Knep för livet

Jag vill gärna tro att det finns ett syfte och en mening med det som sker i mitt liv. Att de människor jag möter, oavsett hur och vem de är, kommer i min väg för att det är något jag ska lära mig. Att de platser i världen jag besöker har någon slags betydelse och att de händelser jag utsätts för sker just för att det ska tillföra livet något.


Det är därmed inte sagt att det alltid är enkelt eller ens självklart att tro och tänka så. Särskilt inte när det gäller död, sjukdomar, olyckor och smärta. Allt det där gör ju ont, känns onödigt och gör att inget någonsin blir detsamma. Men kanske det är det som är själva grejen? Att livet inte hela tiden ska vara same same för hur skulle vi då utvecklas eller uppskatta det som är bra? Livet är fullt av kontraster och motsatser och det är inte mycket vi kan göra något åt. Vi får helt enkelt lära oss att hantera alla ups and downs.

Jag tycker t.ex inte det är ett skvatt skoj att ha diskbråck men i det stora hela är det ju typ ingenting. Jag tycker inte heller det är roligt att ha sorg i hjärtat efter Elvira, vara på andra halvan av livet eller ha insett att jag kanske aldrig mer får se min ena bror eftersom han inte vill träffa mig.

Det är inte helt enkelt att inte dras med i den där negativa tankespiralen eller låta känslorna ta över. Men jag har ett val. Rent konkret så startar ju en känsla med en tanke och tankar kan vi styra. Och det du tänker blir till slut du. Vet du att du tänker ca 65 000 tankar per dag och att 95% av dem är samma som du tänkte i går? Så tänker du nedlåtande, negativa, sorgsna och hopplösa tankar så är det kanske inte så konstigt om livet känns just så?

Jag har varit en av dem som bara såg det svarta och negativa men livet ville mig väl och gav mig redskap så jag lärde mig några knep. När jag började yoga var det verkligen inte direkt kärlek, tvärtom kände jag mig mest frustrerad och arg som fasen. Nu, många år senare, förstår jag att det helt enkelt var blockeringar och “stängda lock” som öppnades och sånt är förstås ruskigt jobbigt. Men av någon anledning höll jag i och ju mer jag lärde mig ju mer ville jag veta. Det som i vår del av världen kallas yoga är ju ofta själva yoga-positionerna men egentligen är det bara en pytteliten del.


Yoga är en livsfilosofi och en stor del av den är meditation. Det är där jag hittat ett av mina redskap och knep för att stanna i nuet och inte lyssna så mycket på neggo-tjattret i skallen. Meditation kan hållas enkel och går att göra i princip när och var som helst. Men man måste öva. Varje dag. Året runt. Finns inga varken Quick fix eller färdigt slut. Man blir liksom aldrig klar. Här snackar vi tålamod och uthållighet.?


Mantra är en annan grej jag nyttjar dagligen för att mata hjärnan med godsaker.Vad det är beror lite på vad jag behöver för stunden.


Kanske verkar det jobbigt för en del men för mig är det ett enkelt val för det gör att mitt liv blir roligare, mer spännande, lätthanterligare och lyckligare.❤️


Om du inte provat så prova! Ge det en månad. Det värsta som kan hända är att det inte funkar.?


Kram från Ingmarie

Den där ryggen…

Jag hade velat skriva att diskbråcksryggen är helt frisk, att det känns bra att kuta och att jag kan sova på mage utan smärta. Men det är alltså inte riktigt så. Diskbråck tar tid att läka och disken blir aldrig som den har varit oavsett. Ibland känns det helt ok och jag tror det vänt. I går kändes det ju t.ex ganska ok men i dag var det som att springa i gyttja, uppför i hård motvind. Ja du fattar. Då hjälper det inte ens att energin är på topp, solen skiner och rundan är fin. Men helt klart underlättar det…❤️





