Simning

Äntligen årets första

Benet är inte helt lyckligt men jag blir inte riktigt klok på det. Ibland känner jag absolut ingenting. Eller i alla fall så lite att jag inte tänker på det. Och det funkar att röra det hur som helst. Tre sekunder senare gör det skitont och vill nära på inte bära mig. 😱 På något vis gör det att jag ännu mer tror det handlar om en nerv i kläm. Men från var och hur vet i sjuttsingen. Ryggen? Inflammerad/överansträngd/svullen muskel i rumpan? Något annat? Nytt besök hos kiropraktor-Micke i morgon. Och snack med Guru-Danne. Kanske de kan ge ett vettigt svar. Men ingen människa har ju, vad jag vet, röntgensyn så det mesta är ändå bara gissningar.

I dag kunde jag i alla fall inte låta bli. Längtan efter att få köra swimrun blev helt enkelt för stark och jag tog beslutet att testa. Sommarvärme, vindstilla och ljummet i vattnet! Bättre än så kan det ju bara inte bli!

Det gick ok men inte bra. Något Borås blir det inte.😔

Men en två-timmarstur blev det inkl 10 simsträckor och härligt brygghäng i solen med Jonas.

http://media.yoging.se/2019/05/img_9531.mov

En sån här dag gäller det verkligen att passa på att simma tills man är (tillfälligt) nöjd. Och ännu en gång konstaterar jag att det här att simma utan våtdräkt är bra fint och Frihet med stort F.

Kram från Ingmarie

Avslutning och premiär

Det är märkligt, och nästan lite skrämmande, hur fort tiden går. (Utom möjligtvis när man väntar på tuben efter att ha jobbat sent…🤪) Jag tycker det var nyss jag började måndags-kursen med Coach Anna men det var ju faktiskt över fyra månader sedan. Och tre av dem gjorde jag dessutom alla läxorna i USA. Men i dag var den slut och det känns jättetråkigt. Jag har lärt mig massor och helt klart har min simning utvecklats. Anna är grymt bra! Jag vet också numera att jag kan både simma och skratta samtidigt. För så är det med henne. Det är seriöst och ordentligt men samtidigt avslappnat och fullt med humor. Precis som det ska vara!

Dagen till ära, och som en liten test, körde vi bl.a synk-sim. Ser kanske enkelt ut men prova så förstår du ännu bättre hur extremt svårt konstsim är! Tycker i alla fall att vi fixade det galant!

Medalj fick vi också! Så nu känns det mindre svidigt att ha missat den som kunde ha blivit i helgen. Denna är dessutom ätbar.😄

Måndag 20/5 betyder också att Eriksdalsbadets utebassönger öppnar och det ville jag inte missa. Never ever! Så mittemellan ett spännande möte med Jonas Bohr som är en av grundarna till Cellexir, och behandling hos kiropraktor-Micke, fick jag till ännu ett bra sim-pass.

Finfint sällskap av både Ulrika och solen fick jag också!

Vilken måndag alltså! Sa jag att jag även kutat en liten sväng? Svindlande 35 minuter minsann. Utan smärta. 🙏🏻 Men jag ropar inga varken hurra eller tjoho ännu. En dag i taget som sagt var.

Kram från Ingmarie

Uteliv en fredag

Jag är så himla tacksam att jag har mer än enbart löpningen att välja på när det gäller träning. Och kanske ffa att jag har alternativ som jag tycker är roliga. Eller åtminstone ok. Tråkig träning har jag slutat med för längesedan. Sånt är livet alldeles för kort för. Å andra sidan vet jag dels att jag är extremt lättroad när det gäller sånt som gör mig svettig och får hjärtat att slå lite oftare, och dels att det mesta sitter i skallen. Det blir liksom ungefär så skoj som man gör det. Oavsett vad det handlar om faktiskt. (Dock är vissa saker förstås betydligt enklare att göra roliga än andra…)

Det jobbigaste med att inte kunna kuta, förutom att en skada oftast gör ont och att man sällan vet hur lång tid den är kvar, är att det blir så mycket mer inne-tid. Åtminstone tills ute-bassängen öppnar. Jag vill ju vara ute så mycket det bara är möjligt. Känna vinden, få dagsljus, andas frisk luft och höra fåglarna sjunga.

Turligt nog finns ju Kärrtorps IP med både utegym och gräsplaner bara en kort cykeltur från ytterdörren. Helt ärligt blir styrketräningen inte riktigt lika bra (för mig) som på mina “inne-gym” men med lite extra fantasi och egna redskap så blir det ändå jättebra!

Jag provade springa lite också. Både fram-och baklänges. Det förstnämnda var ok men inte bra. Det sistnämnda funkade utmärkt! Kanske helt enkelt får byta stil? Kan man springa baklänges framlänges? 🙄

Simma funkar också att göra ute. Året om så länge isen inte är i vägen vill säga. I dag har jag invigt Söderbysjön med en liten simtur. Utan våtdräkt alltså. Det börjar bli många plusgrader nu! Ska bli spännande att känna hur det blir när jag “fuskar” med våtdräkt.

