Maxad lördag

Vi har, i alla fall som jag ser det och i alla fall i vår del av världen, alltid minst två val. Antingen kan vi se det som är bra eller det som är dåligt. Därmed inte sagt att det alltid är så himla enkelt. Sjukdom, dödsfall, misär och orättvisor är aldrig något “bra” no matter what, men i eländet finns alltid, alltid någon liten strimma ljus tänker jag. Det är just den vi kan välja om vi vill se eller om vi vill stanna kvar i mörkret.

Matförgiftning/magsjuka är ju inte precis någon stor eländesgrej men det är ju inte precis lattjolajbans eller något man strävar efter. Ändå tänker jag, som jag skrev i går, att den nog ändå var ganska bra. Om det inte hade hänt hade jag högst troligt kutat på för mycket efter den lyckade helgen och sen hade ryggen varit skrot igen. Eller så hade jag hittat på någon annan dumhet.😜 Nu tvingades jag vila både bokstavligen och bildligt talat för jag var totalt utslagen i typ två dygn.

Resultatet verkar ha blivit en slags dopingfri Red bull-turboeffekt.

I dag har jag nämligen först hunnit med att yoga, städa, tvätta, handla, laga mat och röja/slänga skräp. Jag är gräsänka hela helgen så det var bara jag som gnetade. Ingen “fuskhjälp” alltså.

Plus att jag har hunnit med ett löppass inkl Sprada.😍









Och ett rejält gympass där det minsann blev både PB och uppnått mål. 150 kilo med kälken kaboooom!💪🏻Ska jag greja mer måste jag nog dock skaffa spikskor eller rejäla dobbar så jag får grepp…




Och ett ruskigt bra simpass. För första gången ever fick jag simma om och simma om varenda en på min bana. Förvisso den “långsamma”, och förvisso bara fyra pers, men jag väljer att tänka att jag gjort framsteg för det har aldrig hänt innan.😁


Och nu har jag skrivit klart det här med!😃

Kram från Ingmarie

Halmstad dag 2

Du som är/ har varit i Halmstad vet. Ni andra stackare får trösta er med att ni har något att se fram emot för ett besök här är något alla borde ha på sin bucket list. Särskilt på våren och sommaren. Det är smärtsamt vackert och mina gamla löprundor är om möjligt ännu mer magiska. Kanske därför det trots allt blev så bra löppass. De första 20 minuterna var nämligen trögare än en gammal enväxlad tantcykel i uppförsbacke. Men sen bara vände det! Och jag fattade som vanligt ingenting. Det går löjligt långsamt men vem bryr sig liksom? Jag springer ju!😃








Inte konstigt man får kraftiga vårfeelings! Det märks på hästarna med för jösses vad de fäller! Jag var med mamma ute i finaste stallet för att mysa. Och för att jag skulle få “hästa ner mig” lite.😍 Nu är abstinensen åtminstone tillfälligt stillad.


Att vara “hemma” innebär inte bara att man hittar överallt, vet var guldkornen finns och kan träffa familjen nästan hur ofta dom helst. Det innebär ju även att man har ett uppbyggt nätverk för diverse behov och härliga klubbisar att leka med.

Om Sara var lite svårövertalad till att haka med på sitt första riktiga yogapass i går så är hon desto enklare att övertala till i princip vilket träningspass som helst. Det är inte utan anledning hon klarat flera Ironman om jag säger så… Så det blev först gymet och sen bassängen. Igen! Mitt 5:e simpass denna veckan kom jag på. Och det gick bra! Kanske kan bli simfolk av mig med en dag. 😁 Micke Morin var också med men körde sitt eget lilla pass medan jag och Sara körde skojiga drills. Jag lärde mig massor av nya saker och vi var i tills vi blev mer eller mindre utkastade.😜




 Finns absolut inget att klaga på för så bra är det här.💕


Kram från Ingmarie

Halmstad dag 1

Vara hemma i Halmstad är som att vara på ett mini-trainingcamp. Här finns ju allt på nära håll plus att jag har massor av härliga lekkamrater. 😀

Vattenlöpningen körde jag dock själv. Men inte ensam för det var tokmycket folk i Actic-bassängen. Det är superbra där för man behöver inte ens ha med eget bälte. Det finns en hel bunt på plats att välja mellan.


Simningen hade jag toppsällskap av Micke på. Fick till ett ruskigt bra pass. Mycket teknik och jag inbillar mig att jag simmade lite bättre på slutet. Kul var det i alla fall! 

