…. måste vara den här!
Oatleys gammaldags hafvremjölk är ekologisk, känns som mjuk sammet i munnen och är ruskigt god. Dessutom är det inga stackars kor som tvångsinseminerats, och inga. kalvar som behövt skiljas från sin mamma, för att vi tvåbenta ska få mjölk. Med andra ord win-win rakt igenom!?
Men skynda att köpa för det är Limited edition.
Kram från Ingmarie.
Alla löppass är minsann inte vykortsvackra och halleluljamoments. Inte färgmatchning eller ”efterdyningar” av ett träningspass heller för den delen.
Så här:
Kuta ute i 08a land just nu är verkligen inte ”vackert”. Grått och skitigt med inslag av hundskit. Emellanåt är det dessutom med risk för både sladd, slir och vurpa.
Men så kommer man till några stråk av bar grusväg och då har man plötsligt glömt allt det där. Snacka om mikrominne.
Ovackrast ute är ändå ”min” sjö. Eller alltså den är ju vacker men den där isen stör enormt. Jag vill ju kunna hoppa i sjön! Och bada! (Hann inte ta mig till Hellas eftersom ”genvägen” förvandlats till isstig och den andra vägen skulle ta för lång tid.)
Sen var det där med färgmatchning… Blågrönt, orange och rosa. Jag tror inte det skulle godkännas av en modespecialist men å andra sidan kanske det livar upp det grådaskiga ute med färgkrockar inne på gymet.?
Och efterdyningarna. De märks mest efter simningen. Det är förvisso noll tjusighetsfaktor med badmössa men trots allt ger den garanterat bra om man har en bad hair-day. Goggles är en nödvändighet om man inte vill se rödögt försupen ut efteråt men de där glosögonringarna man garanterat får av dem skulle jag klara mig alldeles utmärkt utan. ?
Nåja, man kan kan väl kanske inte få allt här i livet. I alla fall inte samtidigt.
Kram från Ingmarie
Min ” vanliga”, och närmsta sjö är helt Sprada-stängd nu. Isen gör det omöjligt att ens doppa tån.?
Men när det är så perfekt Spradaväder som i dag får man inte ge upp så lätt. Och jag har tack och lov ett ställe som nästan alltid har åtminstone ett litet hål oavsett hur tjock isen är. Hellasgården. De har nämligen bastu- plus sjöbad året runt.? Jag kör ju dock mer natural. Springer mig varm, av med kläderna, bada, upp igen, på med kläderna och sen är det bara att springa vidare.? Fast jag behöll mössan på. Och underkläderna. Jag vill ju inte chocka omgivningen mer än nödvändigt. ?
Och ja, det är svalt i plurret nu om du undrar.? Men det är ju liksom det som är grejen! Det är nu blodrusningen och endorfinkicken är som störst och härligast.
En annan slags blodrusning och endorfinkick var spinningpasset med världens bästa Glenn som instruktör. 90 minuter fullt ös där puls- och wattmätningen direkt avslöjar om man maskar.
Men jag skötte mig. För när det klafsar i skorna av svett vet man att man jobbat på ganska bra. Helt klart hjälpte det att ha världens bästa Fredda på hojen jämte. För du vet hur det är. Vänner ger energi och energi ger ännu mer energi.
Hur har din lördag varit?
Kram från Ingmarie
Jag gillar kontraster. För mig är det på något vis det som gör allt så levande och dynamiskt. Och utan en motsats kan inget finnas oavsett vad det är. Ljus-mörker. Sommar-vinter.Glädje-sorg. Värme-kyla. Sjuk-frisk. Lugnt-intensivt. Kärlek-hat. Trött-pigg. Eftertänksam-spontan. Lång-kort. Ja du fattar.
Det som är s.a.s ”mindre roligt” är förstås också mindre önskvärt men när det kärvar på ett eller annat vis brukar jag tänka på just det där att motsatsen måste finnas. Annars kan jag inte heller uppleva det som är riktigt bra och positivt. Jag brukar också påminna mig om att inget vara för evigt. Inte ens eländet.?
Dagarna verkar rusa fram i mitt liv just nu och jag tycker nästan det precis varit fredag och nu är det fredag igen. Och även om jag gillar alla veckans dagar så känner jag att det går lite för fort för att jag ska må väl. Därför är fredagar en särskild mysdag helt utan stress. Jag halvdagsjobbar och gör sen aktiviteter som coolar ner mig. I alla fall skallen. Simma kan verkligen vara galet jobbigt. Helt ärligt tror jag inte ens de hårdaste löpintervallerna kan ge mig lika hög puls som simintervaller. När jag når kanten har mjölksyran spritt sig ut i varendaste liten cell som finns i min kropp och det finns verkligen ingen kraft kvar. Men jag återhämtar mig hyfsat snabbt i alla fall. Och jag glömmer den där nära-döden-upplevelsen fort som fasen.?
