Övrigt

Sned firar rak

Det går att springa långpass trots att man är sne som en vindpinad fura. Och har både ett intervallpass och ett gympass i kroppen sen dagen innan. Men det är garanterat enklare om man inte är och har det.

Fint och vackert var det i alla fall! Även i djupsanden och motvinden men det var (såklart) väldans mycket lättare på stigarna i medvind…

Efter ett besök hos bästa Filip på Pluspraktik så är den sneda furan numera rak som en linjal. Sånt måste ju firas och var är väl bättre än i  havet vid Åhusbryggan?

Förresten, det är här på Mölleholmen jag kommer ställa ut en del av mina tavlor på Konstrundan. Har så smått börjat inreda min lilla box och ser verkligen fram emot dessa dagar!

Kram från Ingmarie

Tre olika slags långpass

I går blev det ett slags långpass på jobbet med först utbildning och sen ”vanligt” jobb. Löpturen var ganska kort men riktigt härlig! Barbent i vårregn!🤩

Jag vet inte hur det är med dig men för mig är ett besök på  IKEA en utmaning för både huvudet och tålamodet. Tre timmar, inklusive paus i restaurangen, och man är redo för både vilo-och planläge. Jag blir helt slutkörd. Mycket värre än att kuta lika länge. 🤪
Men nu har vi åtminstone en säng till Halmstad, dörrmattor, glas, en massa andra prylar plus ett skåp till badrummet i Åhus.

Det enda egentliga ”riktiga” långpasset, dvs löpning, hände i förmiddags. 2,5 timme i regn, sol, hårda vindar och vindstilla i en osalig blandning. (Jackan åkte av och på flera gånger.) Jag tog Skåneleden runt golfbanan, bron över till Äspet och Kronoskogen där jag sprang runt flera varv för att få njuta av det fina och backarna.😅 De är många och ofta branta!







Hem blev genom byn och skogen med en extra krok för att få en jämn slutminut. Tänk att det i princip alltid krävs just en extra lopp för att få siffrorna ”rätt”. 😄

På tal om långpass så kommer vi båda förhoppningsvis göra ett varsitt den 15/4. Just nu känns det både overkligt, osannolikt och otänkbart. Men också spännande, läskigt och roligt!

 

Kram från Ingmarie

 

Från det ena till det andra

I förmiddags sprang jag en kort runda och gymade på stans bästa gym.

I kväll simmade jag med klubben i Kristianstad.

Dessemellan har vi (förstås) fraktat oss hem, packat ur allt, tvättat, städat, lagat 4 matlådor och möblerat om. Nu när vi har vår Halmstad-lya så har en del av de där extragrejerna “försvunnit” så äntligen kunde vi fixa till det lite som vi tänkt! Inte helt klart men bra nära. Känns verkligen jättebra!

Kram från Ingmarie

Långpass-lördag, nya lyan, tavel-leverans och familjemys

Springa långpass i sin hemstad är verkligen en baggis. Jag kan bygga ihop olika rundor lite hur som helst så det blir så långt jag vill. Eller jag trodde det i alla fall…

Jag började utanför hotellet och tog stigen utmed Nissan till Slottsmöllan och sen vidare på asfaltsvägen till Sperlingsholm.

Här börjar en av mina favvosträckor. Man springer genom en allé, rundar godset och sen förbi den gamla skolan och Skahall där min farmor och farfar var statare en gång för väldigt längesedan. Där växte min pappa upp och jag lekte där som barn. Kan fortfarande förnimma lukten av kaffekoket i köket, höra hönornas kackel i trädgården och känna smaken av farmors extremt goda bullar.

Sen kommer man till Sperlingsholms vattenfall och kraftverk. Alltid så fascinerande och vackert att se när de har “påsläpp”.

Nästan direkt efter svänger man höger och springer utmed Nissan hela vägen till Furet. Trodde det skulle vara geggigt efter regnet men det var ingen som helst fara. Stigen är så där slingrande och lite böljande att man helt glömmer bort att man springer!

I Furet svängde jag av och tog mig upp på Galgberget. Som jag längtar tills bokskogen slår ut! Men det är fint även nu. Blev 3 varv på 5-km slingan.

