Vågar ropa hej!

Man ska aldrig ropa ”hej förrän man är över ån” och bla bla bla har jag hört men jag börjar känna mig ganska säker på att det vänt för mig nu! Att ryggen slutat vara så ledsen att den nästan inte ens vill gå och att nerver, muskler och allt annat som ska funka är med mig igen. I alla fall till 90%. Diskbråcket kan fortfarande ibland protestera om jag t.ex sovit på magen eller varit still för länge och det går då inte fort när jag kutar. Men vem bryr sig om fart när jag utan problem kan springa i två timmar? Då anser i alla fall jag mig vara på rätt bana igen! Hur som helst är jag absolut sten-säker på att det är tack vare Micke på Kiropraktorkompaniet och Guru-Danne jag är där jag är. Utan dem hade jag garanterat fortfarande varit hänvisad till promenader.

Fick dessutom finfint sällskap för Camilla hakade på en stor del av turen.

Hon behövde dock korta av för att hinna med ett flyg. Jag skulle förvisso med ett tåg men hade gott om tid så jag hann även med en underskön Sprada! Om du fortfarande inte varit i vattnet så är det hög tid för nu är det banne mig fisljummet! Enjoy summertime! Det är nu den är!💕





Just i detta nu sitter jag på tåget mot min hemstad och har det fin-fint. Älskar åka tåg! Jag är på väg fastän jag gör en massa annat. Behöver ju inte ens göra toastopp! Och (gratis)kaffet är super-gott! Hur bra är inte det?


Kram från Ingmarie

Tips på annorlunda triathlon

Nu är verkligen sportsommar-säsongen i full gång! Nästan överallt och hela tiden finns olika event för t.ex open water simning, swimrun och triathlon. Beslutsångesten för vad man ska välja är nästan plågsam emellanåt. ( ”Ren” löpning och cykling räknar jag inte riktigt för det körs ju mer eller mindre året runt.😀)

Jag är ingen triathlet men en grej jag blev ruskigt sugen på, men som rent logistikmässigt inte funkar i år om jag inte kommer på hur det där med kloning funkar, är Lidingö terräng- triathlon den 13/8. Läs deras beskrivning här så förstår du vad jag menar!

”Är du sugen på en ny utmaning? Kanske drömt om att prova på ett triathlon, men tänkt att triathlon bara är för supervältränade och elitsatsande långdistansare?  Då är Lidingö Triathlon Terrängloppet för dig!


Välkommen till ett naturskönt och familjärt lopp som är perfekt för den som vill prova triathlon för första gången. Här får du testa det roliga i att kombinera simning, cykling och löpning i en härlig naturmiljö bara ett stenkast från Stockholms innerstad. 


Du kan välja Sprintdistansen vilket är simning 850 m, cykling 21 km och löpning 5 km, eller Olympisk distans som är det dubbla i längd. Är du bara simkunnig, kan cykla och springa, samt i hyggligt god form så klarar du det! Eller varför inte bilda ett stafettlag där ni delar och tar en gren var?

Barnklasserna simmar 100 meter, cyklar 3 km och springer 1,2 km. För den yngsta klassen (11 år och yngre) kan man välja om man vill springa 800m istället för att simma 100m.



Cyklingen sker på Lidingöloppets spår, löpningen på stigar i skogen runt Södergarn och simningen i vackra Askrikefjärden/Södergarnsviken strax intill. 



Tävlingsområdet är centrerat till Södergarns stora och öppna grässlänt där det finns gott om plats för publiken att heja på deltagarna i loppets alla grenar, vilket gör det till en perfekt familjeutflykt.



Vår ambition är att skapa årets roligaste triathlontävling i terräng, där alla känner sig välkomna och gemenskapen står i centrum.”

Visst låter det både skoj och härligt? Natur-triathlon liksom! Redan nu på söndag, 11/6, finns möjlighet att vara med på deras gratis-träning!


