Om det är något jag är så är det ömhjärtad. Särskilt när det gäller djur, det är ju bl.a därför jag valt vegoliv, och värst är det när det gäller Elvira.
Sedan några år tillbaks har hon en överproducerande sköldkörtel ( hyperthyreos) som medicineras. Biverkningarna är flera så varje år behöver man kolla upp ex. njurarna vilket görs med blodprov och i dag var det alltså dax igen. Vi har det så bra att vi kan ta bussen (bara tre hållplatser) eller gå dit.
Vår veterinär är jättegullig och allt är frid och fröjd till en början. Vågen visar +700 gram, hjärtat tickar på som det ska, tänderna är fina och hon låter sig klämmas på utan protest.
De första gångerna som man tog blodprov gick ok men sen har det blivit värre och värre. Hon slåss för sitt liv och det behövs både filtar att linda in henne i, tratt på huvudet och minst två personer som håller i. Vi brukar stanna kvar, och t.o.m hjälpa till, men i dag var det värre än någonsin så vi gick ut från rummet.
4-5 stick i 3 av hennes små ben behövdes och 1,5 timme tog det totalt innan vi kunde lämna stället. Att alla förbanden var rosa och fina sket hon (förstås) fullständigt i. Både jag och Anders kände oss som elakaste matte & husse ever…
Men på något vis verkar hon glömma fort för väl hemma drog hon bort förbanden, käkade med god aptit och slöade på köksmattan precis som vanligt!
Vi tvåbenta mesar har däremot varit helt utpumpade!
Människan är ett klent släkte och vissa är visst klenare än andra…?
Kram från Ingmarie
Men stackars! Det är extra jobbigt när man inte kan förklara och förbereda… Barn och djur…
Skönt att hon mår så bra emellan provtagningstillfällena i alla fall.
Ja hu! Barn kan man åtminstone ge sockerlösning som tröst/smärtdämare, hundar kan man distrahera och använda rösten till men vad ger och gör man liksom med en katt???? :-O
Säger som Anneliten – barn och djur alltså. Huh, blir nästan gråtmild!
Jag inte bara nästan utan jag BLIR! :-O
Stackars lilla kisse! Men kanske ännu mer stackars matte och husse! Tur att hon inte är långsint, Elvira. Och kanske bra att du och Anders inte agerade medhjälpare. Då kanske hon skulle ha hämnats genom att bita er i tårna under natten. 🙂
Om man ska tro veterinären så är katter ofta inte långsinta.:-) men vem vet, egentligen? :-O