Men efter en väldig massa timmar i (klor)plurret var jag ganska nöjd, det finns ju liksom en gräns till hur skrynklig man vill bli menar jag, så då var det perfekt med ett hot-yogapass på bästa Yogainstitutet. Sara tog mod till sig och hakade på (det har krävts en del övertalning om jag säger så) men nu är jag säker på att det inte kommer krävas fler mutor för att få dit henne.. 😍


En bra sak med att träna mycket är att man blir hungrig så man orkar och kan äta mycket. Käkade bl.a lunch med fina pappa på Spis&deli


Kikärtsbullar med grönt. Vansinnigt gott men helt ärligt är det hutlöst dyrt med tanke på att man inte får mer mat…


I kväll blev det Thai-hämtmat hemma hos bästa mamma och Ulf tillsammans med lillebror Markus, lilla Juni och Silverkatten.



Och vi kan väl säga som så att det var fler än jag som var hungriga för det fanns nästan inte ett riskorn kvar när vi var klara.😜


I morgon ska jag trötta ut mig med andra härliga äventyr. Och lyckas bli hungrig igen. 😃

Kram från Ingmarie

Hur man vet att det går framåt trots att det går bakåt

Ja, det är en motsägelsefull rubrik men så här tänker jag. 😄

Om det inte går framåt, eller om det bara är same same, så märker man inte heller någon större skillnad varken åt det ena eller andra hållet. Saker och ting liksom bara är. Men om något blir (tillfälligt) sämre så inbillar jag mig att då har det föregåtts av en (långvarig) förbättring. Mycket möjligt att det är inbillning men visst är det roligare att tänka på mitt sätt?

Ta löpningen t.ex. Länge har jag haft max två växlar att ta mig fram med, jogg och ännu långsammare jogg, men de senaste veckorna har upplevt det som att det funnits några små växlar till igen. Tills i dag… Då fanns det max 2,5 växlar i kroppen. Men det är ändå bättre än endast 2, eller hur? Dessutom var vårvädret ljuvligt!


Samma med simningen. Har haft en lång sammanhängande period då det känns bra. I går funkade det helt plötsligt inte alls. Som att simma uppför motströms precis hela tiden Trots fantastiskt sällskap av bästa Fredda. Märkligt va?

Och ännu märkligare är det att dagens simpass gick som tjohejsan! Trots att John Blund hade slagit klorna i mig. Men det kan kanske också bero på att jag är “hemma” på bästkusten och fick både simpasset serverat och sällskap av några av mina härliga klubbisar.




Nu ska jag mysa här ända till söndag. Tjohooo! Och låta bakstegen bli framsteg.😀

Kram från Ingmarie

Bästa sättet att umgås på

Läste någonstans att man blir som de man umgås med så med tanke på att (minst) 95% av mina vänner är sport- och idrottsnördar av något slag är det väl inte så konstigt att jag är som jag är. Och de som de är. Som umgås med mig menar jag. 😜

När jag får välja, och det får jag ju fint nog, så umgås jag helst sportandes. Garanterat en win-win situation! Vissa gånger är det väldigt planerat. Du vet med tid, plats och exakt upplägg. Ibland blir det tokspontant och kan bli precis hur som helst.

Som t.ex ett orienteringpass med Fredda, Carola och Anders. Orientering är exakt som Swimrun på så vis att tiden bara försvinner. Man “ska bara” och vips så har tre timmar försvunnit utan att man ens druckit en droppe vatten.



Stockholm är verkligen fantastiskt! Här härjade vi runt i massor av timmar i djup skog utan att höra en enda bilmotor. Faktum är att vi stötte inte på särskilt många människor heller. Som om vi vore helt ensamna i hela Nackareservatet. Magiskt! Hur många (huvud)städer kan bjuda på något liknande?


Lika spontant var bassängpasset med Lisa. Och där försvann 90 min. på ett litet tjillenix! Plus bastutid.😍 Sånt jag kallar 100% kvalitetstid!



Förresten lika gott om plats i plurret som i går. Älskar att Stockholm stad och Eriksdalsbadet bjudit på så mycket öppet alla dessa röda dagar så vi likasinnade kan fortsätta umgås så som vi vill. 😍

Kram från Ingmarie

Saker jag gjort…

…hittills denna långlediga påsk. Och som jag för all del gillar att göra vilken (ledig) dag som helst! För det är väl det livet går ut på tänker jag. Att själva meningen med vår tid här på jorden är att göra saker vi gillar och fylla dagarna med sånt som känns meningsfullt för en själv. Åtminstone mestadels. Vad är det annars för mening liksom?

För mig innebär det t.ex:

* Springa utan att ha en plan eller behöva passa någon tid. Med en hyfsat glad rygg! ❤️


* Känna vårsolen mot kroppen och känna den där ljuvliga speciella lukten den åstadkommer när den värmer upp jorden. Och att kunna se de första vitsipporna.❤️



* Sprada! Förstås.😍 Den största av alla endorfinkickar. I alla fall som jag vet om.