Jag kommer dock befinna mig på ett helt annat äventyr på en helt annan plats just den dagen…😄

Kram från Ingmarie

Behålla jämnvikt

Min personliga uppfattning är att fler skulle må så himla mycket bättre om de hade mer balans i livet. Om aktivitet och vila vore lite mer i harmoni och följdes åt. Det går ju liksom inte att köra intervaller hela tiden inom allt man gör. Hemma, på jobbet, på träningen och kanske t.om även på sätt och vis när man sover genom att man sover för få timmar för att ”hinna” allt. Då blir bl.a binjurarna snart utmattade och kroppen överkokt. Men det funkar inte heller att vara för passiv och inaktiv för då blir det tok på det hållet. Då slaggar det mesta igen och både rostar och segar ihop. Ja så tänker i alla fall jag. Yin och Yang. Plus och minus. Därmed inte sagt att jag är expert på det där. Men jag är åtminstone ruskigt medveten och strävar hela tiden mot den där mittlinjen.😊

Därför var det så perfekt att hinna med både en powernap och ett Yin yoga-pass denna söndag för hela helgen, ja hela veckan om man ska vara petig, har varit superaktiv. Bara roliga grejer men är bägaren full så är den full även om det är guld i den. Bästa  Annelie tyckte precis samma.💕

Precis innan hade hon aktiverat sig med gräsklippning och jag med gym.


Och innan dess hade vi tillsammans aktiverat oss med ett hejdundrande härligt Swimrun-pass! ( + att jag cyklat 15-20 km bara för att komma dit och hem.) 

Vi testade en del nya vägar och fick till simsträckor på allt från 150 m till 1 km. Goa grejer det där och en obeskrivbar frihetskänsla! Totalharmoni!

Kram från Ingmarie

När livet vill en extra väl

Lustigt det där hur en sak som en gång varit snudd på livsviktig kan bli totalt ointressant. En gång i tiden var Stockholm marathon under många år en av årets absoluta höjdpunkter och otroligt viktig för mig. Inte bara för mig personligen förresten utan även för sponsorer, ekonomin och klubben. Men det var då. Nu kan jag inte bry mig mindre. Hade det inte varit för Facebook hade jag troligtvis missat att det var i dag. Som det kan bli va? Och visst är det härligt på något vis? Att livet är ständigt föränderligt, att dagens ”sanning” inte behöver vara morgondagens sanning och att det kan hända magiska saker om man har ett öppet sinne och litar på att både livet och människorna man möter vill en väl.

För tänk om jag aldrig bestämt för att lära mig simma, om jag inte vågat mig på den där första open water simningen och första swimrunloppet, om jag inte sökt om att få skriva på Allt om Swimrun eller varit med på Swimrunpoddens event i höstas. Då hade denna dagen ganska garanterat inte hänt. Och det hade varit väldigt sorgligt…

För utan allt det där så hade jag troligtvis aldrig träffat Camilla Renz. Denna fantastiska kvinna som inspirerar mig som sjuttsingen och redan tagit en stor plats i mitt hjärta. Då hade vi inte kutat en härlig (halvlång) runda tillsammans i skogen i dag.



Att kunna kuta utan smärta och med någon annan är verkligen dubbel glädje för mig.

Om allt det där ovan inte hänt hade jag inte heller blivit hembjuden till hennes fina hus Ro. (Jo det både  heter och är precis så.) Då hade jag inte simmat i Drevviken med henne och Ylva, badat vedeldad bastu och haft en fantastisk grillkväll med alla dessa underbara människor och djur som var med.









Så obeskrivbart tacksam och lycklig över allt livet ger mig. Tack för i dag!

Kram från Ingmarie

Fredagsfunderingar om sånt jag begriper att jag inte begriper

Jag har förstått att det finns de som tycker träning i allmänhet, och yoga i synnerhet, är tråkigt och händelselöst. För mig är det helt obegripligt. Lever dessa människoknytt på en annan planet än jag? Det händer ju någonting varje gång och jag vågar påstå att jag även lär mig något nytt under varje pass. Även under de  s.k ”tråkiga”.

I går innan jag skulle ha ett yogapass lärde jag mig t.ex att om man trycker in en särskild knapp, som egentligen alltid ska vara intryckt men någon klåfingrig pillat på, samtidigt som ljudrattarna är på blir det väldigt högt ljud.😱 

I dag lärde jag mig bl.a dels  att kombon yin-yoga+ hot vinyasa funkar utmärkt.


