Laddar för att orka chilla

Det här att vara (nästan)ledig på de flesta onsdagar är verkligen fett najs som kidsen säger. Och eftersom jag nu måste hålla mig lugn i hela två (!) dagar innan den där lördagsaktiviteten så tänkte jag att det var lika bra att jag rastade av mig ordentligt i dag. Är man endorfinknarkare så är man och “måste” liksom bunkra lite. Om det nu ens går. Men hellre det än annat knarkande tänker jag. Endorfin- begär och abstinens är trots allt mer eller mindre helt ofarligt.

Hur som helst är jag grymt nöjd med denna träningsdag och ännu nöjdare med att hela kroppen ville vara med. För att inte tala om tacksam!

Att kunna bli trött av att kuta hårt är nämligen ingen självklarhet även om man kan springa. Du vet så där så man liksom är slut i kroppen för att den jobbat och inte för att den är seg. Det är milsvidd skillnad kan jag berätta.

Har absolut ingen aning om varken fart eller distans på den där bunten av 2- minutersintervaller jag gjorde men jag vet med bestämdhet att jag blev trött på “rätt” sätt. Och att känslan var bra. Det är viktigast för mig.

Som jag skrivit typ 2317 gånger innan så prioriterar jag en kort powernap så ofta jag bara kan. Inte alltid det funkar förstås men en sån här hemmadag är det perfekt! Sen var jag redo för bassängen och eftersom jag var i intervallmode så blev det lite sånt även där. Fördelen med simintervaller är att jag är så kass på att simma “fort” att när jag väl försöker blir jag snortrött på nolltid. Syrebrist är inte att leka med! Eller jo förresten. Det är ruskigt “skoj” faktiskt. I alla fall när man får vila…

Som avslutning på denna dag hade jag egentligen tänkt att “bara” köra ett Hot vinyasa-pass men så “råkade” jag se att i princip direkt efter var där även ett Heat-pass. Hur skulle jag kunna motstå en sån kombo? Nästan två timmar i hot-salen är ju mjumma om du frågar mig. Jag svettades utan tvekan mest av alla ( bildbevis saknas men vittne finns!) och efteråt ser man ut typ så här.

Och vill helst bara göra det här:

Någon vidare träningsvärk från i går har jag alltså inte. Men den kanske ligger på lur och tänker addera sig med dagens begivenheter. Undra om man kan akutbeställa färdtjänst…😜

Kram från Ingmarie

Otippat

I går jobbade jag på en mässa från tidig morgon till sen kväll. Riktigt skoj trots att det väl inte egentligen precis var mitt “favvo-område” men det är lite bra att vidga sina vyer. Man lär sig alltid något nytt. Om inte annat att man onekligen kan nörda in sig på det mesta.

Dessutom lyckades jag vinna ett jättefint pris i en tombola trots att jag precis sagt att jag aldrig vinner på lotteri. Ibland är det bra när man har fel!

Att stå så där rakt upp och ner timme efter timme är inte direkt ” jobbigt”, och absolut helt osvettigt, ändå förvandlades benen till två stumma stockar och det var nära på att jag inte orkade cykla hem efteråt. Märkligt fenomen det där…

Hade därför inga som helst förväntningar på pigga ben i dag men något måste hänt under natten för de ville testa intervaller! Bara så där! Något jag inte gjort sen tre evigheter tillbaka pga ryggen men t.o.m den var på bra humör. Hjärnan var ändå lite klok så jag hejdade mig efter 16×60-30, hopp&skutt i backe och utegym.

Snacka om att det svänger snabbt. Åt alla håll. Bara tacka och ta emot när det svänger framåt.😄

Simningen gick också bra. Känns hyfsat stabilt där just nu och jag är tacksam som attan för det!

Vattenlöpningen var mest för själen och det blev liksom dubbelbra när jag hade hela härligheten för mig själv. Ja alltså inte hela badet utan egen bana.😄

Kram från Ingmarie

Avdammade godingar

Ibland är det bra, kanske t.o.m nödvändigt, att pausa från saker och ting. Förhoppningsvis blir man varse om man saknat det eller inte och oavsett så är ju “svaret” bra. Så slipper man fundera menar jag.