* Powernaps. Vilken gåva det är! Tror det är absolut bästa dopingen men helt utan biverkningar och 100% lagligt.


* Känna att jag blir starkare och starkare. 145 kilo med “kälken” och 24 “riktiga” burpees. (Okej, jag vilade lite mellan några men ändock. 24 är 24 oavsett och det var ju under samma pass.😀)





* Yoga. En liten stund varje morgon borde alla ge sig själva.💕 Just keep it simple.


* Fika och hänga med en vän som Sophie. När vi ses blir det alltid djupa, viktiga samtal om livet och allt vad det innebär. Ibland är jag rädd för att just samtalet mellan människor IRL håller på att försvinna i denna cybertid. Tror nämligen det är livsviktigt.


* Ha en hel 50-metersbana för mig själv. Vilken otrolig lyx!💕 M.a.o är det inte i simbassängen 08a-människorna firar påsk. Förutom jag då. Och en handfull till.


* Få vara med på  Daniels sista 2-timmars spinning för säsongen. Episkt! Och bland det tuffaste, jobbigaste och svettigaste so far.



* Hänga i soffan, kolla film och käka tillsammans med Anders. Bästa sättet att slöa på.


Vad har du fyllt dina påskdagar med för skojigheter?

Kram från Ingmarie

Lasrad

Jobbet att göra diskbråcksryggen glad igen fortsätter ihärdigt för den behöver helt klart hjälp. Det där är en kämpig grej för den och vill man inte det ska bli värre, eller att det förblir same same, så får man göra det som kan och bör göras.

Guru-Danne jobbar på sitt vis och han hjälper massor. Alltid! Nu har jag även tagit hjälp av bästa, bästa Micke på Kiropraktorkompaniet. Jag har nyttjat honom i många år så jag vet att han är ett pansarskåp-säkert kort. Nu kör vi en intensivkur med laser för att hjälpa diskbråcket ytterligare lite och jag upplever det redan som bättre efter bara tre behandlingar.😄Heja ryggen!💕

Och för att inte over-do något, det är ju lätt att bli en smula för ivrig när det vänder du vet, så är jag supernoga med mina low-impact dagar. D.v.s dagar då jag har så lite belastning från stötar på kroppen som möjligt. M.a.o håller jag mig i plurret så mycket som möjligt och bästa sättet att roa sig där några timmar är ju med vattenlöpning och simning.😍




Hoppas det är ok att vara skrynklig inför påskfirandet. 😜

Kram från Ingmarie

Dagarna efter…

Det ofattbara är fortfarande lika obegripligt.  Tusentals av människor har sökt sig till platsen där det hemska hände för att hedra de som drabbats.


Det är nästan omöjligt att beskriva stämningen som infann sig den stunden jag var där i eftermiddags. En slags blandning av sorg, lugn, samförstånd och gemenskap. 



På något vis vill jag tro att ur detta hemska kommer det gro något bra. Att de fem, fyra människor och en hund, som dött  och alla de som drabbats på olika vis inte gjort det förgäves. Jag vill tro att ur allt detta kommer vi skapa ännu mer kärlek, medmänsklighet, vänlighet, öppenhet, solidaritet och förståelse. Och vi kommer kämpa ännu starkare mot hat, våld, ojämlikhet och orättvisor för ondskan och rädslan ska inte vinna. Om du inte lyssnat på Damon Rasti och Nisha Besaras tal, och allt det andra från Kärleksmanifestationen på Sergels torg i dag, så gör det!!!! Finns på Svt.


Jag vet att många människor, med all rätt, är rädda men jag vägrar låta mitt liv begränsas av några få människors sjuka beteende. Mitt liv är nu och det vill jag leva så fullt ut jag bara kan.

I helgen har jag därför bl.a åter igen fått uppleva känslan att bli trött av att springa och lyckoruset av att Sprada.💕






På gymet i går var det ovanligt mycket folk för att vara en lördag och jag fick till ett riktigt bra pass. Ett sånt där som känns i dag du vet. Och antagligen ännu mer i morgon. Lyckades t.o.m impa på ungdmarna lite när jag härjade med den där “kälken”. Tänk att en sån mackapär kan vara så vansinnigt kul och skapa så otroligt mycket jäklar anamma! Nu är mitt mål att de där 130 kilo jag klarar ska bli (minst) 150!