Egentligen är det bara löpningen som liksom inte funkar när det gäller träning. Var på gymet i dag igen (gratisveckan tog slut i dag så det gäller att passa på?) och det gick superduperbra. Vattenlöpa, simma, yoga och cykla funkar också så jag borde ju verkligen inte gnälla. Ändå kan jag inte låta bli att önska att jag kunde kuta för fullt. Konstig man är… Jag borde antagligen skämmas men jag gör faktiskt inte det.? Inte så mycket i alla fall… Löpning är trots allt en stor och viktig del av mitt liv. Kiropraktorn  jobbar på med mig och även om han inte ger mig löpförbud så säger han ju inte heller direkt att jag borde springa. Det känns inte helt enkelt för åsikterna om hur man bör behandla går isär har jag märkt.

“Problemen” är egentligen flera. Det går ju an att köra annan träning här där det är enkelt men jag vet vilken tid och kraft allt flängande till den där “andra” träningen tar i 08a land. Jag känner också att jag inte är helt återhämtad efter den tuffa hösten med för mycket av det mesta plus Elviras död. Det behövs liksom inte så mycket för att jag ska tippa över på fel sida märker jag. Allt sitter i skallen på mig, det vet jag med,  men ibland orkar jag liksom inte med ens den vetskapen.

Ännu är vi dock här, i enkelhetens liv och land, och det är jag evigt tacksam över.



Kram från Ingmarie

På rätt ställe

Alla som följt mig ett tag vet att jag är helt såld på Swimrun. Typ tokgalen i det. Men säsongen är minikort när man bor i Sverige och längtan blir därför vansinnigt både lång och smärtsam. Så tänk att bo i ett land som detta. När det är säsong i princip året runt och man slipper frysa rumpan av sig 80% av gångerna man kör. Dagar som i dag behöver man inte ens ha våtdräkt. Räcker fint med vad som helst som inte åker av när man simmar. Jag kör med min tridräkt. Nästan som att vara naken. ?Det finns dock bara ett ynka race i denna del av världen men vem vet, kanske jag sprider lite nyfikenhet när jag ränner runt och far upp och ner i vattnet här. Nu har jag inte bara introducerat sporten i Busselton utan även här i Bunbury. Och det var faktiskt flera nyfikna som frågade vad jag pysslade med. Två damer applåderade t.o.m när jag kom förbi dem för 5:e eller 6:e gången. ?




Bäst var ändå han som frågade om jag var a professional swimmer? När jag skrattande svarade oh no så blev hans svar: well, you sure look like one.  ?


Anders körde båda grenarna också men var för sig och lite mer relaxed.?


Jag har hittat ett nytt gym med. Gratis, superfint och trevligt folk. Fick ihop ett bra pass och jag känner mig skitstolt som gnetar på med mina specifika anti-diskbråcksövningar. Men det är inte så svårt när man märker att det hjälper. Plus att det är kul att bli starkare förstås.


Extra fint att sen kunna ta ett kvällsdopp bland vågorna.?

Life is good!?

Kram från Ingmarie

Hotrun och svalkande hav

+34 grader. Då fryser inte ens jag.?Men jag njuter som fasen. Fastän svetten svider i ögonen. Vatten är ett måste om man kutar mer än en halvtimme. Särskilt när det är backar a la Hammarbybacken allt som oftast. Men de gör ben och lungor extra starka och utsikten på några av topparna är verkligen breathtaking.





Egentligen är uppför enklare än nerför. På vissa ställen blir rullgruset nämligen som isfläckar så passar man sig inte kan man komma ner fortare än man vill. De flesta stigarna är ändå superfina och jag hittar nya hela tiden.?





Sådana här dagar går det åt väldigt mycket kokosvatten. Vilken gåva det är! Har lyckats hitta en riktigt god.


