Svettis goes slöis

Det händer faktiskt att jag tycker det är riktigt skönt att kolla på när andra sportar och slippa själv. Som under kvällens Sommarcup. Klubben ordnar ju sprint-triathlon (400m sim + 20 km cykel + 5 km löp) varje onsdag under sommaren då vem som helst kan vara med. En del kör det som värsta racet medan andra tar det lite mer easy.

Just i dag var jag funktionär tillsammans med bl. a Sara. Det kan låta banalt att ta och skriva upp tider på in- och utväxlingarna men det var minsann både svettigt och pulshöjande mellan varven kan jag berätta! Och galet skoj!


Ännu svettigare (och den största anledningen till att jag tyckte det var skönt att inte behöva sporta mer) var det på Sannarps tartan i förmiddags. Samma Sara som ovan, hennes coach Lars Rosencrantz och coachens son Axel bjöd med mig till deras träning. Nu körde jag inte deras intervallpass för då vet i sjuttsingen om jag ens hade orkat skriva detta inlägg. ?Sara tränar för Ironman i Kalmar om en månad (3 km sim, 18 mil cykel och 42,2 km löp) och är inne på sin sista maxvecka och den är inte nådig. Alltså, jag trodde jag tränade hyfsat bra men i jämförelse så är jag en fjant-amatör! Om ens det. Det knasiga är att hur tuff den där träningen än verkar vara så kan jag någonstans djupt där inne känna att det vore kul att testa någon gång. Men jag antar att jag först måste lära mig att gilla cyklingen…? Vilket nog egentligen inte vore så svårt om jag hade en ordentlig hoj för när det gäller denna typen av utmaningar är jag inte så svårövertalad har jag märkt…?

Även om man inte kör exakt samma pass så hjälper det oerhört mycket att veta att någon mer sliter häcken av sig någonstans på samma tartan. Och jag slet nog bra för benen är fortfarande en smula skakiga. 

3x400m + 4x300m + 6×200 m + 12x100m + hopp&skutt + corestyrka + upp- och nedjogg. 

“Roligt” är väl kanske fel ord för vi skrattade inte precis, men vi njöt på vårt egna lilla smågalna vis medan lungorna pep, benen stumnade och svetten sved i ögonen och rann utmed kroppen.


För att inte bli helt stelbent i morgon har jag även yogat lite extra och kört ett lugnt poolrunpass tillsammans med Maria. Absolut svettfritt!

Kram från Ingmarie

Njutardagar

Jag tvivlade länge men det kom igen!
Ingmarie-vädret.
Även om det bara blir några få dagar till så är jag jätteglad över de som blivit och blir. Så enkelt är det att göra hela mig lycklig. 🙂

IMG_5469soljag
Brottet var det fullt med folk redan tidigt på förmiddagen men det bra med att köra poolrun är att man inte behöver så mycket plats. Och det bra med varmt väder är att jag kan vara i längre utan att förvandlas till en isglass för även om det är en härlig bassäng så är den bra mycket kallare än de flesta. Don´t ask why för jag vet inte varför. Så länge jag kan minnas så har det varit så. Kanske helt enkelt för att man inte ska ligga i för länge? 😉

Östra stranden var det också massor av folk men där är å andra sidan gott om plats både på stranden och i gräset.

Sand eller gräs. Bara att välja. Här är vårt lilla strandhäng just i dag. :-)

Sand eller gräs. Bara att välja. Här är vårt lilla strandhäng just i dag. 🙂


Förr i tiden var just Östra stranden en “b-strand” men nu för tiden är det poppis som attan där. Och jag förstår varför. Det är som en egen liten värld med söta strandstugor, fin strand, handikappbad, bollplaner, massor av olika fik/matställen, minigolf och bra strandservice.

IMG_5484kaffe
Dessutom har man ju ett helt hav att simma i!
Jag och Micke brydde oss inte ens om våtdräkterna och då är det varmt för vi är lika stora fryslortar båda två.
Tror banne mig detta var ett av mina bästa simpass i år! Vi guppade fram så fint på vågorna med “boyen” i släptåg. Inte utan att jag kände mig som en av de små fiskarna som simmade med oss.

IMG_5479iom1
IMG_5481iom2
IMG_5478iom3
I morgon blir det en annan beach med lite andra aktiviteter men med samma ljuvliga Ingmarie-väder om man ska tro på väderprognoserna. 🙂

Kram från Ingmarie.