Men hur härligt utesim än är nu så är det svalt just nu och det blir inte lika bra simträning som i en uppvärmd bassäng.  Åtminstone inte för mig. Kanske var det sista inne-passet på ett bra tag på Eriksdalsbadet , beror på vad jag väljer att göra i helgen, men bra blev det i alla fall. Invigde paddlarna jag tröst-shoppade i går och jag är ganska säker på att jag kommer veta att båda mina axlar och min rygg finns i morgon. 🤪

Och just det ja! Jag har ätit fin-lunch ute! På anrika Chutney tillsammans med världens bästa Karin. Det är sånt man kan göra en ledig fredag och har tur som jag!

Kram från Ingmarie

Närmre och närmre

Det behövs en hel del skallben och motivation för att välja att träna inomhus när vädret är så där ljuvligt som det bara kan vara i maj. Men ännu mer än att vara ute ville jag träna före jobbet så då får man gilla läget. Sim + poolrun går ännu bara att göra under tak men om bara några få dagar öppnar 08as solskenspool! Då kommer ingen/inget kunna få mig att simma/vattenlöpa inne på många månader!

Och jag har en viss förhoppning om att benet kanske är med på att springa på land snart igen. Men en dag i taget! Tålamod, tålamod, tålamod och ännu lite mer tålamod.

Kram från Ingmarie

Från moll till dur

Vissa dagar startar bara helt fel. Du vet när man spiller, glömmer, får tjafsiga kommentarer, det är kallt, benet och ryggen gör ont, tar fel tåg och SL är både fullpackat och försenat. När känslan till slut blir att man bara vill åka hem igen och lipa. Eller i alla fall inte behöva prata med någon eller simma i grupp.

Ändå gjorde jag precis det! Pratade och simmade i grupp alltså. För jag vet att det hjälper. Måndags-gruppen med Coach Anna är ett av de mest idiotsäkra glad-piller man kan hitta utan recept och biverkningar. (Dock är det ruskigt beroende-framkallande.)

Eftersom jag missat första kvarten, inte hade bråttom efteråt och jag hade fint flyt så fortsatte jag en bra stund till. Vem kan förresten motstå att simma i en helt, tom och tyst simhall? Inte jag i alla fall! Så läckert!

Riktigt slut på strulet var det dock inte för min handduk hade fått fötter. (!) Men badvärden lät mig låna en och sen bara vände liksom allt! Jag åkte in till Södermalm, drack en stor kaffe och åt en ännu större lyxig vego-bagel. Var på ett skönt och svettigt Hot vinyasa-pass, köpte målar-färger för ett presentkort från mamma och Ulf, kollade på Hötorgs-vimlet och fick en grymt bra behandling hos bästa Micke.

Med hjälp av honom och Guru-Danne ska mitt ben och min arm bli glada på rekordtid! Jajjemensan!

Och bara för att dagen var som den var och blev som den blev har jag köpt några Triss-lotter. För du vet ju. Plötsligt händer det!

Kram från Ingmarie

Sånt som hjälper vid (tillfälligt) avbrott

När man inte kan/får/bör kuta så är det en väldans tur att det finns andra sätt att bli (fysiskt) trött på och få en endorfin-kick av. Det hjälper också att ha en ledig fredag så det går att få plats på hot yoga under “kontorstid” och att besöka E-badet på tider då man slipper sardinburks-stämningen som ex i går.

Jag hade dock inte lika fint sällskap i dag som i går, faktiskt inget alls, men egen bana i två timmar är en ruskigt bra kompensation!

Jag hoppas verkligen, verkligen att mitt vänster-ben bara har ett tillfälligt avbrott. Och att min högerarm inte blir mer ledsen än vad den är. 🙏🏻 En dag i taget som sagt var. Tills allt blir som det ska får jag helt enkelt öva på tålamod och roa mig med annat.

Kram från Ingmarie

Höger-vänster strul

Om man vill ha lugn och ro och gott om plats på sitt simpass ska man inte välja att simma på E-badet efter kl 16.30. Men vill man öva på att testa trängsel och samtidigt gå en studie i psykologi så är det absolut perfekt.

Trängsel har jag inga problem med, det är bra träning, men knäppskallarna som inte begriper att man måste samsas kan jag vara utan. Mitt Ulrika-sällskap var dock bästa tänkbara!

Betydligt lugnare och mycket mer plats är det i skogen. Körde fartlek i en timme. Plus upp- och nedjogg förstås.

Men kroppen är inte helt glad. Eller rättare sagt vänster ben och höger axel/arm är en smula sorgsna. Det började i samband med tokjobberiet i påskas och har varit “ok” för det mesta men liksom  inte “bra” och de senaste dagarna tyvärr t o m värre.

Det är då det bara finns en sak att göra. Boka Guru-Danne! 

