Month: april 2017

Hur man vet att det går framåt trots att det går bakåt

Ja, det är en motsägelsefull rubrik men så här tänker jag. 😄

Om det inte går framåt, eller om det bara är same same, så märker man inte heller någon större skillnad varken åt det ena eller andra hållet. Saker och ting liksom bara är. Men om något blir (tillfälligt) sämre så inbillar jag mig att då har det föregåtts av en (långvarig) förbättring. Mycket möjligt att det är inbillning men visst är det roligare att tänka på mitt sätt?

Ta löpningen t.ex. Länge har jag haft max två växlar att ta mig fram med, jogg och ännu långsammare jogg, men de senaste veckorna har upplevt det som att det funnits några små växlar till igen. Tills i dag… Då fanns det max 2,5 växlar i kroppen. Men det är ändå bättre än endast 2, eller hur? Dessutom var vårvädret ljuvligt!


Samma med simningen. Har haft en lång sammanhängande period då det känns bra. I går funkade det helt plötsligt inte alls. Som att simma uppför motströms precis hela tiden Trots fantastiskt sällskap av bästa Fredda. Märkligt va?

Och ännu märkligare är det att dagens simpass gick som tjohejsan! Trots att John Blund hade slagit klorna i mig. Men det kan kanske också bero på att jag är ”hemma” på bästkusten och fick både simpasset serverat och sällskap av några av mina härliga klubbisar.




Nu ska jag mysa här ända till söndag. Tjohooo! Och låta bakstegen bli framsteg.😀

Kram från Ingmarie

Även en helt vanlig dag kan vara ovanlig 

Vissa dagar händer det verkligen inte särskilt mycket. Ja du vet. Man jobbar och det rullar liksom bara på. Har i och för sig även yogat på Sats och utegymat här men hur spännande är det på en skala?😜


Men mitt i allt detta ”vanliga” kom ändå det andra in. Det som påminner om livets skörhet, som visar hur det vi upplever som vanligt och omärkvärdigt kan raseras på en millisekund och hur otroligt fort allt kan bli annorlunda för evigt. Efter 7/4 tror jag vi alla förändrades en smula och jag är helt säker på att Stockholm, och vi som bor här, gjort det. För även när blommorna vissnat, de skrivna orden blekts och tagits bort och när allt skadat reparerats, så kommer minnena och ärren finnas kvar.



Jag hoppas dock detta fortsätter påminner oss om att ta vara på våra liv och inte låta varken ondskan eller rädslan styra det eller ta över. Det hjälper ju liksom inte. Jag hoppas också vår fina huvudstad fortsätter vara just St❤️ocholm för hela världen.

Kram från Ingmarie

Bästa sättet att umgås på

Läste någonstans att man blir som de man umgås med så med tanke på att (minst) 95% av mina vänner är sport- och idrottsnördar av något slag är det väl inte så konstigt att jag är som jag är. Och de som de är. Som umgås med mig menar jag. 😜

När jag får välja, och det får jag ju fint nog, så umgås jag helst sportandes. Garanterat en win-win situation! Vissa gånger är det väldigt planerat. Du vet med tid, plats och exakt upplägg. Ibland blir det tokspontant och kan bli precis hur som helst.

Som t.ex ett orienteringpass med Fredda, Carola och Anders. Orientering är exakt som Swimrun på så vis att tiden bara försvinner. Man ”ska bara” och vips så har tre timmar försvunnit utan att man ens druckit en droppe vatten.



Stockholm är verkligen fantastiskt! Här härjade vi runt i massor av timmar i djup skog utan att höra en enda bilmotor. Faktum är att vi stötte inte på särskilt många människor heller. Som om vi vore helt ensamna i hela Nackareservatet. Magiskt! Hur många (huvud)städer kan bjuda på något liknande?


Lika spontant var bassängpasset med Lisa. Och där försvann 90 min. på ett litet tjillenix! Plus bastutid.😍 Sånt jag kallar 100% kvalitetstid!



Förresten lika gott om plats i plurret som i går. Älskar att Stockholm stad och Eriksdalsbadet bjudit på så mycket öppet alla dessa röda dagar så vi likasinnade kan fortsätta umgås så som vi vill. 😍

Kram från Ingmarie

Saker jag gjort…

…hittills denna långlediga påsk. Och som jag för all del gillar att göra vilken (ledig) dag som helst! För det är väl det livet går ut på tänker jag. Att själva meningen med vår tid här på jorden är att göra saker vi gillar och fylla dagarna med sånt som känns meningsfullt för en själv. Åtminstone mestadels. Vad är det annars för mening liksom?

