Jag skrev i går att jag skulle på ett annat slags äventyr. Well, vi kan väl säga som så att så blidde det inte.
Det blidde jobb i stället. Extra länge..
Äventyret finns tack och lov kvar och jag hann med både ett besök hos bästa Rebecca och ett simpass så även om det inte blev en lika rolig måndag som det var tänkt så blev det ändå helt ok.
Kram från Ingmarie
Jag älskar att kuta från A till B. Särskilt om det är på en ny plats och jag verkligen inte vet vad som väntar.
Skåneleden har enormt många sådana varianter och man behöver absolut inte följa exakt från en starpunkt till en annan utan kan bygga ihop lite hur man vill. Det gjorde jag i dag.
Jag vet inte ens vad det heter där jag startade men det var någonstans mellan Lannamärket och Hulrugered på en liten, liten landsväg.
Början var lätt och på asfalt men efter några kilometer svängde leden av in på en grusväg genom skogen.
Efter ytterligare några kilometer började det svåra med såp-hala spång blandat med gegga, lera, rötter och en massa löv som gjorde att jag inte såg vad som fanns under. Där gick det om möjligt ännu långsammare än vad jag trodde var möjligt. haha
För en gång skull tyckte jag det var himmelriket att komma ut på asfalt igen och även om mina fötter inte älskar det så funkade det ok hela vägen. Något har hänt sen jag var hos Bodywork-Martin första gången. Min plan är att fortsätta men det är lite knepigt att få ihop schemat.. Hur som helst, vägen och vyerna var makalöst vackra och solen värmed så mycket att tröjan åkte av. I oktober!
Målet var Båstad hamn för att möta Anders som valde att gå i dag och för att .. ja du vet vad.
Båstad må vara en metropol under sommaren men nu är den det då inte. Vi hittade dock Knut Jöns café som var öppet och som fixade oss varsin go-macka så vi fick hungern stillad.
Efter en kort men ack så ljuvlig tupplur på soffan hemma drog vi till gymet och jag vet inte om det var Båstad-luften, mackan eller den där mini-siestan som gjorde det men jag gick bananas i nästan en timme bland vikterna inklusive lite extra yoga-moves innan jag tyckte det fick räcka.
I morgon väntar ett helt annat äventyr!
Kram från Ingmarie
Egentligen skulle jag (och Anders) ha kutat mitt favvolopp Åhus Trailrun i dag men av diverse anledningar valde jag/vi att avstå. Det var verkligen inget enkelt beslut men absolut det rätta.
Men istället för att sitta hemma och deppa begav vi oss ut på upptäcktsfärd i närområdena och vilka upptäckter det blev!
Vi började i Jordbodalen som är ett hyfsat stort naturområde mellan all bebyggelse. Naturen är otroligt omväxlande med allt från träbroar och dammar till några mindre vattenfall och dramatiska branter där berggrunden syns tydligt.
Några kilometer bort via en ganska tråkig transportsträcka ligger Ramlösa Brunnspark.
Den är förmodligen mest känd för att det är här källan till Ramlösa mineralvatten finns.
Brunnsdrickningen i Ramlösa brunnspark invigdes på Karl XII:s födelsedag den 17 juni 1707. Under de närmaste åren blev Ramlösa brunn, under Johan Jacob Döbelius ledning, alltmer känd och hälsobrunnen utvecklades snart till en av de mera kända i landet.
Parken förklarades som byggnadsminne 1973 och är en unik och levande brunnsmiljö med byggnader, landskapspark, planteringar, källor, en ravin med skogspark och promenadstråk. Det järnhaltiga vattnet har sipprat fram ur bergen i hundratals, kanske tusentals, år. Länge hade dalgången där källan ligger rykte om sig att vara tillhåll för rövare och det var ingen som vågade sig dit. I slutet av 1600-talet upptäcktes det att källan var bra för hälsan och Ramlösas era som brunnsort startade. Idag finns många av de vackra byggnaderna kvar från källans storhetstid i början av 1800-talet. Gångarna i parken kantas av vackra blommor, alléer med gamla träd och en lekpark.
Skåneleden är en av lederna som går här igenom så det är enkelt att ta sig dit till fots!
På vägen tillbaka tog jag en lite annan väg och en extra loop bara för att jag hade lust!
Långsamt och inte särskilt långt men med en bättre känsla än på länge.
Sen vet du ju vid detta laget hur det blir när jag har sprungit och är nära havet…
Testade Råå havsbad och vilken pärla! Finns ett fint litet ”hus” med väggar, tak och bänkar (jag är inte så bortskämd..) och vid stegen har man satt en cykelkorg för att lägga sina grejer så de inte blåser bort. Genialt!
Några kilometer bort ligger Gantofta och Rååns dalgång där vi var i slutet på augusti. Där finns också Cafe Dalstugan som inte liknar något annat cafe vi varit på. Coolt, roligt, mysigt, trevligt, häpnandsväckande och med jättegod soppa och bröd. Finns annat också att mumsa i sig men våra magar blev för fulla för att testa våfflorna/pajerna/kakorna.