Och dels fick jag kunskap om att helt plötsligt kan värsta popmusiken börja spelas på megahög volym inne i hot salen utan att någon kan förklara hur. Eller ens stänga av den. Nästan så man börjar tro att det finns ett litet ljud- och musiktroll på den där anläggningen. 😜 Jag tyckte mest det var festligt och ett fantastiskt sätt att träna sitt yogiska sinne på.

I dag kom jag även ännu en gång på att några ny-gamla gymövningar kan göra sig väldigt påminda dagen efter. På ett bra sätt! Det är ju liksom skönt att veta att rumpan både lever och funkar.😜 

Och den som tycker vattenlöpning är tråkigt har verkligen inte fattat grejen. Det är ju hur mångsidigt som helst. I princip kan man köra alla slags pass. Utom möjligtvis backpass. Vill man så kan man dessutom vara supersocial samtidigt. Jag och Lisa är  världsbäst på det och vi löser allt från stora världsproblem till hur man behåller sin barnslighet oavsett ålder.


Simningens alla upplevelser och lärdomar bryr jag mig inte ens om att förklara. Du som håller på vet. Er andra tycker jag mest synd om. På riktigt.


Helt ärligt så tror jag att de som säger så där, att träning är tråkigt och händelselöst, helt enkelt aldrig riktigt har provat. Eller så är det kanske den bästa sämsta ursäkten deras latmask kan hitta på…

Kram från Ingmarie

Bara en massa plus!

En fördel med höstväder i maj är att det blir sommartemperatur och gott om plats för poolrun i utebassängen.



En annan är att det är extra skönt att få klämma in sig i våtdräkten för den värmer skönt som attan. I dag är det ju onsdag och då är det, precis som förra veckan, dax för Swimrunpoddens träning i Skrubba. Och den vill jag ju helst inte missa för det är ju så galet skoj och så superhärligt! 100% av alla som är med är fantastiska människor. Varje gång! 




Faktum är att av alla swimrunners jag träffat, och de är en del nu, så är alla otroligt trevliga. Jag tror det dels beror på att eftersom sporten är så pass ”ung” så är det också vi som utövar den som liksom ”bestämt” att det ska vara så. Man tar hand om varandra och hjälps åt. Punkt. Dels tror jag det beror på att vi som kör vet hur tufft och slitigt det kan vara och hur liten man blir om naturen sätter mot med sina krafter. Man blir ödmjuk som fasen när man upplevt nedkylning, extrem trötthet i hela kroppen, rädsla i vattnets vågor och strömmar liksom lycka, glädje, mod, en känsla av total samhörighet med moder jord och tillit och samhörighet tillsammans med en eller flera andra människor. För att riktigt förstå måste man nog helt enkelt testa. Du som är fast vet redan.😍

Passet gick i alla fall kanonbra. Kunde inte hänga med de allra snabbaste, det är ffa simningen och svår traillöpning jag tappar på, men jag var i alla fall inte sist. Å andra sidan spelar det ingen som helst roll för vi gör det ju alla för att det är så himla skoj och för upplevelsen. Och nog syns det hur glada vi är?


Gofikan (inkl hett te) och det obligatoriska mingelbabblet satt som en smäck innan jag och Fredrik cyklade hem igen. Vilken kväll!!





Tack än en gång alla för i kväll och extra tack Annelie och Jonas för att ni fixar detta! Ni är så bäst! 😘


Kram från Ingmarie

Något blev väldigt fel. Men också väldigt bra

Det var i alla fall inte jag som beställde det här.


Regnet har jag inga som helst problem med men från 26-28 grader till 10-12. Är det riktigt klokt?😳

Så fatta att jag var mycket tveksam till Sicklas tisdagsträning. Men när längtan är starkare än fryslorten då plockar man helt enkelt fram varenda anti-fryspryl man äger, klär på sig femdubbelt och cyklar iväg till den där Hammarbybacke-verandan några kilometer bort. För att man kan och vill, vill, vill!

Av alla som var där såg man direkt vem som var klenast. Bara jag som körde fullt kit med neoprenmössa, heatseeker-tröja och vantar.


