Inställt

Jag har tampats med en extrem inre moralisk konflikt. (Min lillebror Hannes väldigt braiga sammanfattning av det hela.) Om “rätt sida” vann vet jag inte. Och kommer aldrig få veta. Det känns som att hur jag än skulle ha gjort kommer det kännas fel. Planen var att jag skulle åkt hem till Halmstad för att träffa familjen och fira bästa Ulf som fyller 75 år på söndag. Vi skulle fira ute, hålla avstånd och allt det där men ändå har jag grubblat. Även om både jag och resten av familjen varken smittar eller blir smittade så är det den där inre moraliska fajten. Rekommendationerna är ju trots allt att vi inte ska resa om det inte är absolut nödvändigt och hur gärna jag än vill så kan jag inte påstå att längtan och kalas är tillräckligt nödvändigt för att det ska vara befogat… Faktum är att jag vill ju åka av rent egoistiska skäl.

Jag tänker på alla de som inte ens fått hälsa på sina nära och kära när de varit sjuka och/eller dött. Liksom alla de som inte kunnat eller fått/får vara ute, de som inte fått/får träffa sina nära eller de som ligger sjuka utan någon verklig kontakt med omvärlden. En annan tanke är om jag av någon anledning behöver vård när jag är där nere så belastar jag ju dessutom sjukvården i “fel” landsting.

Så jag är kvar i 08a land.

Moraliskt känns det bra och helt rätt. Känslomässigt känner jag mig ledsen. Samtidigt skäms jag för det för både familjen och Halmstad finns ju kvar. Det är verkligen ett “lyxproblem” det här och jag är långt från ensam om att behöva ta beslut som detta.

Men det hjälper inte att skämmas. Eller vara ledsen för en sån här grej. En av mina styrkor är att jag väldigt bra på att acceptera och finna (nya) lösningar. I stället för att sitta på tåg en massa timmar fick jag ju extra tid att göra annat på.

Springa intervaller hade jag hunnit ändå. Körde på så bra att benen blev alldeles krulliga av trötthet. (Anledningen var delvis att jag tänkte att det skulle bringa lite ordning i skallen.) 4 x (5 -3-1) minuter + utfallssteg och burpees så svetten rann ännu mer. Vilken härlig känsla!

Tog faktiskt en liten powernap efter det där och jag tror det var den som gjorde att jag hade så tokmycket energi på gymet. Helt klart underlättar det säkerligen att jag gillar det så mycket, att jag har så himla många roliga övningar i min “kunskaps-bank”  och att jag har PT-Rafael som ser till att jag hela tiden utmanas. För även om han inte är med varje gång så vill jag ju inte inte behöva säga att jag inte övat när vi ses.

Det kommer bli mycket svett denna helgen!

Kram från Ingmarie

Sinnesfrid de lux

Så här skulle alla morgnar börja. Med en cykeltur ner till sjön, lite yoga, en simtur och en stunds meditation i solen. Jag är ganska säker på att världen varit både friskare och fredligare om alla haft chansen till det åtminstone en gång/vecka.

Men nu bor jag ju i Sverige där solen inte är att lita på och där det halva året är mörkt fram till lunch. Nästan i alla fall. Kanske det också skulle förlora sin charm och ljuvlighet om jag kunde ha det så här varje morgon? Men jag är tveksam och är absolut beredd på att ta den risken om det vore möjligt. Jag är hur som helst oändligt tacksam för de morgnar jag får som det är så här! Särskilt när solen fortsätter skina och värma resten av dagen. Jag har roat mig med att leta vidare efter de där Naturpasset-kontrollerna. Nästan fyra timmars svettande i skogen men det betyder inte att jag sprang lika länge. En halvtimme gick säkert åt till att bara stanna för att kolla kartan. (Det där att springa och kolla samtidigt finns liksom inte i min simpla orienteringshjärna.) Resten handlade mest om att gå/jogga.

Nu är det inte många kontroller kvar innan jag tagit alla 50 och jag är allt lite stolt över mig själv. Det är ju onekligen en väldans bra metod för att få ett långt lågpulspass. Tiden går rasande fort, jag har varit på stigar och i bröte jag aldrig skulle besökt annars, massor av frisk luft, absolut coronafritt och (nästan) helt gratis. (Kartan kostar en liten slant.) Dessutom är det lika skoj varje gång jag prickar rätt!

Som den sociala ensamvarg jag är så detta att vara ute så här mycket i naturen med bara mig själv som sällskap underbart! Det ger mig sinnesfrid de lux!

Vad gör dig lugn i själen?

Kram från Ingmarie

 

 

 

(Färg)gladast

Mitt swimrunprogram från TOT så att säga sket sig eftersom Utö swimrun , som jag skulle ha kört med Veronica, blivit flyttat från maj till september. Jag är tveksam till om jag kan då pga förändringen så det ligger lite på is. (Dessutom är det sent i september och därmed garanterat kallt både i vattnet och på land.) Nu hoppas istället jag och Josefin att vi ska klara LED swimrun den 1/8. Jag är ganska säker på att det bli, de har en plaaaaaan, så med “klara av” menar jag ta sig igenom de där 45 km löpning i tuff terräng + 10 km sim. Det kommer snart ett nytt program för det men tills dess kör jag lite efter eget huvud. I alla fall när det gäller löpningen. Dvs på känsla. I dag var jag sugen på att få igång kroppen lite. 50 x 30-30 sekunder  i skogen, + hopp&skutt i backe, satt som en smäck och även om det inte var “snabbt” så var jag åtminstone garanterat den färggladaste!