För mig innebär det t.ex:

* Springa utan att ha en plan eller behöva passa någon tid. Med en hyfsat glad rygg! ❤️


* Känna vårsolen mot kroppen och känna den där ljuvliga speciella lukten den åstadkommer när den värmer upp jorden. Och att kunna se de första vitsipporna.❤️



* Sprada! Förstås.😍 Den största av alla endorfinkickar. I alla fall som jag vet om.






* Powernaps. Vilken gåva det är! Tror det är absolut bästa dopingen men helt utan biverkningar och 100% lagligt.


* Känna att jag blir starkare och starkare. 145 kilo med ”kälken” och 24 ”riktiga” burpees. (Okej, jag vilade lite mellan några men ändock. 24 är 24 oavsett och det var ju under samma pass.😀)





* Yoga. En liten stund varje morgon borde alla ge sig själva.💕 Just keep it simple.


* Fika och hänga med en vän som Sophie. När vi ses blir det alltid djupa, viktiga samtal om livet och allt vad det innebär. Ibland är jag rädd för att just samtalet mellan människor IRL håller på att försvinna i denna cybertid. Tror nämligen det är livsviktigt.


* Ha en hel 50-metersbana för mig själv. Vilken otrolig lyx!💕 M.a.o är det inte i simbassängen 08a-människorna firar påsk. Förutom jag då. Och en handfull till.


* Få vara med på  Daniels sista 2-timmars spinning för säsongen. Episkt! Och bland det tuffaste, jobbigaste och svettigaste so far.



* Hänga i soffan, kolla film och käka tillsammans med Anders. Bästa sättet att slöa på.


Vad har du fyllt dina påskdagar med för skojigheter?

Kram från Ingmarie

Födelsedagsparty med extra allt

Jag är en oerhört lyckligt lottad människa på många olika sätt och vis. En är att jag har vänner som Annelie som bjuder med mig på födelsedagskalas extra allt.💕 Hon är en av mina stora förebilder och inspirationer här i livet. Annelie har visat att man från ett liv med missbruk, cigaretter, icke simkunnig och ett fysiskt vrak kan bli både fri från droger, Ironwoman och framgångsrik entreprenör. Det här är tjejen som bl.a kör de tuffaste loppen, ordnar välgörenhetslopp och har två superpoppis poddar. Swimrunpodden och Beroendepodden. Verkligen lyssningsvärda!

Hur som helst var gänget som skulle hänga med sådana där som tuggar trail-löpning till frukost och då gärna minst 5 mil. Ja du fattar va? Jag är ju inte bra på någon av de där grenarna även om min rygg är på superbra humör.

Men det är en annan grej som utmärker alla de här människorna, precis som alla mina riktiga vänner. De är otroligt snälla, omtänksamma och ödmjuka. Så därför var det faktiskt inga som helst problem för mig att hänga med ut i skogen trots snår, rötter, klippor och annat bröte.


Och vilken  runda vi fick!  Jag, Annelie, Anders, Paula, Mikaela, Fredrik, Malin (en bit), Jan-Erik och fyrbenta Vanja. Grusvägen till Hellas och sen på trails runt sjön. Roligt, njutningsfullt och vansinnigt vackert!







En annan bra grej med gänget är att det finns fler som gillar att Sprada. I alla fall två. Annelie och Paula. De där brudarna är stentuffa! Hoppar hämningslöst rakt ner i vattnet och Annelie t.o.m simmade lite. Så tuff är då inte jag. Jag håller huvudet torrt.






Till mitt (feg-)försvar så ”fuskade” jag dock inte med någon bastu efteråt. 😜 Däremot myste vi alla en stund inne i det superfina caféet. Fattar inte hur jag lyckats att aldrig ens gått in där förrän nu. Kan man få pris för en sådan dumhet? 😳

Go rumpvärmare.😍

Paula, Jan-Erik och Mikaela.

Jan-Erik.

Fredrik.

Anders

Annelie.

