Fredagen den 13e – 2023

I dag kanske det var den sista dagen med konstant sol och toppvärme så jag har njutit extra mycket av allt! Vi har verkligen haft tur som prickat in så många fantastiskt fina dagar!

Jag hoppas få någon mer sådan här morgon. De är verkligen obeskrivbart fina. Det känns liksom som om inget kan bli helt fel när man börjat sin dag i lugn och ro till detta skådespel som en soluppgång är.

Intervallerna blev så där skönt svettiga att jag nästan inte såg för all svett till slut.

I joggpauserna gjorde jag mitt bästa för att heja fram de sjukt tuffa och starka cyklisterna som kom farande mot stan. Det har varit någon slags stor Master-tävling här i dag med 30-70 åriga män. Shit vad de är modiga alltså! Uppförsbackarna hade jag antagligen älskat men feg som jag är så hade jag bromsat nedför och därmed högst troligt haft ungefär samma tid ner. Haha!

Just där och då kunde jag inte alls förstå hur jag skulle kunna frysa senare på kvällen men det skulle jag. Frivilligt dessutom. ”Lekpoolen” är nämligen inte uppvärmd på samma sätt som simbassängen så efter 30 minuters poolrun var jag som en isbit. Faktum är att jag huttrar fortfarande trots varm dusch, filtar och extra hot mat. Havssimningen är ljummen så ganska märkligt att den är så kall ändå! Men det är nog bara bra jag får lite tillvänjning inför baden hemma.

Hur som helst har det varit en väldigt bra fredag med siffran 13 där vi även tagit del av det spanska Nationaldagsfirandet. Den var förvisso i går men en del har fortsatt även i dag. Hur har din varit?

Kram från Ingmarie

Favorit-repriser

Jag valde samma runda som första dagen vi kom hit i dag. Utmed havet och upp i bergen på Bouqer valley- trailen. Förutom några partier med (för mig) på tok för mekkigt underlag så är den hyfsat springbar. Allt är ju som bekant. relativt men just nu är jag tacksam för allt som inte är asfalt och betong… Utsikten och backarna är i alla fall perfekta!

Not my kind of surface…

Eftersom det vankas sämre väder på lördag så blev det en lång slappdag på playan där det mest spännande var att ambulansen kom. Eller egentligen inge ens det utan för hur den lät! Vi trodde nämligen att det var en glassbil! Haha

Har även blivit några kilometer sim i hav och bassäng. Helt omöjligt att låta bli här och varför skulle jag? Fick dessutom finsällskap i bassängen igen.

Kram från Ingmarie

Nya upptäckter

Att vara nyfiken på att testa annat och nytt tror jag är bra. Antingen kommer man på att det inte var ens grej eller så kommer man på att det är det!

Yoga och meditera i soluppgång  och sen simma lite på morgonen i ljummet vatten är definitivt min grej! Jag känner verkligen en enorm tacksamhet och lycka varje gång!

Att jag gillar att svettas, när jag har träningskläder på vill säga, är ingen ny upptäckt men jag har insett att jag kan svettas kopiösa mängder och att det därför är nödvändigt att dricka extra elektrolyter. Något jag trodde jag inte skulle behöva eftersom jag klarar värme såpass bra som jag gör men man lär så länge man lever! Om man vill… Körde cykelintervaller i går så halva gymgolvet var dränkt. Krävdes ett helt badlakan för att torka upp efter mig!

Gympasset i dag var också svettigt. Tills någon nitisk satte på AC:n men då var jag tack och lov klar. Avskyr verkligen det när jag ska träna. Nästan alltid annars också förresten.

Jag svettas ute också men då märks det inte alltid lika väl för vinden ”trollar” liksom bort svetten. Om det blåser vill säga. På dagens lilla äventyr delvis på Cala Sant Vicenc upp i bergen var det inte mycket vind men desto mer klättra och leta stig. Ska erkänna att jag var lite rädd ett tag när jag inte visste varken hur jag skulle komma upp eller ner. Det visade sig sen att jag hamnat på fel stig så nedfärden blev åtminstone lite enklare. Där uppe fanns både lite grusvägar och hisnande utsikter så det definitivt värt både skrapsår och skrämselhicka!

