Njutfullt
Sommaren dröjer sig kvar lite till och jag är jättetacksam för det. Livet är så otroligt mycket enklare när luften är varm tycker jag. Inte ens motvinden är särskilt besvärande då! Eller hur tycker du?
Havet drog så det blev en sprada innan jobbet och kolla in vattnet! Man skulle kunna tro jag bor vid medelhavet, eller hur?
På tal om jobbet så har jag haft två riktigt bra kvällar där tempot nästan varit lite för lugnt. Tänk att man (läs jag) aldrig är riktigt nöjd. haha!
Det är högst sannolikt bara en tillfällig paus så jag njuter ändå mest och laddar om.
Kram från Ingmarie
Himmels-lampan
Du har säkert också sett hur den är nu.
Månen!
Vi missade se hela blodmånen i går kväll men hann i alla fall att se en liten del av den. Så sjukt coolt!
Såg du den?
Och i kväll var den lika cool. Behövde nästan inte ens ha på cykel-lampan när jag hojjade hem från jobbet. (Men jodå, självklart hade jag det.)
Jag är lika fascinerad och förundrad varje gång den ser ut så här. Hur någon kan tro att den inte påverkar oss på ett eller annat vis är för mig en gåta.
Kanske var det på grund av den jag följde Garmins ”råd” om anaerobiska intervaller i dag. 9 x 1 min med 3 min joggvila mellan varje är inget tufft pass för mig men farten var det. Fattar inte var/hur Garmin baserar sina tider på men det fanns inte en chans i världen att jag skulle kunna springa så fort som den tyckte. Inte ens nedför.
Haha!
Jag väljer dock att se det som att jag har lite att jobba på och att förbättringspotentialen är stor. Dessutom var det riktigt roligt!
Kram från Ingmarie
Någon slags fördel
Hela Insta är fullproppat med inlägg från loppet i går plus en massa andra lopp.
Det är åtminstone så det känns…
Nere vid havet finns fortfarande spår från festen i går och jag känner mig helt ärligt utanför gemenskapen. 😫 Jo jag vet, det är skittramsigt, men nästa år ska jag banne mig vara med på partyt och jag har en plan som jag hoppas håller.🙏🏻
För att inte deppa ihop har jag kollat in några roliga race nu i höst och tänker att en fördel med att inte vara slutkörd i dag är att jag kan träna som vanligt. ”Obotlig optimist ” borde kanske vara mitt mellannamn.🤪
Började med gymmet och hade då roligt att jag helt glömde bort tiden.🥳💪🏻
Fortsatte sen med havssim och jösses alltså! Det var inte ens kallt!
Kram från Ingmarie
Bra alternativ till DNS
Det blir som bekant inte alltid som man har tänkt sig eller planerat men det kan bli ganska bra ändå. Kanske t o m bättre till slut fastän man inte vet det just då.
Det är åtminstone så jag försöker tänka nu när det blev ett DNS i Helsingborg…
Såklart det svider i (löpar)hjärtat att inte få vara med på den stora löpar-festen men det kunde ju också varit så himla mycket värre med allting. Nu var det ju faktiskt ”bara” kramper i ryggen, sömnbrist-trötthet och klena fötter som hindrade mig just i dag.
Med facit i hand så vet jag också att det var helt rätt beslut för även om jag fick en magisk tur på Hallandsleden i dag så är det ljusårs skillnad på att kuta en sån grej i lagom takt, där man bitvis dessutom mer eller mindre måste gå pga jox på marken, mot att kuta flera mil på asfalt och då helst i åtminstone hyfsad fart.
Hur som helst.
I natt sov jag äntligen ok och efter frukost drog vi till Mästocka utanför Halmstad. Jag har länge, länge velat springa därifrån till Simlångsdalen och i dag blev det! Om det är något jag är riktigt bra på så är det att ordna en egen liten fest när man inte kan vara med på den stora.
Anders valde att promenera där och vid mitt stopp plus frakta sig mellan så det var ingen stress. Började vid de fina ljunghedarna och bad en stilla bön att det skulle funka hela vägen.
Stigarna var mjuka och fina och leden extremt välmarkerad hela vägen.
Efter bara några kilometer kom den första biten på asfalt men det gick bra. De andra bitarna var aldrig särskilt långa vilket jag är tacksam för.
Leden räknas som röd, dvs den tuffaste graderingen, men för mig var den mer grön. Jag tror att det var backarna som gjorde att den graderades som svår för där var en del men mest var det fina skogsvägar så för mig var den ganska lättsprungen. Backar är en walk in the park i jämförelse med läskiga rötter, gegga och hårda stenar.
Mellan tummen och pekfingret så kanske 10-15% var ”riktig” trail där jag valde att gå för att inte riskera något. Man behöver ju liksom inte spä på det hela med en bruten fot eller något ännu värre…
Enda gången jag kände mig lite, lite osäker på om jag var rätt trots markeringarna var när ett (nytt?) elstängsel plötsligt dök upp. Det fanns förvisso ingen varningsskylt om vilda djur av något slag men det behöver ju inte betyda att det inte fanns… Som du förstår så överlevde jag dock och såg inte ens en ekorre.