Tur för mig att han hade tid så snabbt för som alltid hittade han “felen” på min stackars kropp. Och som alltid är det omöjligt att förklara vad och hur han gör men vi kan väl säga som så här. Allting hänger samman.

Tokjobb, miljöomställning, höger axel och vänster ben, stress, korsben, nervbanor och nackspärr. It´s all connected.
Bra blir det ju alltid förr eller senare men jag är hoppfull om att detta ska bli bra fortare än fort.

Kram från Ingmarie

Måndags-skoj igen

Den här nya måndagars-rutinen alltså. Den är bra fin! Vi var en liten skara på dagens simträning så det blev nästan PT! Superskoj som alltid med Coach Anna! Nästan för skoj för dels går den där timmen på tok för fort och dels är det ruskigt svårt att tänka på teknik, simma och skratta samtidigt.🤪

Det hinns inte med någon längre vila innan Coach-passet på Sats. Typ hem, äta, byta om, packa om och sen kuta till ännu en “fel” sida av stan. Ja jag tycker så när det är för långt bort för att kallas nära.😀 Men precis som förra måndagen blev det 90 min “extra” löpning utan att jag egentligen tyckte att jag tränade. Eller jobbade.

 

Kram från Ingmarie

Bra helg

Ibland får man (jag) till det även på en jobbdag minsann. Fördelen med helgjobb är nämligen att vi börjar en timme senare. (I praktiken betyder det förstås då att man får färre arbetade timmar och måste “ta igen” dem på vardagarna…)

Hur som helst så efter att vi städat hela lyan i går, och jag fixat matlådor, så hann jag med att kuta intervaller, åka till badet, simma och vara ombytt och klar i perfekt tid för jobbet. Maten fick jag dock glufsa i mig under rapporten.🤪

I dag har jag varit ledig så jag la helt bort allt vad klocktid heter. (Undantag tvättiden nu i kväll. Den måste ju passas.🤪) Tog sovmorgon och hade slöfrukost. Målade lite och drog sen i väg på en löptur. Den blev 2,5 timme lång inkl 6 x 2.1 kilometer-loopen vid Hammarbybacken. Dvs 12 ggr upp till toppen och lika många gånger ner.

Anders körde sin egen variant gåendes med rygga. Starkt tycker jag! Mun-dregel lyckades vi fixa båda två. Eller mest jag om jag ska vara ärlig. En av mina talanger…

Jag fick dock inte med honom på fler uteäventyr men turligt nog har jag lättövertalade vänner. Ulrika svarade blixtsnabbt ja på att hänga med på lite coldswim i Sicklasjön. Vi hade lite olika klädsel för själva aktiviteten men allt funkar bara man är tillsammans.

Samma temperatur på land som i plurret och jag tror jag kanske hade lite energibrist för efter en kvart kände jag att det fick räcka. Mitt “efterskak” varade i säkert en halvtimme trots fyra lager kläder och en halv balja hett te.

Inte ens cykelturen hem och en varm dusch gjorde att cirkulationen kom igång. Det var inte förrän många timmar senare, efter kryddig mat och insvept i filtar, som jag på riktigt tinat. Men det var det värt för har man drabbats av “the bug” så har man.🤩

 

Kram från Ingmarie

Gråzonen

Om någon frågar mig om jag alltid tycker det är kul att träna svarar jag utan tvekan nej. Få, om ens några, saker är väl alltid roliga? Inte ens livet är väl lattjo 24-7?

För det mesta tycker jag förstås det är kul. Både livet och träningen. Men även jag kämpar emellanåt med motivationsbrist, tristess, energilöshet, noll kämparglöd och taskigt självförtroende. Du som följt mig vet ju även att jag mer än en gång hamnat i “det svarta hålet” då det verkligen är en kamp bara att orka och vilja andas.

Tiden har tack och lov lärt mig att inget varar för evigt och jag försöker verkligen påminna mig om det när det är trögt på olika vis. Att inte “vara glad och lycklig” är dessutom skämmigt för jag har ju verkligen ingen anledning i världen till att inte vara det. Tvärtom! Men att sparka på mig själv hjälper typ ingenting så jag har slutat med det. Jag stretar inte ens emot längre utan tänker mer att “jaha, då var jag här igen.”I gråzonen.” Det jag märkt med den “strategin” är att det faktiskt inte blir lika mörkt då. Ungefär som när jag kör intervaller och tröttheten kommer. I stället för att försöka fly den tänker jag att ” jaha, där är du igen. Let’s do this!”

Dagens intervaller var mest tråkiga fastän det gick ganska bra. Samma med simpasset. Men jag är tacksam att det åtminstone var på det viset för om det är trögt både i kroppen och i knoppen så är det verkligen väldigt oskoj.

En helt annan grå-grej är vädret. Nog för att jag tyckte det var härligt med regn så sent som i går men kyla och snö!? Det är inget jag önskat.😱

Kram från Ingmarie