Anders gick ungefär samma runda som jag försökte springa. Det är väl kanske egentligen det som är tanken med leden men varför gå där man kan springa?

Enda gången jag (hittills) har frusit här är efter vattenlöpning i den ”vanliga” bassängen och det är så skönt! Tänk om man kunde bunkra värmen och solen på något vis….

Mest har jag/vi ändå slappat. Läser böcker, lyssnar på poddar, badar, pratar, filosoferar och jag njuter av varje värmedag vi får!

Kram från Ingmarie

Letar vidare

Jakten på grusvägar och stigar fortsätter och jag får väl tyvärr säga att det går si så där. Fick tips om en trail som åtminstone började ruskigt bra!

Sammanlagt handlade det om max 1 km för hur jag än valde sedan så var det sten, ännu mer sten och/eller snåriga buskage så jag gav upp och fortsatte på småvägarna. De är verkligen väldigt fina och gulliga men mina fötter (och ben) är extremt svårflirtade när det gäller just underlag.

Det blev ju onekligen en ganska rolig krumelur i alla fall!! 😀

Men det är som det är och det går verkligen ingen nöd på oss! Börjar man dagen så här så ska man faktiskt skämmas om man gnäller!

Simningen är också guld värd! Jag känner mig som en supersimmare när jag flyter fram. Allt salt gör att man är helt viktlös och man flyter som en kork oavsett om man rör sig eller ej! Sjukt häftigt! Dock inte lika häftigt om man får vatten i munnen…

Gymet är litet och långt ifrån det bästa jag varit på men också långt ifrån det sämsta. Jag har absolut inga problem med att hitta på olika roliga svett-grejer i 40-50 minuter!

Att sen maten ’r outstanding gör ju allt ännu lite bättre! Vi valde Abacco och det var precis lika fantastiskt som förra gången. Undra om man kan få med den kocken hem…?

Kram från Ingmarie

Äventyrsdag

När man hyr bil för en dag kan man också passa på att springa från A till B om den ena kör. Vem som gör vad i vår lilla familj kan du antagligen räkna ut. hehe.
Det blev inte riktigt som jag tänkt men det blev bra ändå.  Kutade från hotellet utmed havet bort till vägen upp mot Formentor. Tre platta kilometer.

Även om jag älskar långa backar så var jag en smula nervös för varje gång jag sagt att jag skulle kuta upp dit har jag fått varningsord om att det kommer bli väldigt tufft och en del har t o m sagt att det inte går. Men för att veta måste man testa, eller hur?
Så jag gnetade på uppför, sa hej till getterna, förundrades över hur man kunde välja att cykla uppför och undrade hur man vågade släppa på nedför. Det kryllar som sagt var av cyklister men jag såg inte en enda löpare. Skumt.
Jag njöt av utsikten och känslan av starka ben och undrade när det ”hemska” skulle komma.

Det kom aldrig. I stället blev det nedför de slingrande vägarna och plötsligt hade jag kommit förbi den berömda stranden. För logistikens skull, och et var där min originalplan så att säga sket sig, så fortsatte jag bara drygt halva vägen upp till fyren innan jag vände tillbaka ner till playan för en sprada. Jag hade fattat att den skulle vara fin men det var bara förnamnet! Spelar ingen roll hur många bilder jag hade tagit för det hade ändå inte gått att fånga men kanske kan du ana?

Vi fortsatte sen vår lilla roadtrip till den lilla resort-byn Cala Sant Vincent där vi badade, käkade och slappade en stund. Väldigt mysigt och vackert!

Lunch-vy!

Nästa stopp blev klostret i Lluc. Eller snarare förbipasserande för detta ställe som jag besökte för många år sedan hade förvandlats till ett kommersiellt jippo kändes det som. jag minns det som en lugn och vacker plats där man kunde strosa omkring. Nu kostade t o m parkeringen pengar! Trist. Dessutom var det knökar med folk så vi drog vidare mot Soller och stannade vid flera av de fina utsiktsplatserna på vägen. Det är förresten egentligen själva vägen som är grejen för den är minst sagt krokig och brant. Att det inte händer fler (cykel)olyckor än det gör är ett mirakel!

