Annandagen

Jag vet inte riktigt vad som hände men snart är 2023 års jul över. På något vis har den varit både lång och kort. Mestadels har jag tillbringat den på jobbet och det har varit både lättsamt men mest obeskrivbart tungt. Väl hemma har jag därför försökt att ta det lugnt, tränat och undvikit ”måsten”. Vi har tack och lov inga traditioner på det viset. Du vet sådana som man ska göra oavsett vad man vill eller känner för. Den enda traditionen vi har är att vi inte har några. Haha!

Ett väldigt bra sätt att skingra tankar och verkligen vara i nuet är, förutom t ex vinterbad, är att spela spel. Vi har perioder när vi spelar massor och just nu är det den gamla klassikern Jägersro som upptar köksbordet. Det var evigheter sen sist och det var minst lika roligt som jag minns det men antingen är vi ovanligt långsamma eller så var testgruppen ovanligt snabb. På lådan står det nämligen att det ska ta 60-120 minuter men vi höll på i över 3!

Gillar du att spela spel?

Kram från Ingmarie

God Jul!

Hoppas du haft och har en fin julafton.

Min blev som så många andra ”firad” på jobbet… Men för första gången ever fick jag mat som jag ville ha! En vegansk landgång. WOW liksom!

Kvällen blev också förvånansvärt lugn. Jag kunde äta i lugn och ro, kolla några minuter på Kalle och dricka kaffe. Det enda jobbiga på hela kvällen var att jag fick springa (nåja) på larm med ”den röda ryggan”. (Dvs akut-ryggsäcken.) Den väger några kilo om jag säger så… Det var dock inget allvarligt så allt slutade väl.

Vi började redan kl 12.30 i dag men jag hann med en lugn morgon, en lugn löptur och en härlig sprada!

Och lite mys på kvällen med julklappar och spel.

Hur har du haft det?

Kram från Ingmarie

Sällskaps-sim och månskensbad

Lite besviken var jag allt över att inte ha en hejdundrande träningsvärk från i går. Maskade jag? Eller fuskade på något vis fastän jag inte varken fattade eller tyckte det för min trötthet var absolut äkta.

Men lite kändes det ändå på simpasset. Musklerna var inte helt återhämtade och intervallerna sved ovanligt mycket men jag hade fantastiskt bra sällskap av Eeva så det gick ändå jättebra. Simma med sällskap är typ triljoner gånger roligare än att simma solo för jo, simning är en social sport.

Hemresan gick otroligt smidigt. Fina vägar, lugn rytm och få bilar. Det var betydligt kämpigare att handla men jag hade planerat den bästa belöningen. Nu har nämligen bryggan fixats efter stormen så halva är öppen igen. Lägg till månsken och nästan vindstilla och jag tyckte jag fått årets julklapp i förskott!

I morgon är det julafton och jag är så laddad och förberedd som jag kan inför att jobba och mysa.

Firar du jul och i så fall hur?

Kram från Ingmarie

En dag som kommer att kännas

Stormen Pia drog förbi och lämnade både snö och is. Vinden lämnade hon dock kvar. En bitande sådan. Men är man uppvuxen vid kusten är man ganska tuktad av den och det handlar sällan om om det blåser utan snarare hur mycket och från var.

Trapporna på Galgberget var dock helt halkfria och vägen ner tillbaka igen var åtminstone 50% ok. Jag passade på att vila då och skippade därmed den där vilan jag brukar ha när jag ”bränner på” hela varvet. På så vis höll jag mig varm hela tiden och fick in ett bra flyt.
8 varv x 184 trappsteg/ 700 metersvarv + upp och nedjogg blev nästan 90 minuters jobb.

Uppifrån ser man inte ens början! Inte nedifrån heller när jag tänker efter….

Det som helt tog musten ur mig var Marinas crosstraining-pass nu i kväll. De är alltid snorjobbiga men i dag överträffade hon minsann sig själv.

Först övning 1. Sen 1+2, 1+2+3, 1+2+3+4 osv till slutet. Trodde vi. Sen skulle vi upp igen. Dvs 12, 12+11, 12+11+10 osv osv. Hela kalaset avslutades med tabata core-övningar.

Vi orkade inte ens stretcha ordentligt efteråt och då är det riktigt illa! haha. Men alltså det var så himla skoj och bra!

Efteråt var jag och lillebror och hälsade på pappa en sväng. Det är verkligen inget upplyftande ställe han bor på nu men det är som det är o ch på något vis är jag tacksam både över att det finns och att det finns människor som vill jobba där. Det märkliga är att trots en ökande ’äldre befolkning så ska man dra ner på äldrevården. Hur kan man ha så mycket otur när man tänker? Eller är det så illa att de som bestämmer inte tänker alls?
Mamma och Ulf träffade jag i går. Till dem är det alltid mysigt att komma och jag är priviligerad som har dem i mitt liv. Liksom att jag har mina syskon. Hel-halv och extra. (Ja det är en smula komplicerat. hehe)
Jag har också jättegoa kusiner och jag träffade två av dem i dag. (I ärlighetens namn har jag bara tre så det är ingen gigantisk skara.)
Träffas i lugn och ro, äta gott och bara umgås utan mobiler eller annat störande är verkligen något som jag tror alla skulle prioritera mer. Vi var på Brunchbaren och förutom att de har väldigt god mat, och gott kaffe, så är det också ett fridfullt och liksom stillsamt ställe där det känns som att det inte går att stressa. Ingen satt heller och glodde i sin mobil! Riktigt härligt!