De enda människor jag stötte på innan jag närmade slutet var några som jobbade med elledningarna på något vis och om det är något jobb jag aldrig hade klarat även om jag visste hur det skulle göras så är det hans som sitter där uppe på toppen.
Hujedamig!
Det absolut coolaste, finaste och mest förvånansvärda ever var allt detta! Jag vet inte hur det är för dig men jag har då aldrig sett något liknande! Mitt ute i skogen där närmsta väg var en bra bit bort. Makalöst och så himla gulligt!
Några kilometer innan Simlångsdalen ligger Danska fall. Om du inte varit där så är det ett hett tips att åka dit!
Det är obeskrivbart vackert och det finns flera olika slingor att gå/springa på förutom Hallandsleden.
När jag var framme vid bilen var Anders inte där och klockan stod ”bara” på 21 km så jag fortsatte till Brearedssjön. På så vis kom vi snudd på exakt samtidigt till ”målet” och jag fick några kilometer till.
Såklart jag skulle i sjön. Anders också faktiskt. För mig är detta den absolut bästa avslutningen på vilket löpppass som helst och extra fint efter 25 km som kändes helt ok! Jag besparar dig dock en bild på hur det ser ut under min vänsterfot…
Så det blev himla bra ändå trots att det inte blev som jag planerat men nu hoppas jag att jag får en ny chans nästa år att vara med på den stora festen!
Kram från Ingmarie
Inte borta
Hej hej!
Jag har inte slutat blogga eller försvunnit. Det har bara varit lite mycket (jobb) och på tok för lite sömn och jag har emellanåt kramper i ryggen som gör sjukt ont. Det är värst nattetid så inte konstigt att jag sover som en kratta…
Fråga mig inte varför. Fullmånen som är på g eller bara det faktum att det som sagt var varit mycket stress på jobbet. Har ju haft liknande ryggkramper innan som varit stressrelaterat…. Ruskigt jobbigt hur som helst.
I dag har jag dessutom jobbat extra pga personalbrist men jag fick åtminstone rast. Alltid något…
Undrar åter igen om det finns något sjuksköterskejobb med ”normal” belastning och tillräckligt mycket med personal?
Men hur det än är runt omkring så vill och behöver jag träna. Kanske t o m lite extra mycket.
I onsdags blev det faktiskt intervaller. 6 x 5 min med hyfsad känsla. Plus sprada för det var ju helt omöjligt att låta bli.
I går bara lite ”vanlig” löpning i skogen och sprada igen. Fördel med att börja sent. Då hinner jag sånt! Nackdelen är att dygnsrytmen blir helt kokolocko….
I dag blev det en sväng på gymet. Absolut inget märkvärdigt men skönt för kroppen.
Det är med viss sorg i hjärtat som jag bestämt mig för att helt ställa in Helsingborg i morgon. Det känns liksom inte schysst mot mig själv och min kropp. Jag hoppas denna ”klokhet” ger mig fler chanser.
Kram från Ingmarie
Morgon-lyx
Det här är utan tvekan min favorit-bassäng. Ett stilla hav med kristallklart vatten utan trängsel eller oljud. Det kan kanske verka löjligt och banalt men jag blir lycklig ända in i både mage och hjärta av detta och att kunna börja (var)dagen så här är höjden av lyx om du frågar mig!.
Kram från Ingmarie
Måndags-glädje
Ledig måndag och pigga ben. Du vet så där så det känns som man kan springa forever. Hur mycket bättre kan det bli?
Bad och lunch vid havet gjorde allt ännu lite bättre.
Vid ”min” brygga är ju också målet för Helsingborg hel- och halvmarathon som går på lördag och det börjar synas nu. Nymålade blå och vita pilar överallt och den fina loggan är uppe.
Som en perfekt avrundning och avslut på denna dag blev det favvo-passet på Sats så nu har jag fixat lite ny träningsvärk..
Hur har din måndag varit?
Kram från Ingmarie
Söndagskvälls-längtan
Det har varit en tuff jobbhelg men nu är jag ledig i två dagar och det ska bli såååå skönt. Jag tror helt ärligt inte att det finns ett sjuksköterske-jobb med ”normal” belastning.
Kanske inget jobb förresten men över 10 timmar utan rast som jag hade i lördags känns ju si så där bra och det är ju tyvärr inte första gången…
Innan dess hade jag tack och lov sprungit av mig i skogen. Körde Garmins rekommenderade pass som var en slags ”anaerob” grej med 4 x( 4 x 40 sek.) full sula. Vi kan väl säga som så här att Garmin trodde nog jag var snabbare än vad jag är. haha.
Så det var nog snarare blåsten än fartvinden som gjorde min kalufs extra vild.
I dag trodde jag knappt jag skulle orka ta mig ur sängen pga av en usel sovnatt men du vet hur det är. Mann måste bara masa sig upp och ta tag i allt. Morgonyoga, gröt, kaffe och städning sen var jag i alla fall så pass vaken att jag orkade kuta en runda innan jobbet. Hur det än är så blir åtminstone inte jag piggare av att göra ”ingenting”. Spradan gjorde susen kan jag berätta!
Kr<m från Ingmarie