Ett annat ställe som också verkligen har förändrats är Alcudia. Om det är bättre eller sämre vet jag dock inte för vi var där bara en kort stund innan vi åkte ”hem” igen men spontant så tror jag det är bra och jag gillar stället väldigt mycket!. (Visst är det förresten festligt hur lätt något blir ”hemma” fastän det inte alls är det egentligen!)

Hann t o m med et litet poolrun-pass innan mörkret kom!

Kram från Ingmarie

Om det vore annorlunda

Ibland kan jag fundera på hur mitt liv varit om jag var född någon annanstans. T ex här där det är behagligt varmt, och t o m väldigt varmt, året om. Var hade jag bott och gjort? Vilka människor hade jag umgåtts med och vad hade jag jobbat med? Jag inbillar mig att jag hade haft en liten gård i bergen men nära havet och att jag hade jobbat med människor på något vis men tveksamt om jag hade varit sjuksköterska. Kanske hade jag haft ett pensionat och en konst-ateljé? Eller  ett vego-kafé  där man kunde pausa när man var ute på träningsturer av olika de slag?
Eller hade jag varit en rökande, småfet hemmafru med 13 snoriga ungar och en gård som ständigt behövde renoveras? Vem vetagens morgon-sim liksom? Är livet redan förbestämt? Är det ödet hur det blir eller slumpen? Vad tror du?

Jag kan dock mycket väl tänka mig att jag hade kunnat bli både triathlet och/eller simmare för här skulle jag slippa frysa! Och vem blir inte sim-kär med en sån här ”bassäng” och vy? Just dagens morgonsim är utan tvekan en av mina bästa och vackraste ever!

Havet var betydligt varmare än bassängen men passet gick så bra att det inte spelade någon roll. Dessutom fick jag lite sällskap!
Antingen är det något magiskt med just denna bassängen eller så har jag ovanligt bra flyt just nu! Både bildligt och bokstavligt för det känns väldigt lätt! I havet kan jag fördstå det för det är så salt att man flyter som en liten kork men i en bassäng…? Bara att tacka och ta emot!

God mat i dag såklart fastän (!) den var hemlagad. Har hittat riktigt bra vego-grejer här i närmsta butiken så det är hur enkelt som helst. Vyn får vi på köpet. Älskar verkligen att kunna sitta ute och äta och njuta av kvällsvärmen och ljuset.

Kram från Ingmarie

Långt, kort och mittemellan

17 km löpning kanske inte egentligen klassas som långpass men på något vis tror jag det blir längre för kroppen när det är snudd på 30 grader. Jag kommer vara överfylld av extra plasma efter att ha varit här! Något som ev. kan vara lika bra som höghöjdsträning. Det vore ju himla käckt och bra! Samtidigt så sänker ju både värme och höghöjd farten så summan av kardemumman kanske ändå blir + – noll. (?) Vad jag dock vet är att min kropp mår bra av både värme och höghöjd upp till max 1800 m ö h. och det räcker för mig.

Jag tog en ny väg upp mot Pollenca. En sån som även cyklisterna väljer just för att de är så fina, lugna och vackra. Mötte noll löpare men däremot typ 387 cyklister. Snacka om att vara den udda! Haha

Smala kringelikrokvägar mellan hagar, ängar, berg, stora Casa, olivlundar, fruktträd, prunkande häckar och trädgårdar, vackra skyltar och enorma evighetslånga stengärdsgårdar.

Tog även en liten avstickare på en kort trail jag råkade hitta men övergav den när myggen blev allt för ivriga på min svettiga hud!

Om du undrar över tröjan i handen så hade jag bara med mig för att kunna köpa vatten i Pollenca. Hade med mig en flaska ”kryddad” med elektrolyter men det räckte inte. Väst hade jag inte kunnat ha här. Hade blivit både sönderskavd och ännu mer dehydrerad.

Hemvägen gick mestadels på samma grusväg jag kutade intervaller på i går. Den är fin och bra men ligger utmed en hårt trafikerad väg vilket förtar det hela ganska mycket. Lite trist.

Kroppen kändes helt ok men det brände rejält i fötterna när jag var tillbaka.

Men det är inte långt till havet! Så himla härligt att kunna ”simma av” det stela och få åtminstone lite svalka. Kort men skönt! ”lustiga” är att det är varmare i havet än i bassängen och den var ovanligt varm! Verkligen helt galet.