Jag har “upptäckt”‘ två saker när det gäller det bara i dag.

Den ena var när jag var på Sats Zenit i morse. Minns inte när jag var just där sist och det var så kul! Gillar att man kan välja om man vill träna i tysta rum eller med musik. Dessutom var (evighets)renoveringen klar så det kändes som ett helt nytt place.

( Ja jag är lättroad…)

Den andra var att få löpcoacha med Urban Tribes igen. Stort glatt gäng som ska köra Lidingöloppet om några veckor.

Jag och Björn tog hand om ett gäng och även om de blev trötta av allt backdrillande så är jag säker på att de mest av allt var supernöjda. Vi också. 😄

Kram från Ingmarie

Mini-traingcamp

Man behöver minsann inte åka långt bort för att ha lite trainingcamp. Det funkar alldeles utmärkt att börja utanför sin egen dörr. Åtminstone för mig. Antingen en weekend eller så här mitt i veckan om man har turen vara ledig som jag varit i dag. För ledighet är nästan ett måste. Särskilt om man vill få till en powernap mitt i allt. Och det vill man för det är ju en del av hela grejen.

Planen var till så sent som i går kväll att jag skulle köra Swimrun med Annelie och fransmannen JC men de fick förhinder så jag tänkte om. Var helt enkelt inte så sugen på att simma solo. I stället blev det Hammarbybacken . Dels för att det var väldans längesen sist och dels för att jag garanterat kommer ha nytta av det om en och en halv vecka.

Körde typ samma som förra gången. Sex varv á 2.4 km och 2 backar upp och ner. Dvs totalt 12 backar upp och ner. Sträckan får du räkna ut själv.😄

Jag är ingen “krigare” men jag gillar att tänka och agera som om jag vore det. Annars hade jag nog aldrig ens börjat på det här backprojektet för det är inte precis något myspass. Totalt med dit- och hemlöp på kuperade spår så blev det 2.5 timmars svettigt jobb.

Jag är ganska mör efter sånt där. Det är då den där powernapen är så himla skön! Efter dusch och mat vill säga. Och på tal om mat så var detta mitt bränsle på passet.

Bra grejer det där! Dessutom är de extremt noga granskade och finns med på en av få säkra Anti-doping listor.

Eftersom det inte blev Swimrun, och därmed ingen simning, så tog jag hojjen till Eriksdalsbadet. Är det mini-traingcamp så är det. Då fuskar man inte med SL.😉

Fördel ledig dag, förutom att man är just ledig, är att man kan undvika den där tokrusningen som blir när alla som slutat jobbet ska i. Hann precis bli klar! Bra gick det också! Otroligt så mycket skoj man kan ha i en liten 25-metersbana.

Sen var det ju den där påsen jag inte fick med hem i går från Trispot. Cyklade dit efter simningen för att hämta den men det blev ingen påse. Det blev en hel bag!

Men så där blir det ju alltid när jag går in i den affären. Finns nämligen ingen bättre och roligare butik för sportnördar i detta land.

Detta är vad som låg i förresten. 😄 OW-våtdräkt, goggles och väst med fickor för t.ex gels att ha innanför våtdräkten vid ffa Swimrun.

Sista ansträngande aktiviteten denna dag blev att cykla hem. Halvvägs över den där backen…

Ruskigt bra dag tycker jag! I morgon blir det lugnare men därmed inte sagt att det blir lugnt.

Kram från Ingmarie

Fem oväntade!

Det kan hända mycket en helt vanlig (jobb)tisdag minsann.

T.ex det här:

• Hitta denna superpingla ute i skogen och dessutom få hennes härliga sällskap en bit på turen. Det bästa är att det blir repris i morgon. Men då är det planerat. Och helt annorlunda.

• Skatteåterbäring! Tjohooo! Hade helt glömt bort det! Och det var så pass mycket att det är värt att tjoa för!