Anders valde att skippa beachen i dag men jag tror inget hade kunnat stoppa mig från att åka dit. Och även om jag ju inte precis var ensam om idén så var det (som alltid) gott om plats. Simmade, vattenlöpte, läste, åt och sen gjorde jag alltihop en gång till. Alltså jag älskar verkligen havet! ❤️ 






Kram från Ingmarie

 

Hot start

It’s hot in the trainingbunker. D.v.s garaget. Även tidig förmiddag. Men det är precis så som jag vill ha det! Svettas floder, känna musklerna bli mjuka och skapa den där härliga trötthetskänslan i kroppen som bara träning kan ge.

Cykelintervallerna satt som en smäck. Bara att fokusera och mata på. Börjar känna mig stark nu.?



Styrkan blev både inne och ute. Har investerat i en boll så nu kan jag göra en massa bra övningar utan att ens lämna huset. Diskbråcksryggen lever sitt eget lilla liv. Ibland har jag skitont, ibland bara lite ont och ibland inget ont alls. Den är känslig som attan. Minsta oförsiktiga lilla rörelse och jag är körd. Det kommer aldrig bli bra men det kommer bli bättre. Någon gång… Bara att kämpa på!



Det brann rejält i kroppen efter det där passet och jag undrar just om jag inte höjde havstemperaturen någon milligrad när jag hoppade i första gången. Ingen har förresten ännu frågat vad det är jag sysslar med. ?


Det har varit en riktigt härlig första dag på nya året. Ska jobba stenhårt på att behålla denna känslan för då kommer det bli ett kalasår.





Jag är full av idéer och förhoppningar inför 2017 som jag tänker göra mitt bästa för att förverkliga. Man kan aldrig helt veta hur framtiden ser ut eller blir men man kan ändå alltid sträva efter att göra den så bra som möjligt.
Kram från Ingmarie

Dyrt är inte alltid bäst

Jag vet att jag för några dagar sedan skrev att jag fixat så jag/vi skulle träna gratis på gym hela tiden vi är här men du vet hur det kan bli. Ibland blir det inte helt som man planerat.

Jag hade nämligen fått för mig att jag ville testa Vampfit helt enkelt för att de fått skyhöga betyg och för att jag hört det skulle vara skitfint. Mycket maskiner och vikter, stort och flådigt skulle det vara. Dessutom mitt i stan.


Men de hade ingen som helst gratis provapå-gång så det var bara att gilla läget och betala de där 20 AUD var om vi ville testa. Och det ville vi ju.?

Visst var där mycket olika slags utrustningar, rent och hyfsat stort men särskilt speciellt eller flådigt vet i sjuttsingen. Tvärtom ganska mörkt och instängt. Det erbjuds heller inga klasser utan det är egen träning, alt. med PT, som gäller. Men de var ruskigt stolta över sitt enorma kosttillskottsutbud (läs proteinpulver av alla möjliga och omöjliga varianter) och den infraröda bastun. (Som kostade extra…) Skulle jag välja gym här skulle jag inte välja detta. So overprized! Det får gärna kosta men då ska det ju liksom vara befogat…

Men nu när vi betalat så såg vi förstås till att utnyttja allt till fullo så på så vis fick vi ut maximalt av varenda cent.?






Jag supergillar verkligen att träna på gym men egentligen är ju mycket av det allra bästa i princip gratis. (Helt ärligt är ju ingenting “gratis” men du fattar nog vad jag menar.)

Som att köra cykelintervaller i garaget. Vände på hojen så jag fick lite ny vy. Lättroad man är…?


Eller som att hänga på stranden och käka egengjord lunch.


Och vattenlöpa i havet. Ljuvligt!


Kram från Ingmarie

God (30-gradig) Jul!

Morgonyoga, julgran, härligt och svettigt löp- och gympass, svalkande badaktiviteter, slapp i solen på kritvit sand, god (vego)mat, kärlek och omtanke, sinnesfrid, picknick vid havet,  Australiensiska luminaries, kattmys, solnedgång och en absolut stressbefriad dag. Vad mer kan man begära av en julafton??



