Sen trodde jag att det skulle bli perfekt att springa tillbaka för att få rätt siffra men det var där jag hade fel. För att få 30 km fick jag nämligen springa några varv i Norre Katts park. Mycket möjligt att det var någon som undrade vad i all sin dar jag höll på med…

Riktigt härligt att sen få lite mat i magen, en dusch och åka till vår nya fritids/jobb/tränings-lya och pyssla lite.

Men bara en liten stund för jag skulle även leverera en tavla jag gjort och sålt. Det känns alltid både konstigt, häftigt och liksom ärofyllt att någon vill betala för det jag gjort men jag vågar nog påstå att denna verkligen klär sin vägg.

Dagen avslutades hos mamma och Ulf tillsammans med lilla M, lillebror och hans goa familj. Vet inte varför det blev suddigt. Vi stod ju faktiskt stilla! Haha.

Kram från Ingmarie

 

Flyttdag

Att flytta, även om det bara är till några få kvadratmeter, tar mycket mer tid än man tror!
Först ska man hämta hyrsläpet i Kristianstad, köra till Åhus lasta in allt som skulle med (och fick plats) och sen köra till nya fritids/jobb/alltiallo-lyan i Halmstad för att lasta ur. Sen fortsätter det non-stop. Lämna tillbaks släpet (dock inte på samma ställe som vi hyrde på), köpa det första nödvändiga som kaffe, tvål, havregryn, iKaffe, disktrasor, nötter, toapapper, städgrejer osv osv. Ja du fattar. Tillbaka till lyan, lasta ur, packa upp (fördelen med litet är att packa ur lådorna går rasande fort), mäta väggar, fundera på hur saker ska lösas på ett smart sätt, bli glad över presenterna som föreningen gett oss, kolla runt för att veta var förråd/soprum/cykelförråd är och någonstans där är man så hungrig att man börjar tugga på kinderna! Tur det finns bra ställen med god och mättande vegomat. Som t ex Indian Zayka mitt i stan. Dock var jag lite besviken på salladen för den var t.o.m. starkare än maten. Blev helt genomsvettig av den! Så vill inte jag ha mina grönisar. Men resten var jättegott!

Var så hungrig att jag inte hann ta foto på maten när den väl hamnat på tallriken…

Eftersom vi inte har en enda säng så bor vi på hotell dessa dagar. Känns såklart knäppt men mest skönt och lyxigt.

I morse sprang jag hemma. Lugnt och fint i tallskogarna

I morgon blir det förhoppningsvis en riktig långtur här. Jag har en plaaaaan.

Kram från Ingmarie

 

Dag två

Man säger ju ibland att en dag är extra lång men det är ju faktiskt helt omöjligt. Ett dygn är ett dygn oavsett. Förutom när vi ställer om till vintertid vill säga.

Men när man går upp i snorottan, drillas i  9-10 timmar med en miljon (nästan i alla fall) olika scenario, övar, övar ännu mer, övar lite till, diskuterar och sen via gymet hem då känns dagen trots allt lite extra lång.

Hur det än är så är det ju inte “på riktigt” när vi övar och just intubering är det nog ingen som skulle vilja ställa upp på frivilligt. Att öva på en plastdocka är inte samma sak som på en människa såklart men det funkar och är ett bra alternativ.

För att kunna vara med på denna ATLS-kurs måste jag ta bilen (går inga vettiga bussar) men jag har varit “smart” och parkerat den en bit bort så jag får en härlig promenad både före och efter.

Tror aldrig jag varit på gymet så här sent så det var en ny upplevelse. Gott om människor om jag säger så. Var väl inte världens piggaste och det var inte bästa passet men jag blev svettig och ffa ännu gladare.

I morgon är det examentester, prov och avslutning. Kanske tur det för jag tror inte min hjärna får plats med mycket mer och min kropp pallar inte fler uppstigningar innan solen. Det är som bekant inte riktigt min grej.

Kram från Ingmarie

Kursstart

Tre intensiva ATLS-kurs dagar har påbörjats och det är så skoj! Alltså inte skoj som i att jag skrattar men skoj som i intressant, lärorikt och givande. Visst kan det verka en smula märkligt att jag liksom “går igång” på detta med trauma och i den bästa av världar skulle det såklart inte finnas. Men nu gör det det och ju mer vi kan ju fler liv kan räddas.