Solen sken och svetten rann när jag höll på. Sen drog de svarta molnen in precis som väderprognosen spått. Men jag hade bestämt mig för nästa grej oavsett. Så jag bytte om, cyklade de ca 4 km till Flaten och gjorde det jag längtat som en tok efter.

Lika glad före som efter!

Om du undrar över bilderna (och filmen på Insta/Fb) så är det ovan nämnda Josefin som tagit dem. Passande nog kom nämligen hon och Ulf springandes förbi precis när jag skulle i!

Nästan tvåsiffrigt nu!

Sen kom regnet. Men vad gjorde det? Med en Dryrobe klarar man det mesta och det är ju faktiskt bara vatten uppifrån.

Jag hade fika med mig och det där att sitta under ett träd, se ut på det vackra och lyssna på naturen det är bra fint det!

Kram från Ingmarie

 

Premiär

En natts god sömn sen var jag som ny. På riktigt! Helt ofattbart egentligen med tanke på att jag knappt orkade ta mig från jobbet i går. Cykelturen från tuben, den är inte ens en kilometer, var som 18 mil. Ja du fattar…

I dag däremot! Det har varit som om jag inte kunnat bli trött! I alla fall inte någon längre stund. Körde löpintervaller (4 x 5-3-1 min) + hopp&skutt i backe, löpskolning och utegym. Hade det inte varit för att jag någonstans innerst inne är åtminstone lite klok, och inser att jag inte är odödlig, så hade jag nog hållit på fortfarande. bra var det! Förutom sömnen är jag helt säker på att vädret hjälpte massor. 21 april visar kalendern men det kändes banne mig som en skön sommardag!

Ingen blåst heller. Bara det liksom. När jag kom cyklande till Flaten lite senare på dagen började jag nästan gråta av lycka. Så makalöst vackert!

Nu är det dessutom fortfarande lugnt och fridfullt där. Några till hade hittat dit men det var ingen trängsel precis. Hade hela bryggan för mig själv. Och egen simbana.

Första “riktiga” openwater-simmet i år!

Lite svalt om ansiktet men förvånansvärt “lätt”. Och absolut fantastiskt härligt!

7,2 grader C i plurret.

Och nästan 19 i luften. Betydligt enklare än när det är snålblåst och 5+!

Var kvar där en bra stund. Den här tiden alltså. För min del hade den gärna fått gå ännu långsammare…

 

Kram från Ingmarie

Min lilla Buddy och jag

För några dagar sedan fick jag ett litet paket med ett hjärta på posten.

Ingen avsändare någonstans men när jag öppnade visste jag direkt att det var min vän (och Sats-kollega) Elisabeth som skickat det! I fanns nämligen denna lilla söting. 😍

Hon gör massor av olika såna här och jag hade frågat om jag fick köpa en och så fick jag denna. ❤️❤️❤️
Jag har inte kommit på något bra namn ännu men hen är min lilla nya buddy på jobbet. 🥰

Och vi har jobbat på väldigt bra denna helgen. Ingen mjukstart för den stackarn…


Det är mycket och det är tufft men jag/vi kan bara göra vårt bästa. Har kunnat ladda batterierna med både ett simpass och ett löppass. Ingen av dem är några pass som går till historien för att de var så härliga men jag är säker på att de hjälper mig orka…


Kram från Ingmarie

Lång långfredag

Jag vet att det inte är så men det känns som att det varit en extra lång långfredag bara för att jag hunnit med så mycket. Städa, handla och laga mat var de där “nödvändiga” men sen har jag banne mig bara roat mig!

Nästan fyra timmars springandes i skogen för att leta kontroller. Eller det är väl kanske lite överdrivet att säga att jag sprang i fyra timmar… Men jag förflyttade mig åtminstone.

En del kontroller fick jag leta väldigt länge efter. Rackarns var de hade gömt dem väl! Ser du den?

Fick böja mig djupt för att verkligen hitta den men nu så här efteråt är jag glad att jag inte gav upp!

Men som sagt var. Orientering kommer ganska säkert aldrig bli “min sport”. Jag är för kass på obanat och blir uttråkad och less när det går för långsamt pga att det är bröte i vägen. Fast det är kul när man prickar rätt direkt förstås.

Var sen bara hemma på en snabb fika innan jag hojade i väg till utegymet. Egentligen hade jag tänkt köra inomhus men då hade en massa tid “försvunnit” bara för att transportera mig och det kändes extremt onödigt. Det blev (nästan) lika bra träning ändå.

Det som också är extra bra med utegymet är att det blir så himla mycket enklare att ta sig till Söderbysjön.