• Inse att den där nya Hot mojo releasen inte var så dum ändå. Det är som med det mesta. Ibland blir man kär direkt. Ibland inte alls. Och ibland efter en stund.

• Gå in i, och sen ut från, landets bästa shop utan en enda pryl! Trodde inte det var möjligt! Och det är det inte heller. Påsen ligger nämligen kvar där inne för senare avhämtning…

• Spontananmälan till ännu ett Swimrun-race. Tur jag inte är ensam utan har världens bästa Peter med mig ännu en gång. Jihaaaa!

Kram från Ingmarie

Småbakis

Det var inte helt enkelt att somna i går kväll. Eller rättare sagt i dag för klockan blev över midnatt innan jag ens började fundera på att lägga mig. 😳 Men med tanke på all koffein jag fick i mig i går är jag inte ett dugg förvånad. Min kropp blir överspeedad direkt och beter sig som en sådan också. Länge! Typ till kl 17 i dag. Då slog stora gummiklubban till men jag kämpar tappert med att hålla mig vaken. Tror ändå ingen uppskattar om jag är på jobbet kl 04 i morgon…

Hur som helst så var jag därför även “pigg” när jag gick upp i morse men någonstans har jag nog ändå kloknat. Har därför inte kutat fastän jag både ville och kände för det. Det hade garanterat funkat också men priset hade kunnat bli sjukt högt i dubbel bemärkelse. Kroppen är känsligare för både skador och bacilluskinkräktning när den är slutkörd av en eller flera anledningar. I alla fall min.

Träna kan man absolut göra men det gäller att välja så smart som möjligt tänker jag. Och efter sin (fysiska) känslighet.

Jag har egentligen inget ont-ont men känner mig ganska mör. Den där vurpan i går märks i form av ömhet där jag slog i och en slags stelhet i nacken. Antar det blev eftersom jag ju spände mig som attan vid fallet och omedvetet säkerligen gjorde allt för att skydda skallen. Men annars inget. Inte ens ryggen gnäller något nämnvärt!

Funkade superbra med vattenlöpning och ffa var det gudaskönt!

Lika lugnt som det var i bassängen lika livat var det på gymet. Lättroad som jag är så dras jag direkt med i träningsglöden där alltid är, så det blev ett oväntat bra pass. Inkl lite sköna uppmjukande yogamoves.

Kram från Ingmarie

Final 15

Okej folks. Vi är i mål. Båda i ett stycke med armar och ben i behåll. Och med ett varsitt stort, megabrett leende i ansiktet som nog kommer sitta kvar ett bra tag.

Så vill du inte veta mer kan du sluta läsa här.😜

Vill du däremot veta mer om loppet, vårt teamarbete, Peters upplevelse av sitt första swimrunrace, min vurpa, glömska, ett ilsket getingbo och vansinnigt kaffesug så läs vidare. I will tell you all!

Final 15 må vara en bebis till det “riktiga” ÖtillÖ men det är inte precis som en walk in the park där man kan komma oförberedd.

Första simningen är ändå 1150m och den kommer redan efter bara ca 600 m löp så det blir lite livat trångt i vattnet när alla vill komma iväg samtidigt.

Vi hade vår plan klar och den bestod i princip bara av två simpla saker. Nummer ett: ha kul. Nummer två: inte komma sist.

Men vi tar det från början. Hotellfrukost är ju hotellfrukost och jag hade lätt kunnat gå all in på den men vis av erfarenhet lät jag bli. Det är nämligen inte så mysigt när den åker hiss varken i löpning eller simning…

Peter var fortsatt väldigt relaxed och jag var mest pirrigt förväntansfull.

Vi kom precis lagom till Utö-färjan för trots gps lyckades vi köra fel. Tips: Man ska inte babbla samtidigt som man kör ny väg.

Båten var smockfull med ffa swimrunners (förstås) men som alltid var det en mysig färd. Tror minsann jag är lite kär i just den båten… Och absolut i Utö!

ÖtillÖ-organisationen är top-of-the top och vi fick vår påse på nolltid.

