall när den är ny och ligger orörd ut på minsta lilla trädgren.

Och jag älskar hur den lyser upp allt! Det blir genast som en helt annan värld att kuta i! Gamla rundor blir som nya och det är nära på att jag springer vilse.

Jag är kanske lite löjlig men jag är också jätteförtjust i allt blingbling som kommer med julen. Men bara på avstånd. Hemma är det inte så discoljus-aktigt precis. 😄 Bagis-granen är riktigt piffig och utanför Skrapan har man gjort det jättefint. Faktum är att även vanliga gatlampor blir extra coola när de omringas av snö!

Men snö kan också vara slirigt, knöligt och trögt som attan att kuta i. (Och ännu värre att gå/cykla i.) Eller så var det gårdagen som satt i benen och förvandlat dem till en slags oregerliga cementklumpar i dag. De nya Icebug-pjucken jag testade hjälpte nog inte heller till för att pigga upp skonkarna. Men jag ska ge dem några chanser till. Allt och alla ska få minst två innan den/det ratas är min filosofi.

Att bara kunna sitta still i flera timmar utan att egentligen behöva göra ett endaste smack är för mig både ovant, skönt, tröttsamt och vilsamt på en och samma gång. Tåg är fantastiskt på det viset. (Förutom att det är miljövänligt och enkelt.) Man gör ingenting men upplever allt.

När solen gått ner hade jag redan bytt tåg en gång och nu är jag snart hemma i hemstaden igen. Känns som evigheter sist och det är det i och för sig. Tre månader är lång tid mär man längtar.

Kram från Ingmarie

Sista skojmåndagen (för i år)

Ja du vet så som de senaste tre supermåndagarna varit. Same same och precis lika roligt! Till och med ännu roligare för den har varit med knorrar. Japp knorrar som i plural.😍

Simträningen med simcoach Anna var skitskoj som alltid! Vi drillades både högt och lågt innan vi avslutade med att (försöka) synksimma. Det är väldigt mycket svårare än det ser ut kan jag berätta, särskilt när den man ska synka med är en racersimmare, men också vansinnigt roligt, lärorikt och ”nyttigt”.

Jag kommer sakna dessa sim-måndagar jättemycket men snart kommer nya! Med eller utan (skum)tomtar. i nunan🤪

Sen kom de där knorrarna. Den första var timmen med PT-Rafael som kommer innebära ny härlig träningsvärk för mina stackars lår. (Den från förra veckan hade typ bara precis släppt…😱) Men kul var det och en dag ska jag minsann klara en hel Pistol/enbens-squat utan att Rafael håller mig i handen. (Läs drar mig upp..)

 

Den andra knorren var att jag fick finbesök av bästa Yvonne på årets (för mig) sista Indoor Running-pass. Jättekul tycker jag!

Så tja, nu ”måste” jag verkligen hitta på ett nytt måndagsskoj. Och det kommer inte vara ett dugg svårt för jag har redan (minst) en plan.

Vad har du hittat på för skoj i dag då?

Kram från Ingmarie

 

Vinter

Det är ju inte direkt någon hemlighet att jag inte är någon vintermänniska men nu är det som det är och det blir vinter varje år vare sig jag vill eller ej och oavsett vad jag än tycker. Det är bara att gilla läget, acceptera och sen fly så fort det går.🤪

I stället för att tänka onda tankar om det kalla vita/grå/halkiga så försöker jag se det som är bra. Det är ju t.ex extra najs att svettas på gymet.

Och att se ut som en färgklick i allt det svart-vita. När jag växte upp var kombinationen rött och rosa big no-no men sånt struntar jag i nu för tiden. Det kanske inte ens är ett litet no-no those days? 🙄

Det är också helt ok att jobba (inne) en hel helg trots att man vet att ”alla andra” springer tomtelöp i alla möjliga och omöjliga former och har haft  hur skoj som helst. Och man har det inte roligare än man gör det mellan jobbpassen, eller hur? Ha roligt är ännu en grej jag är absolut världsbäst på! Även utan tomte.

Från det att jag stämplade ut i kväll är jag dessutom ledig ända till julafton! Hur bra är liksom inte det?

Men jag undrar om vi inte har lyckats hitta universums fulaste gran. Eller i alla fall 08a-lands.😄

Men jag är fortsatt skeptisk till det här med snö. Tror min stackars cykel är av samma åsikt

Kram från Ingmarie

 

Så här är en perfekt fredag!

I alla fall om du frågar mig.😄

Då är jag ledig och får leksällskap i princip hela dagen. Jag och Ulrika började med en löptur som blev en Sprada. Det skulle varit helt absolut omöjligt att låta bli! Kolla ljuset!

Dessutom är sprada garanterat ett av universums absolut bästa livselixir alla kategorier. Och ja det är kallt, knappt isfritt, men det är ju det som är själva grejen! Snacka om att man både känner att man lever och lever upp!

Ulrika var kanske inte riktigt lika relaxed som mig till temperaturväxlingarna just där och då men den bönan bangar inte för att testa om och om igen så nu är även hon fast i Spradans underbara värld.

Den enda kroppsdelen som väl egentligen blev ”fryskall” var händerna. Resten är sällan någon fara och man tinar upp inom max 4 löpsteg. Jag lovar för jag kan ju faktiskt säga att jag vet.🤪

Att sen nästan direkt hoppa i Eriksdalsbadets väldigt många grader varmare vatten kändes ovanligt enkelt. För mig brukar det annars ta några hundra meters insim innan jag liksom vant mig. Nu var det bara att veva igång. Bra gick det också!