Simning är dock inte så svettigt i den vanliga bemärkelsen. Det sköljs liksom bort. Men man förlorar mycket vätska så det gäller att fylla på! Svettigt så det märks är dock Hot vinyasa yogan.Love it! Särskilt när bästa Sami har det. Efteråt är jag lugn och långsam som en koalabjörn. Inte ens isgatorna stör mig.
Kontraster är häftigt och nödvändigt. Så känn gärna efter vad du behöver mer, eller mindre, av för att skapa jämvikt och balans i ditt liv.
Kom ihåg att även den mörkaste himlen har sina hål dit ljuset letar sig fram.
Kram från Ingmarie
Tydligen var det 111 år sedan det kom så här mycket snö i 08a land. Inte konstigt det blev lite rörigt. Man måste ju faktiskt komma ihåg att vi är många som bor här, många som jobbar här, många som ska ta sig fram och att ytorna är extremt begränsade. Men vi kämpar på.?
Snö må vara kallt som attan men om man jobbar i eller med den kan man få upp både kroppsvärme och puls rejält.
Mina skogsvägar var fortfarande väldigt oplogade i morse och därför lika jobbiga, och svettproducerande, att springa på som i går. Särskilt uppför. Och särskilt när jag hade sällskap av en 20 år yngre (manlig) gasell. Men det är bara att gilla läget och anpassa sig. En av fördelarna med att plöja fram i djupsnö är att när man kommer ut på en cykelbana så känns det som rena autostradan trots att den inte ens är ordentligt plogad. Lättlurad och lättroad man är…?
Och en annan fin sak med snö är att även om man inte är en löpare så lär en hel del folk få träning vare sig de vill eller ej. I alla fall om de behöver sin bil.?
De ”vanliga” vägarna är nog egentligen värst. Cykla kan man glömma om man inte har superdubbar och/eller är en kamikazepilot.Slir är bara förnamnet oavsett hur man försöker ta sig fram. Inne i stan är allt dessutom blandat med små käcka issjöar.
Men snö är också vackert när det ligger orört och lyser onekligen upp novembermörkret. En kort, men underbar, stund visade sig även solen! Då blir (nästan) allt vackert.
Jag är alltid tacksam över att jag inte bor mitt inne i stan, min skogssjäl hade ruttnat inom ett dygn, och just nu är jag extra glad över att slippa gråslabbet där. Men det finns guldkorn som gör att jag ändå utsätter mig för kaoset på min lediga tid. Då är det typ superbäst. Som t ex ett Yin yoga
pass med bästa Jenny. Finns nog ingen kropp och själ som inte blir lugn och lycklig av en sån stund.
Kram från Ingmarie
När plogbilen, även om det bara är en sån där liten, kör fast i drivorna då vet man att det kommit väldigt mycket snö.?
Liksom när man inte ser varken fötter eller underben trots att man går på en trottoar.?
Det har verkligen vräkt ner snö i princip hela dagen och jag kan inte annat än skratta åt det här. Och fascineras!
Det blir liksom så crazy när bilar, bussar och lastbilar står huller om buller på vägarna, folk åker skidor mitt i stan, det nästan inte går att se ut genom fönsterrutan pga snön och varenda liten kulle förvandlas till pulkabacke. Varför man väljer att köra bil, eller odubbad cykel, en dag som denna begriper jag dock inte. Alla de som slirade/körde fast på vägarna kan ju inte ha livsviktiga jobb de måste ta sig till i tid? SL har väl funkat si så där (som vanligt alltså) men åtminstone tuben har rullat hyfsat regelbundet. ”Bättre komma lite sent i detta livet än för tidigt till nästa” tänker jag…
Men jag har hunnit, och kunnat göra, det jag ville rent träningsmässigt. Med hjälp av tuben och benen klarar man sig ganska bra även i ett snökaosigt 08a land.
Cykelintervaller i dag igen. (Nej, jag har ingen hemlig plan eller hemligt cykelmål. Tycker bara det passar bra just nu.?)
Indoor Running klassen var överfull, no wonder, men kvällens pannlampetrail- träning var det klent med deltagare på.
Man skulle ju kunna tänka att det var bara det starka könet som pallade men i verkligheten så visade det sig att passet var inställt i sista minuten vilket vi missat. Men det blev bra ändå. Snön lyser upp fint och den är galet jobbig att springa i. Särskilt med en tung rygga.
Om den där vintern ska envisas med att komma varje år då tycker jag det ska vara precis så här!
Kram från Ingmarie.