Innan middagen var jag på gymet lite ”halvlänge”. (45 min.) Var själv nästan hela tiden så gott om plats!

Vi testade en Indisk restaurang vid det fina lilla torget mitt i byn i kväll och den fick mer än godkänt! Antingen har vi haft en ruskig tur med matvalen eller så är jag bara så skicklig på att pricka rätt.  Eller så är det kanske t o m så att majoriteten av de ställen som finns här är bra för annars skulle de inte överlevt. Konkurrensen är ju trots allt stenhård!

Kram från Ingmarie

När man hellre är lite långsammare + ännu ett tips

Det var dax för intervaller i dag och jag hade hittat en grusväg som skulle passa perfekt.

Det gjorde den i och för sig också men jag hade bara inte räknat med att benen skulle vara så där klassiskt betong- och asfalts-tunga efter bara ett pass här men det var de. Så klen är tydligen jag… Och ovan eftersom jag undviker allt sånt annars.

Men det var bara att gilla läget!
Utan tvekan blev det mina långsammaste 12 x 2 minuter ever men jag gjorde dem och jag överlevde. Energin är det åtminstone inget fel på. Inte värmen heller! Jag svettas så det stänker och pulsen slår i taket. Då är det varmt! Men jag klagar inte för hellre det och långsammare tider än kyla, stela muskler, mörker och ev några sekunder snabbare.

Kommer faktiskt inte ihåg hur många gånger jag var i havet för att svalka mig i sen men jag vet att det var lika skönt varje gång även om vattnet är snudd på fisljummet.

Egentligen hade det gått bra att simma i havet men jag var sugen på bassäng och vilken bassäng! Här blev det tvärtom bland de snabbaste 200-ingarna jag gjort ever så nu kan man väl säga att det är balans. Haha!

Som pricken över allt har vi hittat (ännu) ett ställe med helt galet god mat. Ärligt talat var detta bland det godaste vi någonsin ätit så kommer du hit så missa inte Abacco! Om det inte vore för att det är en smula dyrare (läs mycket dyrare) än att äta hemma hade vi ätit där och på Bellaverde varje dag.

Kram från Ingmarie

Första upptäcktsdagen

Så här skulle jag kunna tänka mig att börja varje dag. Med yoga och meditation i soluppgång, ljumna vindar och tystnad. Känner mig oerhört lycklig och tacksam som får denna chansen ännu en gång i livet.

Undra om det finns ett bättre sätt att upptäcka en ny plats på än den i löparskor? Man ser, hör och upplever allt mer och bättre om du frågar mig. Jag tog riktning lite nordost utmed havet. Väldigt vackert och ännu var det ganska folktomt.

När jag kom till Formentor sneglade jag på slingervägen upp i bergen men sansade mig för den är antagligen inte jättesmart att börja denna resan med. Men den kommer att bli om inget oförutsett händer!

I stället tog jag vänster till starten av Cami de Cala Bouquer. Enligt AllTrails skulle den vara  en medelsvår 5,5 km runda och jag får nog säga att det stämde riktigt bra. I alla fall om man slår ut det. Emellanåt var den väldigt springvänlig. Benen bara studsade fram! Även uppför! Emellanåt var den så svår att jag nästan inte tog mig fram. Utsikten och miljön var outstanding och helt klart var denna rutt m,ycket populär för jag var inte ensam där. Men lite undrar jag hur en del tänker… 30 grader varmt, kuperat och ingen skugga men ändå gick folk utan vatten. Fast de skulle kanske inte gå hela. Vad vet jag?

På hemvägen tog jag en extra liten knorr för att reka inför morgondagen och väl hemma slök jag 1,5 liter vatten utan att blinka. Och då hade jag ändå haft med mig en flaska…

Enda minuset hittills är att det är ont om just mjuka stigar och grusvägar men mina fötter håller typ miljarder gånger bättre när det är så här så jag är inte så orolig.

Anders hade traskat en bra runda när jag kutade och på kvällen blev det nästan en timmes gym inkl den där utamaningen.. Skoj! Inget supergym men det duger just nu.

Och ja, självklart har det badats och simmats också.

Kram från Ingmarie