 

Det gick riktigt bra att kuta hem sen med. Faktiskt så bra att jag tog en omväg! Heja ryggen! Igen.😊

Och heja vädret som höll sig lugnt ända tills jag skulle cykla hem från Hot vinyasa-yogan i Sjöstaden.


Tur det var mycket uppför så jag höll mig varm. Och i skogen så det blev lite lä.


Och att jag byltat på mig. Massor!


Men jag röstar för vårvärme. Omedelbums!

Kram från Ingmarie

Lasrad

Jobbet att göra diskbråcksryggen glad igen fortsätter ihärdigt för den behöver helt klart hjälp. Det där är en kämpig grej för den och vill man inte det ska bli värre, eller att det förblir same same, så får man göra det som kan och bör göras.

Guru-Danne jobbar på sitt vis och han hjälper massor. Alltid! Nu har jag även tagit hjälp av bästa, bästa Micke på Kiropraktorkompaniet. Jag har nyttjat honom i många år så jag vet att han är ett pansarskåp-säkert kort. Nu kör vi en intensivkur med laser för att hjälpa diskbråcket ytterligare lite och jag upplever det redan som bättre efter bara tre behandlingar.😄Heja ryggen!💕

Och för att inte over-do något, det är ju lätt att bli en smula för ivrig när det vänder du vet, så är jag supernoga med mina low-impact dagar. D.v.s dagar då jag har så lite belastning från stötar på kroppen som möjligt. M.a.o håller jag mig i plurret så mycket som möjligt och bästa sättet att roa sig där några timmar är ju med vattenlöpning och simning.😍




Hoppas det är ok att vara skrynklig inför påskfirandet. 😜

Kram från Ingmarie

Tänjbara nöjdhets-gränser

Det finns åtminstone två fördelar med att vara dåligt löptränad.

Den första är att den s.k utvecklingskurvan går (förhoppningsvis) spikrakt uppåt. Från att för bara några veckor sedan upplevt 15-20 min. jogg i ett sträck som ”långt” så är jag uppe i svindlande 50 min. utan paus. Och utan att ryggen protesterar.😄


Den andra är att man är väldigt nöjd med lite. I vanliga fall är ju liksom 50 min. snudd på som en fis i rymden men just nu känns det som ett maxat långpass.


Men jag blir ändå inte trött-trött, det är som sagt var jogg-fart, så den detaljen får jag fixa på annat vis.

Cykla några mil ute t.ex. Mest för att coacha mitt favvo-gäng på andra sidan stan för vädret var då inte särskilt cykelvänligt.


Det var svalt och blött som attan om jag ska vara ärlig. Det var tack och lov längesedan men i dag blev jag påmind om hur vansinnigt ont det gör när fingrar och tår ska tina upp igen. 😱


Men det finns ju säkra sätt att bli varm på igen. Förutom att ligga och powernapa under en filt vill säga som jag också gjort. 😍

80 min. i ”svettsalen” sen är man garanterat upptinad igen. Och härligt trött-nöjd.


Kram från Ingmarie

It’s never to late!

Om man som jag aldrig mer kan sätta PB (personligt rekord) på de klassiska löpsträckorna, men ändå vill ha utmaningar och uppleva utveckling, så får man helt enkelt börja med nya grejer. Världen och livet är ju proppfullt av en massa skojigheter som man kan ta sig an! Swimrun är en t.ex och den där kälken en annan. Båda är skitskoj men på helt olika sätt och vis. Och båda kan bli precis hur tuffa, jobbiga och utmanande som man själv vill.

140 kilo klarade jag i dag! 10 mer än i lördags och 10 kvar till (första) målet.


Sträckan man ”kör” är ca 10-15m x 2/omgång och man ska klara minst tre såna set. Ja det är alltså mina egna hittepå-regler.😜 Nästa gång ska jag fota hela banan.😀

En annan utmaning som inte är riktigt lika festlig är ex. när ett hot yoga pass inte alls är särskilt hot eller benen känns som feta stolpar när de ska jogga. Men å andra sidan. Yoga är aldrig fel och så länge de där stolparna rör sig fortare än promenadfart, och diskbråcksryggen är med på noterna, är jag ändå väldans nöjd! Dessutom stärks garanterat pannbenet av sånt där.

Vad utmanar du dig med just nu?

Kram från Ingmarie