Kram från Ingmarie

Ny storm

Jag har tappat räkningen på alla stormar som dragit förbi senaste tiden och glömmer namnen lika snabbt som de passerar. Denna gången heter den visst Pia. Funderar en hel del på vem som kommer på namnen och hur man liksom bestämmer det? Är det baserat på personer de som bestämmer inte gillar? Ett lotteri bland alla som har namnsdag? (Då kommer ingen. någonsin uppkallas efter mig!) Eller är det ett datorprogram som bestämmer?

Hur som helst så har det varit friskt i dag om jag säger så men inte värre än många andra gånger då det inte har varnats men kanske dct blir ännu värre sen?

Badviruset har varit väldigt tjatigt de senaste dagarna och jag lyder ju det så väldigt gärna! Vi kan väl säga som så att det var gott om plats vid badstegen och att jag var tacksam att jag hade den att håla mig i.

Det som har varit mest besvärligt i dag var att cykla till och från jobbet på Sats men ändå inte värre än många gånger innan. Jag hoppas verkligen att hon inte kommer hit med sin fulla kraft. Nu är jag i alla fall hemma i lyan igen och myser under en filt. Det är en (vardags)lyx som är allt för lätt att ta för given så jag påminner mig varje dag.

Kram från Ingmarie

På bästkusten igen

Det heter ju att grönt är skönt och jag håller med. Särskilt grön skog och grön mjuk mossa. Åhus-tallskogen är guld på det viset!

Det var där jag började denna dag men nu när det är ojämn vecka betyder det också att jag slutar dagen i Halmstad. Ett svettigt sådant!

Nu hoppas jag bara att den där stormen Pia inte ställer till med allt för mycket oreda. Dels vill jag kunna ta mig dit jag tänkt och dels behöver jag ju kunna ta mig hem senast lördag. SMHI ändrar prognosen hela tiden så det är omöjligt att veta. Meterolog måste vara universums svåraste jobb.

Kram från Ingmarie

Älskar barmark

Kanske är det som att svära i kyrkan när man säger att man älskar barmark mitt i vintern men jag har inte ens vett att skämmas när jag säger det.🤪

Precis allt blir enklare! Särskilt löpningen. Ännu bättre blir det när benen är pigga!


Efter alla extrastegen på jobbet är jag även tacksam att jag är ledig från sjukan ända till julafton!🥳

Kram från Ingmarie 

Två intervallpass

Det blev en rivstart på denna veckan. Inte för att jag ville utan för att det krävdes.

Första intervallpasset var skoj, planerat och lagom hårt. En timme med virtuella Glenn & Co i spinningsalen plus lite styrka.

Sen kom jag till jobbet. Då började nästa men det var varken planerat, roligt eller lagom. Tvärtom. Jag var väldigt lycklig när jag äntligen fick gå ut i ruskvädret!

I morgon önskar jag mig noll intervallpass.🙏🏻


Kram från Ingmarie 

Tomtelöp och annat skoj

Jag har läst om Tomtelöpet på Annas blogg typ 100 gånger (nästan i alla fall) men pga avstånd, jobb och logistik har jag aldrig lyckats vara med på detta som verkat vara årets happening.

Tills nu!

Jag ska ärligt erkänna att jag var lite orolig för att jag inte skulle hänga med. Med åren har jag nämligen lärt mig att det där med ”lugn fart”. På något inlägg stod det att vi skulle springa 18-20 km inkl. stopp för dans, dricka och foto på 2 timmar. På något annat stod det att det skulle ta 3,5. Nu vet jag att det var någonstans mittemellan och att jag inte alls behövde vara nervös.

Anna kom och mötte upp mig så vi kutade de ca 4 km till starten tillsammans. Den snabb-inhandlade ej testade tomtedräkten visade sig vara en glidig och allt för stor historia men med en hårsnodd och lite smarta knutar löste det sig riktigt bra!

Jag har sprungit med tomteluva oräkneliga gångetr men då under själva julen och med max en till. Nu var vi några fler…

Kanske är det just tomtar som ger mig energi? Det verkade ju så i fredags. Inte en enda gång kändes det jobbigt eller segt. Att springa tillsammans så här är verkligen både superskoj och supersocialt. Dessutom var just detta event ett perfekt sätt att göra sightseeing i Malmö på! Vi började med löpning längs hela fina Ribban och jag tänkte i mitt stilla sinne att stackars den som hade tänkt köra fart i motsats riktning mot oss. Sen var det in på Centralen, genom stan, dans runt x antal granar, sång (eller vad man nu ska kalla det), genom flera köpcentra och upp och ner för Malmös (enda?) backar.

Ungefär halvvägs var vi vid Stadion där det bjöds på godsaker.

Man kunde hoppa på och av längs vägen precis hur man kände men jag tror det flesta sprang hela varvet. Svårt att veta hur långt det egentligen blev för Gps:en funkar ju en smula dåligt i köpcentra och under mark men jag tippar på 23 km. Det kändes dock som max 13. Så galet skoj och jag längtar redan till nästa år!

När man är i Malmö måste man ju även testa någon av deras badbryggor. Här har man fattat grejen! Jag var inte ensam om att vilja i. Dessutom jättebra vindskydd så kläderna inte blåser i väg och en säker stege. Fler ställen borde ta efter dem!

Malmöbesöket avslutades med guda-god mat hemma hos Anna, Fredrik, Bertil och Ove. Svårslaget!

Kram från Ingmarie