Michael Lemmel, en av race-organisatörerna, var förstås på plats och hälsade alla välkomna. Även senare när vi kom i mål. Med en kram! Det är så det ofta är i Swimrun-världen! Mycket mys!

När vi åkte ut trodde vi det skulle bli drygt att vänta på avfärd med båten till starten på Ornö men vi hann precis bli klara. Det tar trots allt sin lilla tid att få på allt.

Den lilla båtturen tog ändå 30 min och det var även där Race briefingen var. Liksom sista fixet med kläder och prylar för när vi väl gick av båten åkte också alla väskor tillbaka till målet så det gällde att inte ha glömt något. (Fungerade sjukt smidigt!)

Löpningen till första simningen gick på asfalt och vi höll oss lugna någonstans i mitten av fältet. Om jag inte har helt fel var det ett 70-tal startande lag. Det är lätt att både dras med och invaggas i någon slags tro om att det är så här lätt resten kommer bli när man kan tuffa på med lätta steg utan något bröte i vägen. Vi visste det skulle bli knepigare men exakt hur mycket knepigare hade vi ju ingen aning om. Fråga andra är ju mer eller mindre meningslöst har jag lärt mig. Vi har liksom inte alltid samma referensvärden när det gäller “tekniskt eller otekniska banor”…

Vi kom i vattnet väldigt smidigt. Linan hakades fast på ett tjillenix och vi hade den sen mellan oss ändå över mållinjen. Även när det blev snärjigt men mer om det sen.

Till en början kändes vattnet ganska svalt men det tog inte många minuter innan jag vant mig och vi fick ett riktigt skönt flyt hela vägen. Jag var dock tacksam jag hade tagit både heatseekern och neoprenpannbandet. Jag var perfekt tempererad hela loppet. Där har jag verkligen lärt mig att inte lita på vad andra tycker och anser. Och om jag skulle bli för varm så klarar jag ändå det 300 gånger bättre än om jag blir nedkyld. Då är jag tokrökt.

Andra löpningen var ca 5 km på mestadels böljande grusvägar. Vi babblade på hela tiden och jag kände mig så jäkla glad! Kroppen kändes helt ok och vi tyckte båda det var ett perfekt tempo. Ett annat mixpar kutade förbi och kommenterade just att vi verkade ha så trevligt som pallade snacka. Kanske var det därför de kom i mål några minuter före oss, för att de inte la energi på babbel, men vi hade ju vår plan!

Andra simningen gick lika fint men sen är det mest ett virrvarr av en massa slirig klipp- och traillöp och upp och ner i vattnet. Någonstans på någon av löpningarna bland stock och sten hör jag en massa surr samtidigt som jag hör Peter ropa “fortsätt spring!” En hel hop crazy getingar gick till attack och jag flaxade med armarna (och paddlarna) allt vad jag kunde samtidigt som jag försökte hålla mig på benen. Vi klarade oss fint men lite senare när vi skulle ner för en brant, hal stenhäll for jag med en smäll på ändan. Under några fasansfulla sekunder väntade jag på att ryggen skulle skrika men den förblev tyst. Det enda som verkar ha hänt är några rejäla skrapsår vilket jag blev varse först i duschen långt senare.

Vi matade på utan stress och hets och jag vet inte hur många gånger jag sa “åh så fint”, “kolla vattnet Peter” och “tjoho vad detta är kul! Ibland fick jag dra lite i linan för att bromsa Peter men för det mesta höll vi ett nästan löjligt synkat tempo.

Det var verkligen magiskt vackert även om jag emellanåt (skrattandes) svor över de hala klipporna när jag kravlade på alla fyra. Vid (tror jag) 5e simningen hoppade vi i från en klippa och Peters glasögon hoppade också så det var goodbye med dem. Med facit i hand skulle vi såklart haft ett extrapar eller så skulle jag gett honom mina eftersom han drog. Men man lär av misstagen så nästa gång vi kör (för det blir det) så vet vi!