Det är fortfarande under 5 grader i vattnet (dvs det räknas som iceswim) och jag älskar det. Verkligen älskar, älskar, älskar det! Blir lycklig in i varenda liten cell varje gång jag får komma i.

Hoppas du också haft en härlig (lång)långfredag!

Kram från Ingmarie

 

Frihetsdag

Nu har krisavtalet gått igenom vilket i praktiken betyder att vi i princip kommer bli tvingade till att jobba 48-timmarsveckor. Förvisso med mycket mer betalt.  Jag förstår såklart varför men hur blir det när vi inte längre orkar? Vårt jobb är inget jäkla kontorsjobb där man garanterat har möjlighet till att både pausa, sitta, få sina raster och gå på toa. Hå hå jaja. Så det blir väl en slags jobbarrest framöver….

Denna (sista på ett tag) dag i frihet blev i alla fall bra. Jag har fixat balkongen, tvättat hojen och köpt en ny fin baddräkt i stans roligaste butik.

Dessutom har jag simmat med  mitt favvo-gäng.

Snacka om att vi hade mycket leksaker! 🥳🥳🥳

Kul är det alltid! Och lärorikt.

På tal om leksaker så kunde jag verkligen inte motivera mig till att gyma inne hur roligt och bra det än är. Vilken vårdag! Såg både fjärilar och humlor. Dessutom är utegymet som en lekpark plus att jag har egna leksaker att ta med.

Såklart jag inte kunde låta bli detta heller…

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

Saker som trots allt är väldigt bra

Det är lätt att deppa ihop och känna hopplöshet just nu. Inte konstigt såklart. Att kanske behöva se någon nära vara sjuk, inte kunna besöka vem man vill, mista sitt jobb, se sitt livsverk försvinna, vara orolig för sin egen/andras hälsa eller känna sig begränsad är tufft för vem som helst! Jag är inget undantag men jag känner mig ändå ganska ok. En grej jag gör är att jag undviker media så gott det går för tro mig, det är mycket skrämselartiklar som enbart är till för att locka läsare. För mig räcker det gott med att jag håller mig uppdaterad så jag kan sköta jobbet och har hyfsad koll på utvecklingen/avvecklingen.

Sen försöker jag fokusera på allt som är bra. Det är inte enkelt men allt räknas!
Jag är t.ex extra glad och tacksam i dag över att jag har en mamma som fyller år och en lillebror som kommit hem efter x antal veckor i karantän i Australien. Liksom jag är glad och tacksam över att ha Anders, resten av min familj, mina vänner, ett hem och ett jobb. Miljön verkar må bra av det minskande resandet, uppfinningsrikedomen för att sköta sitt jobb är enorm och jag inbillar mig att människor är ute och rör på sig mer. Fast det är kanske just bara inbillning?

Jag är också glad och tacksam över två riktigt bra träningspass. De var dessutom hårda som attan. 100 min löpning i olika zoner i iskalla vindar (vem uppfann egentligen just isvindar?) och ett sim-intervallpass Att det sistnämnda blev så bra tackar jag Fredrik för.

Vad är du glad och tacksam för just nu?

Kram från Ingmarie

Tillfälligt slut

Som alltid önskar jag att jag hade fått några dagar till i Skaparladan men jag är verkligen tacksam för varje sekund där oavsett. Det blev en jättebra sista dag där i går med vacker morgonlöpning inklusive sprada i fina Djupsjön.

Och ja, det var kallt.

Målandet har varit väldigt skoj och jag tycker det har gått bra. Det är liksom väldigt upp och ner. Ena sekunden kan jag tänka att jösses vad fascinerande fult (Jonnas fenomenala uttryck!) det här blev och ett penseldrag senare kan jag tänka att jösses vad bra det blev.

Det är med andra ord ganska spännande! Och tröttsamt! Jag sov nästan 10 timmar i natt och hade inte klockan ringt hade det säkert blivit mer…. Men det gjorde mig säkerligen gott för i dag har jag varit pigg! Jobbandet har gått bra och jag har kört ett riktigt bra gympass + ett ännu bättre simpass. Så där bra att jag tog mig an både marklyft och  “sidostången” (ingen aning vad det kallas) igen efter ett (för) långt uppehåll och körde en hel bunt extra sim-intervaller.

Om ribban ligger kvar på denna nivån resten av veckan kommer jag känna mig ruskigt nöjd! Dessutom är nästa Skaparlada-äventyr redan bokad så det är bara tillfälligt slut. Jag målar på här hemma i min egen hörna så länge..😍

Kram från Ingmarie

Så himla enkelt!

Det är inte ett skvatt konstigt eller märkligt att jag mår så bra och känner mig så lycklig här. Det är faktiskt plättlätt!

Det första jag ser när jag vaknar!

 

Underbara löpvägar


Bästa Skaparstället ❤️

Experiment 😁

Lunch-paus 😍

 

Söta kompisar 😍

 

Gångavstånd till närmsta badsjön 😍


En helt tyst dag gör allt extra lugnt och fridfullt 🙏🏻

Kram från Ingmarie