Kompression och kjolar

När det gäller vissa grejer är jag väldigt “före min tid” men när det gäller andra så är jag hopplöst efter.
Att välja vegoliv för 35 år sedan var ungefär som att idiotförklara sig själv. Kunde typ lika väl ha gått omkring med en dumstrut på huvudet. Nu för tiden är det tack o lov fler som fattat grejen.
Att hålla på med swimrun är inte heller precis så “normalt” men vänta bara! Och kom ihåg vem som var bland de första att skriva om det och som sa det var skitskoj! 😉

Det här med kompressionskläder har ju funnits ett bra tag och börjar nästan bli gammal skåpmat. testar I. Nilsson det äntligen. Men bättre sent än aldrig kanske…
Kommer du ihåg att jag gick lös ordentligt på den där outleten trots att jag inte skulle?
Nu har jag testat och testat och testat och kommit fram till samma sak. Det är bra skit det där!
Kanske är det inbillning, men i så fall inbillar jag mig extremt bra, för varje gång jag haft brallorna på mig efter ett hårt träningspass så märker jag att benen är väldigt mycket fräschare dagen efter kontra om jag inte skulle haft dem. Samma med tröjorna fast då gäller det förstås inte benen. Att kläderna är snygga och sköna gör ju inte det hela sämre. Typiskt bra impulsköp! Och jag älskar ju mina tjusiga och megasköna sleeves! Grymma när man kör swimrun.

IMG_51392xu
Däremot har jag inte testat att kuta med brallorna ännu. Det är liksom inte läge för det varken i poolen eller på land. Även om vädret är si så där om du frågar mig så är det inte långbralleväder.
I poolen räcker det med baddräkt och bälte. Nästan så jag inte ens behövde det i dag för jag var helt solo i bassängen! Och när man kör poolrun-intervaller blir man varm!
På land vill jag ha någon av mina kjolar. De kan man ha oavsett väder och vind. Är det vinter och kallt så har man dem bara över långbrallorna helt enkelt. 🙂 Men det behövdes inte i dag. 🙂

IMG_5181lop2
IMG_5188
Använder du kompressionskläder och i så fall när/hur?

Kram från Ingmarie.

Återhämtningsdag

Jag må vara crazy men jag är inte dum i hela huvudet. 😉 Så även jag begriper faktiskt att även om man är på Trainingcamp Halmstad så behöver man lugna återhämtningsdagar.

Vad som är lugnt är förstås relativt men för mig betyder det att jag bara gör lågintensiv, icke-belastande träning baserat på lust och ork. Vad det blir vet jag aldrig riktigt men generellt sett så gör jag alltid någonting.

Just i dag blev det ett ganska kort gympass + vattenlöpning på förmiddagen. Inte särskilt spännande någonstans. Men skönt.

På eftermiddagen invigde jag både Brottets simbassäng och min nya (tycker jag) tjusiga klubb-baddräkt.

IMG_5135baddr
Jag har slarvat lite med att köra teknikpass, vilket verkligen är absolut nödvändigt när det gäller simning, nu när det är swimrun-högsäsong. Det är ju helt ärligt väldigt mycket roligare att simma open water. Därför blev det ett renodlat drill-pass och det gick nästan snuskigt bra.
Kan det ha varit baddräkten? 🙂

IMG_5133sim1
IMG_5129sim2
Sen var det ju svårt att låta bli att cykla inom favvostället. Märkligt nog hade jag liksom tajmat så bra att jag kom i exakt rätt tid för kl 17 passet. 😉

IMG_5137hy
När jag kom tillbaks till lyan efter yogan möttes jag av detta:

IMG_5138nissan
Jag fick ta till alla mina krafter för att inte rusa och hämta våtdräkten och hoppa i. Och jag klarade det.
Det där var helt klart dagens tuffaste utmaning…

Kram från Ingmarie.

Vattenlägen

Att kunna välja udda tider när man ska besöka bassängen är verkligen lyx.
Under nästan hela timmen jag körde poolrun hade jag hela bassängen för mig själv. Ända tills jag gick upp och skulle ta foto på härligheten. Då pluppade det plötsligt i tre till och eftersom jag är ganska säker på att de inte ville vara med på bild så det blev bara ett sånt här fjantigt kort. 🙂

IMG_5067poolrun
I Torvsjön är det dock aldrig risk för trängsel. Eller ens att man fotar någon som inte vill vara med för det finns oändligt med olika fotovinklar och vyer utan en enda (synlig) levande varelse. Men det var faktiskt några till, förutom jag, Micke och Salli, som simmade. De var dock fyrbenta och kallas hundar. 🙂
Vi tvåbenta fick ett kalasbra swimrunpass. Det var Mickes första men absolut inte sista. Det behövs faktiskt inte ens ett andra försök för han är redan fast. Vi hann inte ens bli klara innan han började prata om att investera i en särskild swimrundräkt, dolme och planera in nästa gång. Så kan det gå!