Likaså ska vi se till att peta i oss energi oftare men det är lurigt med Swimrun för tiden liksom bara försvinner och man glömmer såna där (viktiga) saker. Men vi hade en varsin gel kvar så det var ändå ingen jättefara. Jag fick feeling av mina supergrejer och tyckte de sista kilometerna tog slut på tok för fort. Utom möjligtvis den där sista dödabenenbacken upp till mål vid Utö värdshus.

Mina ben tog tvärslut men jag lovar att vi var bland de gladaste som korsade mållinjen denna dag!

Liksom jag nog hade bland de mest (kanske t o m de allra mest) utslitna skorna av alla. De har tjänat mig väl men nu ligger de i en sopkorg på Utö…

Vi höll vår plan till 100% och kom 10a totalt i mixklassen. MVG om du frågar mig.

Enda minuset med hela loppet är att det inte bjöds på något vettigt ätbart efter målgång. Liksom Tjolöholm Swimrun så känns det på tok för dyrt för det man så att säga får. Särskilt när man vet att det förra året bjöds på en massa godsaker till alla. Kasst. Och snålt…

Så när vi kom på båten var det första jag gjorde att köpa varsin kaffe och inplastad macka till oss och utan att överdriva kan jag säga att det var bland det smarrigaste vi kunde tänka oss just då. Särskilt kaffet! Så jag festade till det med två muggar trots att min sistakaffetidomjagvillkunnasomna var slagen för länge sedan. Är det party så är det!

Over all var detta en av de absolut bästa Swimrun-upplevelserna jag haft och det beror lika absolut till största delen på Peter. Vi är hyfsat jämna på land och även om han är snabbare på att simma så är vi ett perfekt team i vattnet.

Där kan vi snacka flyt!😄

Det braiga är att han tyckte det var lika roligt och härligt som jag så vi har redan nya planer på g. Någon lite mer crazy än den andra men alla garanterat väldigt upplevelserika!

Så tack, tack, tack Peter för att du gjorde denna dagen till ett minne för livet! Bättre 101-årigt team får man banne mig leta efter!😍

Kram från Ingmarie

Tankeval (och det där med storleken)

Varje dag tänker vi 10 000-tals tankar och gör säkert lika många val. Läste någonstans att vi till ca 80-90% tänker samma tankar som vi gjorde i går, förra veckan, förra året och… ja du fattar. Så det gäller verkligen att välja sina tankar.

Malin skrev på insta om det här med hur man väljer att tänka. För det är ett val. Tankar går att styra.

T.ex kan man ju välja att tänka “jag hinner inte….”

Tror (tyvärr) det är en väldigt vanlig tanke. Visst, ibland är det så att man verkligen inte hinner men jag tror också det är en tankevurpa som, om vi tänker den tillräckligt ofta, blir sann.

Jag tänker absolut så ibland jag också men till 95% väljer jag att tänka “jag prioriterar att… ” eller “jag väljer att…”

Så i dag valde jag att tänka att jag skulle hinna göra allt jag ville idag och det gjorde jag! Plus lite till!

Lunchen valde jag ha här. Jodå, jag hann äta ändå för jag hade gjort matlåda.😄

Jag valde även att göra en del av jobbet nu sent på kvällen för att få vara med på Sickla Swimrun. Var ju flera evigheter sedan sist och jag längtade som en tok!! Och vilken kväll vi fick! Magiskt är bara förnamnet. Stort härligt gäng, spegelblankt vatten och pigga ben! Kan väl inte bli bättre?

Hängde kvar både länge och väl för att babbla. Det är ju liksom en del av grejen. 😀 Extra mycket att tjattra om nu innan ÖtillÖs nästa två race förstås. Och jag konstaterade ännu en gång att storleken har betydelse. 😜Fast helt ärligt skulle jag inte hinna med racer-Lars även om han simmade utan sina…

Obeskrivbart tacksam att Janne väljer att fixa med detta vecka efter vecka efter vecka. Helt gratis på sin fritid! Tack!🙏🏻

Kram från Ingmarie

Självpåminnelse

Det här med att säga “hej då” och lämna människor och platser jag gillar är verkligen inte min grej. Om jag kunde så skulle jag blixtsnabbt vilja kunna förflytta mig mellan dem alla så jag slapp det där avskedet och den där längtan. Tänk så coolt! Ena minuten i Australien, nästa i USA. Sen lite Halmstad och 08a land eller vad man nu känner för.