God jul och stor kram från Ingmarie

Fokus på det som är bra

Det finns mycket jag är mindre bra på. En del saker är jag faktiskt riktigt usel på. T.ex. stryka, programmera, komma ihåg lösenord, bollsporter och att putsa fönster. Men eftersom jag strävar efter att tänka på det som är bra så tänker jag att det där är ju rakt igenom oviktiga saker att kunna. Så därför bryr jag mig inte nämnvärt.

Det jag däremot är riktigt bra på är att hitta löprundor nästan oavsett var jag är. Ibland har det varit krisigt men jag har alltid löst det. Parkeringsplatser funkar nämligen också… Och flygplatser. Här i Bunbury är det dock inga som helst problem att hitta ställen att kuta på. Platt, kuperat, asfalt, sand, gräs, cykelbanor, skog, öppet. It´s all here. I dag blev det en kombo av allt. Utom hårt underlag. Bäst för ryggen är när det är platt alt. uppför har jag märkt. Tur då att det finns rejäla backar!

Jag har också märkt att efter 40-50 min. vill inte kroppen springa längre.  Allt börjar liksom kännas kantigt och stelt. Så då är det perfekt att komplettera med intervaller på hemmagymets hoj. Där kan man få benen att svida rejält. Och svetten att fullkomligt forsa. Ännu två grejer jag är bra på. Att bli trött och att svettas. När det krävs.

Anders höll mig sällskap och passade på att babbla och ställa frågor när jag var som tröttast. Sånt är han bra på. Antagligen för att han får så bra svar då…

Hur bra jag än är på att träna mig trött så är jag minst lika bra på att slappa. Och njuta. Vi börjar bli ruskigt bortskämda med kilometerlånga kritvita stränder där det är snudd på helt folktomt. Som i dag på Peppermint grove beach. Makalöst magiskt! Och vi såg ännu en delfin leka inte långt från oss!

Jag är också hyfsat bra på att hitta sevärdheter. Google är banne mig en av de bästa grejer som hänt sen internet. Det var så jag hittade Tuart forest national park t.ex. som ligger precis jämte Peppermint. Om jag fattat det hela rätt så är det enda stället i hela världen där man finner dessa Tuart-träd (Eucalyptus gomphocephala) i en skog så här. Coolt!

En annan grej jag är bra på är att hitta gym. Där man kan träna gratis.  Är man bara minsta lilla detektiv så kan man hitta de där haken som bjuder på 1-7 dagars gratis träning.  Just nu kör jag på Jetts. Inget märkligt alls men fräscht och fullt funktionsdugligt.

Det finns alltid en massa saker man är mindre bra på och ibland får man utmana sig och försöka bli bra på det man inte behärskar. Om man vill. För finns viljan och önskan så finns också kraften att orka och våga genomföra förändringarna som behövs tror jag. Som jag gjorde med simningen t.ex. Nu är jag skitglad att jag “stod ut” när det var som läskigast och jobbigast. Innerst inne ville jag ju lära mig.

Men oavsett så tänker jag att man f.f.a ska fokusera på det som man faktiskt är bra på och det som är positivt i livet. För det finns. Alltid.

Kram från Ingmarie

När en förlorad livsande återvänder 

Foto och bilder av alla de slag är fantastiska uppfinningar och utan dem vore vi väldigt mycket upplevelse-fattigare. En bild kan verkligen säga mer än 1000 ord. Men ibland räcker de ändå inte till. Ibland kan ingenting beskriva varken det man ser eller känner helt enkelt för att det är obeskrivbart.

Just så upplever jag det nu. Att oavsett vad jag skriver eller vilka bilder jag än lägger upp här så blir det bara pluttigt i jämförelse med verkligheten. För när  livsanden äntligen kommer tillbaka är det som att få livet tillbaka igen. Bättre förklaring än så kan jag inte ge…

Det är inte bara det att jag redan kan springa mer än jag trodde jag ens skulle kunna göra i slutet av denna vistelse. Du som haft ofrivilligt löpuppehåll vet. Du som inte haft det får försöka föreställa dig hur det känns att längta efter att göra något som man älskar. Att sen dessutom få kuta runt i coola Kings park tillsammans med Anders gör ju inte det hela sämre.