Så du ser, det blev en väldigt bra dag trots allt. Jag har varit ledsen men sen gäller det att fokusera på det positiva som trots allt (nästan) alltid finns.
Hur och vad gör du när du inte kan göra det du velat och planerat?
Kram från Ingmarie
Sådana här dagar alltså! När precis allt flyter som smältande smör, då är det banne mig extra lätt att både simma, jobba och att leva.
För ovanlighetens skull var det precis lagom att göra på jobbet i dag och jag kunde t o m gå hem 5 minuter tidigare! Sånt händer typ lika ofta som jag vinner på Triss så fatta hur förvånad jag varit hela kvällen!
Simpasset hade samma flyt (!!!) och jag ville inte sluta. Så himla härligt!
Kram från Ingmarie
Mina ben har förvandlats till två blyklumpar som fastnat i tjära. Att kuta är segare än segt men jag tror mig veta varför så det är bara att acceptera, åtgärda det som går att åtgärdas och lita på att det vänder. Skogen är i alla fall vacker och ger energi oavsett hur långsamt det går framåt. Blev korta turer både i går innan jobbet och i dag på ledig dag.
Det som dock är lite märkligt är att att all annan träning går bra och på gymet är benen verkligen inte varken trötta, sega eller klena. Samtidigt så vet jag ju att löpning är väldigt mycket mer energikrävande än de flesta andra grejer jag gör.
På en ledig dag finns det även tid att fylla på med energi både i min lilla målar-atelje och i havet. Så obeskrivbart tacksam för båda!
När det är segt och tungt av en eller annan anledning så gäller det att påminna sig om att inget, inte ens eländet, varar för evigt.
Så det tänker jag nu.
Kram från Ingmarie
På Hot Yoga-stället finns en liten låda med kort och detta var det jag drog i dag.
Det hade antagligen passat de flesta och alla veckans dagar men det var en fin och viktig påminnelse oavsett. Åtminstone för mig. Jag måste påminna mig om detta då och då för det är så otroligt lätt hänt att jag slutar att både tänka och känna efter vad jag egentligen vill och ska. Livet liksom rullar på, ofta i en rasande fart, och jag glömmer ibland bort att trycka på pausknappen. Kanske är det samma för dig?
I ärlighetens namn är det dock sällan jag glömmer bort den där pausknappen nu för tiden. Tvärtom är jag snudd på proffs på det. Både att trycka kort och på att trycka länge och sen lita på det jag känner och kommer fram till. Enda undantaget är väl på jobbet för där kan det vara knepigt värre att pausa hur man än försöker men även där har jag blivit bättre på det.
Yoga är ett perfekt sätt att pausa på och vara i nuet.
Simma också.
Liksom att bada (året runt).
Ett annat bra sätt är att besöka vackra Linneaträdgården och äta fantastiskt god mat. Du vet så där god att man inte ens kan prata.
Hur pausar du?
Kram från Ingmarie
Jaha ja. Måndag igen, ny jobbvecka och mitten på oktober. Hur är det möjligt att det är det redan? Det är inte konstigt jag känner mig lite fartblind emellanåt. Samtidigt känns det som evigheter sen jag var i Albuquerque, sen vi flyttade hit och sen det var sommar-varmt.
Skogen förändras också i en rasande fart men oavsett hur den är eller ser ut så ger den mig alltid både lugn och energi.
Hur har du det i denna höstmånad?
Kram från Ingmarie
Visst är det ändå ganska häftigt hur kroppen kan hantera olika temperaturer?! (Till en viss gräns såklart.)
Som i dag. Från ett 38-gradigt megasvettigt HIIT pass på Bindu Hot Yoga-stället. via en sval cykeltur till havets temperaturmässigt snart en-siffriga vatten.
Det var förresten andra passet på samma dag jag var på Bindu men det första var ett lugnt och stillsamt ”Warm Yin” som mest gjorde mig skönt mjuk och såsig.
Nästan precis jämte ligger ju ”vårt” gym så det är perfekt att kunna kombinera de där två. Anders nöjde sig dock med att ”bara” gyma. Vet inte hur han klarar att vara utan allt det andra i dag..
Kram från Ingmarie
Alla dagar är inte lätta (tränings)dagar och i dag var en typisk sådan. Seg och utan power och sånt märks extra väl när det vankas backar och trappor.
Men det är som det är och jag vet både att det är så det är ibland och att det går över. Ofta utan att man fattar varken hur eller varför.
Jag hade i alla fall bästa sällskapet av Catrine, finfint väder underbar utsikt och jag klarade alla trapporna upp till vår lya trots att jag var dödens trött efter de där 2,5 timmarna.
Catrine ska kuta Kullamannens 100 miles, dvs 16 svenska mil, om någon månad och är grymt stark så jag är glad jag inte blev helt avhängd.
Vi hängde sen hela eftermiddagen tillsammans med våra gubbar och jag hade helt ärligt kunnat fortsätta med det väldigt mycket längre.
Istället blev det en tur med hojjen ner till havet och.. ja du vet…
Sen vann jag minsann i Dam-spelet också!
Kram från Ingmarie