Det lär inte ske inom min livstid och helt ärligt är det nog bäst för hur det än är så tycker jag ju att själva resan är en del av hela livsgrejen. Liksom längtan. För tänk hur det skulle varit utan resa, saknad och längtan. Då hade vi ju heller aldrig fått uppleva känslan av att ha något att se fram emot, vara på väg eller glädjen av återseende.

Så fattigt och fjuttigt livet liksom skulle bli…

Det är det jag försöker påminna mig om här på tåget mot 08a land. Att denna resan inte är enbart från något utan även till något.

Jag är ju en vansinnigt lyckligt lottad människa som har det som jag har det och skäms nästan för att jag känner som jag gör. Men jag är ju som sagt var bara en simpel människa med allt vad det innebär.

Jag behöver därför verkligen ständigt påminna mig om allt jag har att vara tacksam över. Som t ex löpturen i sagoskogen denna morgon.

Älskar detta välkända citat som säger i princip allt: “Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.”

Kram från Ingmarie

Tjolöholm Swimrun

Att Swimrun är bland det roligaste jag vet är det väl ingen som missat och det enda “knepiga” är väl det där att man till 90% kör i par. Gäller ju att dels hitta någon som kan/vill och dels att denne någon är hyfsad jämn med en själv alt kan tänka sig att anpassa sig. Hittills har jag haft tur för 100% av mina partners har varit guldklimpar på alla sätt och vis.

Nu skulle det bli en ny kompis igen. Johan i min klubb hade bara testat Swimrun ett par gånger men precis som jag blev han snabbt hooked. I alla fall så pass mycket att han kunde tänka sig att både fixa barnvakt och ägna halva dagen till att hänga med mig.(Bara det liksom…)

Tjolöholms Swimrun arrangerades för andra gången och jag minns att jag ville köra det redan förra året för omgivningarna i och runt Tjolöholm är vansinnigt vacker. Som att kliva in i en sagovärld! Detta är ett sprintlopp i swimrunvärlden, Totalt ca 12 km varav ca 2,7 km sim.

Det kan ju låta fjuttigt men en annan sak i denna världen är att sträckan säger i princip ingenting om själva banan. Det kan vara tuffa vågor såväl som stilla vatten. Platta lättsprungna rakor såväl som snorhala klippor.

Så hur skulle det gå? Jag var för första gången på länge nervös!

Hur skulle kroppen kännas? Hur tuffa skulle de där tekniska sträckorna bland klipporna bli? Skulle där vara maneter i havet och hur höga skulle vågorna vara? Skulle jag frysa (ihjäl) och hur skulle Johan reagera på min snigelfart? Han som precis kommit hem från en veckas traillöpning i de franska alperna. Enda sättet att få alla svar var ju att köra.😄

Jag vaknade med ett ryck och var helt övertygad om att jag försovit mig. Hemska tanke för det är ju en sak att sabba för sig själv men nu hade jag ju en till att tänka på. Men jag hade inte försovit mig. Förstås. Hann fint med både yoga, frukost och packa innan Johan hämtade upp mig. Lika nervös som jag visade det sig.

Vi hade ingen plan mer än att vi skulle skippa lina och att vi skulle ta det easy. Det sista är som bekant relativt men eftersom långsammast bestämmer farten måste man ändå vara ärlig. Och man måste ha hyfsat samma mål med racet. Annars kan det bli attans besvärligt.

Vi kom fram i perfekt tid, hämtade västar och chip och bytte om bland alla de andra över 100 lagen. Dvs ute med bara trädkronorna som tak.