Eller att jag har min yoga-,stretch- och rehabstund på en gräsyta större än hela Drottningholmsparken. Eller i alla fall dess parkering…


Den ligger förresten precis vid vårt lilla hus.


Inte ens det faktum att jag kört vattenlöpning i havet igen kan helt förklara vad som hänt inombords.



Nej det är solen och värmen som har, som alltid får jag väl tillägga, gjort underverk både med min kropp och knopp. När det väl händer så händer det fort!

Jag älskar verkligen att slippa lager på lager av kläder för att inte frysa och jag njuter av att kunna sitta ute och käka oavsett tidpunkt.


Liksom att hitta ännu en magiskt härlig utomhusbassäng som man kan vara i länge, länge utan att frysa sig halvt fördärvad. 10 st. 50-metersbanor varav en enbart för vattenlöpning. Ja du fattar va? Kubiklycka!


Och havet! Detta magiska, otämjbara element. Jag  älskar det samtidigt som jag har oerhört stor respekt för det. Det ger och det tar lika enkelt. Men jag tror bestämt att det mest ger. Anders är som en delfin bland vågorna och vill nästan inte komma upp.



Port beach är ännu en av Perths magiskt vackra stränder med sand så där vit att den bländar du vet.

Och man nästan inte kan välja var man ska lägga handduken för det är för mycket plats att välja på.?


Det känns fantastiskt att jag åter igen kan känna glädje och full livslust. För en vecka sedan trodde jag på fullt allvar att det skulle dröja ofattbart länge. Ibland är det skönt att ha fel.?


Kram från Ingmarie

Hur man snabbast får upp 100-tals badande trots 30 gradig värme

Scarborough beach. Kilometer efter kilometer med kritvit sand. Vågorna i Indiska oceanen är perfekta både för att bodysurfa och svalka sig med i den 30-gradiga värmen. Jag och Anders tumlar runt som fjäderlätta skumgummibollar och skrattar så vi nästan dör skrattdöden.



Efter ett tag tar vi paus och käkar maten i våra lunchlådor. 


Anders tar skydd under nya hatten medan jag nöjer mig med solbrillorna. 


Sen slappar vi duktigt. Siesta är extra fint efter bra gympass. Ett sånt där hela kroppen fått bli trött du vet.



När vi så ligger där och precis tänkt masa oss upp för ännu en badlekstund så börjar sirenerna tjuta. Högt! Livräddarna tar ner “badflaggorna” och sätter i stället upp såna här:


På mindre än 10 sekunder är havet folktomt. Ingen doppar ens tårna.


Livräddarbilen kör fram och tillbaka på stranden och informerar om att helikopterspanaren sett en tre meter lång haj en bit ut i havet och den är på väg från söder till norr. D.v.s mot “vår”strand. Men eftersom man aldrig helt kan veta dels vart den är på väg, eller dels om där är fler, så blev det badförbud på hela stranden. De hänger ihop så det var alltså inte bara där vi höll till. 


Visst, det kan verka läskigt men faktum är att det är, vad jag vet, inte ens 10 personer som blivit dödade av haj under de senaste 100 åren. Det är betydligt farligare att sitta i en bil. Det är faktiskt större risk att du får en kokosnöt i skallen.

Jag känner mig inte ett dugg orolig. Mycket handlar om sunt förnuft och att följa reglerna. 


Ska jag vara helt ärlig tycker jag det var ruskigt spännande och jag hade gärna velat se hajen. Det hade varit en ära!

Simningen och vattenlöpningen får förpassas till poolen men man kan ju faktiskt roa sig drottninglikt på stranden utan att bada.?


Kram från Ingmarie