Vissa dagar orkar man knappt kravla sig ur sängen, andra är man universums superduracell-människa. Visst är det bra märkligt? Men en sak är säker, vi är inga maskiner som man på förhand vet hur de ska fungera nästkommande dag. Inte ens nästa timme faktiskt.
I går hade jag bly både i skorna, benen och säkert lite i huvudet också. Allt var liksom segt och långsamt.
I dag däremot var det studsiga fjädrar uppifrån och ner inklusive någon slags energi-överskott. Kanske beror det på att jag gjorde allt så långsamt i går. Åtminstone träningsmässigt – jobbet är ju aldrig särskilt långsamt oavsett vad jag vill eller inte vill.
Intervallerna gick oväntat bra. 10 x 3 min. med 1 min. vila. Pigg hela vägen! T o m nedjoggen hem kändes lätt!
PT-timmen med Rafael gick lika bra. Kul var det som alltid. Och vansinnigt jobbigt.
Efteråt roade jag mig med näst sista dagen på armhävnings-utmaningen. Jag kan berätta att det där att göra armhävningar när man har benen på en bosuboll och händerna på två medicinbollar är ruskigt svårt. I alla fall för mig…
Kram från Ingmarie
Alltså värsta akrobaten! Bra jobbat på självaste armhävningsfinalen!
Nästan finalen i alla fall. Den riktiga var i dag. 🙂