Snart kommer det där braiga 2-timmars spinningpasset förvandlas till ynka 1 timme så det gäller att passa på trots vårsol ute. Den hinns ju med den också tänker jag.  Lika tufft som alltid. Och lika svettigt…


På Eriksdalsbadet är det Stockholm swim open just nu. En gigantisk tävling med några av de allra bästa. Coolt! Det gör dock att vi vanliga dödliga har ytterst få banor att samsas på men det funkade oväntat bra faktiskt. Lyckades hålla mig från både fotkrafs och tåspark.😜


I går hade de, som många andra gör dessa dagar, hållit en tyst minut och utanför blev vi alla åter igen påminda om det som hänt. Om vi nu ens kan glömma oavsett… 


Jag älskar Stockholm ännu mer efter det här och till dig som läst ända hit vill jag bara säga: lev ditt liv och låt dig inte skrämmas av detta för det hjälper inte någon. Allra minst dig själv.

Kram från Ingmarie

När ondskan, och skräcken, kommer på besök

Min plan var att skriva något om hur fantastisk denna tid är. Den när naturen åter igen vaknar till liv och ännu en gång ger av allt det vackra och spirande till oss människoknytt.


Och kanske skulle jag skrivit något helt meningslöst om hur in i bängen kissnödig jag blev efter de där timmarna i bassängen med mina leksaker.


Men i stället upptas alla mina tankar av attentatet mitt i 08a land och vad som kunde hänt med mig om mitt möte inte hade blivit en halvtimme senare som det nu blev. Då kanske jag hade varit en av de som blivit påkörd, en av de som fick uppleva dödens och skräckens närhet och en av de vars liv troligtvis aldrig blir riktigt detsamma. Som det var nu var jag så pass långt ifrån att jag var trygg. Men ingen som var i stan gick egentligen “fri”. Överallt fanns rädda, upprörda och förskräckta människor. Polis, vakter och räddningspersonal jobbade stenhårt med att få bort alla från själva city. Jag har aldrig i hela mitt 51-åriga liv sett så många poliser, militärer, vakter och brandmän på en och samma plats eller hört så många sirener ljuda på samma gång. Och jag har aldrig varit så nära något som, enl. Statsministern, verkar likna ett terrordåd.


Jag ville bara därifrån men det var inte helt enkelt. Alla tublinjer stängdes av, alla stationer evakuerades, inga bilar eller bussar fick åka genom stan och de taxibilar som fanns blev snabbt upptagna. Så det var bara att traska. Och jag var ju inte direkt ensam. Vi var tusentals som fick oväntad och oplanerad, kanske t.o.m ofrivillig, motion.


Så i stället för en skön Yogatimme i värmesal blev det 2 timmars promenad. Men vad gjorde väl det? Det regnade ju inte ens. Och när jag gick där, kånkandes på min fullpackade rygga, så tänkte jag på alla de 100 000-tals människor som har det så här varje dag och dessutom ännu värre. Människor som inte har ett hem att traska till, en ryggsäck att kånka på eller ens tillräckligt med mat för att känna en stunds mättnad. Och jag tänkte på alla de ungdomar som Sverige skickar tillbaka till det som kallas deras hemland trots att de etablerat sig här och inte har någonting eller någon att komma tillbaka till. Och jag tänkte  på alla de som dagligen måste tigga för att få pengar till mat och husrum för att överleva åtminstone ett dygn till.

Hur har det kunnat bli så här? Hur kan liv bli så orättvisa? Hur har vi människor börjat hata varandra så? Och hur kan vi fortsätta hata så? Oftast pga religion, kön eller hudfärg. Eller i alla fall verkar de flesta tro det är så. Personligen tror jag att i grunden handlar allt om makt och pengar. Kanske t.o.m enbart pengar för har du dem så har du även makt…

Må alla de som drabbats av elakheter denna dag, oavsett var i världen, få kraft och mod att kämpa vidare utan att själva förgöras av ondskans kraft… Må i stället vänskap, omtanke och kärlek vara det som är ledorden i livet.❤

Kram från Ingmarie

Några saker jag inte begriper…

…och som någon gärna får förklara för mig.😀

1: Hur kan man tro att vegomat inte är både gott och mättande? Särskilt om den kommer från The Plant och särskilt braigt blir det när den kan ätas ute i solen och man har finsällskap av  bästa Thomas. 😍 Snacka om multilycka för som jag längtat!





2: Hur kan man cykla ett helt spinningpass utan att bli svettig? Min svett regnar! Och det skvalpar i skorna efteråt.😳



3
: Hur kunde jag en gång i tiden inte gilla, eller ens vilja, simma? Nu för tiden känns en halvtimme för lite men jag gör det oavsett just för att jag numera älskar det!



4;
Hur kan man låta bli att Sprada?  I synnerhet en vårdag som i dag! Magiskt! Vilken livskick!





Kluriga undringar, I know, och jag har då inga svar hur mycket jag än klurar.😜

Kram från Ingmarie