När man pratar träning, och vad som är ”bäst”, blir det ofta mest om olika slags pass, träningsformer och metoder. Självklart är det viktigt och intressant hur man tränar mest effektivt men det är långt ifrån hela sanningen för att ”lyckas” med sina mål. För allt i livet påverkar och allt hänger samman. Den fysiska kroppen är beroende av så otroligt mycket mer än ett ”perfekt” träningsprogram. Den behöver även näringstät mat, god sömn och återhämtning. Det där vet de flesta men det vi kanske glömmer är att även den mentala och emetionella delen i oss också behöver det där. Och att vi behöver känna meningsfullhet, glädje och lust liksom vi behöver få kärlek, omtanke, ha ett socialt nätverk och få uppleva uppskattning.Det vi också lätt glömmer är att vi alla är unika med olika bakgrund, har olika behov och olika fysiska och psykiska förutsättningar. Därför finns det inte en metod eller en livsstil som passar alla. Ofta, ofta finns det även en orsak till varför man blir sjuk eller skadad. Eller varför utvecklingen stagnerar. Det är ganska sällan eländesgrejer bara händer eller kommer från ingenting eller ingenstans.
Det är mycket detta funktionsmedicin handlar om och det var bl.a det Peter Wilhelmsson pratade om i kväll på sin föreläsning ”Idrottsnutrition”. Liksom vilka positiva effekter fysisk träning har, hur viktig näringen är, hur olika träningsmetoder fungerar, om överträning, om olika kroppsterapier och vilken stor betydelse hormonerna har.
Jag vet att jag tjatat om hans senaste bok x antal gånger redan men om du är intresserad av integrerad idrottsnutrition så är den verkligen fantastisk!
Min fysträning denna dag blev ett lugnt löppass i nysnön. Och eftersom det är en sån där ”jeansdag” (d.v.s ”vanligtjobbdag”) så har det blivit mycket traskande och en kopp med sånt där lyxigt köpkaffe. ? Tror stenhårt på att det är bra för min helhetshälsa.
Kram från Ingmarie.
Köpa 2 för priset av 1 kan vara bra men ännu bättre tycker jag det är när jag kan göra 2 saker (läs träningsvarianter) på ett och samma ställe.
Som på Eriksdalsbadet. Simning och poolrun utan att behöva göra mer än att byta attiraljer.?
Och som på ”mitt” Sats.
Först ett Indoor Running intervals (som jag dessutom får betalt för att göra ?) och sen direkt in i gymet för att köra styrka.
Effektivare, bättre, roligare och smidigare än så där blir det väl nästan inte.?
Kram från Ingmarie.
Året var 2001. På hösten. I ett kallt 08a land. En första dejt utanför Åhlens i city. Som blev en fika som blev en middag som blev en resa från Uppsala till Halmstad för Anders för att hälsa på mig och Elvira. Sedan dess har det varit vi. Både ofattbart och helt fattbart. Ofattbart att tiden gått så fort men också fattbart för när man lever med världens bästa man (och katt) så går förstås tiden lite extra snabbt.
När jag tänker tillbaks på alla år, allt vi gjort, allt vi upplevt och gått igenom så gör jag det med glädje och oändlig kärlek. Livet vill mig verkligen väl som gjort att min livsväg sammanstrålades med Anders trots att chansen egentligen var mikroskopiskt liten. Om det var slumpen eller ödet lär jag aldrig få veta och egentligen kvittar det ju. Det viktiga är att det blev som det blev.
Varken jag eller Anders är några festprissar eller galamänniskor så vi firar detta på vårt lilla vis. Med bl.a. god mat som gör både djur, människor och miljö glada.
Och en passande film. ? En sån man blir glad och varm i hjärtat av.
Och som den bästa sambo han är så låter han mig härja lite som jag vill och behöver. Han förstod direkt det där.?
Så härjat har jag. Chockade kroppen med att köra cykelintervaller. 30 st. olika mellan 2 min. och 30 sek. Nog för att det var längesedan men jag kan inte minnas att det var så jobbigt! Och så svettigt! ?
Har även kört ett härligt kvälls-yogapass. Aldrig fel och en perfekt avslutning på vilken dag och vecka som helst om du frågar mig.
Det har varit en jättehärlig dag och jag är otroligt tacksam för allt jag har och får. Hemma väntade vackra blommor för det är så Anders är. Kommer ihåg alla ”våra” dagar vilket jag däremot inte alltid gör.?
Men sötast av allt och alla är ändå Elvira.
Hon är ju faktiskt en del av vår lilla familj och har funnits med under alla dessa fina år. Och om jag får önska så önskar jag att det blir många, många fler.
Kram från Ingmarie.