Jag varken vill eller “måste” ha action på jobbet varje pass, det skulle vara outhärdligt, men denna typ av arbete är något jag verkligen gillar. Det innebär snabba insatser och beslut, teamarbete, detektivarbete och korta möten. Eftersom jag så lätt engagerar mig i patienter (och anhöriga) så är det sista på något vis bra för mig för att inte helt bränna ut mig känslomässigt.

Det är långa, fullspäckade dagar men jag tog mig ut i morse för att njuta av frisk luft, vind och regn. Eller i alla fall den friska luften och rörelsen. Sprang genom skogen till havet och tankade mig verkligen full av energi!

Samma hav lugnade ner mig på kvällen men det var inte helt enkelt att få kläderna att ligga still för jösses vilken kuling vind!

Nu längtar jag till kursdag två även om den börjar i snorottan. Då vet jag att det är skoj!

Kram från Ingmarie

Onödigt

Det här kändes ju lite onödigt… Eller fel, mycket onödigt.

Det bra är att det försvann ungefär lika snabbt som det kom! När jag gick hem från gymet var det så här!

På gymet blev det spinningsalen om du undrar. Två pass à 30 minuter av “Intelligent cycling”. Fast i praktiken var de bara 26 + 21 minuter (!) så det blev en hel del egen cykling. Kanske tur det för de där (korta) passen är verkligen galet jobbiga om man gör som han säger. (Det är dock inte Glenn som puschar i dessa. Han behöver såklart vara ledig ibland. )

Det där vädret fortsätter förresten vara onödigt nu med tillägg is. Glad jag kom hem från jobbet med alla ben i behåll. Kan någon starta en bautastor varm hårfön över Skåne? Eller i alla fall Åhus så eländet smälter bort fortare än fort.

Kram från Ingmarie

Velarna

Nu när vi har blivit med radhus, ja alltså vi hyr det för många pengar, så behöver man plötsligt tänka trädgård. Den är förvisso pytteliten men vi har en stor altan och en balkong så vår plan var att införskaffa utemöbler till dessa i dag men det blidde inte ens en sittdyna.
Vi drabbades helt enkelt av beslutsångest de lux och velade så mycket att vi velade bort hela eftermiddagen. Det finns för mycket att välja på men tack och lov är det ju ändå inte riktigt tid för att sitta ute ännu så vi kan vela åtminstone en liten stund till…  Fördelen var att vi slapp packa upp och montera resten av kvällen….

Lika veliga var vi inte på gymet. Där är mitt problem snarare att jag vill göra allt varje gång vilket i och för sig kan ställa till med lite beslutsångest. Fast där bara gör jag. Oavsett vad jag väljer blir det ju liksom aldrig “fel”. Möjligtvis kan det bli lite extra träningsvärk men det är mycket bättre än ingen alls tycker jag!

Intressant det där med velande ändå för ibland är åtminstone jag totalt ovelig och vet precis hur det ska vara eller vad jag vill ha.
Är du velig?

Kram från Ingmarie

 

Vårben på knöliga vägar

Jag tokgillar verkligen skjutfältet och försöker vara där så mycket som möjligt när militären inte är där. (Ingen risk att man råkar komma in på fältet vid fel tid om man bara läser på skyltarna vid ingångarna och kollar flaggorna.)
För någon vecka sedan avslutade de den senaste övningen och tyvärr har de härjat runt värre än miljarder vildsvin. Även på grusvägarna. Inte så lätt att springa på detta knöliga…

Nu var det tack och lov inte lika illa överallt. Mestadels var det precis lika fint som vanligt men det kändes allt lite sorgligt att de förstört så mycket. Kanske är det så här varje vår? Jag har ju aldrig bott här innan så jag vet inte.

4 x 10 minuter blev det i alla fall. Eller nej, nu ljög jag för den sista blev 12 minuter helt enkelt för att jag ville tillbaka hela vägen till grinden.

Om det var de där hjul-spåren, de några hundra metrarna sand eller halva passets motvind som gjorde mig trött vet jag inte men trött blev jag! På ett härligt vis! Observera mina vita vinterben!

Det blev inte mycket vila efter för jag hade en tid hos “min” kinesiolog/kiropraktor-Felix  att förhålla mig till och på vägen hem passade jag även på att handla både lite grejer till vår altan och mat. Ska bli superskoj att fixa där ute!

Innan jag fortsatte mitt ATLS-pluggande så unnande jag mig även lite havssim. Vore ju faktiskt rent kriminellt att låta bli en dag som denna!

Kram från Ingmarie