Som bäret i tårtan avslutade vi med en timmes ljuvlig Hot yoga release. En yin- och kundaliniyogainspirerad klass där i princip allt handlar om att röra sig så lite och så långsamt som möjligt. Jag är typ världsbäst på att slappna av och bli helt lealös och i dag var det löjligt enkelt!

Antagligen därför det var så enkelt för Kiropraktor-Micke att fixa till det lilla som behövde fixas till.

Så du ser! En typiskt perfekt (Ingmarie)fredag! Eller förresten. Typiskt perfekt dag oavsett vilken veckodag.

Kram från Ingmarie

Nu börjar nedräkningarna

Du som hängt här ett tag vet ju att jag försöker leva i nuet så mycket jag bara kan men det betyder ju inte att jag inte tänker tillbaka på sånt som varit eller planerar framåt. Jag gör båda. Tycker det är jättekul att minnas och prata om underbara stunder som varit och att planera framåt. Särskilt det sistnämnda är ju förresten nästan ett måste. Om inte annat för att få mat och ha rena kläder.🤪

Just nu har jag tre nedräkningar eller vad man nu ska kalla det. På tisdag ska jag hem till min fina hemstad några dagar och i mellandagarna ska jag på ännu en kurs i Skaparladan. Både jul och nyår jobbar jag så var jag tillbringar dem är planerat sen länge. Långresan till mitt andra ”hem” bestämdes i höstas och jag längtar som en tok efter allt det där! Och det är allt lite härligt att få längta!

Och redan innan den första utflykten sker så kommer jag hinna med ännu ett PT-pass med Rafael. Sånt måste ju också planeras om det ska bli av. Dagens drill var riktigt tuff men lika bra och skoj som alltid!

Hela jag var som ett litet (svettigt) asplöv efteråt men turligt nog har jag sluppit slita allt för mycket (fysiskt) på jobbet. Däremot fick jag jobba över så det var tur det serverades extra lussebullar. Fast utan Lucia. Jag har faktiskt inte sett en enda i dag! 😱

Tur jag har mitt eget lilla ”tåg”. 😀

Kram från Ingmarie

Besegrade utmaningar

Ju mer jag tänker på det ju häftigare tycker jag det här med hur man kan utvecklas och utmana sig själv är. För bara en månad sedan hade jag inte kunnat tänka tanken på att köra med den där Mr TT igen och absolut inte klara av ett (läx)pass a la Coach Anna.

Ändå gör jag båda nu! Och tycker det är skitskoj!

Och ja, även skitjobbigt! Så där jobbigt så jag tror att jag inte ska greja det. Men det gjorde jag! Denna gången också.😄💪🏻

Märkte förresten i dag på mitt IR-pass att en del av deltagarna också utmanade sig. Och klarade det! Helt klart kan man mer än hjärnan tror.😄 Det är dessutom antagligen livsnödvändigt att utmana sig själv både fysiskt och psykiskt om man inte helt vill stagnera. Eller vad tror du? När utmanar du dig själv?

Kram från Ingmarie

Olika lika många steg

Nu var jag ju i och för sig väldigt många fler timmar på jobbet kontra löpturen i skogen i förmiddags men om jag hade haft stegräknare på mig är jag ganska säker på att det skulle ha blivit ungefär lika många steg på båda. Det festliga, eller vad man nu ska kalla det, är att jag garanterat kom en väldigt mycket längre sträcka i skogen kontra på de ynka kvadratmetrar jag härjar runt på på jobbet trots att den första var väldigt mycket kortare tidsmässigt. Skogsstegen var inte heller ens i närheten av att vara lika jobbiga som jobbstegen. Antagligen för att de dels var på stenhårt golv och dels innebar att jag bara stod rakt upp och det är skitjobbigt om du frågar mig.

Men hur trötta mina ben, och min skalle, än är just nu så är jag tacksam att de funkar och att jag inte behövde ligga fjättrad i en sjuksäng. Sånt är viktigt att komma ihåg tänker jag. Det är ju faktiskt inte ens alla som har ben att bli trötta i…

Kram från Ingmarie

Klick-måndag!

Det kanske kan verka trist att göra i princip exakt samma saker ännu en måndag men jag älskar verkligen upplägget och är jätteglad att det inte är slut riktigt ännu. När denna måndagsrutin är över får jag helt enkelt hitta på en ny som är (minst) lika skoj! Svårare än så är det ju faktiskt inte.

Så precis som förra måndagen, och förrförra måndagen, har jag och måndagsgänget drillats av Coach Anna. Och precis som de andra gångerna undrar jag hur i all sin dar jag ska greja passet hon presenterar innan vi kör i gång.

Men vet du? Precis som de andra gångerna så grejar vi det allihop! Igen! Såklart. Anna vet ju vad var och en av oss klarar av och sen snappar hon upp det några hack för vi ska ju utmanas! Och utvecklas. Det är ju liksom det som är själva grejen med att gå kurs! För egen del handlade dagens fokus mycket på själva draget, tajma det i perfekt synk med andningen och att våga ligga kvar med den främre armen innan det där draget startar. Plus hålla nere min skalle tillräckligt länge och mycket innan jag andas. Svårare än det låter (för mig) men när det klickade ja då klickade det minsann rejält! Nu gäller det bara att få till det där klicket varje gång jag simmar….

Mina deltagare på Indoor Running-passen går ju ingen kurs men jag tror de flesta ändå både utmanas och utvecklas varje gång. Särskilt de som är stammisar. Och vem vet, det kanske t o m klickar för någon även där? 😄

Kram från Ingmarie