Jag vägrade som alltid att frysa och stod med regnjackan över både heatseekeern och våtdräkten ända fram till uppvärmningen. Var nog även den enda med neoprenpannband.😜 Johan är lite mer varmblodig…

I princip alla Swimrunrace börjar med löpning men inte i dag. Kanske kan du föreställa dig röran när hundratals swimrunners så snabbt som möjligt ska ta sig drygt 500 m genom vågorna till två pyttesmå stegar för att komma upp på land och kuta vidare.

Det var paddlar, armar, ben, skor och närkontakt med kroppar mest hela tiden. Och en vansinnig massa sjögräs. Dock inga linor för det var förbjudet på första sträckan. Tack och lov!

Vi kom upp nästan samtidigt till första löpningen. Smal stig med lite lera, stenar och ganska mycket stigning. Svårt att komma förbi men det var nog bara bra för min del för då hann liksom traktorkroppen vakna till liv.😜 Diskbråcksryggen kändes inte alls och mitt vänsterben, som ibland liksom inte vill med pga det, var vaket. Kände mig pigg och Johan kollade hela tiden att jag var ok.

Simning två var exakt samma som ettan men nu var fältet utspritt så det var helt ok med plats. Samma löpning en gång till innan vi gick ut på varv två. Löpvänliga stigar blandat med stentrappor, lera, gärdsgårdslöpning, backar och stenpartier.

(Foto: Anna Sohlberg)

Vi tog det verkligen easy för vi pratade i princip hela tiden. Något inte ens jag klarar om det går för fort. 😜

Simning tre var ingen simning utan 100 m vadande. Kort spring i (för mig) teknisk terräng och sen 400 m sim i vågorna. Även här en massa sjögräs. För den som inte vet kan jag berätta att de är vääääääldigt långa, hala och skitsvåra att bli av med.

Kort löp igen men trots att det bara var dryga 300-400 m så tog det en halv evighet. Har jag sagt att jag är värdelös på klipplöpning i allmänhet och hala sådana i synnerhet. Men snälla Johan höll god min. Sista simmet var ca 600 m och det var lite skönt att ha “medvind”. Sjögräs är tufft att tampas med men både jag och Johan hade bra flyt. (haha) De sista kilometernas löp till mål var superfina och vi kutade på riktigt bra och spurtade t.o.m om ett lag på slutet.

Så himla glad och tacksam för denna dagen! För den härliga upplevelsen, för att kroppen var med mig och ffa för att Johan ville köra med mig. Han är en perfekt swimrunpartner alla kategorier!

Extra mysigt med lite fika på klipporna efteråt.

Och nej, jag frös inte en sekund. Inte ens i “duschen”. Dvs havet. Swimrun är mer hardcore än orientering på det viset. Där har de ju i alla fall utedusch.

Min dusch blev inte förrän många timmar senare. Två timmars (lugn) Swimrun är ändå bara två timmars (lugn) Swimrun så jag härjade lite på Gladius-gymet också. Gillar det jättemycket! Bra grejer helt enkelt! Även den där piggrullen.

Min personliga sammanfattning av dagens race:

Banan var kul och superbra markerad men det är lite B att ha samma varv två gånger. Dessutom blev den förkortad pga annat event i närheten. Tråkigt för jag är säker på att det hade lätt gått att förlänga. Utan att ta samma varv två gånger… Inte heller bör man starta med simningen.

• Bra med fyra energistationer

• Kul att bästa Trispot var där.

• Dyrt! 1100kr/lag för en tunn badmössa, tidtagning, lite sportdryck, vatten och bananbitar är inte ok! Dessutom fick man betala 30kr för att parkera.

• Man kunde köpa burgare, kaffe, dricka i ett tält för en liten peng men det fanns inget vegoalternativ. Hallå! Det är 2017! Kasst! Borde även ha ingått mat för det priset.

• Snabb resultatservice

• Bra hemsida

• Trevlig stämning

Overall ger jag loppet 2,5 av 5 paddlar just pga priset och den förkortade banan.

Ändras inte detta så var det nog både första och sista gången jag körde loppet. Men Johan-sällskapet vill jag gärna ha igen!

Kram från Ingmarie