Men jag frös inte en sekund! Under hela passet var jag perfekt tempererad. Vattnet var ju dessutom varmare än luften. Märklig upplevelse. Och som alltid var det ruskigt skoj och det kändes riktigt bra. 70 min med 10 simningar blev det. Hade egentligen velat köra lite till men jag lyder Guru-Danne och slutar långt innan jag blir ”fatique” och/eller får ont. 



Trallallalallalaaa vilken bra tisdag!

Kram från Ingmarie

Dags-trip

Jag gillar åka tåg. Supermycket! Men inte att sitta på en perrong och vänta i två evigheter pga inställt tåg. Enköpings tågstation är nämligen inte jätte-lattjolajbans om man säger så…


Men vädret har ju varit kalas och staden är mysig så nästa gång ska jag se till att ha lite mer tid att utforska den. Kanske finns något Swimrun-äventyr där…


Har varit i Västerås också. Där finns det swimrun och planen är att jag och Fredrik ska köra igen precis som förra året. Men det är långt tills dess och i dag handlade allt om jobb. Och lite solpaus-njutning i en park.

Perrong-häckandet gjorde att jag missade simträningen i kväll, irriterande, men morgongymandet var i alla fall fantastiskt!


Kram från Ingmarie

När man inte kan vara med på det stora kalaset…

…så får man ordna sitt eget. Lilla.

I dag har ju Utö Swimrun varit. Den som jag och Fredda planerat köra sen i höstas och som jag toklängtat till. Och hoppats på trots allt. Faktum är att tanken på loppet har hjälpt mig massor av gånger när sorgen efter Elviras död varit allt för intensiv. Som en slags banal tröst och något att fästa tankarna vid. Jag har det periodvis jättekämpigt med sorgen men jag måste kämpa vidare för det hjälper inte att ge upp. Nu får jag helt enkelt hitta på något annat att trösta mig med och Swimrun i sig är faktiskt ett av de bästa!🙏🏻

Förra året körde ju jag och Fredda sprinten så det var därför vi tänkte att den långa vore lämplig i år. Men nu blev det som sagt var inte så. Jag hade troligtvis kunnat ta mig igenom det men ca 35 km löpning + ca 6-7 km sim kändes inte som en jättebra idé om jag inte vill få diskbråcksryggen megaledsen igen.

Så istället körde jag en lite kortare variant här hemma och det var inte tokigt alls. Tvärtom! Med fortsatt perfekt Ingmarie-väder så skippade jag både neoprenmössan och fet-vadskydden och det var ändå supervarmt! Söderbysjön är snudd på fisljummen. Källtorpssjön lite svalare, så jag förlängde alla simningarna rejält. Underbart!



Testade även en av mina nya vattentäta påsar och den verkar funka. Pappersbiten var lika snustorr efter som före trots att påsen var plaskblöt. Några positiva test till så vågar jag kanske ha med telefonen.


Tredje sjön i dag blev samma som i går. Jag älskar verkligen på riktigt hela Flaten-området. Även när det är tokmycket folk dagar som i dag. Sämre lunchvy kan man ju liksom ha, eller hur?


Testade även simma utan våtdräkt och förutom den första halvminuten så var det ljuvligt! Vilken frihet att slippa tajt neopren! Bara jag, vattnet, andningen, baddräkten, badmössan och gogglesarna.



Precis lagom till kvällningen fick jag en sistaminuten-plats på ett härligt yin yoga-pass. Nu är jag super-redo för ännu en skojig vecka!

För så här är det. Även om jag missade partyt i dag, och även om saknaden efter Elvira ständigt gnager i mitt hjärta, så är jag ändå allra mest tacksam över att kunna och få göra så mycket som jag trots allt kan och får. Och att Elvira funnits i mitt liv över huvudtaget. Det kunde ju vara miljontals gånger värre på alla plan. Egentligen har jag absolut ingenting att gnälla över. 

 Livet tar sina avkrokar och vem vet, kanske jag hade halkat och slagit mig helt fördärvad där ute i dag? Jag väljer att tro att det var en mening med detta också. Utö finns kvar och sommaren är full av Swimrun av olika slag. Så jag ska nog få vara med på några riktiga fester jag med. Om inte annat är jag ju en rackare på att göra  mina egna.😍

Kram från Ingmarie