Jag har väldigt lätt för att bli rörd, på gott och ont, och i dag blev jag det pga (eller tack vare) jobbet igen.
Det som hände i dag har faktiskt hänt flera gånger och jag blir lika förvånad och rörd varje gång. Jag tycker ju liksom bara att jag gör mitt jobb.
Det är helt ärligt detta som gör att jag, och antagligen många av mina kollegor, orkar. När vi får ”kvitto” på att vi gör skillnad för en sjuk människa.
Att vi gör ett bra jobb ute ”på golvet” syns dock aldrig på lönen. Åtminstone inte i regionen/där jag är nu. Lite märkligt kan jag tycka men tyvärr inte unikt för när det gäller vården finns det aldrig några pengar över. Eller nu ljög jag för det finns pengar till att betala 8 (!!) miljoner för t ex en gran till MAS (som dog) och ännu mer till all admin-personal.
Nåja, jag har valt detta själv och jag är tacksam för varje dag jag vaknar och är frisk så jag kan ha så där skoj som jag haft det i dag.
Simmade först 2000 meter. Ingen egen bana men han jag delade med hade verkligt simvett så det gick fin-fint!
Dubbelt skoj blev det sen med detta:
Alltså den som inte blir svettig och trött efter ett sånt här pass fuskar! Mina kläder blir genomblöta och varenda muskel darrar men jösses vad skoj det är!
Kram från Ingmarie