IMG_5068swimr1
Salli är ett proffs! När vi andra dödliga precis hunnit doppa skorna i vattnet har hon redan simmat klart. Livet är inte alltid rättvist men har man tur som jag/vi och får träna med de bästa så lär man sig snabbt en vansinnigt massa nyttigheter!
Som hur man snabbast tar av och på simfenorna och smartast bär dem med sig. Och att man blir ruskigt snabb med dem!

IMG_5069fenor
På några sträckor använde jag och Salli även repet och jädrans vad jag fick veva på för att hinna med! Tokbra för mina slöa armar.
Att vi har vansinnigt kul behöver jag väl kanske inte berätta igen…? 🙂

IMG_5073ios2
IMG_5072ios
Kram från Ingmarie.

Tusentals (Galgbergs)trappsteg

Galgberget i Halmstad är egentligen inte ett berg utan en rullstensås. På 1600-talet fanns där en avrättningsplats och en galgbacke, därav namnet, men i dag syns tack och lov inget sånt. Nu är det istället ett superfint friluftsområde med ett 13 meter högt utsiktstorn, massor av löpslingor, ett stort utegym och Hallandsgården med sitt café och museum.

För att komma dit kan man antingen knata alla trapporna upp till toppen, ta asfaltsvägen som kurvar sig upp eller ta en del trappor och sen direkt på något av löpspåren.
Så gjorde jag i dag. Att kuta där är som att kuta i en sagobok. Vet inte vad du tycker men jag får nog lov att säga att bokskog är bland det vackraste som finns.

IMG_4795
När jag värmt upp med en halvtimmes löpning tog jag mig an dagens “riktiga” pass.
Trapporna.
Jag har en liten runda som tar drygt 4 min. och planen var sex varv f.f.a. eftersom det var längesedan sist. Minns liksom inte hur trött jag brukade bli. Däremot minns jag att jag blev trött.

Varje trapp-parti innehåller 191 trappsteg om jag inte räknat helt fel. Räknehjärnan är liksom inte den vassaste kniven i lådan när jag börjar bli trött. Man får nämligen jobba på bra både för att ta sig uppåt och för att inte snubbla. Jag inbillar mig att det är grymt bra träning både för benstyrkan, hjärtat, lungorna och fotisättningen.

IMG_4803

Rundan börjar längst ner vid bilvägen.

IMG_4805

Sen är det bara att mata på!

Efter sista trappsteget tar jag höger några hundra meter till...

Efter sista trappsteget tar jag höger några hundra meter till…

...stigen som leder ner till asfalten som...

…stigen som leder ner till asfalten som…

...tar mig tillbaks till starten.

…tar mig tillbaks till starten.

IMG_4824

 

Sen är det bara att börja om igen. :-)

Sen är det bara att börja om igen. 🙂

Sex varv blev till åtta blev till tio.
Så om jag lägger till de där trappstegen jag tog bara för att komma dit, plus de 191 extra för att fota, så blev det över 2000.
Kan bli en intressant morgondag.:-)

Vattenlöpningen på Actic innehöll dock inte ett enda trappsteg. (Om man bortser från stegen i och ur vattnet.) Och absolut inga backar! Inte ens ett litet gupp!
En timme helt solo på två banor. Undra om det händer någon annanstans än här? 🙂

IMG_4826
Kram från Ingmarie.

Glad midsommar!

Under åren jag levt har jag firat midsommar med allt från fester ute i de djupa skogarna med mygg och hembränt (!) till dragspelstjo, knätofsar och majstångsresning i Dalarna. Många gånger har jag även jobbat och några gånger har jag t o m firat utomlands. Med andra ord är jag absolut traditionsfri.
Midsommar kan man verkligen fira precis hur som helst så länge man bara har roligt tänker jag. Det är väl liksom därför man säger och önskar “glad midsommar”?

Så här har jag roat mig: (Städningen är ej inkluderad av naturliga skäl.?)

Skön halvlång löptur med bästa Sophie.

Passade på att inviga ett par av alla de nya Newtonskorna.❤️

Grymt bra och kul gympass på favvocentret SoFo. Och nej, jag var inte ensam där!

Vattenlöpning och simning på Eriksdalsbadet. Det faktum att de ens hade öppet är en fest i sig och något som ska gynnas tycker jag. Och det var fler med samma tanke för jag var absolut inte solo i vattnet.

Soffslapp med sötaste Elvira. ?

Och såklart massor med god (vego)mat med bästa sambon!?


Så berätta, hur har du haft en glad midsommar?
Kram från Ingmarie.


Never say never

Jodå jag vet att det är en klyschig rubrik men väl så sann. Och kanske är det bra att påminna sig själv lite emellanåt att “dagens sanning” inte nödvändigtvis behöver vara morgondagens.

Jag har t.ex. aldrig riktigt fattat grejen med hypen kring alla dessa 2XU-grejer och fram tills i dag har jag kategoriskt snudd på vägrat att ens testa.

Ja så tramsig är jag. Ungefär som jag var med  swimrun och löparkjolarna om du minns? Numera är ju swimrun bland det roligaste jag vet och halva garderoben är full med löparkjolar. Jag kan inte ens tänka mig att kuta i något annat.?

Men tillbaks till 2XU.

Min vän Erik bjöd in mig till deras Outletförsäljning så jag drog med mig Anders och vännen Ulrika. Tänkte att de nog var mer köpbenägna än jag. Och det var de förvisso men vad hände med mig och mina förutfattade meningar?

Jag hittade direkt en jacka och utan jag vet riktigt hur provade jag ena grejen efter den andra som Erik rekommenderade och jag blev… förvånad!

Allt satt ju superskönt så plötsligt blev vi med en hel kasse nya grejer!

Bästa Erik vet vad den mest obstinata behöver.?

Min hög..

Anders hög…

Redan i morgon ska jag testa en del av allt. Utvärdering kommer.
Fast en grej  har jag faktiskt redan testat. Nämligen deras vadkompressioner med inbyggd kinesiotejp.


Jag har förvisso inga som helst problem med mina vader, och har aldrig haft peppar peppar, så det jag använder dem till är ffa till swimrun. När benen legat smått lelösa i vattnet en tid så kan de vara ganska sega att få igång, och då upplever jag det som att de här faktiskt hjälper. Plus att de skyddar mina stackars redan (sår)skrapade underben…


Men man kan ju inte bara shoppa!

Man måste ju träna med så man får behålla anledningen till att använda allt.

För intresseklubben antecknar har jag de senaste två dagarn kutat ett par timmar.


Varit på gymet x 2.


Yogat själv och för instruktör 2+2.


Plus simmat och kört vattenlöpning några timmar.


Om inget oförutsett händer så ska jag i morgon köra en ( lång) träningstävling. Eller kanske det snarare är en tävlingsträning för får man på sig en nummerlapp så känns det ju faktiskt lite mer seriöst än utan.?

Kram från Ingmarie.

Mys-söndag

Tänk ändå så fantastisk kroppen är som kan repa sig från det mesta.

Att den från att varit näst intill obruklig p.g.a exempelvis nedkylning som i går när bl.a mina fingrar var absolut helt obrukbara (Ingemar fick pressa och trycka in fingrarna i paddlarnas öglor!?) så funkar de återigen finfint i dag.

Det enda som egentligen påminner om gårdagen är skorna som fortfarande är på tork och några ömma tår som troligtvis sitter lite mer på snedd än vanligt.

Och har man frusit och kämpat så där mycket under nästan en hel dag så ska man unna sig en extra hot och slö dagen-efter tycker jag.

Som t.ex. ett skönt Hot vinyasa flow-pass.

Och ruskigt mycket gott, svart, hett kaffe tillsammans med lillebror.

Följt av lunch hemma hos oss inkl. surftid och soffhäng under filt.

Ska det slöas så ska det minsann slöas ordentligt!


Riktigt 100% hot blev det dock inte. Bassängen drog och efter en dryg timmes vattenlöpning är jag ganska sval trots tempererat vatten.


Men det bra med Eriksdalsbadets utebassäng är (bl.a) att på kortare än 100 m. så är jag i den där goa bastun jag fantiserade så intensivt om i går!?


Hur vi människoknytt än roar oss, myser och slöar så tror jag bestämt att Elvira the cat ändå slår oss med hästlängder veckans alla dagar för hon kan verkligen det där till fullo!



Och det finns nog inte heller någon som kan se så totalt ointresserad och uttråkad ut heller…



Kram från Ingmarie.

Genrepsfiasko

Måtte klyschan att genrepet ska vara kasst stämma för annars kommer jag och min co-partner Ingemar få det kämpigt på lördag. Särskilt Ingemar om jag inte skärper till mig.

Benen var tunga och hjärnan slö. Jag trasslade in mig i repet, satte paddlarna fel, glömde föra dolmen rätt och fick vatten innanför mina goggels. Jäkligt svårt att se då…

Men jag märkte ialla fall när vi var på fel kurs i vattnet och jag sprang inte fel. Vilket hade varit en sensation i sig för nu har jag sprungit det där varvet så många gånger att jag kan göra det i sömnen. Dessutom är det en idiotsäker runda där man har, och ser, vattnet på samma sida hela tiden.

Men ett träningspass är ett träningspass och det ger alltid minst en ny erfarenhet att sätta in på övningsbanken.


Och bullarna som bjöds på efteråt gjorde inte ont någonstans.


Poolrunpasset tidigare var helt fippelfritt trots trängsel så jag väljer att tänka att det är precis som det ska.

Kram från Ingmarie